Ace ger mersmak ”Wild child”

ace2_zps1h1xvll2
I bidragsbibeln säger Ace om sin låt att ”våga kasta sig ut i världen, djungeln, det okända.”.

Ace Wilders rep börjar inte bra rent bildmässigt. Först justeras bilden sidledes och sedan springer en av kamerakillarna genom bilden. Då går det betydligt bättre för Ace själv som ger bilden av en självsäkerhet som redan sitter där vilket hon levererar i både sången och koreografin. Dansen är bra synkad mellan både henne och de fyra dansarna. Det där schizofrena jag nämnde igår har flugit sin kos. Nu gör istället Wild child istället att man får mersmak. Gillas starkt, den här blir betydligt bättre på scenen!

 

 

Visballad, partymusik och motorproblem i Göteborgs startfält

Boris René – Her Kiss
Det första som händer i Boris låt är att handkllapp drar igång. Låten har ett uppbyggande sound som gör att man vill höra fortsättningen. En snabb partylåt där Boris sätt att sjunga gör att man nästan kan höra hans känsla. Det finns en känd gammal partylåt som brukar höja stämningen på tillställningar och det är ”Celebrate”. Det skulle inte förvåna om även den här kommer fungera på samma sätt framöver. Ett stort plus är att texten också är ganska lätt att hänga med i vilket förstås är till fördel.

Adrijana – Amare
Här hittar vi ett mellanting mellan rapp och vanlig sång, till elektronisk musik. Dock har Amare en takt som gör att låten blir lite kolaseg och trött. Kanske inte den bästa utgången då att kliva upp på scen direkt efter en partyhöjare… Här behövs ett nummer som lyfter för att hon över huvud taget ska ha någon chans på lördag.

Dianah Nah – One more night
Även Dinah Nahs ”One more night” går åt det mer elektroniska hållet men här har är det fartfyllt, glatt och disco. I själva bryggan bjuder sångerskan på rapp. Känslan som kröp fram i den här låten under uppspelningen var Eurovision och då åt Helena Paparízou-hållet. One more night passar Dinah Nah väldigt bra men hade nog lika gärna kunnat getts till Helena utan problem.

De Vet Du – Roadtrip
Roadtrip är veckans lekfulla bidrag. De Vet Du inleder med ljudet av en bilmotor som startas. Därefter drar killarna igenom hur det ska bli för de att åka på roadtrip med sina vänner. Humor är invävt i texten och den som varit ut på sådana resor själv kan kanske känna igen sig. Musiken är halvsnabb och klinket i den har drag från den gamla tv-spelsvärldens musik på till exempel 80-talet.

Bli nu inte rädda om musiken tystnar mitt under direktsändningen på lördag. Det ska vara så… Motorn är inte död. Än i alla fall…

Charlotte Perrelli – Mitt liv
Charlotte har vänt blad. Hon har bestämt sig för att via en ny sida av sig och bjuder på en väldigt finstämd visballad med tydlig text som egentligen är den som gör hela låten. Det här skulle passa ypperligt i en svensk musikal eller i en söt Disneyfilm. Det som riskerar att ligga ”Mitt liv” lite i fatet är avsaknad av tonartshöjning eller något annat som får den monotona låten lyfta och bli intressant.

Ace Wilder – Wild child
Wild child är en vild låt i sig, när man inte känner den. Vid en första lyssning var den rörig och svår att få grepp om. Sedan kom refrängen som gjorde att den steg direkt. Den kan beskrivas som en lite schizofren låt inte riktigt kan tala om om den är en pop eller raplåt eller något annat men det är det som i slutändan ger ett lite unikt skönt stuk. Lägg till Ace sång på det där man under uppspelningen kunde ana en underliggande avslappnad ton mitt. Ganska häftigt!

Nano – Hold on
Hold on skiljer sig ganska bra från de övriga i startfältet genom att den börjar mörkt. Denna rätt snabba låt växer sig sedan sakta till att bli mer positiv. Vid bryggan tycks sångaren ha rest sig för då drar handklapp igång. Dessutom låter det som att en gospelkör eller dyligt smyger sig upp bakom honom mot slutet.

Hela texten handlar om att blicka framåt och ta sig uppåt från det som är tufft, att helt enkelt ”hold on” som titeln säger. Mycket mer finns egentligen inte att säga om den. Man får lyssna själv och skapa sin egen uppfattning.

Ace Wilder har gått från nykomling till erfaren

Ace1_zpszmtolxz3
Ace Wilder

Ace Wilder, eller Alice Gernandt som hon heter till vardags, har gått från nykomling till erfaren. På fyra år har hon hunnit med tre MF-besök. Noterbart är också att hon faktiskt har tävlat i Göteborg samtliga gånger, årets deltagande inkluderat! I år heter hennes låt ”Wild child”.
– Jag var inget vilt barn när jag var liten men jag är det nu. Nej men låten handlar lite om mig själv och hur jag ser på världen och vad jag går igenom, så den är väldigt personlig. Det var därför jag valde att kalla den ”Wild child”.

Kommer man att känna igen dig eller blir det en ny Ace vi får se i år?
– Den handlar ju om mitt liv så det är som… det här är lite första gången det känns lite naket med äkta känslor på scenen. Så det är lite spännande! För mig är det väldigt nytt. Jag vet inte hur det känns för de som tittar utifrån men för mig känns det väldigt nytt.

Mellan ”Busy doin’ nothing” och ”Don’t worry” var det ändå två år. Nu hoppar hon på tåget igen direkt efter förra årets tredjeplacering. Om det är en fördel av att knappt hinna komma ut ur det innan det är dags igen eller tvärtom är svårt att säga såhär i förhand. Flera har misslyckats. Samtidigt har vi ett praktexempel på Carola som inte vann Melodifestivalen 1990 men tog rejäl revansch året efter och passade då på att kamma hem Sveriges tredje Eurovisionsseger av bara farten… Att Ace går ut sist ger i alla fall en hint om att det är större chans för flipp än flopp på lördag kväll för tjejen som mest tycktes njuta i höstas när hon beskrev startfältet.
– Jag tycker att det känns som ett ganska roligt, asså det är olika stilar alla har. Det är typ nakna killar här… säger Ace och pekar mot killarna i gruppen De vet du som står intill.
– Det blir kul! Det hade vi sist också, ja. Vi har Boris som alltid kommer med såhär skön sång och… Jag vet inte, det känns tryggt att börja med det här gänget.

Helt fritt valt, är det något du känner att du skulle vilja göra någon gång?
– (tänker någon sekund…) Jag skulle vilja dansa i ett vattenfall, och bara se vad man kan göra med det. Bara se hur man skulle utmana… jag vet inte men vatten över huvud taget liksom. Nu menar jag inte dnasa nakna på Sergels torg heller men… och med kläder på. Men alltså bara ”vad mer kan man göra med vatten?” för vatten känns så stort och mäktigt. Det skulle jag nog vilja göra.

…Och såhär såg det ut när Frans och de övriga firade

Det hände en hel del inne på själva festen också. Bland annat hade som sagt artisternas uppträdanden för gästerna i lokalen genom att sjunga sina låtar, för skojs skull.

Frans med sångfågeln i handen tas emot på efterfestens scen.
Anette Hellenius och Christer Björkman höll litet tacktal och blickade sedan framåt mot ESC.
Har man inte laser tillgängligt så får man ta till dansare. I det här fallet var det bland annat dansaren Dawid som var kvicktänkt och valde att själv agera ”lasereffekt”.
Har man inte laser tillgängligt så får man ta till dansare. I det här fallet var det bland annat dansaren Dawid som var kvicktänkt och valde att själv agera ”lasereffekt”.
David Lindgren med dansarna sina på rad, in action.
Även Wiktoria uppträdde.
Molly gick upp på efterfesten och upptäckte så att hennes dansare också satt sig i position.
Här blir en vit duk en ypperlig scenografi till Sandéns lilla show men fläktarna fick ersättas med manuell kraft.
Ace Wilder uppträdde även hon.
SaRaha siktar framåt trots att hon inte vann och startade med att på efterfesten köra Kizunguzungu som en favorit i repris.
Även Lisa Ajax svängde loss.
Lisa Ajax
Och här har vi Lisas livekör som glatt hakade på i ”My heart wants me dead” under efterfesten. Dea till vänster och låtskrivaren Linnea Deb till höger.
Panetoz passade på att klä av sig.
Boris René och Helena tog en sista chans (I Melodifestivalen) att dansa med varandra publikt.
Samir och Victor klädde av sig igen, men här körde de fortfarande med samtliga kläder på.

Ace Wilder tappade allting i breaket

Ace Wilder som har fjolårets låtskrivare bakom sig hoppas komma till ESC med sitt bidrag ”Don’t worry”. Hon var den första att ta en finalbiljett då hon tävlade i Göteborg och den första deltävlingen. Det var fem veckor sedan. För Ace har det varit skönt att ta ett break samtidigt som hon längtat tillbaka litegrann.
– Det är både och, alltså det har varit jättesvårt för att man är så borta så länge och då tappar man lite känslan av att man är med. Samtidigt så är det lite skönt för man slipper tänka på allting.

Tappade allting
Just breaket på fem veckor orsakade en hel del jobb för Wilder i onsdags när hon kom till torrepet. Det såg ju bra ut på torsdagen när hon klev upp på scenen för första gången den här veckan, men när hon får höra det kontrar hon med ett motsvar.
– Eh, ja men det gjorde det inte i onsdags kan jag säga. Jag fick repa ganska mycket.
Och det var tydligen inte lite hon tappat och fick lära in på nytt för ordet ”allt” var det första som lämnade hennes mun när sångerskan berättade mer kring det.
– Det hade gått fem veckor. Så att jag bara ”oh shit okej… ja nu måste jag komma ihåg det här och det här.” Det är annorlunda att stå och repa i en danssal än vad det är att stå på den här scenen.

Nu sitter emellertid såväl sången som koreografin för henne igen och efter gårdagens genrep där artisterna för första gången fick sjunga inför en riktig publik här i Friends arena trivdes hon som fisken i vattnet.
– Det är en helt annan publik alltså, det är verkligen annorlunda.

Hur det går kommer att avslöjas om bara några timmar. Kanske har Ace slagit Frans på fingrarna då och fått revansch för sin andraplats 2014 genom att ta segern.

Nej, leende Ace Wilder tycks inte oroa sig nämnvärt

Ace Wilder har krupit upp i sin pyramid av kuber och dragit igång sitt rep av ”Don’t worry”. Denna koreografi skapad av Litho Nericco och Ace Wilder har utsetts till årets koreografi och det är inte svårt att förstå varför när man ser numret. Det man kan se nu är att delen av projektionen på kuberna där rör sig osynkat är borttagen. Nu är allting synkroniserat i koreografin och ger därmed en annan helhetsbild. Hon levererar röstmässigt i sin katschiga låt som dock får mycket och viktig draghjälp av själva koreografin.

Välkomstfesten en gyllene tillställning

Efter fem veckor på turné har till slut Melodifestivalen landat på hemmaplan i huvudstaden. 13 rena tjejakter, 14 rena killakter och ett mixat bidrag har bantats ned till 5 rena tjejakter och sju rena killakter varav en manlig duo och en manlig energirik kvintett som måste inneha rekordet i 60 m parkettlöpning. Dessa artister inledde finalveckan med att festa loss i Stadshuset tillsammans med kollegor, produktionspersonal och andra inbjudna.

Kvällen började med mingel i blå hallen där artisterna fick posera på röda mattan efter ankomst medan gästerna minglade runt vid utplacerade ståbord. Vid flygeln satt Karin Westerlund från ”Så ska det låta” och spelade samt sjöng Melodifestivallåtar i pianobarsstil.

En trappa upp i Gyllene salen hade det dukats upp buffébord i anslutning till borden. Det minglades mellan borden och Panetoz som nu gör sin tredje vecka på raken såg inte det minsta trötta ut. Men så hade de också fått en sådan torrepstid att sovmorgon hade stått på åtminstone vissas schema. Framåt efterrätten och kaffet steg Christer Björkman upp för att hålla tal om att vi nu efter fem veckor ute på tur landat i den blivande Eurovisionsstaden och att detta var första mötet med ESC-staden för den/de som om bara några dagar kommer att koras som vinnare av Melodifestivalen 2016.

Som specialinbjuden gästartist denna kväll klev Maia Hirasawa upp och gjorde om såväl Afrodites ”Never let it go” som The Arks ”The worrying kind” samt som final gav en annorlunda version av Måns Zelmerlöws ”Heroes”.

Halvtid in i festen började några få hitta till dansgolvet. SaRahas dansare och delar av Panetoz var några av de. Annars var det överlag en ledig och mysig feststämning där ljudnivån var lagom hög och det fanns möjlighet att hänga antingen på den lite tystare balkongen, dansa loss till DJ:ns musikval eller bara sitta vid något bord en bit bort i salen och samtala. Det vill säga fram till midnatt då musiken tystnade. Trots det hängde folk kvar under mer eller livliga diskussioner fram tills det att samtliga till slut blev bortschasade mot garderoben och entrén. Flera tycktes ha planer på att fortsätta festandet någon annanstans trots väntande repetitioner imorgon.

Stadshuset
Elden brinner och det är inte många dagar kvar innan vi har en vinnare i MF 2016.
Karin Westerlund spelar MF-låtar som livemusik till minglet i blå hallen.
David Lindgren tycker tydligen att det är dags att kavla upp ärmarna såhär inför finalen.
Isa poserade efter ankomst
Robin Bengtsson, fokuserad.
Ace WIlder hade hoppat i en glittrande dräkt kvällen till ära och avfyrade ett brett leende.
Visar Panetoz upp en ny koreografi till sitt nummer?
SaRaha med dansare ställde upp sig på en rad.
På Frans hade återigen mössan åkt på. Visserligen var det lite kyligt nära entrén men kanske inte såhär kallt?
Molly Sandén kom iklädd en tuff dress och vad passar inte bättre då än en tuff pose.
Blå hallen ovanifrån.

Litho om finalplatsen med Ace Wilder och konceptet kring ”Don’t worry”

I green room sprang jag på en överlycklig koreograf efter direktsändningens slut. Det är inte vilken koreograf som helst utan Litho som har fixat och trixat med Ace Wilders nummer till ”Don’t worry”, just för att Ace ska slippa gå och oroa sig över den delen (om man tillåts leka med låttiteln) samt förstås för att få allt så perfekt som det bara är möjligt. Hör här nedan vad han har att säga om finalplatsen, om hur han jobbat fram hennes lilla show och om varför detta konceptet var helt nytt för honom.

Litho med fru

Ganska jämnt startfält genremässigt slåss om de två finalplatserna

Sidådär 30 minuter kvar till startskottet går. Vet att ingen tippning kommit än men för att ni ska få en kort summering av ett troligt resultat så kan det mycket väl se ut som så att Ace Wilder (som låg i topp på gårdagens publikomröstning samt har fått väldigt god respons från publiken både igår och under förmiddagens matiné) och Robin Bengtsson (snyggt ”rock”-nummer till en bra låt som sätter sig ganska lätt) går till final medan Samir & Viktor gör en repris och får försöka ta sig till final via andra chansen, i år tillsammans med den andra duon i startfältet Albin & Mattias som har lite svårt att fylla ut scenen åtminstone för livepubliken.

Pernilla Andersson har en jättefin låt i ”Mitt guld” som visserligen sticker ut men på ett sådant sätt att den är för mild jämfört med de andra fem kvarvarande bidragen. Det riskerar att ge henne en oförtjänt sistaplats.

Nu brukar det nästan aldrig bli exakt som man tror men ett resultat något åt det här hållet känns inte alltför långt bort. Den mest svårplacerade är Mimi Werner som om hon skräller faktiskt kan röra runt en hel del.

Ace plan – att ”kick ass”

Ace Wilder är en av de som ändå har sett ganska så säker ut under repen. Även om tekniken (projektorbilderna) måste sitta för att det ska bli så snyggt som det är så har hon varit stabil i sången dessa dagar. Nu verkar det inte som att hon själv håller med till hundra procent i säkerheten.
– Du tycker det? Nej men jag tror att sist jag var här så var det väldigt nytt. Allting var extremt nytt för mig – press, intervjuer, arenor… så att nu har jag, nu kan jag typ njuta lite mer av det här för jag vet vad som händer. Jag vet att vi tar en buss och sen äter vi lunch och så är det rep och så står man på scen. Så där är jag mycket lugnare faktiskt.

Du nämnde prestationsångest i höstas, finns den kvar och var i så fall?
Ace funderar en kort stund kring detta och reagerar med en härlig min när en ny fråga ställs ovanpå detta om att den kanske rentav är borta.
– Njae, I wish!Nej men det finns hela tiden faktiskt. Det är något som man har som artist tror jag att man liksom lägger ganska mycket… jag pratar alltid om förväntningar som andra har på mig men jag tror det är mina egna förväntningar som jag får lite prestationsångest för så att nej men jag försöker att inte tänka på det, vilket händer ibland att jag gör.

Man brukar tala vad som inte får hända, men om du vänder på det och säger såhär istället. Vad är det som borde hända?
– Det som borde hända är att jag… hur ska man uttrycka det här, att jag kick ass. Det är det som borde hända. Att jag gör bra ifrån mig och att jag är nöjd och stolt efteråt. Det är vad som borde hända, men sen vet man inte.