Tufft läge för Anton i finalen

Anton Ewald som går ut tidigt i finalen, är näst ut att köra. Han drar igenom sitt bidrag ”New religion” tillsammans med sina två trogna dansare. Men han ser lite sammanbiten ut efteråt. Man får en känsla av att det är mycket som rör sig i hans huvud just nu.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Det ser emellertid bra ut och Anton ser, tycker jag, lite gladare ut under den sista genomkörningen. Han och dansarna är bra synkade i rörelserna. Låten är härlig och lasrarna bidrar en hel del till den visuella paketeringen. Trots allt detta känns hela paketet lite anonymt på något sätt och tar man med hela startfältet i beräkningarna så ser läget rätt tufft ut för Anton.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Eva Rydbergs raktion på att gå till andra chansen: ”Det måste vara fel”

Kvällens finalister Dotter och Anton Ewald.                  ©Stina Stjernkvist / SVT

Såhär blev då kvällens resultat i sin helhet:

Finalister
Dotter – Little Tot
Anton Ewald – New Religion
Andra chansen
Frida Green – The silence
Eva Rydberg & Eva Roos – Rena rama ding dong

Plats 5: Patrik Jean – Tears run dry
Plats 6: Wahl feat. Sam – 90-talet
Plats 7: Julia Alfrida – Rich

Antal röstande: 581 410

Eva Rydberg och Ewa Roos gick till andra chansen.    ©Stina Stjernkvist / SVT

Några som var förvånade över sitt resultat var Eva Rydberg och Ewa Roos som på presskonferensen en stund senare berättade att de var helt oförberedda på att ropas upp som en av bidragen att gå till andra chansen.
– Det är omöjligt, det måste vara fel. Jag var ganska övertygad om att vi INTE skulle gå vidare. Gav Eva Rydberg som svar på hur hon reagerade.

Ewald så överväldigad över sin finalplats att han tappar sången

Anton Ewald blir den andra att ta sig til final med sin New religion.

Han passar på att skaka sina hophållna händer i ett tack till tittarna innan han intar position för att sjunga igen. Han är till och med så lycklig och bär på så stakra känslor att han inte ens klarar av att sjunga låten. Flera gånger för han handen mot munnen för att försöka samla sig. Trots avsaknad av hans sång så lät det ändå som när han sjöng. Undrar om inte den där lilla segrarreprisen sjöngs helt till playback?

Ewald överväldigad efter att ha gått till final.             ©Stina Stjernkvist / SVT

Oscar Zia & Anis don Demina programleder – då får programmet en annan kostym

I och med att Christer Björkman varje vecka får sällskap av nya gästande programledare, som dessutom ska få visa vilka just de är. Så kommer detta innebära ett nytt utseende på programmet varje vecka. Vilket Christer förklarade under förmiddagens presskonferens.

Veckans gästande programledare, Oscar Zia & Anis don Demina.                                                                                                                  ©Stina Stjernkvist / SVT

Veckans program öppnas med att gästduon för den andra deltävlingen, Oscar Zia och Anis don Demina ger en helt ny version av Stad i ljus. O då menar jag verkligen en helt ny version. Refrängen som Oscar sjunger ensam känns igen. Versen har däremot fått såväl helt ny text som tempo.

Det är mer betydligt mer lekfullt, festligt och party än förra veckan och artistvykorten som gav lite Eurovisionsfeeling i första deltävlingen är ny utbytt som små klipp där Oscar och Anis möter artisterna för att pladdar om allt och inget. För att vi ska få lära känna artisterna på deras sätt.

Anton är mer eller mindre ett proffs i dessa sammanhang, vilket inte Julia är. Men man ser att Juliaavfyrar ett och annat leende mellan de fokuserade/allvarliga minerna och sången låter bättre än det gjort tidigare.

Julia Alfrida under genrepet.                                          ©Stina Stjernkvist / SVT

Bidrag nummer tre med Wahl och Sami är också det tusende bidraget i Hela Melodifestivalen, vilket jag kan tycka att artistduon hade varit värd något bättre och maffigare än att lattja runt i ett rum med Oscar och Anis där det nämndes i förbigående typ.

Wahl & Sami under genrepet.                                       ©Stina Stjernkvist / SVT

Tittade extra mycket på skateboardscenen i deras scenshow. Under repet såg det inte bra ut alls. Nu var det riktigt snyggt gjort! Skateboarden i LED-golvet ”sparkas” nämligen bort av sångaren och far just i det ögonblicket iväg. Resten av duons bidrag är härligt med texten där de ska vara och bra sång.

Frida Green levererade också bra. Och apropå fetsligt och lekfullt… Det är i stort sett dessa egenskaper som Eva och Ewas bidrag ”Rena rama ding dong” har. Deras bidrag är för övrigt ett typiskt sådant där det kan göras något litet misstag alterntivt något extra eller annorlunda moves utan att det egentligen syns.

Frida Green under genrepet.                                          ©Stina Stjernkvist / SVT

Patrik Jean, som har chansen att komma till Eurovision för andra gången på två år, och kanske till och med få åka till Nederländerna i år, gjorde ett säkert framträdande som dessutom ser tjusigt ut i tv-rutan. Detsamma gäller för Dotter som inte håller igen.

Patrik Jean under genrepet.                                           ©Stina Stjernkvist / SVT

Efter snabbgenomgången och den lilla ”touren” som Oscar tar med Anis på så är det dags för del två av Herman Lindkvist Melodifestivalshistoria. Och denna gång djupdyker han i Eurovisionsdrottningar.

De fem som går vidare till andra omgången här i genrepet är Anton Ewald, Julia Alfrida, Eva Rydberg & Ewa Roos, Patrik Jean samt Dotter.

Jag vet… vi befinner oss i pandemitider. Men när en produktionsmänniska kommer in i bild med munskydd, håller upp en plexiglasskiva mellan Anis och Oscars händer så att de kan göra en säker Brandstaklapp. Då är det svårt att inte brista ut i skratt! Häng med i den andra lilla mellanakten där Oscar och Anis driver åt alla möjliga håll med mellon medan de lånat musiken till ”Teddybjörnen Fredriksson”.

Coronasäker handklapp.                                                 ©Stina Stjernkvist / SVT

Känner dock att Björkman gott kunde fått dra det slutgiltiga resultatet själv utan att ha Zia som en upprepande papegoja bakom sin rygg.

Christer Björkman.                                                           ©Stina Stjernkvist / SVT

De två som fick låtsas bli jätteglada över en låtsasfinalplats ikväll är Dotter och Patrik Jean.

Antons rättar till luggen, drar handen genom håret

Anton Ewald börjar gå catwalken till de tuffa introbildscollage som varje artist har fått finalen till ära och en utvald låt.

Anton fixar det galant men får luggen lite uppåtstående av kolsyreröken och jag vet inte om han märkte det själv eller ville se efter hur det stod still men kort därefter drog han den lediga handen bakåt genom håret och lade luggen på plats. Efter att musiken tystnat tackade han så mycket med ett litet skratt och gick av scenen med sina dansare.

 

Segrarsugen Ewald bjuder gärna på sig

Anton Ewald var en av de sista direktfinalisterna. Tillsammans med Alcazar gick han till Friends arena från Öviks deltävling. Han har därför haft en vecka på sig att ladda upp. Denna har utnyttjats till först vila och därefter förberedelser inför denna vecka.
– Jag bara tog det lugnt den veckan. Jag struntade i dieten, käkade pizza i tre dagar och låg hemma och bara kopplade av, fokuserade.

Därefter har han förstås tränat på låten, på sitt nummer samt hunnit med att besöka gymmet. Anton tycker det är jättekul att komma till Friends arena nu.
– Det är en stor arena och det är ballt.

Hårmousse eller kolsyrerök?
Den sköna sångaren funderar en väldigt kort stund och ger ett oväntat svar.
– Jag föredrar nog kolsyrerök faktiskt. Just för att det är kul, det är roligt, alltså jag bjussar gärna på att bli ett penntroll.

Han avslöjar också att kolsyreröken har ytterligare en rolig effekt.
– Det gör skitont i fötterna av kolsyrerök. Det är som nån biter mig i tårna, det är skitroligt.
Exakta känslan av hur det känns att bli biten i tårna av kolsyreröken dras med ett målande ”ouff, oj… Shit! just det…” Anton verkar trivas hur bra som helst just här i detta nu och känns nästan som ett barn på julafton.

Är det lika kul att sjunga inför publik?
– Ja. Det är roligare sjunga inför publik, mycket roligare. Det alltid en speciell känsla.

Kommer du att vinna?
– Ja, jag hoppas på det. Det vet man aldrig men jag hoppas verkligen på det. Det här är en tävling, man vet aldrig. I tävlingar vill man ju oftast att det ska gå så bra som möjligt så ja, jag hoppas på att vinna.

Vad gör du om du vinner?
– Då festar jag hela natten.

Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Antons hårchock – det går lika bra med kolsyrerök

Antons och vårt sista rep för året blev till en härlig skrattfest. Allt gick enligt planerna för Anton – fram tills han skulle fånga mikrofonen och gav tecken till killen under scengolvet. Micken far upp. Likaså kolsyrerökpelaren som visar sig vara mer effektivt än hårmousse. På kort tid får Anton en helt ny frisyr utan att veta om det. Men alla andra i arenan ser det. Dansarna lyckas hålla sig för skratt, fram tills sista tonen dött ut. Däremot hörs det skratt från parkett och kameror åker upp. Anton fortsätter sjunga och får veta först efteråt av en gapskrattande dansare vad som skett. När reprisen visas på storbildsskärmarna brister alla ut i skratt.

– Det bjussar jag på! Säger Anton och går av scenen.

Priset för årets hårchock går till Anton Ewald!

 

Naturlig Anton fortsatt bra i Natural

Anton ler under repet vilket jag gillar. Det gör att han se avslappnad ut. I början kanske lite för avslappnad… Men han levererar sitt nummer bra både röstmässigt och dansmässigt och micken sitter lika säkert varje gång. En väldigt skön kille som på något sätt tar med sig den naturliga sidan av sig själv upp på scenen även om han är fokuserad på det han gör i ”Natural”.