Wilder fick snabbkurs i champagneskakning, Zia mer rutinerad

Göteborgs efterfest var i samma lokaler som förra året men med den skillnaden att de dekorerat upp lite extra och snyggare i år med såväl frukter på borden och vid buffén samt dekor i guld hängande ner mellan bland annat artisternas bord. Temat var ”Tusen och en natt”. Redan innan Zia och Wilder, finalisterna, lyckats hitta till festen var det bra stämning. Dock lite för lite schlagermusik under kvällen och natten.

Outtrigger vrålade sig in i festsalen, omringad av blixtrande kameror och Jessica Folcker blev upplyft av någon glad artistkollega mitt i dörrhålet. Den förste att komma till bordet med en väntande ishink var Oscar som lyckligt konstaterade att ”Det är  champagne!” för att sedan fråga var en person ur pressen stod. Denne blev troligen rätt blöt strax därefter för det tog inte många sekunder innan innehållet lämnade flaskan i en fin bana medan den skakades. Nästan obligatoriskt skålande på det med teamet.

Ace var lite segare och dröjde ända till klockan var nästan midnatt innan hon gjorde uppmärksammad entré. Trots lite över 10 års åldersskillnad mellan Oscar och henne visade sig ynglingen av de vara mer rutinerad av fira med att ge andra en alkoholhaltig dusch. Ace var betydligt mer försiktig och fick en hel del både muntlig och visuell hjälp över hur hon skulle göra och skrek glatt till mellan var gång. Delar ur hennes team valde dessutom att ta skydd med jämna mellanrum. Ofantligt roligt!

Wilder och Zia skålar, men Zia fick hålla sig ifrån champagnen.

Med finalisterna på plats kunde festen börja på riktigt. Ett vad från Zias team visade sig inte gå sådär jättebra men festen kunde ändå fortsätta, om än något naggad i kanten. Dansgolvet var populärt och fyllt för jämnan medan de som tröttnat på att röra sig till musiken för stunden satt och hängde vid borden eller parkerade sig i ”myshörnan” av kuddar och tyger vid den inre baren.Outtrigger, State of drama och EKO-Anna var väl de som hängde kvar i lokalen längst.

Vid 04 var det absolut sista beställningen i baren. Ungefär vid den vevan kom tre glada festgäster med ett barns fantasiförmåga på att man kunde använda ett guldsnöre till limbopinne. Cirka 15 sekunder senare hade resten i lokalen upptäckt tilltaget och snart ville alla visa sin vighet. En ung tjej i svart glittrig stass måste vara dansare för hon verkade inte ha någon ryggrad. Vid 04.30 ungefär hade alla schasats ut och några få hängde i en trevlig hög vid ett par fåtöljer/flygel precis utanför ytterligare ett tag.

Ace Wilder trodde det var kört

Ace och Oscar glada vinnare

Ace Wilder var inte alls beredd på att få sitt namn utropat när hon satt där i green room och väntade.
– Inte alls. Jag satt och kollade på Dr. Alban för jag trodde han skulle gå vidare.

Din reaktion sedan när du fick höra att just du gått till finalen?
– Jag blev helt chockad, säger hon och spänner upp ögonen likt tefat. Jag bestämde mig för att, jag lär inte vakna upp nu så tänkte jag ”Ta mig fram till scenen utan att snubbla. Det är det jag ska göra nu.” Det var det enda jag tänkte på.

Vad tror du gjorde att just du tog dig till final?
– Jag vet inte, det kanske är mina röda byxor.

Oscar Zia tänkte inte heller han på något när han ropades upp.
– Jag var först bara jätterädd att jag inte alls skulle gå vidare så nej, jag var bara asglad.

Vad tror du gjorde att folket röstade dig till final?
– att de gillar låten antar jag och för att man har fått en känsla när man tittat på numret och det är därför man går vidare. Så är det.

Ace säger han är en fantastisk tjej och är glad att han gått till final med henne.

Blir det en lång natt nu?
– Jättelång natt. Bra start på nästa vecka så det kommer bli en lång natt.

Maele Sabuni, dansare bakom Ace, visar upp sin vighet

Maele Sabuni, dansare bakom Ace Wilder gick runt i green room och njöt. Han och de tre andra dansarna har endats till uppgift att dansa bakom henne, det är de specialplockade för. Maele var en av de som trodde på Ace.

– Ja alltså det var ju en känsla eftersom numret är så pass starkt och det är väldig glädje i det hela vägen, så ja det var en stark känsla. sen är det såklart en sår deltävling där det är så mycket bra artister som också är med och kör i samma startfält men det var en stark känsla. Nu är vi här! Säger han glatt.

Ace Wilder och duo-klistret Dr. Alban & Jessica Folcker fick sjunga (segrar-)repris

Till slut lottades först Ace Wilder och därefter Dr. Alban och Jessica med sitt allt mer starka lim ”around the world” till final. De som presenterades som andra chansen-finalister blev EKO med ”Red” och State of drama med ”We all are”.

Ace tycktes faktiskt ha vuxit 2 cm sedan första framträdandet så hur det går för henne kommer helt och hållet bero på hur hon lyckas leverera och förpacka låten genom rutan.

Ace Wilder börjar inse festivalens storlek

Ace Wilder heter egentligen Alice Gernandt. Hon är av årgång 1982 men ser yngre ut. Hennes låt ”Busy doin’ nothin'” framför hon med fyra dansare i rutiga onepieces som uppbackning i själva scennumret. Hon såg under torsdagens repetitioner lite nervös ut men det tycktes ha släppt ganska bra till dagen efter, och hon gillar denna påbörjade resa samt att stå på scenen.

– Det är tufft men roligt. Det är jättemånga bra artister här, jättestarka artister.

Beskriv dig kort för de som inte känner till dig.

– Jag är en popartist som  har jobbat som låtskrivare många år och sen känt att nu är det dags, nu är det min tur. Nu vill jag komma fram.

Det låter så busenkelt när Ace lugnt sitter vid sitt bord i green room och förklara varför hon valde att komma fram just nu.

-Jag vet inte. Jag bara vaknade upp en morgon och tänkte att jag vill också göra detta.

Sångerskan är uppvuxen i Florida, även kallad ”The sunshine state” i USA. Hon började därför att kolla på tävlingen ganska sent men har ändå en rätt god koll, åtminstone på dess storlek.

– Det är det bästa man kan göra i Sverige, säger hon.

Busy doin’ nothin’ skrev hon tillsammans med Joy och Linnea Deb. Ganska mycket i låten känner debutanten verkligen är just hon.

– Vi kom väldigt bra överens hur vi skulle skriva texten och melodierna. Det blev en jättebra blandning.

Visste du vad du skulle komma att ge dig in i?

– Nu börjar jag inse hur stort detta är! Svarar Ace snabbt och utan tvekan. Det… jag kommer ihåg att alla försökte liksom beskriva den här situationen men jag tror inte man vet förrän man är här.

Nu ligger det endast ett genrep framför henne och de andra artisterna tills det är dags för kvällens nervpirrande föreställning. Om Ace blir ett wild card eller ett ess i t-shirtärmen återstår att se.

Ace känns mer avslappnad och Busy doin’ nothin’ börjar fastna

Ace ser mer avslappnad ut idag och har en ”mjuk” koreografi. Tycker faktiskt att det tillsammans med käderna gör en bra kombo men kanske aningen tråkig rak frisyr. Det börjar arta sig för sångerskan från årgång 1982 som ser gladare ut idag. Låten börjar faktiskt sätta sig ordentligt. Några lyssningar till skulle säkert refrängen vara limmad vid hjärnan.

Sedvanligt uppskattad skaldjursbuffé i Kajskjulet

Göteborgs välkomstfest hölls detta år på Kajskjul 8. Artisterna trillade in i klungor och det tog lite tid innan alla hade hunnit komma. CajsaStina var en av de första att komma följt av Shirley Clamp och EKO. Outtrigger kom allra sist och det första de gjorde var att posera från vänster till höger inför smattrande kameror. Då hade festsalen öppnats upp för ett bra tag sedan. När de flesta så småningom hittat till sina bord välkomnade bland annat eventansvariga Monika Forsberg den samlade skaran till staden. En av hennes kollegor hade vissa svårigheter med att uttala några av orden så lite extra humor slank in där.

CajsaStina poserade i baren, det tog ett tag innan hon och Camilla från skivbolaget kunde fortsätta längre in.
Trion i EKO vid ankomsten
Jessica Folcker och Dr. Alban var popuära och stod kom inte långt innan de fann några att stå och tjattra med.
Shirley Clamp kom festen med en liten giraff nedstucken i handväskan. Denna lilla turmaskot fick hon 2004 i samband med ”Min kärlek”.
– Det är 10 års-jubileum i år, så självklart får den följa med, tyckte Shirley och lyfte upp sin glittrigt sin glittrigt klädda tygvän ur väskan för att låta den lukta på innehållet i champagneglaset innan fotografering.

Maffigt var det när skaldjursfaten bars in på ett pärlband av serveringspersonal. Det mesta utom rödlistade räkor hade lagt upp på de stora faten. Vid Oscar Zias bord fyllde någon av dansarna år, vilket inte undgick någon i salen då det sjöngs högt och glatt för denna person. Fördelen med att fylla år här är att när man firas KAN folk faktiskt sjunga.

Det minglades i lokalen. Flera tog en tur åt barenhållet på andra sidan skynket alternativt entrén som gav friskt luft om man önskade. Hela gruppen Outtrigger försvann ett tag medan CajsaStina valde att mingla stående mellan borden.

Efter skaldjuren kom kaffet med tryffel till. Nu började såväl artister som de andra att blandas upp ganska bra. Samtidigt började det tunnas ut vid borden. Vid 22.35 ungefär valde till exempel Shirley Clamp att lämna festen, som troligen fortsatte i artisthotellet senare. Jag valde att, nu när Melodifestivalen ändå kommit till Göteborg, slinka in på festplatsen  Jsons våning och träffade på Jim Jidhed, den forna festivaldeltagaren från 1991 och 1997.

Tufft av Ace Wilder, som kan bli än bättre

Ace Wilder är det som har fyra dansare i fångdräkter som koreografiskt stöd.  Det är bara hon och dansarna. De fem skärmarna bakom henne visar diverse trafik-skyltar. Dansarna dyker upp först vid refrängen. Ace är tuff och koreografin innehåller lite tuffare rörelser än man kanske trott när man först ser henne, även några mer utmanande. Men ni behöver absolut inte hålla för ögonen på era barn. De kan fortsätta titta.

Ljussättningen går i grönt, orange och vitt. Förutom att det skulle önskas lite mer ”infångande” kamerablickar är detta helt okej och ett bra nummer. Känns dock som Ace har mer att ge.