Spännande samarbete i unikt nyskrivet Eurovision-anthem

Här är trion som ska knyta ihop svensk musiks internationella framgångssaga. Benny Ulvaeus, Björn Andersson och Avicii. På bilden är dock Ash med (Executive Producer för Avicii) samt Christer Björkman och Martin Österdahl. Foto: Karin Törnblom

I finalen av Eurovison Song Contest 2013 kommer Europa få höra två legender och en stor DJ i ett unikt samarbete. Låten beskrivs av Martin Österdahl som ett soundtrack för vårt Eurovision med Avicii-signerad instrumental ljudbild kombinerat med det unika i Björn och Bennys förmåga att göra pop, klassiskt, musikalkänsla och dramatisk musik. Hur tycker ni att det låter?

1974 vann popgruppen ABBA Eurovison Song Contest och gav Sveriges första seger. Kvartetten bestod av fyra musiker varav den manliga hälften hette Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Gruppen slog igenom stort och sålde flera miljoner skivor efter det, inte bara i Sverige.

Avicii heter till vardags Tim Bergling. Han är en 23-årig svensk discjockey och musikproducent som rör sig inom house-genren och enligt official DJ rankings just nu ligger femma på listan (http://dj-rankings.com) och har arbetat med Madonna. Hans låt ”Levels” lär ha nått mångas öron utan att man kanske vet om det själv.

Nu ska dessa tre mötas i ett unik samarbete. Tillsammans har de komponerat och bearbetat ihop ett nyskrivet Eurovision-Anthem med titeln ”We Write the Story”. Jag har en känsla av att de kommer skriva stor historia med detta stycke, inte minst med tanke på ABBAS legend-status inom ESC och Aviciis intagande av diverse topplistor i världen. Ett samarbete som jag blir nyfiken på redan nu att få höra resultatet av men hur det kommer framföras hålls än så länge hemligt. Det blir helt enkelt till att hålla ut i cirka fem veckor till.

Exekutive producenten Martin Österdahl säger själv i ett pressmeddelande:

– För snart 40 år sedan inleddes svensk popmusiks segertåg över världen med ABBA:s seger i Eurovision Song Contest. Idag erövrar Avicii världens topplistor. Att kunna sammanföra dem är en önskedröm som gått i uppfyllelse.

ABBA, Jason Mraz, Rybak o Lovestoned gömmer sig i Luleå

Ikväll spelades de första åtta låtarna upp för oss, och det kommer nog bli en intressant första semi. Luleås startfält kan sammanfattas på detta vis:

1. Dilba – Try it again

Elektronisk dunka dunka á la ungdomsdisco, med pratpop. Känns väldigt enformig och tråkig här vid första lyssningen. Den fastnar inte heller riktigt och är svår att hänga med i.

2. Swingfly – Me and my drum

En barnvisa insprängd i tung rap, med glad refräng. Swingfly har en mörk röst och rappar på ett sätt som får mig att måla upp bilder där han står med två fingrar i luften och viftar till takten. Men låten är trots allt rätt katchig. Barnvisan? Jo den kommer in när Swingfly börjar sjunga ”Bom shiki bom shiki bom bom bom”…

3. Jenny Silver – Something in your eyes

Detta är en poplåt som fullkomligt skriker ABBA! En journalist kring vårt lilla bord pratade om att kasta i ett antal ABBA-låtar i en mixer. Låten är väldigt melodisk, lättlyssnad och glad. Redan mot slutet av första versen ökar Jenny tonarten som i en trappa, för att sedan hålla sig på den nivån under refrängen. Här kommer säkert minst två läger skapas. Ett som avskyr allt vad ABBA-influenser heter och ett som slukar låten till fullo trots att det kan kännas lite FÖR välbekant.

4. Jonas mattson – On my own

Denna webjoker har starka vibbar av Jason Mraz.  Det är gitarrklink och en genomgående känsla av en artist som sitter på en hög barstol och spelar gitarr samtidigt som han sjunger ut sina känslor på ett fint sätt. Visslingar ingår. Detta ät en glad, svängig och trallvänlig och låt med tvärt slut.

5. Le kid – Oh my god

En snabb poplåt som känns lite intetsägande, mer som om det vore en lättsam tonårskärlek. Något som ofta förekommer, och då menar jag OFTA, är frasen oh. Jag försökte räkna antalet gånger vid andra lyssningen men tappade räkningen redan före refrängen. Trummorna bär upp låten litegrann.

6. Rasmus Viberg – Social butterfly

Någonsin undrat hur det låter om Alexander Rybak möter Lovestoned? Här har ni svaret. Rasmus låter lite som Rybak när han sjunger i denna poplåt, dock lite trött i versen medan han piggnar till i refrängen. Tonartshöjning självklart!  Är jag inte ute på isen och halkar omkring så handlar även denna låt om en kärlek, Rasmus avslutar åtminstone med frågan ”where is she now”.

7. Pernilla Andersson – Desperados

Enda svenskspråkiga låten här i Luleå, vilket bara där gör att hon sticker ut. Desperados är en vispop, startfältets enda. Det är tydlig gräns mellan vers och refräng. Låten fastnar snabbt under lyssningen men efteråt tappade jag den ganska snabbt.

8. Danny – In the club

En klar poplåt, vilket man kunde ana redan på artisten. Den börjar lugnt med en stark vers och ökar tempot i refrängen. Tyvärr är refrängen väldigt ordfattig med ett ”In the club, the club oh oh” på repeat medan ett disco pågår bakom sångaren. Tonartshöjningen i slutet hänger med.

Rent spontant känns det inte som att vi har Melodfestivalvinnaren bland dessa men jag blir inte förvånad om Danny och Pernilla Andersson hamnar högt upp. Hur det går för Jenny Silver beror nog till stor del på huruvida svenska folket vill/orkar rösta fram något med så tydliga ABBA-vibbar men om Värsta schlagern har rätt kommer Jenny att gå långt.

”Om man inte vill sabba
sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från abba
och se risken försvinna”

Jenny Silver 2010