Trångt i taket när de 10 finalisterna intar Friends arena?

Inför veckans startälts ordning har jag försökt snabbdissekera startordningen och kommit fram till följande punkter.
1. Det finns ingen rock i startfältet, trots att hela tre rockband faktiskt blev röstade till andra chansen under delävlingarnas gång.
2. De 2-3 lugna bidragen har spritts ut och ligger som startnummer 2, 5 respektive 8.
3. 8 är soloartister, om man nu räknar dit Yohio utan sitt band. I övrigt har vi trion Alcazar och gruppen Panetoz som placerats som nummer 3 respektive 9. Lägg även märke till att det är 50/50 på kön vad gäller soloartisterna så svenska folket har uppenbarligen lyckats med könskvotering. Grattis till det!
4. Frånsett Alcazars discokula samt en och annan spotlight, ljusrigg och mikrofonstativ så är det faktiskt bara ett nummer som kräver lite extra tungt roddande. Det är Yohios show där trummor och andra instrument ska tas in. Vilket faktiskt är en ganska intressant iakttagelse. Det verkar som att man möjligtvis röstat i större utsträckning med öronen gentemot sina ögon i år.
5. Med både en discokula, fem skärmar åt unge herr Zia, Helena Paparizous ljusrigg samt Sanna Nielsens rundbyggda ”draperi” av stenar plus hennes lilla discokula… det torde bli ganska fullt i taket precis över scenen. Eller?
Såhär ser startordningen ut:

1. Natural
Artist: Anton Ewald
Upphovsmän: John Lundvik

2. Songbird
Artist: Ellen Benediktson
Upphovsmän: Sharon Vaughn, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren

3. Blame It On The Disco
Artist: Alcazar
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

4. Yes We Can
Artist: Oscar Zia
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

5. Bröder
Artist: Linus Svenning
Upphovsmän: Fredrik Kempe

6. Survivor
Artist: Helena Paparizou
Upphovsmän: Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Karl-Ola Kjellholm, Sharon Vaughn

7. To the End
Artist: YOHIO
Upphovsmän: Andreas Johnson, Johan Lyander, Peter Kvint, YOHIO

8. Undo
Artist: Sanna Nielsen
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

9. Efter solsken
Artist: Panetoz
Upphovsmän: Johan Hirvi, Mats Lie Skåre, Nebeyu Baheru, Njol Badjie, Pa Modou Badjie

10. Busy Doin’ Nothin’
Artist: Ace Wilder
Upphovsmän: Ace Wilder, Joy Deb, Linnéa Deb
(Källa: svt)

Efterfesten i text och bild…

En efter en kom artisterna till festen. De flesta tog samma väg in men Janet Leon lyckades smita in sidovägen. Ammotrack kom visserligen rätt väg och vrålade ut ett glädjetjut redan på väg in i festsalen.


Festsugna I.D.A som kommit sexa ställde vackert upp sig och poserade, med ledsångerskan i fronten. De tycktes inte alltför nedslagna av att inte tagit sig vidare.

Linda Bengtzing kom till festen med ett par dansskor hon gärna visade upp.
Ellinore Holmer kom med bland annat syster
Programledana Anders Janson och Nour el Refai hade släppt allt vad manus och sändning heter. De tjoade och spexade glatt vid entrén för att sedan posera en stund. Nour tog fram sin iphone och fotograferade fotograferna. Jag stoppade sedan henne och frågade om hon fick en bra bild.
– Ja den blev bra. Ni blev jättefina, svarade hon käckt och gick längre in i salen.
Malin Baryard gästade efterfesten.
Lina, Andreas och Tess flirtade gärna med kamerorna och hade nog stått där ett tag till om inte champagnen väntat vid bordet.
It takes two… för att öppna en flaska. Andreas vlade att titta på och låta tjejerna göra jobbet.
Janet Leon poserade med höjt glas.
Anton Ewald i full färd med att förbereda inför sin plan – att dränka Aftonbladets reporter i champagne.
Alcazar och Ewald – Öviks finalister
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Ewald har jonglerat sedan barnsben. (filmklippet med jongleringen ligger lite längre ned.)

utöver detta tycktes Lindas designer Edwin Trieu befinna sig överallt och ingenstans. När det påpekades gav han snabbt svar på tal:
– det verkar du också göra.
Han trivdes ypperligt i mellobubblan och berättade att han redan nu hoppas på att få vara med 2015 igen. Linda och co hade han emelletid tappat bort i vimlet. Linda försvann efter ett tag men hennes presskontakt dansade gärna loss på dansgolvet senae på kvällen, likaså Alcazar med flera. Vid 03 stängds musiken snopet av. Då hittades några trevliga människor i vilt samspråk med varandra, varav den ena visade sig vara Ellinors lärarstuderande syster som nu har en enda plan i huvudet inför nästa vecka – att skaffa barnvakt så att hon kan följa med även på andra chansen!

Här visar Anton Ewald sin dolda talang

Anton Ewald hade i fredags berättat att han kunde jonglera. På lördagen lovade han att visa sin talang om jag hittade något att jonglera med. Sagt och gjort. Under efterfesten hittade vi en öppen yta i ett närliggande rum där några äpplen fick agera bollar. Anton tog tre äpplen och provade jonglera med dessa, med lyckat resultat. Den nöjda, glada och avspända sångaren som några timmar tidigare fått direktbiljett till finalen ombads att säga något. Han valde att bjuda på sig själv genom att sända iväg en hälsning medan han jonglerade. Vi hade grymt kul och såhär såg det ut.

Tippningen: Anton Ewald och Alcazar till final

denna vecka är jag ganska säker på två saker. Att Alcazar, Linda Bengtzing och Anton Ewald går vidare. Med sig kan de ta exempelvis Janet eller Ammotrack. Samtliga tre känns självklara och bland de starkaste låtarna denna vecka samt har snygga shower/nummer på sina olika sätt. Linda Bengtzing har en explosionsartad energi som borde få henne att näst intill spräcka glasutan och Alcazars hela nummer är så genialt att det inte finns i universum att de inte placerar sig topp fyra medan Anton Ewald har en stor törstande fanskara som lär dregla över att få honom till Friends arena.

Jag tror dessvärre inte på Ellinore Holmer eller I.D.A trots att Ellinores nummer är betydligt bättre i rutan än inne i arenan. Josef kan flippa eller floppa med sin underbara ”Hela natten”, allting där beror på hur han tar kamerorna och om han får en nervositet som sätter käppar i hjulet för honom.

Slutgiltiga  tippningen lyder såhär:

Anton Ewald – Natural och Alcazar – Blame it on the disco till final.

Linda Bengtzing – Ta mig och Ammotrack – Raise your hands till andra chansen.

Antons mål: Ta sig till Köpenhamn och representera Sverige

Anton Ewald siktar högt

Anton Ewald har samtidigt som han jobbat på sett fram emot att ge sig in i  festivalen på allvar.
– Jag började längta till att få köra när… när det blev klart att jag är med. Då började jag längta men jag har jobbat med så mycket grejer och har haft mer i mitt huvud än det.

Du har en mosaik av speglar på jackan. Hur kommer det sig?
– Jag ville utvecklas från förra året, ha kortare jacka och tighta brallor och instoppad t-shirt. Jag ville bara utveckla och vara något mer, vet inte. Star. Säger han  med eftertanke.
idén låg lite i att det kunde vara kul om man ljussätter det för att det då kommer lysa om honom och jackan.

Hur gick genrepet ikväll (läs: igår kväll)?
– Skitkul faktiskt. det har varit jäkligt kul och jag uppskattade det som fan. Det var att se reaktionen på publiken. Man man blir alltid så glad när man står där på scenen. När man ser publiken sitter och ler, då vet man att ”okej nu har jag gjert ett bra jobb” och det känns alltid väldigt bra.

Tajming när handmicken kommer upp från golvet
Handmikrofonen hans kommer upp från golvet under framförandet av Natural. I slutet av gospelkörens parti. Anton som än så länge fångat alla lägger också till ett ”Så vi får se” och menar på dr shower som är kvar att genomföra. Tajmingen är väldigt viktig just här så det gäller att han är fokuserad.
– Jag pekar ju ner mot golvet på en viss takt och då skjuts den upp. sen får jag bara hålla koll på den o fånga den, förklarar han som om detta vore den enklaste sak i världen.

Nu kan han visserligen jonglera också men det är inte därifrån idén kommer.
– Jag tyckte bara det var coolt, svara han efter en stunds fundering.

Hur går tankarna inför direktsändningen?
– Jag hoppas jag kommer vidare. Det gör alla här fast de säger att de inte vill. Jag vill gå vidare till Friends och köra min grej i Friends och gå vidare till Danmark och få representera Sverige för det skulle vara helt fantastiskt att göra. Och vinna där, sen har vi Eurovision i Sverige nästa år! Konstaterar han med äkta glädje.

Det gäller för Ewald att hålla koll även på mikrofonen ikväll

Mer sammanhållet startfält i Övik

Veckans startfält här i Örnsköldsvik är inte lika spretigt som det som stack ut åt alla möjliga håll förra veckan. Av de känslor man får redan nu går det att peka ut i alla fall tre som troligen har en god chans att komma högt upp, däribland Alcazar och Anton Ewald. Så här låter veckans skörd.

1. Alcazar – Blame it on the disco
alltsammans börjar med att en datoriserad technoröst upprepar ”disco”. Andreas frågar vad han ska göra ikväll och tjejerna hakar på. I refrängen är förstås alla på och uppmanar till party.  Halvsnabb till snabb dansant alcazar-disco med fräckt ooo-ande instoppat. andra gången vi hör den visar den stark  potential att sätta sig på hjärnan. Delar av pressen går igång och dansar sittande i stolarna. Skyll på discot alternativt på Alcazar om du ej kommer hem i tid nästa gång.

2. I.D.A – Fight me if you dare
I.D.A:s låt är en rockig pop eller om det nu är popig rock, det är svårt att veta vilket. Vi säger lightrock. Det som är säkert är att låten är lite udda. Sångerskan Ida sjunger i höga toner på den del ställen under sångens gång, det hörs framför allt i början. Skön tonartshöjning men överlag har den svårt att fastna.

3. Janet Leon – Hollow
Janet börjar väldigt lugnt, nästan sövande, med ren sång. Melodin är väldigt skön och det är framför allt refrängen som gör låten. Tycker nog att den här är snäppet bättre än hennes Heartstrings förra året. En gnutta Jöback-feelling smyger sig på när hon sjunger ”i’m hooollooow…” Känns som refrängen har potential att sätta sig efter ett tag.

4. Ammotrack – Raise your hands
Här kommer veckans rockkonsert. Det är trummor, det är bas, snyggt riff och det är hes pratsång samt solopartier av instrument. Plus för tydlig text när de sjunger., man hör orden. Nytt soloparti kommer in som brygga till avslutande refräng. Detta lär inte falla farmor i smaken men rockkillen i familjen kanske kommer att höja armarna mot taket.

5. Josef Johansson – Hela natten
Josef börjar lugnt till piano men redan halvvägs in i första versen ökar takten och fler instrument läggs på. Det är pop, radiopop där refrängen bär på en skön melodi. Det är svårt att säga något mer om denna men avslutningen är väldigt upprepande med samma fras som sjungs ett antal gånger.

6. Linda Bengtzing – Ta mig
Linda har blivit lite fräckare. Samtidigt känner man igen henne på lång väg. Hon går ut snabbt redan från första tonen. Snabba trummor och synt markerar tydligt melodin. Härlig brygga och ett instrumentsolo finns med. Småläckert när musiken tystnar kort för att sedan återupptas. Detta kommer troligen bli ”Linda i gasen” när hon kliver upp på scenen. En popsynt.

7. Ellinore Holmer – En himmelsk sång
Det är något i låten som man känner igen. Problemet är att jag kommer för mitt liv inte på vilken låt. Därför lämnar jag det och benämner istället detta som en blandning av Molly Sandén ”Så vill stjärnorna” och något man hört snurra på svensktoppen. Ellinor har en skör sång och det känns som att hon inte riktigt har rösten att bära upp denna ballad.

8. Anton Ewald – Natural
Anton är het på gröten och börjar sjunga på i stort sett första tonen. Det är en ganska medryckande poplåt där versen är lugnare än refrängen. Trummorna är tydliga i just refrängen. Känns som en stark låt, särskilt mot slutet när vad som låter som en gospelkör ger Anton förstärkning som heter duga. Otroligt läckert.