Starkt i Göteborgs startfält

Av det vi hört ikväll så verkar det lovande. Startfältet verkar starkt, kanske starkare än på länge och flera av låtarna har potential att kunna bli en radio- eller danshit. I Göteborg kommer vi få fler olaika typer av poplåtar och några lite lugnare som faktiskt båda är ganska bra. En sak till, Linnea Deb har med fyra bidrag av totalt sju den här veckan. Undrar om det inte är rekord?

Chasing Rivers – Nano
Man känner igen Nano i denna låt. Det finns en Hold on-känsla över denna midtempolåt men både Lars-Kristian och jag tycker att årets version av Nano är starkare och mer mer modern. Den är mäktig från start och håller det hela vägen, dessutom är sångaren i fokus och han bär upp detta väldigt bra. Låtskrivarna har skapat ett väldigt bra sound som passar Nano.
Vi tror båda att att Chasing rivers kan gå väldigt bra på lördag och säkra en finalplats.

No drama – High 15
Vi reagerade relativt snabbt på att, men herre gud det här känner man ju igen! Ja, man gör det. Om vi säger såhär.. makarna Deb skrev för några år sedan Ace Wilders ”Busy doing nothing” och visst har den smugit sig in här.
Lars-Kristian nämner bra dansrytmer och att man bara vill dansa loss. Jag säger poppig upptempo i tjejgruppsstil. I bryggan har de lyckats kasta in lite rapp. Vi känner dock att det är en nästan lite för snabb låt, som kräver fler lyssningar. Det var som att man inte hängde med riktigt och bara följde med tjejerna.

Not with me – Wiktoria
Not with me är startfältets enda ballad. Den är finstämd med mycket hjärta och då ingår givetvis en tonartshöjning. Wiktoria för fram den bra med sin stämma. Instrumenten och hennes röst samverkar bra. Lars-Kristian ser en kommande Celine Dion i henne. Det första jag kom att tänka på var att bidraget har drag av Sanna Nielsens Empty room. Man skulle kunna sätta en slant på att publiken kommer vifta med lampor i mörkret till Wiktorias sång på lördag kväll.

Mina bränder – Zeana feat. Anis Don Demina
Zeana & Anis Don Demina delar verkligen på oss. Lars-Kristian tycker detta är en sommardänga som man vill sjunga och dansa till. Det finns ett önskemål om att skicka denna till Eurovision i Tel Aviv så att de får gärna plocka fram den engelska texten nu. Njae, Tel Aviv vill inte undertecknad skicka denna låt till. Däremot är vi eniga om att Mina bränder kan få röster från flera grupper. Exempelvis de som gillar Samir och Viktors musikstil, då har lite drag av de i refrängen. Samt de som gillar mer orientaliska rytmer. Refrängen är för övrigt lite mer trallvänlig så det väl låtens styrka.

Mina fyra årstider – Arja Saijonmaa
Ja, vad ska vi säga om detta? Mina fyra årstider med Arja Saijonmaa. Nu har ju bidraget som hon själv varit med och skrivit en fin text som i sig är väl värd att lyssna på. Men musiken? Midtempolåten är alltså en mix av grekisk folkmusik, och svensk visa där refrängen är en pop-wannabe. Behövs det sägas mer? Lyssna själva och skaffa er egen uppfattning.

Hello – Mohombi
Hello är en fin poplåt med mycket trummor, som i det stora hela känns som helt vanlig radiopop. Kanske något för tjatig i texten. Något som gör att låtvalet kanske inte är Mohombis bästa bidrag egentligen, menar vi båda. Jag får dock inget riktigt grepp om den här låten ikväll, känns som att man kommer få en bättre bild av låten under morgondagens repetitioner. Lars-Kristian gillar denna lite mer.

Ashes to ashes – Anna Bergendahl
Ashes to ashes är vi betydligt mer eniga. Man hör att att Anna har vuxit på sig sedan sist men så har det också gått nio år. Det märks både i rösten såväl som på själva låten, hur hon framför den.
Här har hon och sina medskrivare lyckats komponera en skön poplåt på engelska med lite countrytouch som guldkant och det gillar vi. Den har en skön hook och Anna bär upp låten på ett ypperligt sätt.

Nano & Anna Bergendahl gör MF-comeback i Göteborg

Det är inte många dagar kvar innan årets Melodifestival drar igång. Två av de artister som är först ut i Göteborg är Nano och Anna Bergendahl. Båda har varit med en gång tidigare och tagits emot väldigt bra av folket. Anna Bergendahl som var med 2010 vann och fick åka till Oslo för att representera oss i Eurovision Song Contest. Nano vi såg i tävlingen så sent som för två år sedan blev folkets favorit och hamnade totalt på en andraplats i finalen.

Nano som är först ut och tycker det är kul att vara tillbaka, har hunnit flytta till Halmstad för en nystart. Det var för många som drog i honom och ville ha sitt att säga om saker och ting. Den bakgrunden verkar också vara en röd tråd i hans låt Changing rivers.
– Changing rivers är en låt som handlar om att kunna följa sitt hjärta och inte följa trender och vad är inne och ute, utan lyssna på hjärtat och tro på dig själv. Jag tror det kan gå. Jag hade ju efter succén så började många dra i mig och jag gjorde inte låtarna längre 100% från hjärtat känner jag.

Han berättar att han älskar att skriva musik med känsla så att det är skönt att vara tillbaka och kunna göra det med lite känsla. Det känns som en comeback i livet i sig också. Dessutom känner Nano att han med detta bidrag kan, förutom att säga något, inspirera både sig själv fullt ut och förhoppningsvis andra.

Sångaren ser fram emot att få ställa sig på scenen och nå ut med sin låt. Han fyller i med att det är ett bra forum för att kunna prata om såna här saker, syftandes på budskapet, och att det är bara är positivt sedan han var med sist.
– Jag känner mig ganska lugn. Det är klart det är fjärilar i magen, det är standard men jag känner mig ändå ganska lugn, och skönt, man känner ju till det mesta som händer härnäst, säger Nano.

Med i startfältet denna veckan är även Mohombi som är barndomsvän till Nano.
– Det är kul att vi är i samma startfält, då hänger vi mycket i Göteborg och sen klart det är kul att vara tillbaka där allt började. Det är lite häftigt.

För Anna Bergendahls del var det det faktum att hennes bidrag Ashes to ashes inte gick att motstå och på något sätt känns ostoppbar som hon inte kunde tacka nej till en återkomst i Melodifestivalen. Fram tills nu har hon försökt undvika tävlingen.
– Jag har inte skickat in något tidigare, inte haft någon lust. Jag har varit ganska rädd för att ställa upp igen. Det kan ju inte gå bättre än vad det gjorde i Melodifestivalen så av den anledningen har jag varit lite nervös att ställa upp igen. Men jag kunde inte tacka nej till den här låten.

Det finns flera skillnader gällande när hon var med 2010 och den väntande deltävlingen nu i Göteborg. Dels är hon nio år äldre och tryggare i sig själv. Dels vet Anna vad hon vill göra och vem hon är.
– Det vet man inte när man är 18 år. Eller jag visste inte det i alla fall. Jag är tryggare i mig själv.

Det hon ser som ska bli mest nervöst är inte själva framträdandet egentligen.
– Det är väl mer det här att sitta i green room och vänta på domen. Det är ju ganska… obehagligt! Säger hon med ett lätt skratt.

Vad ser du fram emot mest då?
– Det är nog att bygga det här numret och den här världen som vi kommer att vara i och att få sprida den här låten till så många som möjligt.

Anna Bergendahl bjöd in till releasegig

Anna Bergendahl släppte nyligen sin skiva Something to believe in, producerad tillsammans med amerikanske Larry Klein, och valde att fira det med ett öppet releasegig på Scandic grand central i Stockholm igår kväll.

Foto: Nils Carmel

En låg scen hade placerats nära baren. Nyfikna gäster hade hittat dit en stund innan och satt småpratande med sitt sällskap framför samt bredvid scenen. Småpratet tystnade när bandet satte igång strax efter utsatt tid. Kort därefter anslöt Anna som  skulle komma att bjuda på sju låtar i en nära och mysig spelning där de som inte kunde sitta automatiskt skapade två ”ståsektioner” på var sida om scenen. Stämningen i själva lokalen var avslappnad.

Lugnare låtar med bland annat lite jazziga toner blandades med snabbare verk. Hon inledde med den snabbare I don’t know som fick mig att tänka lite åt Jill Johnson. Anna var dock fullt medveten om varför hon befann sig där och bjöd på sig själv under kvällen. Några lugnare låtar följde innan tempot drogs upp igen. Någon låt kändes som att den behövs lyssnas på lite mer på för att växa, som den lite sömniga Love, me.

Fun hör till de snabbare låtarna. Den innehåller dessutom en hel del text på kort tid. Publiken blev lite mer på och det diggades med på sina håll medan Anna själv blev lite rörligare där på scenen.  De jazziga tonerna? De smög sig in i den mer finstämda Something to believe in som också gett skivan sitt namn. Efter att ha gått av scenen och ropats upp igen fick Better than this avsluta kvällen. Det är en snabb medryckande låt som uppenbarligen gillades av gästerna som bitvis klappade takten tillsammans med Anna. En glad sångerska smet nöjt av scenen efteråt och minglandet som tagit en paus under hennes gig återupptogs.

Man kan konstatera att Anna Bergendahl känns mognare idag. En del av det kan ligga i framförandet av låtarna och hur hon uppträdde under kvällen. Känslan är att hon bär på en självsäkerhet, vet vad hon vill och gör det. Sedan har hon förstås mer erfarenhet inom musikbranschen nu, vilket även det kan inverka.

Foto: Nils Carmel

Efterfest på annexet ända in på söndag morgon

Efterfesterna på annexet brukar bli långa eftersom få vill att Melodifestivalen ska ta slut och därför gärna drar ut så länge de kan på hemgången.

Jag anlände strax efter 23 med några andra och gick loss på buffén ganska så direkt för att hinna smaka av maten innan de plockades bort. De brukar nämligen vara väldigt snabba där med att ta bort maten. Nu stod den dock kvar lite längre än jag trott vilket var bra med tanke på desserten, chokladkaka och någon slags fruktsorbét förutom kex och ostar.

I väntan på Eric Saade klev artist efter artist in, en del mindre upptäckta av alla fotografer än andra. När Velvet smet förbi på röda mattan var 5/6 av den redan upptagen av några andra kända personer omringade av fotografer. Velvet tryckte sig förbi mellan repet och en fotografs rygg, precis framför näsan på mig.

– Går det bra för dig? Frågade jag henne.

– Ja, jättebra… svarade hon med ett leende och en skämtsam ton i rösten.

Till finalefterfesten hör de sedvanliga framträdandena av flera artister. Så snart en uppvaktande Eric Saade gjort entré och slussats upp till deras balkong firade han med champagne samt den inledande musikaliska kavalkaden. Det fortsatte med Playtones, The Moniker med danserskor varav ena fastnade med sitt hår i honom, bedårande Sara Varga och övriga finalister. Brolle avbröt musiken för att tala om att han minsann inte ville ha någon bakgrund. Här ska bjudas på akustik version! Efter några förfrågningar om de kunde höja gitarren fick vi höra 7 days 7 nights i lite annorlunda version. Linda Bengtzing däremot var så vild att örhängen flög medan Moniker klättrade på metallräcket.

Rickard Olsson befann sig mycket på dansgolvet, precis som hallåan Ana Barata och tjejerna från Le Kid. I baren kunde öl, vin eller cider beställas. Det var också kring baren en glad NEO stod livligt samspråkandes med bland annat SR, passade på att hälsa på honom och få en kram. Anna Bergendahl var kvar ända till någon gång efter 04 då musiken tystnat och lamporna tänts, en festsugen tjej även hon alltså. I övrigt hade de flesta artister lämnat festen vid det laget. På en sådan här tillställning stöter man på skivbolagskontakter lite överallt. Petra som har hand om Danny kom fram för en pratstund och passade på att ge beröm. Åtminstone tar jag det som beröm när någon skulle gissat åldern till yngre än jag faktiskt är.

det tog säkert 20 minuter från det att musiken tystnat till att vakterna lyckats schasa ut alla i den kyliga morgonluften utanför entrén. Några gick då vidare för fortsatt efterfest medan andra tog taxi förbi sin egen lägenhet för att hämta alkohol inför fortsatt festande. Ytterligare andra funderade på transportmedel hem. Buss? Taxi? Hur de tog vidare vet jag inte men vi var i alla fall tre stycken som tog en promenad till Gullmarsplan där vi skildes åt olika håll, jag med T-bana mot centralen. G:son som också hängde utanför annexet tog den låååånga promenaden från Annexet till Quality hotel Globe där han var inackorderad.

Melodifestivalen 2011 är därmed slut, men i maj ska vi hålla tummarna för att Eric Saade inte bara krossar glas utan även allt motstånd i Düsseldorf.

Raketer skjuts av och sångfågeln slipper sin pedistal

Dynasti använder pyro under This is my life. Det är nog eftermiddagens ”hetaste” nyhet. Raketer fyrades av så att de korsade varandras vägar. Från parkett och troligtvis från spridda delar av läktarna drog det efter andan. Och det till det rätta för det var riktigt snyggt.

Apropå This is my life så kommer Anna Bergendahl in på scenen med sångfågeln i handen. Den där stora pedistalen för sångfågeln som de använde sig av igår bortplockad. Tyckte att den mer kändes överflödig och tog bort blickarna från sångfågeln så detta var en betydligt snyggare lösning.

genrepet avslöjar: Det blir en fartfylld spännande final

Det här året har artisterna blivit utfrågade för att kontrollera om de platsar i festivalen samt fiskat röster medelst covers med nya texter. Till finalen får de alla i sina presentationsvideor möta ett mellanting av läkare och forskare som ska kontrollera att deras form verkligen är på topp, vilket den är på samtliga. Programledarna turas om att prata med någon bekant till artisten under genrepet tog de folk ur publiken för att åtminstone ha med momentet.

Allting börjar med att Rickard och Marie står på Globens tak och sjunger en svensk passande text till den gamla välbekanta Up where we belong. De kommer sedan nerhissandes från taket, hängandes i remmarna som Sanna Nielsens dansare snurrar i under de sista tonerna av I’m in love. Därefter rullar det på med bidrag efter bidrag. Enda skillnaden på fredagens genrep gentemot direktsändningen är att Sara Vargas möte med doktorerna ännu inte är klartvilket gjorde att de istället tog en repris på utfrågningen från deltävlingen.

Brolle siktar högt, kanske mot flyget med destination Düsseldorf?
Linda mitt i strålkastarljuset
Danny hoppas på att få dansa sig via "The club" till ESC
Playtones hoppas på att bli krönt Melodifestivalvinnare 2011
Eric Saade hoppas vara tillräckligt populär för att få den åtråvärda Tysklandsbiljetten

Som mellanakt går Hurrycanes fyra artister Nanne, Lena Ph, Ola Salo samt Christer Sjögren ihop och rockar loss rejält till Scorpions Hurricane. Det är inte ofta man får se Christer Sjögren med en Scorpions-T-shirt och upphissad i BWO:s gamla hiss.

Den andra mellanakten består av rockbandet Dynamite som gör sin egen version av förra årets vinnare This is my life med Anna Bergendahl som ska ge sångfågeln till vinnaren sedan.

Under kvällen fick alla artister ganska bra respons men det fanns ingen självklar vinnare sett efter det. Såväl Danny som Eric Saade fick ungefär lika mycket applåder och The Moniker drog också en del. Dock tror jag att när det gäller publikpoängen kommer det

stå mellan Saade och Danny. Hur sedan de elva internationella jurygrupperna kommer rösta har jag mindre koll på. Där kan poängen hamna i stort sett var som helst.

Salem årets segrare 2010, i radion

STIM presenterar nu listan över vilka av förra årets Melodifestivallåtar som spelats mest i radion. Listan är uträknad på rapporter fårn både Sveriges radio och samtliga reklamradiokanaler. Anna Bergendahl som vann ligger på STIMs lista först på tredje plats. Den som har spelats mest är Salem Al fakirs Keep on walking medan Darin ligger på andra plats. Det man också kan notera är att samtliga bidrag som hamnade topp-8 i finalen 2010 ligger med på listans 8 första platser. Därefter har Curcified Barbara och Alcazar tryckt in sig på nionde respektive tiondeplatsen.

1. (2)* Keep on Walking
Text och musik: Salem al Fakir
Inspelad av Salem al Fakir

2. (4) You’re Out of My Life
Text och musik: Henrik Jansson och Tony Nilsson
Inspelad av Darin

3. (1) This Is My Life
Musik: Bobby Ljunggren. Text: Kristian Lagerström
Inspelad av Anna Bergendahl

4. (7) Unstoppable (The Return of Nathalie)
Text och musik: Alexander Kronlund, Hanif Sabzavari, Dimitri Stassos och Ola Svensson
Inspelad av Ola

5. (3) Manboy
Musik: Peter Boström och Fredrik Kempe. Text: Fredrik Kempe
Inspelad av Eric Saade

6. (5) Kom
Text och musik: Niclas Arn, Gustav Eurén och Karl Eurén
Inspelad av Timoteij

7. (6) We Can Work It Out

Musik: Bobby Ljunggren och Marcos Ubeda. Text: Andreas Johnson
Inspelad av Andreas Johnson

8. (8) I Did it For Love

Musik: Lars ”Dille” Diedricson. Text: Kristian Wejshag
Inspelad av Jessica Andersson

9. (Utslagen i omgång 2 av Andra chansen) Heaven or Hell
Text och musik: Håkan Larsson, Jörgen Svensson och Björn Lönnroos
Inspelad av Crucified Barbara

10. (Utslagen i omgång 1 av Andra chansen) Headlines
Text och musik: Peter Boström och Tony Nilsson
Inspelad av Alcazar

* Inom parentes anges den placering låten fick i Melodifestivalen 2010.

Salem Al Fakir

Årets unga MF-artister intar allsången

Anna Bergendahl gick ut som sexa i semifinalen under Eurovision Song Contest. Men i Allsång på Skansen går hon ut som en av artisterna i själva premiärprogrammet. Hon är inte den enda av artisterna i årets Melodifestival som kommer ställa sina fötter på Sollidenscenen i sommar. Eric Saade, Darin, Salem Al Fakir, Hanna Lindblad och programledaren/artisten Måns Zelmerlöw gör samma sak. Just Måns Z, Eric Saade och Darin lär dra mycket publik, särskilt den unga delen.

Förutom dessa artister är det en hel drös som har varit med tidigare. Till exempel Charlotte Perrelli, Kikki Danielsson och min egna favorit Carola. Premiärprogrammet med Anna och Carola är ett måste att besöka för denna bloggare. NU var inte Anna på presskonferensen tidigare idag, men de allra flesta var där. Till exempel Annika Ljungberg i Rednex (numera under annat gruppnamn)  som bland annat visade upp sina bruna stövlar – som hängt med sedan 1994. Och det var dagens sanning sa hon. Eric Saade såg lika glad ut som jag alltid sett honom, men Salem Al Fakir ska ha varit en av de första att lämna Skansen enligt en Skansenkille. Kikkis manager Bosse Schön visade sig vara väldigt trevlig och det resulterade i bland annat litet snack med Kikki bakom scenen.

Kikki ska vara med i det tredje programmet tillsammans med bland annat Darin. De får inte berätta vad de ska framföra, det är fortfarande lite i planeringsstadiet men Kikki tycker det vore roligt att få gå ut på scenen och leda en allsång. Förutm allsången jobbar hon på en skiva tillsammans med Sulo och har redan några låtar klara, men ska göra flera demos innan den är klar. Ett projekt som ligger ännu längre fram i tiden är boken Gökungen som Kikki skriver tillsammans med sin coach/rådgivare Bosse Schön och beräknas släppas hösten 2011. Den handlar om hennes tuffa liv, att hon blev bortadopterad som liten och är alltså en biografi från det att hon tvingas flytta till den hon är idag. Melodifestivalen tycker hon att det är bra om nya, unga förmågor kan få komma fram i men hon skulle gärna ställa upp igen om hon fick en bra låt. Dock sade hon sig helst inte vilja vinna.

Kikki D
Kikki D

Anna elva i sin semi

Anna Bergendahl fick som bekant ingen biljett till finalen, men under det att Lena sjöng sin segrarrepris och eftertetexten rullae förbi i rutan förkunnade Edward Af Sillén att Anna och co med This is my life hade placerat sig på en elfte plats i torsdagens semi, endast fem poäng efter Cypern. Mer snopen placering kan man inte ha… Men det visar å andra sidan att Europa faktiskt uppskattade låten.

Snöpligt slut för Anna, som lär ha framtiden framför sig

För första gången har vi en final att se fram emot. En final där inte Sverige är med bland länderna som slåss om en seger. Det är ett faktum som känns väldigt konstigt och lite tomt, men det är bara att gilla läget och utse något favoritland att heja på. För är man ett schlagerfreak så är en final en final – oavsett vilka länder som deltar.

När varken Sverige, Danmark eller Kroatien ännu ropats upp och ett enda kuvert kvarstod så kändes det någonstans rätt kört. Men hoppet brukar ju vara det sista som lämnar en. Nu räcker inte alltid hopp ända fram och på lördag kommer det bli en tuff final där åtminstone inte jag kan se någon självklar vinnare.

De 10 som till slut gick vidare till finalen var Georgien, Ukraina, Turkiet, Israel, Irland, Cypern, Azerbajdzjan, Rumänien, Armenien och Danmark. Detta innebär också att alla låtar med svenskanknytning – utom just själva Sverige – ska intala Europa på lördag att just de har den låt som flest gillar. Det vill säga fem länder med en eller flera svenska låtskrivare samt Vitryssland med Robert Wells vid flygeln.

Otroligt tråkigt för Anna som nu gjorde sitt allra allra bästa, att få se sin Eurovisonresa ta slut så plötsligt men jag är övertygad om att hennes karriär inte tar slut i och med detta. Ska vi spekulera vidare så tror jag också att om hon hade tävlat i första semin (där startfältet var betydligt svagare) så skulle vi varit i finalen nu. Om det är sant? Ingen aning, men det är heller inget man ska låsa fast sig vid. Låt nu det bästa bidraget segra på lördag!

anna_neutral