Lite segt i början men kvällen med Miriam tog sig till sist

snart Sanna Nielsen och de övriga gästartisterna avslutat medleyt av Berghagens låtar och gått av scenen var den helt i Miriam Bryants händer. Nu var det hon som höll i taktpinnen och varvade sin musik med korta mellansnack som kanske inte alltid satt sådär perfekt. Hon hade förstås också med sig några egna gästartister. Dessa var Markus Krunegård, Lisa Nilsson och Seinabo Sey. 

Det började riktigt bra med en av hennes nya låtar ”Du med dig”. En medryckande låt där texten ihop med den härliga melodin gör att låten lyfter. Nästföljande låt ”Rocket” har vi hört på den här scenen för bara ett par år sedan men responsen var nog ungefär lika bra då som denna härliga kväll. Känns sedan som att det blev lite segare under ett tag. Duetten med Markus Krunegård och sångerskan gjorde en slags duett där de hade bra kemi och det var en fin låt så men själva numret kändes lite sömnigt.

Ungefär 30 minuter in eller så lyfte showen mer. Det var då som Miriam tog in Lisa Nilsson. Lisa bjöd på sin egen originalversion av ”Allt jag behöver”. När så Miriam gjorde henne sällskap övergick de till att leverera Miriams tuffare och fräckare version av samma låt. Den sistnämnda versionen var den som gick hem bäst. Det började genast klappas i takt och folk ställde sig upp. Miriam tog tillfället i akt och inbjöd publiken framför scenen att ta över sången för en stund. Underbart här att se Lisa och Miriam tillsammans.

Miriam gav sig också på Strövtåg i hembygden på ett väldigt fint sätt med Seinabo Sey som gäst. Miriam valde att avsluta kvällen med ännu en låt från Så mycket bättre, nämligen ”Ett sista glas” som väl får sägas vara ytterligare en av hennes SMB-hits. Stämningen var god och även låt sångerskan sin publik att ta över sången för en stund.

Hon hade under hela kvällen en riktigt bra närvaro, hade kontakt med de som kommit dit för att se henne live och rörde sig mycket, mestadels uppe på scenen. Hon tycktes också gilla, vad gäller scenspråket, att sitta på huk eller på knä då det var en av de vanligaste poserna man såg henne i. Oavsett om hon var ensam eller tillsammans med en av sina gäster.

Nu har sångerskan varit nervös inför att sätta ihop en hel timmes liveshow för tv, vilket hon berättade på presskonferensen tidigare i år. Med det här facit i hand så skulle hon inte behövt hon inte vara det. Miriam gav överlag på en bra sammansatt timme som slutade precis som den ska, med glädje och en god, gemytlig stämning.

Mysig sensommarspelning av Bo kaspers orkester i Allsångsscenen är din

2504

Sommaren lider mot sitt slut och det näst sista allsångsprogrammet visade sig sitta på ett ganska bra drag, inte minst i allsångerna där alla utom en var mer eller mindre popdängor. Gästerna denna vecka var Bo Kaspers orkester, Molly, Sandén och Lena Philipsson som bjöd på både gamla låtar ur sin repertoar samt några relativt nyskrivna låtar. Dessutom hyllades Jerry Williams av sitt eget band. Att Bo Kaspers orkester fått lotten att äga scenen med egna gäster i en hel efterföljande timme var ett oväntat val och började segt, om man frånser öppningsnumret. Men när de 20 minuter in i denna tog tonerna till ”I samma bil” så fick de till slut upp publiken på fötter i vad som till slut blev en trevlig liten sensommarshow. 

Vi har klivit in i augusti och Det firade Sanna Nielsen med att lägga i fyrans växel direkt medelst allsången Ljudet av ett annat hjärta som såväl publik som bandet gick igång på. En gammal klassiker från Gyllene tider.
Klassiker kan man inte kalla den av sina låtar som Bo Kaspers orkester sedan intog scenen för att ge den musiktörstande publiken men allt behöver inte vara det. Det går en man i mina skor drog ner tempot för en stund till melodiös skön och lättsam pop. I deras allsång däremot reste vi från Halmstad till Göteborg. Anledningen, de hade valt Håkan Hellströms fartfyllda och lite nyare Känn ingen sorg för mig Göteborg 

Det Petter hade att leverera är nog något som många längtar efter nu. Låten heter nämligen Regnet. En svensk svängig raplåt där han även tog hjälp av Sami och en annan av kvällens gäster – Molly Sandén. Petter började mitt på scenen men de tre möttes snart upp ute på tungan där Molly var den som glänste lite extra, klädmässigt.
Den allsång han valt var Janne Lucas Växeln hallå, en av kvällens två Melodifestivalslåtar faktiskt. Den andra är Lena Philipssons Kärleken är evig som avslutade ordinarie program.

Den enda lugnare allsången som stod på körschemat var Mitt sommarlov och den som sjöng in den för ett antal år sedan, Anita Hegerland, kom ut i egen hög person för att bistå Sanna i denna. Det lät nu som att Anita låg lite efter musiken.  Så var det även vid repet och möjligheten finns att det faktum att hon betonade/sjöng orden på ett lite annat sätt skapade den ibland smått förvirrade effekten. Nostalgi på hög nivå oavsett.

2581

Så var det Lena Philipsson ja… Som presenterades genom att Sanna fick publiken att utan texthäfte sjunga några rader ur Det gör ont. Lena hade något betydligt nyare att leverera, nämligen sin nya låt Galen som hon dansant flirtade fram.

Sanna hade sen ännu en allsång som hon ville passa på att sjunga. Titeln var något med sommar… Nej, det var inte ännu en Gesslelåt, inte heller Sommaren i city som bandet gissade. Publiken tillfrågades om vad den hette, vilken ju var Sommar sommar sommar. Hon fortsatte därefter på sommar-spåret men i en omgjord ”Hon kommer med solsken”. Med omskriven text, regnjacka, gummistövlar och fyra dansare i likadana stövlar samt badkläder från 60-talet bad hon vädergudarna om regn istället. Färgglatt och roligt nummer!

2630

Innan allsångstimmen var slut fick även Molly Sandén beträda scenen ensam för att sjunga Större från sitt nyaste album på svenska. En fin härlig poplåt med tillhörande fingerknäpp. Jerry Wiliams hyllades av sitt eget band som gav en lite annorlunda och fin tolkning av It started with a love affair.

När klockan tickat över till 21 och det blev dags för Allsångsscenen är din slog sångaren Bo Sundström två flugor i en smäll genom att börja spela Världens bästa band och presentera hela bandet under detta. Det var ganska stort publikskifte. Ett gäng drog och de som stått och väntat kom in och satte sig på de nu tomma stolarna. Det var också lite sisådär under de första 20 minuterna, fram tills I samma bil kom. Då ställde sig folk upp. Det mest upphetsande fram tills dess var väl att Danny visade sig vara en av deras hemliga gäster. Den andra halvtimmen var lite bättre, då kändes det som att både bandet och publiken blivit lite varma i kläderna. Här bjöds vi på bland annat ett gästspel av Sabina Ddumba, lite diskotek och ytterligare en av deras största låtar – Vi kommer aldrig att dö. ”Dog” gjorde kamerorna kort därefter men de ropades ut på scenen igen och avslutade passande nog kvällen, när solen hunnit gå ned, med låten Tack.

Med tanke på att för det första undrade över artistvalet till att få ta över allsångsscenen för en kväll så visade det sig bli en trevligt musikalisk kväll ändå. att njuta av sådär i sensommarkvällen. Bo kaspers orkester bjöd på sig själva med lite mellansnack samt en tur ut i publiken mitt i alltihopa, till helt akustisk låt. Deras största låtar fick också god respons. Däremellan var det till och från med det.