Etikett: Ammotrack

Så firade artisterna inatt

Så var det dags för Lidköping att bjuda på efterfest. Artisterna, låtskrivarna kom i vanlig ordning in till festen vart eftersom under kvällen. Finalisten Linus var faktiskt en av de första att komma och blev snabbt hänvisad till sitt bord där champagnen öppnades, först lugnt och fint sedan något blötare för mestadels omgivningen. Både outtrigger och Ammotrack visade sina lungkapaciteter när de anlände. Outtrigger skapade kö i spiraltrappan bakom sig när de gjorde allt för att göra alla fotografer mer än nöjda. Ammotrack fick en extra medlem för kvällen i programledaren Anders Janson. Även Sofia Wistam besökte efterfesten.

Linnea och Joy Deb
Nour el Refai
Anders Janson rockade loss med Ammotrack
Martin Stenmarck som i green soom varit riktigt nervös och inte velat gå upp mot just Linus Svenning kom i kostym.
– Alltså, mina barn har gått runt och sjungit på den låten hemma. Jag kände ”fan nu blir det tight” men jag hoppades in i det sista.
State of drama
State of drama skålar

Om det inte varit blött nog på dansgolvet närmast dj:n efter Linus firande av sin finalplats såg Helena Paparizou till att det blev mer champagne på golvet när hon till slut behagade titta in och började spruta lite champagne för att sedan hälla resten av innehållet över en av reportrarna i skaran. Helena fick för övrigt, passande nog, öppna champagnen till sin egen ”My number one” som hon inte kunde låta bli att röra sig till.

Finalistglad Linus gör tummen upp
Linus firade med mamma på plats
Helena Paparizou med blommor
Paparizou med låtskrivare

När Linus och hon skålat tillsammans började många mingla runt i lokalen. Buffén bestod av diverse plockmat medan desserten var tårta med vit choklad samt pannacotta.

Såväl State of dramas medlemmar som Outtrigger var mycket delade och sprang runt i olika delar av lokalen medan Åsa Jinder tyckte hålla sig till en väninna. DJ:n var så pass bra att denne fick upp folk på dansgolvet tidigt och där var det sedan fart, snurr och danssteg ända fram till 03 då musiken stängdes av och hela salen protesterade, man ville ha mer. Då hade änsdå bland annat Linus hunnit upp och gjort ett uppskattat gästframträdande hos DJ:n.

Linus besöker dj:n och höll vad han sagt på presskonferensen.
– Jag är speechless, det var helt sjukt. Det kändes så jäkla skönt. Jag ska fira rejält alltså, det kan du hoppa upp och sätta dig på!

Den sista som sades lämnat ska vara Emil i State of drama som inte hade någon som helst lust att avsluta festen.

Ammotracks nummer riktigt snyggt, med visad glädje

Medan speakerrösten rabblar upp alla veckans kombatanter och säger att rätt måste vinna, visas eldshowen upp, en ganska så sprakande show om man får säga så. Klippet som presenterar Ammotrack på sätt och vis visa sig nu vara nedklippt. Till det bättre eller sämre? Undrar om det inte är till det bättre ändå men skillnaden är ganska hårfin.

Ammotrack är däremot inte nedklippt, inte ens i frisyren. De visar spelglädje som kommer fram särsilt bra i närbilderna. Urläckert nummer i rutan. Till fördel för killarna i kampen om rösterna.

Glittrande välkomstkväll i sann glad festivalanda

Lidköping må vara en liten ort med max 35-40 000 invånare men de vet hur man ordnar en välkomstfest. Röd matta var utrullad och på den gick samtliga artister vägen upp till entrén. Ellinore Holmer kom en halv meter före Helena Paparizou och vände sig snabbt mot henne för att de skulle fotograferas tillsammans, när den samlade pressen bad Ellinore att posera.

JEM
State of drama

Stenmarck gjorde en lugn entré, gav fotograferna vad de ville ha snurrade sedan 45 grader för att ta en välkomstdryck. Då började kamerorna att smattra. En road Stenmarck konstaterade med glimten i ögat:
– Jaså, det tyckte ni var roligt.

Sist in var Ammotrack som gjorde sitt numera berömda vrål som vi hörde åtminstone 2 gånger under presskonferensen på dagen. Någon av de kvinnliga gästerna, möjligen Helena Paparizou, konstaterade högt någon meter bakom oss att ”Där är rockkillarna…”.

När alla anlänt och samtliga kommit tillbaka upp från utställningen på nedre plan, efter missvisande order, var det dags att ta plats vid borden. Förrätten bestod av Vänerlaxröra på kavring med löjrom. Förrätten bestod av en mör dovhjortsbiff med tillbehör och till dessert kunde vi chokladbegäret stillas med någon sorts trippelchokladmoussebakelse. Schlagrig dekor låg på borden, ett glittrigt draperi hängde för de stora fönstren och stora discokulor hade hängts upp i ena hörnet, allt i sann MF-stämning.

Nour El Refai anlände senare efter ett pogramledarrep och kunde hitta hitta sitt bord. Stolen bredvid mig var tillfälligt ledig då ägaren var ute och sprang. Hon hade förmodligen kunnat satt sig där om inte tallriken visat att platsen redan va upptagen samt att Jamie från Live nation visade henne till rätt bord snett intill.

Filip Adamo från Sony blev uppdragen på scenen av grabbarna i Ammotrack och en väst sattes på honom.

Härligt initiativ av Lidköping att hyra in ett liveband som klätt ut sig till sent 70-tal, tidigt 80-tal och spela välkända låtar från den tiden. Populärt hos många som valde att resa sig och dansa loss på dansgolvet. Jeremy från JEM fick feeling redan mellan borden. Glad stämning under hela kvällen och hade det inte varit så att många bodde en bra bit bort hade säkert festen kunnat fortsätta längre än till midnatt. Nu drog många istället därifrån till hotellbaren där minglandet fortsatte. Jag hamnade i ett intressant samtal med bland annat Svenska spel och låtskrivaren Linnea Deb om allt från personliga topp-5 listan av årets bidrag till Avicii och låtskriveri innan sängen kallade.

Än mer avklätt av redan avklädda Ammotrack

Nu blir det drag igen. Ammotrack har rullat upp två nya motorcyklar och parkerat dessa bakom planket som så snart musiken går igång dras isär och – som sist – blir vägg bakom trummisen Anders Franssohn. De drar på redan från start och ganska snart börjas det kläs av sig. Åtminstone Mikael de Bruin tyccks tycka att det blir lite varmt och kränger med viss möda av sig jackan. Anders är ju redan bar på överkroppen sedan tidigare.

Efterfesten i text och bild…

En efter en kom artisterna till festen. De flesta tog samma väg in men Janet Leon lyckades smita in sidovägen. Ammotrack kom visserligen rätt väg och vrålade ut ett glädjetjut redan på väg in i festsalen.


Festsugna I.D.A som kommit sexa ställde vackert upp sig och poserade, med ledsångerskan i fronten. De tycktes inte alltför nedslagna av att inte tagit sig vidare.

Linda Bengtzing kom till festen med ett par dansskor hon gärna visade upp.
Ellinore Holmer kom med bland annat syster
Programledana Anders Janson och Nour el Refai hade släppt allt vad manus och sändning heter. De tjoade och spexade glatt vid entrén för att sedan posera en stund. Nour tog fram sin iphone och fotograferade fotograferna. Jag stoppade sedan henne och frågade om hon fick en bra bild.
– Ja den blev bra. Ni blev jättefina, svarade hon käckt och gick längre in i salen.
Malin Baryard gästade efterfesten.
Lina, Andreas och Tess flirtade gärna med kamerorna och hade nog stått där ett tag till om inte champagnen väntat vid bordet.
It takes two… för att öppna en flaska. Andreas vlade att titta på och låta tjejerna göra jobbet.
Janet Leon poserade med höjt glas.
Anton Ewald i full färd med att förbereda inför sin plan – att dränka Aftonbladets reporter i champagne.
Alcazar och Ewald – Öviks finalister
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Ewald har jonglerat sedan barnsben. (filmklippet med jongleringen ligger lite längre ned.)

utöver detta tycktes Lindas designer Edwin Trieu befinna sig överallt och ingenstans. När det påpekades gav han snabbt svar på tal:
– det verkar du också göra.
Han trivdes ypperligt i mellobubblan och berättade att han redan nu hoppas på att få vara med 2015 igen. Linda och co hade han emelletid tappat bort i vimlet. Linda försvann efter ett tag men hennes presskontakt dansade gärna loss på dansgolvet senae på kvällen, likaså Alcazar med flera. Vid 03 stängds musiken snopet av. Då hittades några trevliga människor i vilt samspråk med varandra, varav den ena visade sig vara Ellinors lärarstuderande syster som nu har en enda plan i huvudet inför nästa vecka – att skaffa barnvakt så att hon kan följa med även på andra chansen!

Tippningen: Anton Ewald och Alcazar till final

denna vecka är jag ganska säker på två saker. Att Alcazar, Linda Bengtzing och Anton Ewald går vidare. Med sig kan de ta exempelvis Janet eller Ammotrack. Samtliga tre känns självklara och bland de starkaste låtarna denna vecka samt har snygga shower/nummer på sina olika sätt. Linda Bengtzing har en explosionsartad energi som borde få henne att näst intill spräcka glasutan och Alcazars hela nummer är så genialt att det inte finns i universum att de inte placerar sig topp fyra medan Anton Ewald har en stor törstande fanskara som lär dregla över att få honom till Friends arena.

Jag tror dessvärre inte på Ellinore Holmer eller I.D.A trots att Ellinores nummer är betydligt bättre i rutan än inne i arenan. Josef kan flippa eller floppa med sin underbara ”Hela natten”, allting där beror på hur han tar kamerorna och om han får en nervositet som sätter käppar i hjulet för honom.

Slutgiltiga  tippningen lyder såhär:

Anton Ewald – Natural och Alcazar – Blame it on the disco till final.

Linda Bengtzing – Ta mig och Ammotrack – Raise your hands till andra chansen.

Ammotrack levererar Raise your hands med inlevelse

Ammotrack ha lagt till ett tygstycke som hänge ifrån mikrofonen eller mikrofonstativet. Så nu blir det ännu tydligare vad bandet heter som står på scenen just nu.

Sångaren har verkligen känsla och inlevelse i sången, blunda till och från medan han tar i. Det rockas loss och det låter bra. Garagespelsstämningen killarna önskar i sin show är i stort sett klockren. Snyggt nummer i en bra rocklåt!