Ett försök till tippning av deltävling fyra

Förra veckan var det sju våndor när jag skulle tippa utgången på lördagkvällen. Det blir nog sju våndor till denna vecka. Julia Alvgard känns som en säker åttondeplats. De övriga kan i stort sett hamna var som helst. Det har varnats för Nicke Borg, Lasse Stefanz och Love generation pratas det mycket om, men alla kan inte gå till globen. Anders Fernette gillar jag skarpt men han har hamnat långt ner i publikundersökningen mellan Svenska spel, Melodifestivalklubben, Poplight och QX. Inget ont om dansband men jag tror ändå inte att grabbarna kommer få tillräckligt många röster för att ta sig till Globen. De kan nog hamna i högst andra chansen. Gissningen:

1. Love generation

2. Linda Pritchard

3. Melody Club

4. Linda Bengtzing

5. Nicke Borg

6. Lasse Stefanz

7. Anders Fernette

8. Julia Alvgard

Egentligen tycker jag inte att Fernette förtjänar att hamna så långt ner på listan men har en liten föraning om att Lasse Stefanz som haft 40 år på sig att bygga upp en fanskara kommer få fler röster än Anders bara av den anledningen.

Fernette får sjunga igen

The ark gör pausnumret bra men efter att ha sett gårdagens genrep saknas pyrot litegrann. Direkt efter The ark började de fem bidrag som gått vidare till andra omgången presenteras. Anders Fernette fick vinstlotten och ska framföra sitt bidrag än en gång. Av de som är kvar att eventuellt köra en gång till inför publik innan kvällens direktsändning är Love generation, Nicke Borg, Linda Bengtzing och Linda Pritchard.

Fernette fångar förmiddagspubliken

Linda Pritchard gör Alive så vackert, och får ganska bra respons av publiken. Nu är det dags för Anders Fernette att ta sig an matinépubliken och flirta med dem genom at göra det allra bästa han kan. Vilket verkar lyckas bra då publiken redan innan refrängen ens kommit igång klappar med. Under det att han får en drös applåder tackar Anders publiken glatt.

– Tusen tack!

Går sedan av scenen.

Anders fernettes fartfyllda nummer…

Anders Fernette rockar loss, han håller inte igen, och det gör inte kören heller. De två luftakrobaterna hissas ända upp till samma nivå som rälskameran i taket och det innebär kanske 6 meter upp i luften, med huvudet nedåt. Jag skulle nog tycka det blev lite tungt i huvudet efter ett tag eftersom de inte hissas ner förrän lagom till slutet av första refrängen.  Anders Fernette gör väldigt bra ifrån sig men undrar om inte de två som hänger i tygen borde bli lite mer synkroniserade?

Supertjusigt fartfyllt nummer annars med kören och dansarna som snabbt kutar in på scenen och omringar Anders när refrängen kommer. Anders starka röst gör denna låten perfekt. Blir det bara tjusigt i rutan är det inte omöjligt att han tar en globenbiljett.

Kurragömma med Fernette

Anders Fernette har även rök visar det sig vid hans sista genomsjungning. Låtskrivarna på raden bakom kommenterade strax innan musiken gick igång med att det var mycket rök. Kanske lite mycket, tyckte jag och såg mest det mysiga i denna effekt. Dock visade det sig kanske vara lite för mycket ändå när fläkten sattes på för då syntes han plötsligt inte för all rök… Visserligen snygg effekt när röken flyr scenen och Anders syns allt mer men jag vet inte om det var tänkt så från början.

Var är Fernette?

Vilken brottarlåt alltså…

Det är Anders Fernette som står på scenen nu. Han har ett speaktakulärt nummer i den meningen att det är två luftakrobater med som ska snurra i vita långa tyger samt mot slutet hänga i ett tandemtyg och göra fina poser tillsammans. Även fläkten är framrullad. Om vi går eller springer tillbaka till Fernette så rör han sig ganska lite själv. Själva ljuset på scenen går i vitt och bakgrunden är orange cirklar samt ett mönster av kuber som flyger utåt. Tre körkillar komemr inrusndes på scenen när Anders avlutat första versen, och sjunger åt honom att ”run”.

Efterförsta repet ber Anders sitt team om vatten och säger:

– Vikken jädra brottarlåt att sjunga alltså…! Man kan inte hålla igen.

Malmös startfält – sammanfattning av bidragen

Helylledansband, gångbart disco och klyschig Linda Bengtzing som sjunger om diskmaskin och hyckleri. Det är några av startfältets bidrag här i Malmö. Varsågod, här kommer den totala sammanfattningen av veckans bidrag.

1. The hunter – Melody club

Melody club har en låt jag trodde skulle vara mer fartfylld än den faktiskt är- Det är popigt tempo, trummor som uppbackning och en halvsnabb historia som inleds med ett ”Aaa…aaa…aaa…aaa, i hear the sound…” Precis innan de två sista refrängerna är ett lugnare parti insprängt vilket i och för sig är snyggt. Första gången kändes den halvklar men andra varvet kom en känsla av ”den här är ju ganska bra ändå, om man jämför andra i startfältet” då det trots allt finns lite tryck i låten.

2. Better or worse – Julia Alvgard

Även Better or worse går åt det popiga hållet men lite lugnare än föregående, med elektroniska inslag. Julia känns som ett tamt försök att låtsas vara en stor poptjej men hon tar sig lite mot slutet, omkring tonartshöjningen. Känns inte som någon vinnare efter denna uppspelning.

3. En blick och nånting händer – Lasse Stefanz

Lasse Stefanz har fastnat i en tidsmaskin som befinner sig ett antal år bak i tiden. Detta är äkta dansband. Så äkta och gammaldags att inte ens refrängen får liv. Killarna tuggar på i ungefär samma tempo från första till sista ton. Körandet bakom ledsångaren består av små ord instuckna här och var. Avslutet består av ett utdraget ”diiiiiig”. Ett perfekt tillfälle att springa iväg för att hämta mer dricka och snacks om det redan hunnit ta slut.

4. Alive – Linda Pritchard

Alive börjar med enkelt med piano som en av flera instrument. Det är en lugn låt som vaknar till redan i första refrängen. Inledningen är lite av ett sömnpiller men låten blir starkare. Det är fräckt mot slutet när Linda tar ner tempot väldigt under några ord, nästan så man tror att låten tonar ut, för att sedan snabbt öka i såväl styrka och takt. Personligen föredrar jag hennes tidigare låt mer, men hon har en snygg sista ton.

5. Run – Anders Fernette

Run skulle kunna passa på ett dansgolv. Starten är ganska lugn med såväl gitarr som Anders stämma men överlag är den ganska snabb. Under låten ”leker” Anders genom att gå upp och ned i tonerna och är stark i refrängen. Höjning mot slutet. Låten påminner om något välbekant men det irriterande är att jag inte kan plocka ut det välbekanta.

6. E de fel på mig – Linda Bengtzing

Här har ni en låt som dryper av roliga ordval och klyschor, lite åt ”Värsta schlagern”-hållet. Det är en ganska snabb lättsam poplåt. Bengtzing avslutar med en ton a lá Pernilla Wahlgren i Piccadilly Cirkus. Själva texten handlar om att hon har en man men att någonstans i min fantasi finns en annan i mitt liv. Apropå texten… Lindas första fras lyder Har hittat mannen med rätt kemi, och vad sägs om  vad sägs om ordvalen en familjefar,hyckleri, matbutik, som kan plocka ur diskmaskin eller kan det där med bygg och snickeri. Martin i äntligen hemma gör comeback på MF-scenen? Kul låt!

7. Leaving home – Nicke Borg

Leaving home känns lite släpande, som en hes Andreas Johnson som slagit ner på takten. Refrängen är skön dock och mot slutet blir den lite rockigare, bland annat med ett gitarrsolo, innan Nicke avslutar med ”Leaving home” som sista ord under det att låten dör ut.

8. Dance alone – Love generation

Snabb låt som har en stark refräng. Det är lite dunka-disco över låten. Trummor ligger hela tiden gansak tydligt i bakgrunden. Läckert gjort att låta Love generation låta burkigt precis innan sista refrängen sparkar igång. Tvärt slut.

Jag börjar ana vart det bär, men vågar inte slå klubban i bordet än. Dels för att en låt kan växa enormt på scenen och dels för att SVT som önskat någon bra uppspelningsutrustning fick en liten bergsprängare, kanske inte av årets modell heller… Vi hörde i alla fall låtarna och det är ändå det viktigaste även om det ju är kul att få höra de i bra kvalitet också. Imorgon är det repetitionsdags på scenen för artisterna och då kan saker och ting svänga. Då får vi höra de live och det brukar göra en hel del.