Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.

 

 

Sandro Cavazza och Laleh drog på allsången

Sandro Cavazza

I sommarens andra allsång tog Sanna Nielsen ton tillsammans med Laleh, Owe Thörnqvist, Molly Hammar och Sandro Cavazza. På repertoaren allsångslåtar fann vi den trogna och omtyckta Gå upp och pröva dina vingar. Det var också den allsången där det var mest drag. Sammantaget gick det något upp och ned under denna kväll då musiken spretade rejält. Programmet hade sina småsega stunder. I övrigt funkade allt utmärkt, där Sanna fortsätter hålla nollan vad gäller regn under direktsändning åtminstone.

Så snart vinjetten Stockholm i mitt hjärta tonat ut allt medan solen faktiskt sken så bjöd Sanna in till allsång, i den låt som hängt med längst i allsångshäftet. Vi pratar ”Gå upp och pröva dina vingar”. En klassisk allsång som alltid ger både glädje och bra drag, med tillhörande koreografi som alla ställde upp i. Ett säkert kort som är omöjligt att misslyckas med.

Laleh gav sin relativt nya Sand överallt. En poplåt på svenska i igenkänd Laleh-stil som hon framförde i blå klädsel medan de övriga i hennes band hade gult tema. Svenskt tema månne? Som allsång hade Laleh sin egen låt ”Goliat”, vilken inte kändes som veckans mest klockrena. Med sin något udda, lite sega takt i versen kändes den inte så rolig som just allsång.

Owe Thörnqvist, äldst av kvällens gäster med sina 90 år, hade fått in en hög stol på vilken han satt uner tiden som han framförde ett medley. Medleyt bestod av bland annat Rumba i engelska parken, Loppan och Varm korv boogie. En lågmäld duett med Sanna Nielsen i När min vän bakades också in och kändes som ett malplacerat stoppblock. Han började emellertid med att involvera publiken.
Den kommande allsången Dagny var däremot inget stoppblock på något sätt.

Molly Hammar som kvällen till ära iklätt sig en ljusblå klänning och såg närmast ut att vara klädd för en premiär på operan, bjöd på sin nya låt ”Words”. Publiken hakade på med handklapp i refrängen medan Molly levererade. Molly och Sanna gick efter litet snack ut i gångarna för att leda allsång i den fina ”Sakta vi gå ge genom stan”, som ligger henne nära då hon är uppväxt med Monica Z.

Nästa gäst har nog inte tagit en ton någon gång vad jag minns, men däremot fått flera programledare genom åren att bland annat svettas lite extra och bli extra nervösa. Vi pratar Jonas Wahlström. Han hade med sig ett krokodilägg till Sanna som kände en skräckblandad förtjusning, framför allt när en levande krokodil drogs upp ur den medhavda väskan. Efter lite pussande på krokdil och klappande på den lämnade Jonas och djuren scenen.

Sandro Cavazza var den som fick ta upp musiktråden igen. Det gjorde han med sin poppiga och populära ”Enemy” som gav bra drag. Kanske också den låt som togs emot allra bäst under kvällen. Sandro lät sen hela Skansen sjunga ut i Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten”. En vacker, somrig allsång.

Laleh hade två låtar under kvällen. Den andra med titeln ”Svenska 2” har en väldigt hookig, taktfast refräng som var lätt att vilja dansa till, vilket märktes till viss del. Åtminstone med handklapp från de som tagit sig dit för att se det live.

Med anledning av att Sverige är i semifinal i Fotbolls-VM passade Sanna på att riva av Markoolios ”Mera mål” som avslutande allsång och rappade sig imponerat igenom texten i verserna. Allt medan samtliga artister radade upp sig på scenen och rockade loss med henne samt orkestern.

Ja, det blir ett tredje år för Sanna Nielsen…

_DSC4205C

Vi vet alla redan att Sanna Nielsen fortsätter som allsångsledare. Det har det redan skrivit om så den nyheten är gammal. Därför tänker jag istället gå in på just varför hon fortsätter att leda allsång på Skansen.

Till Aftonbladet sa hon igår kväll att det känns så naturligt att få göra det igen, men man kunde egentligen aldrig vara riktigt säker på något förrän de där orden sades bara minuter innan kamerorna ”släcktes” i direktsändning.
Under dagen försöktes det analyseras ordval när Sanna repade påan till avslutningslåten såväl som själva låtvalet. Hon sa ju faktiskt att det var sista programmet för ”den här säsongen” så då borde hon ju fortsätta men att därpå börja prata om ”den här tiden” kunde lika gärna betyda motsatsen… Och vad menas med att Sanna sjunger ”Håll musiken igång”, menar hon att vi ska göra det med eller utan henne? Nej, det enda sättet att få svar var helt enkelt att vänta till de sista skälvande minutrarna av programmet för att se vad hon skulle säga då, med de riktiga orden. Så kom svaret någa minuter i 21 – hon har haft världens bästa sommarjobb så självklart kommer hon vara kvar även nästa år! Responsen kom tämligen omedelbart och folk jublade av lycka samt började ropa hennes namn.

Två år är för lite
Nu kändes det någonstans ganska självklart att Sanna skulle skriva på för allsången 2018. Hon har känts som klippt och skuren för det ända sedan premiärprogrammet och det finns en del faktorer som troligen väger tungt i gårdagens beslut.
Dels sa jag redan förra året att hon inte är särskilt smart om hon inte leder programmet åtminstone i tre år. Det gjorde Måns Z och tittar man på Lasse Berghagen och Anders Lundin som även de var omtyckta allsångsledare så höll de i programmet betydligt längre än så. Att tangera Petra Marklunds ynka två år hade därför varit rent idiotiskt. Det skulle inte förvåna om det är så att Sanna själv tycker att två år är för lite.

SVT och Sanna
Jag tror heller inte att SVT över huvud taget vill släppa henne än, då hon är en stor tillgång. Framför allt när hon trivs så enormt bra i rollen för det kan hon inte dölja hur mycket hon är försöker, tyvärr Sanna. Det syns lång väg både i hennes utstrålning, hur hon agerar på scenen och hur hon är med sin publik. Till och med mellan repen är hon framme och småtjattrar och hon ser publiken – inte bara som en enda massa utan också de enskilda människorna som utgör den. Det är en av sakerna som gör henne till den folkkära allsångsledare man behöver vara för att klara av detta. Sen kan vi också nämna hennes spontanitet och förmågan att helt enkelt bara gå vidare när det inte gått helt som det kanske var planerat, och att kunna göra det så naturligt. Det är något jag också tror att SVT värdesätter väldigt stort. Då kan de nämligen känna sig trygga i att hon levererar även vid oförberedda händelser och plockar upp tråden på ett fint sätt.

Än sen om vissa (ska inte nämna vilka men det finns till exempel en kvällstidning) tycker att hon tar för mycket plats i programmet. På spårvagnen hem sent igår kväll satt det fyra stycken och diskuterade lyriskt och glatt allsången och hade inga som helst problem med Sanna på något hörn. Deras syn på detta var att hon är ändå allsångsledare och ska synas och att det hon bara är charmig. Så Sanna, det är bara att fortsätta som du gör för det tycks gå hem hos majoriteten i alla fall. Sedan är frågan om hon siktar på att tangera Lasse Berghagens 10 år, man vet aldrig. Det enda vi kan vara säkra på är att vi får en enormt säker och bra allsångsledare även nästa år som kommer göra allt för att solen och hennes musikaliska gäster ska stråla ikapp även 2018.

Veckans allsång i bilder

Sanna Nielsen
2
Sanna Nielsen
6
Plura
8
Plura
10
Sanna Nielsen med dansare i Povel Ramel-medley
11
Sanna Nielsen i Povel Ramel-medley
13
Sanna Nielsen i Povel Ramel-medley
14
Sanna Nielsen
15
Lisa Ekdahl & Adam Pålsson
16
Lisa Ekdahl & Adam Pålsson
18
Lisa Ekdahl & Adam Pålsson
19
Sanna Nielsen med Lisa Ekdahl & Adam Pålsson
20
Sanna Nielsen
22
Anne-Lie Rydé
23
Anne-Lie Rydé & Plura
26
Jack Vreeswijk
28
Janice
29
Orkestern
31
Janice
33
The Sounds
34
Bandet
35
Maja Ivarsson i The Sounds sparkar loss
36
Samtliga medverkade under signaturmelodin
37
The Sounds

Detta hände under veckans allsång…

1
Sanna Nielsen
3
Sanna Nielsen

4

5
Sanna Nielsen
6
Icona Pop
8
Icona Pop
10
Sanna Nielsen
13
Lisa Nilsson
17
Sanna Nielsen med några killar ur musikalen Billy Elliot
18
Sanna Nielsen
19
Kör backade upp Sanna under ”Inte ok”
20
FO&O
21
FO&O
22
FO&O
23
Sanna med FO&O
25
”Vår bästa tid är nu”
26
”Vår bästa tid är nu”
27
Lisa Nilsson

29

30
Lisa Nilsson
31
Lisa Nilsson & Oscar Zia
33
Lisa Nilsson kramar om Sarah Dawn Finer
35
Lisa Nilsson & Sarah Dawn Finer
36
Lisa Nilsson med kören
39
Lisa Nilsson
40
Oscar Zia & Sanna Nielsen

Lisa Nilsson och FO&O kvällens höjdpunkter

14
Vi har nu tassat in i augusti månad och de som fick sjunga in den var Icona Pop, FO&O samt Lisa Nilsson som efter den ordinarie timmen tog över allsångsscenen tillsammans med vänner. Det var egentligen två artister som drog publik men i något olika kategorier, FO&O:s yngre och Lisa Nilssons något äldre och mer blandade. Summeringen när kvällen var till ända kan sammanfattas med fyra ord – en väldigt härlig kväll.

Den första timmen såg ut som vanligt. Gästframträdanden varvades med Allsånger under Sannas sprudlande och naturliga ledning. Icona Pop var först ut och vi fick höra deras ”Girls girls”. Allsången de valde kan väl nästan beskrivas som Sveriges tredje nationalsång,  Peter Lundblads vackra ”Ta mig till havet”.
Det är möjligt att den innehar rekordet i antal gånger en låt har spelats på den scenen. Om inte borde den åtminstone ligga högt upp på den listan. Signaturen Stockholm i mitt hjärta borträknad.

Sanna sjöng kvällen till ära sin egna ”Inte ok” efter ett väldigt kort mellansnack om att alla helt enkelt bör få vara den de är och vill och om lika värde. Passande såhär i Pridetider om man säger så. utöver detta fick vi höra hennes stämma ännu en gång men i duett med Lisa Nilsson ”Allt jag behöver”, vilket visade sig vara en försmak på vad vi skulle komma att få se senare när det väl skulle bli dags för Lisa att ta över i ”allsångsscenen är din”.

Kvällens mest udda allsång kom mot slutet av den ordinarie timmen nämligen ”Bada nakna”, Samir och Viktors MF-hit. Samtidigt som man undrade lite lätt hur denna kunde slinka in i allsångshäftet egentligen visade det sig att den var lite av en slags partyhöjare under programmet då det blev väldigt glatt och fartfyllt.

17
Ett gäng pojkar ifrån musikalen Billy Elliot besökte också programmet och hur de dansade och sjöng imponerade bra. De är fortfarande väldigt unga förvånas inte om någon av de eller flera kommer gå långt framöver. Helt lysande att istället för att besvara Sannas fråga om hur de känner när de dansar på  scenen så att säga visa det genom ett dans- och sångnummer där bland annat Justin Timberlakes dundercsuccé ”can’t stop the feeling”.

Fansen på ståplats vaknade till rejält när så äntligen deras favoriter Felix, Omar och Oscar i FO&O äntrade scenen. De levererade ett medley av två låtar – Good life samt Gotta thing about you innan de överraskade genom att välja ingen mindre än ”Främling” som allsång. Stämningen var hög och draget gick inte att klaga på. Istället för att avsluta med signaturmelodin ledde Sanna publiken genom ännu en allsång i vår bästa tid än nu för att sedan överlåta scenen till Lisa Nilsson.
21

Veckans allsång på Skansen i bilder

4
Sanna Nielsen
12
Darin
15
Sanna Nielsen & Darin
19
Nisse Landgren & Svante Thuresson
20
Nisse Landgren
22
Svante Thuresson
27
Nisse Landgren i allsång
30
Sandra Estberg
31
Andreas Olsson från Sannex
33
Anna Sköld
35
Maria Persson
38
Hela dansbandsgänget
41
Sanna Nielsen
42
Tove Styrke
44
Tove Styrke
45
Annika Öhman, Britta & Rebecca Meiselbach på percussion.
48
sanna får en puss av Nisse Landgren

49

54
Darin
58
Tove Styrke
59
Lars-Åke Wilhelmsson satt i publiken
61
Andreas Olsson & Henrik Sethsson
63
Darin
64
Darin
65
Sandra Estberg, Maria Persson och Anna Sköld

68

Ett smörgåsbord av musikstilar i sommarens femte allsång

52
Det var visserligen inte lika stort drag under det femte programmet gentemot förra veckans men likväl var det en riktigt okej kväll. Den inleddes med en enkel allsång vid titel ”Sjösala vals” och avslutades stämningsfullt med Darin. Däremellan var det allt från jazz till dansband och popigare toner.

Jag nämnde att Darin fick avsluta kvällen på Sollidenscenen men han fick också inleda veckans musikaliska kavalkad med sin ”Ja må du leva”. En låt som skulle kunna vara en födelsedagslåt men även har ett något djupare budskap. Till allsång blev det ”Det börjar verka kärlek bannemej” och publiken var på.

Stämningen drogs ned en aning från glatt till mer neutral reaktion då Svante Thuresson och Nils Landgren äntrade scenen för att göra ”stay man”, en något seg och lite småtrist sak. Då var deras allsång desto roligare – Okända djur. Under genrepet upptäckte undertecknad en fördel med att titta på orkestern om man tappade bort sig i texten, för där stod nämligen Gävlebördiga Britta och tolkade åtminstone delar av texten genom tydliga gester och rörelser. Väldigt smidigt måste sägas och kul samtidigt att se. Detta gjordes även på direktsändningen.

Vad är väl ett bra sätt att testa om en publik är på danshumör genom att denna sköna sommarkväll bjuda in fem stycken dansbandssångare och låta de köra ett medley? Anna Sköld (Wisex), Sandra Estberg (Martinez), Henrik Sethsson (Casanovas), Andreas Olsson, (Sannex) och Maria Persson (Blender) hjälptes åt att leverera ett ganska så medryckande medley av kända dansbandslåtar och genom en härlig sångglädje. på sittplats reste sig folk upp och längre bort passades det på att dansa loss nu när Solliden för några minuter förvandlats till en miniatyrdansbandsvecka i Malung typ.

44
Tove Styrke intog scenen i någon sorts kreation av genomskinligt tyg med blomsterdekoration och vita tighta plagg under detta. Hennes lite häftiga ”say my name” med en takt där det gäller att hänga med i själv gav väl inga stående ovationer men var ändå skön att lyssna på. Tove spatserade sedan ut i gångarna tillsammans med programledaren under allsången ”Oh vilken härlig dag”, av Ted Gärdestad.

Det verkar vara ett stående inslag att Sanna ska göra en duett med en av artisterna och nu slog hon sig ihop med Nisse Landgren samt Svante Thuresson som gjorde två låtar varav den första, Burt Bacharachs ”I’ll never fall in love again” var den helt klart finaste av de.

Svante och Nisse tackades så och Sanna drog igång ”Bang en boomerang” tillsammans med bandet i en ösig allsång för att sedan åter välkomna in Darin. Darin satte sig på en barstol, lyfte micken och musikerna började spela på ”Ta mig tillbaka”. En superskön låt med otroligt fin text som framkallar egna minnesbilder hos den som lyssnar på låten. Det är skönt att det inte var finalprogrammet för då hade väl någon sorts sommaren-är-slut-kris slagit in innan sångaren ens sjungit klart. Nu slapp vi det, tack SVT.

 

Veckans allsång i galleriform

1
Sanna Nielsen
3
Sanna Nielsen
7
Wiktoria
10
Wiktoria på väg ut i publiken
15
Sanna Nielsen i Ulla Billquist-medley
17
Sanna Nielsen i Ulla Billquist-medley
19
Sanna Nielsen i Ulla Billquist-medley
20
Sanna Nielsen med dansare i Ulla Billquist-medley
21
Sanna Nielsen i Ulla Billquist-medley
24
Miss Li
25
Miss Li
26
Bandet in action
28
The Boppers

29

32
Sanna Nielsen med bandet
33
Sanna Nielsen & Panetoz
35
Panetoz

36

37
Wiktoria
38
The Boppers
40
Miss Li
43
Miss Li
45
Sanna Nielsen
48
Panetoz

Festligt och fartfyllt allsångsprogram med oväntade inslag

32-1

Ja,  det var det! Nu har vi kommit in i halvtid av sommarens allsång på Skansen. Den här veckan gästades Sanna Nielsen av artister som förutom glädje fyllde programmet med Rockabilly, svängig countrypop, mer rivigare musik med rocktongångar samt dansant musik. Allting mixat och varvat med diverse allsånger som vanligt. Dessutom hyllade programledaren med dansare Ulla Billquist i ett fint medley bärandes tidsenliga kläder.

Wiktoria var först ut i det ordinarie programmet och gjorde sin första och enda låt för kvällen – ”As I lay me down” från årets Melodifestival. Det var spridda allsångstendenser i publiken under framför allt refrängen. Hennes allsångsval var ”En kväll i juni”. Med tanke på att det endast skiljer en bokstav mitt i dessa två månader, varför kunde man inte döpa om den till ”En kväll i juli”? Tror inte låtskrivaren Lasse Berghagen skulle protestera särskilt mycket och det skulle passat bättre in i programmet nu när vi ändå kommit halvvägs genom månaden.

Det blev lite mer allsång i den vackra och lugna ”Pepita dansar” innan The Boppers intog scenen och rörde om lite med ”Wanna be your man” från deras nya skiva. Annat skulle det låta, åtminstone lite senare under kvällen när de även fick leda en allsång och dessa fem karlar då hade valt ”Flickorna i Småland”. Ett väldigt oväntat val…
41-1
Miss Li var nästa artist att bli presenterad och få kliva ut på scenen. Hon bjöd på sin ”Love hurts”, en låt som inte ska förväxlas med Nazareths låt med samma titel från 1975. Hennes låt är helt egenskriven och släppt detta året och kan närmast liknas vid en kombination av rivig rockpop kryddat med några jazztoner. Kändes stundtals lite för skrikig för öronen. Däremot var allsången ”Vill ha dej” långt ifrån skrikig men den är så pass känd bland såväl ungdomar som gamla att det blev ett bra drag även här.

Med facit i hand var det smart att stoppa in Sannas Ulla Billquist-medley mellan The Boppers och Miss Li för att dra ner tempot något och låta även ögonen få lite godis. De hade nämligen dragit upp både gatlykta och parkbänk på scentungan. Lägg till vyn över Stockholm som kuliss, deras scenkläder och samspelet mellan dem under numret så var det njutningsbart på två plan (hörsel och syn).

Bra drag var det för övrigt under nästa välkända allsång – ”Ooa hela natten”. Draget fortsatte när The Boppers återigen ställde upp sig på scenen och rev att ett medley bestående av fem låtar varav ”Under the boardwalk” och ”Goodnight sweetheart”. Den sistnämnda blev det allsång i redan på repet tidigare under dagen då publiken envist fortsatte att sjunga vidare på låten trots att bandet tystnat. Detta imponerade stort på gruppen så varför då inte göra om det till en allsång under direktsändningen? Som de uttryckte under dagen:
– Det är ju ändå allsång…
48
Panetoz avslutade kvällen rejält, så pass att de förutom att få leda den avslutande allsången även fick köra sin ”Limbo” som finallåt. Det vill säga progammets signaturlåt signerad Berghagen ströks till förmån för en limbofest där även delar ur publiken fick haka på och se hur lågt de kunde komma. Ett festligt bra ihopsatt program med genomgående bra stämning och drag.