Arjas Bouzoukispelare har fått stolen

_DSC3813

Arja Saijonmaa har inte några större förändringar och levererar ungefär som tidigare. En sak har ändrats rätt radikalt. Bouzoukispelaren Panagiotis Karnezis har fått en stol att sitta på. Kanske det är Anis borttagna stol? Denna stol har också placerats en bra bit bort ifrån LED-skärmen.

_DSC3813

Det har å andra sidan gjort att Arja kunnat gå någin meter längre och få den animerade jordgloben på sin vänstra sida.

Skulle säga att Saijonmaa är stabil, helt enkelt.

Arja, startfältets glada ängel

Arja kommer ut i en vit kreation med mycket tyg. Hon ser ut som en ängel där hon gestikulerar med den fria armen och höjer armen i en sydstats festdanspose bland annat.

Hennes förnamns uttal till trots så är Arja väldigt glad där hon rör sig dansant över delar av scenen med sin inlevelse. Nej, det går inte att undgå att bli glad av denna söta svenska visa med utländska festtoner, som faktiskt vuxit en aning.

På ledskärmen målas det upp en, något konstigt tecknad, jord som skiftar färg efter den årstid som Arja sjunger om. Denna jord omringas också av barn i en ring. Denna film samt Arjas änglakläder gör sig bra till det viktigas budskapet i ”Mina fyra årstider”. Ser vi till hela startfältet så finns det månsta starka bidrag så av den anledningen kan Arja inte räkna säkert med att gå vidare.

Starkt i Göteborgs startfält

Av det vi hört ikväll så verkar det lovande. Startfältet verkar starkt, kanske starkare än på länge och flera av låtarna har potential att kunna bli en radio- eller danshit. I Göteborg kommer vi få fler olaika typer av poplåtar och några lite lugnare som faktiskt båda är ganska bra. En sak till, Linnea Deb har med fyra bidrag av totalt sju den här veckan. Undrar om det inte är rekord?

Chasing Rivers – Nano
Man känner igen Nano i denna låt. Det finns en Hold on-känsla över denna midtempolåt men både Lars-Kristian och jag tycker att årets version av Nano är starkare och mer mer modern. Den är mäktig från start och håller det hela vägen, dessutom är sångaren i fokus och han bär upp detta väldigt bra. Låtskrivarna har skapat ett väldigt bra sound som passar Nano.
Vi tror båda att att Chasing rivers kan gå väldigt bra på lördag och säkra en finalplats.

No drama – High 15
Vi reagerade relativt snabbt på att, men herre gud det här känner man ju igen! Ja, man gör det. Om vi säger såhär.. makarna Deb skrev för några år sedan Ace Wilders ”Busy doing nothing” och visst har den smugit sig in här.
Lars-Kristian nämner bra dansrytmer och att man bara vill dansa loss. Jag säger poppig upptempo i tjejgruppsstil. I bryggan har de lyckats kasta in lite rapp. Vi känner dock att det är en nästan lite för snabb låt, som kräver fler lyssningar. Det var som att man inte hängde med riktigt och bara följde med tjejerna.

Not with me – Wiktoria
Not with me är startfältets enda ballad. Den är finstämd med mycket hjärta och då ingår givetvis en tonartshöjning. Wiktoria för fram den bra med sin stämma. Instrumenten och hennes röst samverkar bra. Lars-Kristian ser en kommande Celine Dion i henne. Det första jag kom att tänka på var att bidraget har drag av Sanna Nielsens Empty room. Man skulle kunna sätta en slant på att publiken kommer vifta med lampor i mörkret till Wiktorias sång på lördag kväll.

Mina bränder – Zeana feat. Anis Don Demina
Zeana & Anis Don Demina delar verkligen på oss. Lars-Kristian tycker detta är en sommardänga som man vill sjunga och dansa till. Det finns ett önskemål om att skicka denna till Eurovision i Tel Aviv så att de får gärna plocka fram den engelska texten nu. Njae, Tel Aviv vill inte undertecknad skicka denna låt till. Däremot är vi eniga om att Mina bränder kan få röster från flera grupper. Exempelvis de som gillar Samir och Viktors musikstil, då har lite drag av de i refrängen. Samt de som gillar mer orientaliska rytmer. Refrängen är för övrigt lite mer trallvänlig så det väl låtens styrka.

Mina fyra årstider – Arja Saijonmaa
Ja, vad ska vi säga om detta? Mina fyra årstider med Arja Saijonmaa. Nu har ju bidraget som hon själv varit med och skrivit en fin text som i sig är väl värd att lyssna på. Men musiken? Midtempolåten är alltså en mix av grekisk folkmusik, och svensk visa där refrängen är en pop-wannabe. Behövs det sägas mer? Lyssna själva och skaffa er egen uppfattning.

Hello – Mohombi
Hello är en fin poplåt med mycket trummor, som i det stora hela känns som helt vanlig radiopop. Kanske något för tjatig i texten. Något som gör att låtvalet kanske inte är Mohombis bästa bidrag egentligen, menar vi båda. Jag får dock inget riktigt grepp om den här låten ikväll, känns som att man kommer få en bättre bild av låten under morgondagens repetitioner. Lars-Kristian gillar denna lite mer.

Ashes to ashes – Anna Bergendahl
Ashes to ashes är vi betydligt mer eniga. Man hör att att Anna har vuxit på sig sedan sist men så har det också gått nio år. Det märks både i rösten såväl som på själva låten, hur hon framför den.
Här har hon och sina medskrivare lyckats komponera en skön poplåt på engelska med lite countrytouch som guldkant och det gillar vi. Den har en skön hook och Anna bär upp låten på ett ypperligt sätt.

Överraskande bra av Sanna med gäster

2
Veckans allsång kändes på papperet som att ligga i mittenfilen på motorvägen. Man åker med men det är inte mer än så. Det var i alla fall vad man kunde tro. Nu visade det sig att just denna kväll skulle hela Solliden på Skansen resa sig från stolarna under en stor del av programmet, klappa med i takt och dansa loss. Ett rätt så rejält drag med andra ord. Förutom musikalartisten Emmi Christensson, jazz- och popsångerskan Linnea Henriksson och gruppen Mando Diao som med hjälp av manliga muskullösa cheerleaders fick publiken på fall så gästades Sanna även av Arja saijonmaa, Louise Hoffsten, Samuel Ljungblad samt Kantorn från Talang. 

Först ut på scen denna kväll var Linnea Henriksson som kallades ut för att hjälpa Sanna i allsången ”Det gör ont”. I mitt tycke lite trist allsångsval men publiken tycktes kunna den mer eller mindre utantill. Linnea intog därefter själv scenen och framförde ”Släpper allt”, en trevlig liten poplåt.

Mando Diao fick den lokala temperaturen att stiga ännu lite mer när deras ”Shake” drogs igång, men de tre muskulsa killarna som stod på varsitt podie precis bakom och viftade med guldfärgade pom-poms i otakt drog mycket av uppmärksamheten från själva gruppen. Lite väl mycket kanske…6

De som under några minuter hetsat upp sig över starka karlar, eller möjligen irriterat sig på de av någon anledning… vem vet? De fick snart lugna ner sig och luta sig tillbaka medan Arja Saijonmaa tackade livet med allt som hör till det. Det var lite som att sitta och höra på finska Björk. Även Arjas allsång ”Ljuvliga ungdom” gick i samma stuk och får väl sägas vara en av de lite svårare allsångerna i årets häfte, inte textmässigt utan stilmässigt.

Björn Skifs som har fyllt 70 år i år satt i publiken. Han uppvaktades av programledaren som förutom att överräcka en blombukett till jubilaren tog hjälp av Louise Hoffsten, Samuel Ljungblad, Linnea Henriksson samt Mando Diaos sångare i ett medley av Skifs egna låtar. Minns ni det prisbelönta medleyt från Melodifestivalen 2000 där Björn skämtade till det med att sjunga ”ligger nak… vaken”? Samuel tycks ha samma sorts humor på den punkten. Medleyt avslutades med att Skifs namne Mando Diao-Björn gjorde en nästan magisk tolkning av ”Håll mitt hjärta”.

24
Mer humor blev det i nästföljande allsång ”Dansen på Sunnanö” där Kantorn plockade micken av Sanna mitt under detta. Sanna räcktes dock snart en ny mikrofon och så var det löst.

Medan Emmi Christensson öppnade musikaldörren på glänt för den breda allsångspubliken för att sedan leda oss genom den Gävleanknutna allsången ”Inget stoppar oss nu” så avslutade Mando Diao precis som de börjat, med glad, dansant publik till deras andra låt för kvällen, den lite rockiga hiten ”Dance with somebody”.

Webbsändningen tog vid där den riktiga timmen slutat, med bra drag och mer spontanitet från artisternas sida vilket märktes bland annat på att Linnea Henriksson fick en plötslig lust att bli lite tightare med sin publik. Hon hoppade ner från scentungan och ställde sig på kravallstaketet till ståpublikens stora lycka. Sanna Nielsen å sin sida sparkade av sig de högklackade skorna men bad först Björn Dixgård i Mando Diao om lov för det innan de drog igång den vackra
”Strövtåg i hembygden” som duett. Lovande fortsättning för säsongen om ett program som detta kan överraska på det här viset.

36