Anton inbringar applåder

Pantertanterna Hanson, Carson o Malmkvist har sparkat igång med sin cover av. Därefter presenterade Danny Anton som klev upp och fick igång publiken.  På skärnarna ser det riktigt tufft och snyggt ut. Det inger en känsla av att han kommer komma på övre halvan ikväll. Visserligen är det många barn i publiken men det kom en hel del applåder som svar på hans lilla show.

Anton Ewald och Louise, två helt olika bidrag men båda blickar mot kvällen

Anton Ewald har klivit fram i rampljuset. Han är dansare i grunden och sågs redan förra året på festivalscenen men bakom Danny.

– Hur är et att ha tagit klivet fram och stå i fokus i år?

– Det är roligt. Fantastiskt att få underhålla en publik längst fram på scenen. Det är superroligt verkligen.

Har du strävat efter att vara soloartist och stå längst fram?

– Det har varit som ett mål men som alltid legat och smugit bara. Det har inte varit att jag kämpar efter att vara artist. Jag har velat bli bäst på att dansa, att vilja dansa bakom artister. Sen har alltid det sidospåret legat bredvid min danskarriär men jag har inte fått möjlighet att ta tillfället i akt liksom förrän nu.

Hur var det att stå inför genrepspubliken och framföra Begging?

– Det var skitroligt, verkligen svinkul. Jag fick bra stöd så det var jätteroligt. Det var inte så svårt mer jobbigt rent fysiskt . Det är väldigt fysiskt krävande att göra det jag gör.

Vem ligger bakom koreografin din?

– Det är jag! Säger Anton utan att blinka. Det är jag så det är mer att döma.

Hur går tankarna nu inför morgondagen (läs: ikväll)?

– Det känns bra. Det var skönt att få köra så jag är taggad, redo att prestera än bättre.

Louise Hoffsten har varit i musikbranschen länge. Redan som barn kom hon i kontakt med den via familjen. 1987 slöpptes hennes första soloskiva Genom eld och vatten där hon redan då själv varit delaktig i att skriva några låtar. Hon har fått flera utmärkelser genom åren, till exempel Evert Taube-stipendiet 2010.

Hur är det att ta klivet in i Melodifestivalen?

– Ja, det är ju en ny erfarenhet Jag trodde jag hade gjort det mesta i musikbranchen här i  Sverige men det här har jag inte gjort förr så det är rätt kul att få vara med om.

Hur känns det att ha genomgått genrepet inför publik nu?

– Det är alltid skönt att ha publik tycker jag. Man repar och repar och repar. Sen publik är nödvändigt, man får lite energi på det.

Märker du av publiken på scenen eller är du mer fokuserad på det du gör?

– Ja jag märker faktiskt av publiken mer än jag trodde här i Scandinavium, så jag tycker det, att jag märker av de.

Louise ser fram emot resten av veckan med direktsändningen som kommer.

– Det ska bli jättekul men det har varit skönt att ha ett genrep tycker jag.

om cirka en timme ska det andra och sista genrepet genomföras så jag önskar Louise lycka till. Om mindre än ett dygn har vi fått ytterligare tåv finalister och två till andra chansen. Hur det går för Louise Hoffsten respektive Anton Ewald får vi se då.

Anton lägger på mer rök i snobbigt snyggt nummer

Anton har lagt till mer rök som ligger kvar längre. Jag tycker det är snyggt med deras scenkläder men de två manliga dansarna är väldigt mycket i byxlinningen samt lyckas hitt smuts på byxan som måste putsas bort. Skulle vilja kalla detta för veckans ”snobbigaste” nummer. Vilket inte betyder att det är dåligt för det. Anton glömde först att ta av sig jackan men gjorde det sista gången. halvflippen på scenen är snygg men kunde vara fräckare.

Hans sång sitter och låten har som sagt vuxit. Den klättrar sedan uppspelningen och sägs kunna gå till final. Final är för tidigt att säga men andra chansen skulle inte förvåna.

Anton dansar igång dagens repetitioner

På plats i scandinavium igen.Anton Ewald har dragit på sig sina svarta byxor och svarta jacka, gick via catwalken upp på scenen för att inleda dagens långa rad av repetitioner. Vad jag kunde se från längre bak i arenan gick det smärtfritt och irritationen över de upprepade orden ”aoou what a feeling” börjar försvinna. Antons Begging växer  och blir allt bättre ju mer man hör den.

 

Bländande nummer men det krävs lite mer av Anton

Anton är åtminstone självsäker, ler under det att han sjunger och tar många av kamerorna. Låter också lite bättre nu så första kan ha varit en uppvärmning. det blinkar och rör sig hej vilt under framträdandet i både rött, vitt, lila och grönt från alla ljuskällor. Bländande snyggt när spotlightsen mot slutet snabbt placera om och ställs på rad bakom Anton med dansare. Tillsammans skapar dessa ett vitt sken som… bländar en på parkett. Det känns som att ha kommit in på ett disco!

Det låter svagt, Anton

Det är inte mycket scenografi i Antons nummer Begging. Han kommer ut på scenen ensam med endast tre stycken ställningar med totalt nio snurrande och blinkade spotlights, på var sida om sig. Han får senare sällskap av två dansare. Anton själv är ganska rörlig på scenen och tar till och med grepp i grenen sin. Hans sång däremot tycker jag låter lite svag, vet ej om det beror på svagt uppdragen mick, för hög  bakgrundsmusik eller om det beror på honom.