Teknikstrul tystade Jasmine Kara under genrepet

Kara problem_zpsqvvm5twm

Kvällens genrep gav i bidragsväg typ det vi kunde vänta oss. Artisterna som för första gången den här veckan fick möta en riktig publik levererade faktiskt de allra flesta bra både sångmässigt och vad gäller i övrigt. Owe Thörnqvist kom ihåg texten. Bra.

Det kom väl en överrasking i form av tekniskt problem som stack ut. Det var att Jasmine Kara hade hunnit köra cirka 30 sekunder av sin ”Gravity” när det plötsligt blev helt tyst. Jasmine tystnade även hon för att sen bryta ut i skratt. Hon såg förvånansvärt lugn ut. Vem som helst hade ju kunnat bli nervös för det.

9_zpsr4kxuqv0

Clara Henry hoppade in och talade om att det nu minsann blivit något tekniskt fel och att nu får de utnyttja vad de har lärt sig. David Lindgren fyllde i med att de nu får använda det ”röda kortet” och grattade en road Jasmine Kara till det. Det var bara för henne att inta position igen och kunde så snart musiken åter kommit igång slutföra sitt bidrag, som om inget hänt.

 

David ja… Genrepet började med en introakt där de började med att visa ett vb (videobandat klipp) av vad flera som skickat in klippt till SVT gör i samband med Melodifestivalen där hemma. Det klipptes över till ett livenummer där programledare och dansare tog plats i en soffa mitt på scen – under dans och sång självfallet. Lagom publikfriande inslag som start där mössan David hade på sig gav honom en väldigt fin lite spretig frisyr.

13_zpsl1wkvahk
David fick en fin frisyr efter öppningsnumret där han bland annat breakdanceade med mössa på.

Sedan kan man undra hur stor hockeystad Växjö är egentligen för David passade (efter att Anton Hagman gått av) på att fråga med tanke på platsen vi befinner oss hur många som hejar på Växjö AIK och fick väldigt dålig positiv respons på det. Buaropen lät ungefär lika högt.

– Okeej, en party pooper, vi går vidare.

Och vidare gick de. När alla bidrag framförts och snabbreprisen visats steg Clara Henry ut i en glittrande discodräkt, stående mellan fyra dansande levande discokulor, för att så småningom få sällskap av Lina och Tess i Alcazar. Jubel utbröt. Det de sjöng var ”Not a sinner nor a saint” med en ny svensk text om att vara stark och stå för den man är.

3_zpsagcal4mo

Det jag fann saknades i programmet var emellertid en textremsa på storbildsskärmarna över vad fasen Owe Thörnqkvist satt och rabblade i green room när Lindgren kom fram till honom för att prata låttexter. Där gick det nämligen undan och reda efter tredje meningen var du typ lost…

Tredje deltävlingen kommer också bjuda på ett inspelat inslag angående Hasses sms och planerna på att ge honom en emojikurs.

Kvällens genrep avslutades med att Robin Bengtsson och Anton Hagman fick bli glada finalister och repa sina låtar än en gång inför publik som bonus.

Anton behöver öppna ögonen mer

anton_zpsmeowzbme
Anton Hagman har tagit plats på scen med sin gitarr, i skinnajckan. Arenan är stor, scenen är stor och han är ensam med en gitarr. Kan möjligen vara därför det inte låter lika bra i ”Kiss you goodbye”, att han försvinner i tomrummet här inne och behöver en arena full med publik för att det här ska lyfta än mer.

Dessutom, kära Anton så har du en förmåga att blunda väldigt mycket. Bra med känslor när man uppträder men handlar det om att flirta med tv-tittarna för röster så krävs det ögonkontakt för att få röster.

Sista genomkörningen Antons starkaste

anton_zpsalzbqkc0
Nu har ju inte Anton startnummer ett utan tre så av ännu okänd anledning har de blandat om lite i repetitionsschemat.

Hans ”Kiss you goodbye” växer inte nämnvärt gentemot gårdagskvällens uppspelning. Däremot sjunger Anton bra. Det här är mer en låt som behöver fler genomlyssningar för att den ska fastna. Fast lade han inte in en till växel under sista genomsjungningen, alternativt att det gjordes en förändring i ljudet… Det låter nämligen något starkare och mer övertygande då.

Här finns något för alla – från 60-talsboogie till modernt pojkband

Så har vi då fått höra veckans låtar som ska tävla här i Växjö och det var ett startfält som var svårt att sia något om i dagsläget. Flera låtar kändes ganska lika i stil medan några stack ut. Det här startfältet känns samtidigt som något familjen kan se tillsammans och njuta av.

Robin Bengtssoon – I can’t go on
Börjar midtempo med elektroniska toner typ och fingerknäpp. Robin sjunger hest och det han sjunger har en tendens att försvinna in instrumenten, utom i refrängen där texten fram ordentligt. Låten tar också relativt snabbt fart och blir något som är riktigt härligt att lyssna på.
Observera att även Robin svär i låten, minst åtta gånger nämner han ordet ”fucking”. Känns som en av veckans starkare låtar och skulle dessutom funka att dansa till på ett dansgolv klockan 02 på natten.

Krista Siegfrieds – Snurra min jord
Krista har en lugn låt. Hon sjunger helt på svenska. Trummor sätter akten i refrängen tydligt. Versen är däremot lite segare. Krista gör sitt bästa i låten men efter att ha hört ytterligare två låtar så har större delen av hur låten går försvunnit ur medvetandet här ikväll. Låttiteln framkommer dock väldigt tydligtt då den hörs upprepade gånger.

Anton Hagman – Kiss you goodbye
Här kommer en upptempo modern radiopop som låter som gjord av en singer-songwriter. Både vers och refräng kommer fram bra och gifter sig riktigt bra med musiken som har ett skönt tempo där en akustisk gitarr utgör en del av musikbakgrunden.

Jasmine Kara – Gravity
Jasmines låt börjar lugnt. hon sjunger med känsla. Så ökar tempot och låten får lite mer luft under sina vingar. I refrängen har orden en tendens att smälta in i varandra och det blir lite grötigt, särskilt när hon upprepar låttiteln två gånger efter varandra följt av ett ”ey”. Jag skulle vilja kalla det en korsning mellan 90-talets discolåtar och något mer modernt.

Owe Thörnqvist – Boogieman blues
Du kommer garanterat att känna igen Owe Thörnqvist! Egentligen behövs det ej sägas mer. Det är bra sväng i låten, hans sväng, men problemet för honom är att den är daterad till 1965 eller så och kommer möta hört motstånd av de övriga bidragen. Varmkorvgubben får vara med i Boogieman blues vilket gör att den blir som en uppföljare till ”Varm korv boogie” från 1959 mitt i allting. Tamburin hörs också i denna.

Bella & Filippa – Crucified
Här kommer en countrymidtempopop med mycket gitarr i. Det är som att blanda Timoteij med Cookies and beans. Det är en rätt glad låt. Enda problemet är att den blir lite seg i slutet.

FO&O – Gotta thing about you
Det här är en lite snabbare pojkbandspop sjungen av tre killar som man hör redan på uppspelningen spelat ihop ett tag ute på konserter och turnéer. Faktiskt är det lite som att höra ett ungt EMD och det är ju inte helt fel. Det känns hör som att refrängen tar väldigt mycket plats i låten vars tempo är är behagligt att lyssna på.