Antons rättar till luggen, drar handen genom håret

Anton Ewald börjar gå catwalken till de tuffa introbildscollage som varje artist har fått finalen till ära och en utvald låt.

Anton fixar det galant men får luggen lite uppåtstående av kolsyreröken och jag vet inte om han märkte det själv eller ville se efter hur det stod still men kort därefter drog han den lediga handen bakåt genom håret och lade luggen på plats. Efter att musiken tystnat tackade han så mycket med ett litet skratt och gick av scenen med sina dansare.

 

Segrarsugen Ewald bjuder gärna på sig

Anton Ewald var en av de sista direktfinalisterna. Tillsammans med Alcazar gick han till Friends arena från Öviks deltävling. Han har därför haft en vecka på sig att ladda upp. Denna har utnyttjats till först vila och därefter förberedelser inför denna vecka.
– Jag bara tog det lugnt den veckan. Jag struntade i dieten, käkade pizza i tre dagar och låg hemma och bara kopplade av, fokuserade.

Därefter har han förstås tränat på låten, på sitt nummer samt hunnit med att besöka gymmet. Anton tycker det är jättekul att komma till Friends arena nu.
– Det är en stor arena och det är ballt.

Hårmousse eller kolsyrerök?
Den sköna sångaren funderar en väldigt kort stund och ger ett oväntat svar.
– Jag föredrar nog kolsyrerök faktiskt. Just för att det är kul, det är roligt, alltså jag bjussar gärna på att bli ett penntroll.

Han avslöjar också att kolsyreröken har ytterligare en rolig effekt.
– Det gör skitont i fötterna av kolsyrerök. Det är som nån biter mig i tårna, det är skitroligt.
Exakta känslan av hur det känns att bli biten i tårna av kolsyreröken dras med ett målande ”ouff, oj… Shit! just det…” Anton verkar trivas hur bra som helst just här i detta nu och känns nästan som ett barn på julafton.

Är det lika kul att sjunga inför publik?
– Ja. Det är roligare sjunga inför publik, mycket roligare. Det alltid en speciell känsla.

Kommer du att vinna?
– Ja, jag hoppas på det. Det vet man aldrig men jag hoppas verkligen på det. Det här är en tävling, man vet aldrig. I tävlingar vill man ju oftast att det ska gå så bra som möjligt så ja, jag hoppas på att vinna.

Vad gör du om du vinner?
– Då festar jag hela natten.

Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Antons hårchock – det går lika bra med kolsyrerök

Antons och vårt sista rep för året blev till en härlig skrattfest. Allt gick enligt planerna för Anton – fram tills han skulle fånga mikrofonen och gav tecken till killen under scengolvet. Micken far upp. Likaså kolsyrerökpelaren som visar sig vara mer effektivt än hårmousse. På kort tid får Anton en helt ny frisyr utan att veta om det. Men alla andra i arenan ser det. Dansarna lyckas hålla sig för skratt, fram tills sista tonen dött ut. Däremot hörs det skratt från parkett och kameror åker upp. Anton fortsätter sjunga och får veta först efteråt av en gapskrattande dansare vad som skett. När reprisen visas på storbildsskärmarna brister alla ut i skratt.

– Det bjussar jag på! Säger Anton och går av scenen.

Priset för årets hårchock går till Anton Ewald!

 

Naturlig Anton fortsatt bra i Natural

Anton ler under repet vilket jag gillar. Det gör att han se avslappnad ut. I början kanske lite för avslappnad… Men han levererar sitt nummer bra både röstmässigt och dansmässigt och micken sitter lika säkert varje gång. En väldigt skön kille som på något sätt tar med sig den naturliga sidan av sig själv upp på scenen även om han är fokuserad på det han gör i ”Natural”.

välkomstfest med livemusik och hemtrevlig känsla

för att vara Stockholm var det verkligen en ovanligt bra välkomstfest. Denna gång hölls den på Operaterrassen. som inretts med separata middagsrum med en bardisk vid ”mellanskiktet” och en flygel uppställd vid artisternas bord. Såg ut som en trist rumsuppställning vid ankomsten men det märktes inte av nämnvärt mer än att man åt sin trerätters vid borden och minglade runt i mellanskiktet eller vid artisternas hörna.

Artisterna anlände glada och festsugna en efter en, Sanna Nielsen i en vit kreation medan Alcazar-trion var uppklädda till tänderna och såg närmast ut som ”Charlie’s angels” när de poserade utanför rummet där uppenbarligen personalen intog sin trerätters.

Anton Ewald
Yohio i sina solbrillor
Sanna Nielsen
Helena Paparizou
Panetoz
Lina, Andreas och Tess som ”Charlie’s angels”?

En liten stund efter att desserten burits in hördes musik, det var Marika från Så ska det låta som satt vid flygen och underhöll med sina versioner av äldre Melodifestivallåtar bland annat. En ipad fick agera notpapper, men så är människan väldigt datoriserade nu för tiden och vad kan man inte göra med en ipad? Joy Deb kör för övrigt tydligen samma linje i deras studio där de har ställ för ipad och iphone. Andreas Johnson stod lugnt lutad mot bardisken redo att tjattra lite. Bland annat kom vi in i en diskussion om antal deltaganden i festivalen och vem som varit med flest gånger, en diskussion som Bjering kom och hoppade in i en kort stund stund senare.

Med en bra bit hem lämnades festen redan före 23.30. Precis innanför dörren möter den glada låtskivarduon Deb upp, på väg uppåt igen.
– Ska ni dra nu?! Det är nu nu festen börjar, tyckte Linnea.
Det blev en stund samtal med de de valde att dra uppåt mot festligheterna igen.

Trångt i taket när de 10 finalisterna intar Friends arena?

Inför veckans startälts ordning har jag försökt snabbdissekera startordningen och kommit fram till följande punkter.
1. Det finns ingen rock i startfältet, trots att hela tre rockband faktiskt blev röstade till andra chansen under delävlingarnas gång.
2. De 2-3 lugna bidragen har spritts ut och ligger som startnummer 2, 5 respektive 8.
3. 8 är soloartister, om man nu räknar dit Yohio utan sitt band. I övrigt har vi trion Alcazar och gruppen Panetoz som placerats som nummer 3 respektive 9. Lägg även märke till att det är 50/50 på kön vad gäller soloartisterna så svenska folket har uppenbarligen lyckats med könskvotering. Grattis till det!
4. Frånsett Alcazars discokula samt en och annan spotlight, ljusrigg och mikrofonstativ så är det faktiskt bara ett nummer som kräver lite extra tungt roddande. Det är Yohios show där trummor och andra instrument ska tas in. Vilket faktiskt är en ganska intressant iakttagelse. Det verkar som att man möjligtvis röstat i större utsträckning med öronen gentemot sina ögon i år.
5. Med både en discokula, fem skärmar åt unge herr Zia, Helena Paparizous ljusrigg samt Sanna Nielsens rundbyggda ”draperi” av stenar plus hennes lilla discokula… det torde bli ganska fullt i taket precis över scenen. Eller?
Såhär ser startordningen ut:

1. Natural
Artist: Anton Ewald
Upphovsmän: John Lundvik

2. Songbird
Artist: Ellen Benediktson
Upphovsmän: Sharon Vaughn, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren

3. Blame It On The Disco
Artist: Alcazar
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

4. Yes We Can
Artist: Oscar Zia
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

5. Bröder
Artist: Linus Svenning
Upphovsmän: Fredrik Kempe

6. Survivor
Artist: Helena Paparizou
Upphovsmän: Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Karl-Ola Kjellholm, Sharon Vaughn

7. To the End
Artist: YOHIO
Upphovsmän: Andreas Johnson, Johan Lyander, Peter Kvint, YOHIO

8. Undo
Artist: Sanna Nielsen
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

9. Efter solsken
Artist: Panetoz
Upphovsmän: Johan Hirvi, Mats Lie Skåre, Nebeyu Baheru, Njol Badjie, Pa Modou Badjie

10. Busy Doin’ Nothin’
Artist: Ace Wilder
Upphovsmän: Ace Wilder, Joy Deb, Linnéa Deb
(Källa: svt)

Efterfesten i text och bild…

En efter en kom artisterna till festen. De flesta tog samma väg in men Janet Leon lyckades smita in sidovägen. Ammotrack kom visserligen rätt väg och vrålade ut ett glädjetjut redan på väg in i festsalen.


Festsugna I.D.A som kommit sexa ställde vackert upp sig och poserade, med ledsångerskan i fronten. De tycktes inte alltför nedslagna av att inte tagit sig vidare.

Linda Bengtzing kom till festen med ett par dansskor hon gärna visade upp.
Ellinore Holmer kom med bland annat syster
Programledana Anders Janson och Nour el Refai hade släppt allt vad manus och sändning heter. De tjoade och spexade glatt vid entrén för att sedan posera en stund. Nour tog fram sin iphone och fotograferade fotograferna. Jag stoppade sedan henne och frågade om hon fick en bra bild.
– Ja den blev bra. Ni blev jättefina, svarade hon käckt och gick längre in i salen.
Malin Baryard gästade efterfesten.
Lina, Andreas och Tess flirtade gärna med kamerorna och hade nog stått där ett tag till om inte champagnen väntat vid bordet.
It takes two… för att öppna en flaska. Andreas vlade att titta på och låta tjejerna göra jobbet.
Janet Leon poserade med höjt glas.
Anton Ewald i full färd med att förbereda inför sin plan – att dränka Aftonbladets reporter i champagne.
Alcazar och Ewald – Öviks finalister
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Ewald har jonglerat sedan barnsben. (filmklippet med jongleringen ligger lite längre ned.)

utöver detta tycktes Lindas designer Edwin Trieu befinna sig överallt och ingenstans. När det påpekades gav han snabbt svar på tal:
– det verkar du också göra.
Han trivdes ypperligt i mellobubblan och berättade att han redan nu hoppas på att få vara med 2015 igen. Linda och co hade han emelletid tappat bort i vimlet. Linda försvann efter ett tag men hennes presskontakt dansade gärna loss på dansgolvet senae på kvällen, likaså Alcazar med flera. Vid 03 stängds musiken snopet av. Då hittades några trevliga människor i vilt samspråk med varandra, varav den ena visade sig vara Ellinors lärarstuderande syster som nu har en enda plan i huvudet inför nästa vecka – att skaffa barnvakt så att hon kan följa med även på andra chansen!

Här visar Anton Ewald sin dolda talang

Anton Ewald hade i fredags berättat att han kunde jonglera. På lördagen lovade han att visa sin talang om jag hittade något att jonglera med. Sagt och gjort. Under efterfesten hittade vi en öppen yta i ett närliggande rum där några äpplen fick agera bollar. Anton tog tre äpplen och provade jonglera med dessa, med lyckat resultat. Den nöjda, glada och avspända sångaren som några timmar tidigare fått direktbiljett till finalen ombads att säga något. Han valde att bjuda på sig själv genom att sända iväg en hälsning medan han jonglerade. Vi hade grymt kul och såhär såg det ut.