Göteborgstippningen

Om jag nämnde förra veckans startfält som svårtippat så är det ingenting jämfört med denna veckas!

Brolles 7 days and 7 nights fastnade jag för redan vid förlyssningen tidigare i veckan och han har varit fortsatt stark under hela veckan. Samtidigt har Sanna Nielsen klättrat uppåt då låten fått nytt liv. I SJ:s monter låg hon till och med på första plats före Brolle i förmiddags. Där kan nämligen publiken gå och rösta på sina två favoriter. The Monikers gillade jag inte alls tidigare men den låten har växt hos många, inte minst på grund av en smått galen Daniel Karlsson med utstrålning och en scenshow som tar oss tillbaka till det hippiga färgglada 60-talet… Det är svårt att inte bli glad av det.

Mitt försök till gissning är att kvällens resultat ser ut ungefär såhär:

1. Brolle – 7 days, 7 nights

2. Sanna Nielsen – I’m in love

3. The Moniker – Oh my god!

4. Babsan – Ge mig en spanjor

5. Loreen – My heart is refusing me

6. Christian Walz – Like suicide

7. Anniela – Elektrisk

8. Elisabeth Andreassen – Vaken i en dröm

Som den Gävlebo jag är i den betonglagda grunden finns det en innerlig önskan om att Babsan ska gå till final, lite svårt att vara opartisk där. Nu finns det ju ytterligare sju låtar med som tävlar om att vara mest populär och få flest röster och ingen av dessa är särskilt dålig så. Dessutom är jag lite rädd för att The Moniker och Babsan kommer tävla om varandras röster då bägge har en fartfylld scenshow med mycket inslag och en snabb låt framför allt. Nykomlingarna Loreen och Anniela har det varit rätt så tyst om men det finns de som älskar och de som absolut inte gillar dessa låtar. Dessa kan flippa som floppa.

Babsan faller med klädbytena sitter bättre

Babsan börjar högst upp på trappan i en långklänning och lockas in i skärmen av en kille. Efter att Bert trampat henne på tårna i en dans (Babsan är ju en hon så det får bli ”hon” här) och blivit utkastad genom skärmen visar sig Babsan igen i en kortare klänning, samma klänning som i videosnutten. Numret ser ut att sitta ganska bra för såväl Babsan som dansarna. Thomas eller någon av de andra har heller inga som helst problem med byxorna. Däremot verkar Babsan själv ha blivit lite trött eller så, för istället för att stå kvar med de fyra manliga dansarna runt sig faller hon bakåt, till skratt. Får sen hjälp upp av en av dansarna.

Välkomstfest med mingel och sedvanlig skaldjursbuffé

Igår kväll bjöds det på välkomstfest och givetvis bjöds det på skaldjursbuffé. Något annat är väl i stort sett otänkbart här i Göteborg. Nu äter inte jag skaldjur utan fick istället in en tallrik med vegetarisk mat, såsom  sushi och vårrulle. Före skaldjursbuffén minglades det runt på nederplanet. Sanna Nielsen var rejält uppassad och kom knappt ifrån entrén där alla ville fotografer henne, uppklädd till tänderna kvällen till ära. Brolle å andra sidan som sägs vara något av en favorit stod helt ledigt vid ett bord och pratade med två andra. Vad Loreen hade satt på sig för kreation vet jag inte men hon hade en ”krage” som såg ut som något ur den tecknade familjen Jetson.

Efter att The attic spelat för oss i trappan fick vi lov att gå upp och inta plats vid borden. Till maten bjöds vitt vin. Programledarna och dansarna liksom Elsa från webben satt i närheten av vårat bord.  och artisterna hade sina bord till höger, närmast balkongen dit de röksugna vackert fick bege sig. Babsan kidnappade en mikrofon och ställde sig upp för att hålla ett tal ”såhär medan vi ännu är vänner”. Väldigt kul att höra.

Babsan

Sanna Nielsen verkade ha lämnat festen tidigt men det var ändå en hel del som satt kvar och pratade eller stod i grupper vid 23-snåret när jag lämnade festen. Min plan var att gå till In contro några hundra meter längre ner och kolla in läget där eftersom en kille vid namn C-M Carlsson spelade i pianobaren, en väldigt duktig kille. Där var det relativt lugnt. Cirka 40 minuter senare dök det upp fler där som letat sig ifrån välkomstfesten för att fortsätta kvällen i trevligt sällskap. Dessutom hade jag turen att stöta på en vän där. Till sällskapet som letat sig dit från oss hörde bland annat Pablo Cepeda som var en av de artister som fick äran att sjunga till C-M:s komp. Pablo som är ihop med koreografen Vera Prada som i år tagit steget fram och är en av medlemmarna i suprttrion Shirleys angels.

Wastesson, Sjöberg & Forsberg – Det känns lika roligt varje gång

Efter gårdagens uppspelning av de åtta bidragen som tävlar denna vecka, bland annat Ge mig en spanjor med Babsan, slog jag mig ner med de tre låtskrivarna Sven-Inge Sjöberg, Lennart Wastesson och Larry Forsberg  vid ett bord bokat i just Babsans namn. Det blev en ”liten” intervju på cirka 22 minuter med tre väldigt glada, avslappande och förväntansfulla killar som redan hunnit gått vilse i stan.

Som säkert kan vara bekant för flera redan så är Ge mig en spanjor specialskriven till Babsan som trion träffade på allvar runt 2007 och utifrån det mötet har bland annat denna låt växt fram. De släppte en låt, Cabaret, på singel med Babsan först men Lennart påpekar att Ge mig än spanjor är ännu mer Melodifestival än singeln.

– Den här låten är gladare, mer ett shownummer skulle jag säga. Även om Cabaret var väldigt bra så tror jag den här är bättre för Babsan, svarar Sven-Inge.

Deras uppgift här är framför allt att se till att det låter bra ljudmässigt så gårdagen har mest handlat om att ta det lugnt, ha kul och få en mjukstart. Faktum är att killarna ser denna vecka lite som en semester att få vara med i Melodifestivalen, denna tävling som är lite speciellt i musikvärlden, vilket förklaras av Sven-Inge.

– Det känns lika roligt varje gång skulle jag säga. Det här är liksom våran kan man säga semester. Som låtskrivare är det inte så ofta man får komma iväg på några roliga saker. Man gör en låt, den kommer ut på skiva å sen är det bra med det men just med Melodifestivalen då får man ju vara med under en hel helg. Så att därför är just Melodifestivalen så speciell tycker jag.

Trion har många goda minnen från tidigare års deltagande som även resulterat i att de svetsats samman som en låtskrivargrupp. De är produktiva under hela året och skriver låtar i diverse olika genrer. När festivalen närmar sig då börjar killarna fundera mot denna. De tittar på vilka låtar som kan passa i detta forum och om de kan skruva till låtarna lite extra . Dessutom hjälper deras förlag till att sålla.

–          Förlaget hjälper till att sålla bland de idéer man har. Man spelar in ett antal låtar och gör klara, sen spelas de upp och sen säger de men den där skulle nog kunna passa väldigt bra till den artisten eller den och då går det väldigt mycket åt Melodifestivalhållet kanske, säger Lennart.

I samtalet om hur det kan gå till när de skriver låtar halkade vi tillbaka in på Babsan. Det kommer fram att till hennes senaste julsingel blev musiken klar långt före, sedan satt Sjögren, Wastesson och Forsberg och skrev ned en massa ord på ett papper i säkert två timmar, ord som förknippas med julen. Texten formades utifrån det.

Vad gäller Ge mig en spanjor var den ursprungligen en slags folkmusiklåt som funnits ganska länge och som plockats upp igen och klätts i ny kostym som de beskriver det, för att passa just Babsan. De hade en gemensam diskussion om vad som skulle passa till det spanska temat och vad som måste vara med i låten som till exempel kastanjetter och spanska gitarrer samt vad Babsan kan sjunga om.

Jag bad de berätta mer kring låten och hur pass mycket de är med i alla idéer kring framförandet.

– Vi har varit med och kommit med lite förslag och idéer på ett väldigt tidigt stadium och sen så har vi blivit fullständigt frånsprungna av Lars-Åke som rusar i 190, å vi lunkar, vi joggar efter kan man säga, svarar Sven-Inge och killarna skrattar.

Lars-Åke har under tidens gång hört av sig till låtskrivarna med diverse vilda idéer och frågat vad de tror och de har hela tiden sagt ”Kanon, kör på det! Babsan har alltså fått väldigt fria händer. Det Sven-Inge, Lennart och Larry är väldigt måna om och fokuserar på är ljudet och att se till att det låter bra, till exempel om kören ska höjas. (De hade ännu inte sett framträdandet när vi pratades vid men fick se det för första gången i förmiddags, torsdag)

– Vi har inte sagt något om att det måste vara si eller så, det som vi är väldigt måna över och som vi har kompetensen att avgöra det är det ljud som kommer ut. Vi kommer framför allt fokusera på hur låter det här?

Vi passade också på att blicka bakåt på Melodifestivalturnén och huruvida det skett förändringar i festivalen. Sven-Inge sprängde in att Kom och ta mig också var en gånglåt från början.

– Alltså det som är intressant är att man kan tycka nu har de haft det här formatet i 10 år och att ingenting egentligen har förändrats men tittar man på en bandad… Vi har ju alla år som vi har varit med på DVD och tittar man på 2002 så känns ju det som före industriella revolutionen nästan så Melodifestivalen utvecklas från år till år men man tänker inte på det. Jag menar det är samma upplägg på det som förra året, det är åtta bidrag i fyra städer och det är A.C. och Globen men sanningen är att Melodifestivalen har inte stått still en sekund å det har förhoppningsvis inte vi heller, säger Larry.

Hur mycket festivalen än förändrats så är det egentligen ingen skillnad från nu och 2002 så är det fortfarande viktigt med en bra låt men även en bra artist. De har själv varit med om fall där de kommit fram till att artisten varit fel för låten och i ett sådant läge spelar det ingen roll, en bra låt kräver en bra artist, man måste ha båda. Larry gillar Dilbas låt från förra veckan och påpekar att hennes framträdande fullkomligt sänkte låten.

Trion fick tänka till lite på om de skickat in någon låt som sedan inte tagits med men som ändå blivit en hit och tog upp Nina och kim med Om du stannar hos mig som blev listetta. Flera av deras bidrag som kommit med har också släppts som singlar i Japan med japanska artister, till exempel Östen med Restens Maria.

Ingen ur trion är särskilt stora kalenderbitare och tog två av fyra av Bettans all ESC-bidrag i testet men de brukar ändå följa festivalen.

– Många tror att de när de ser oss tänker ”å då vet ni allt om MF”. Vi vet nog skulle jag säga ganska lite åtminstone internationellt, men vi följer nog de svenska deltävlingarna ganska noggrant för att få en känsla av vad som sker, säger Lennart.

Larry lägger till att det är för att få en känsla av vad som sker och vad de måste vara bättre än. Bra eller inte bra på MF-kunskaper, det är tur arr killarna har bättre koll på sina egna bidrag för där tog de i stort sett full pott. Hur det går för Babsan får vi se på lördag.

Thomas Benstem har fortfarande problem

Thomas Benstem verkar ha problem med de där byxorna, de vill liksom inte av i tid och sist visade han tydligt hur frusterad han blev över det. Ändå gick det bra först gången för både honom och de övriga. Förhoppningsvis går det mycket bättre imorgon och på lördag, kanske med lite förändringar gällande kläderna, alternativt en intensivkurs. Och jag vågar nog gissa att en viss Bert Karlsson kommertillhöra scenografin på lördag. För övrigt låter sången bättre nu än igår på lyssningen.

Från Gävlerelaterat till svensk-norskt. Snart Bettan på scenen.

Hur svårt kan det va?

Under tredje genomkörningen lyckades bara två av de fyra dansarna dra av sig byxorna i tid. De andra två stod i stort sett hela refrängen och slet med att dra av sig de svarta byxorna för att kunna visa upp sin mer färgglada sida. Babsan kastade en blick på sian sena dansare men fortsatte sången som om inget hänt. En stund senare hade den ena fått av sig sina medan den sista fortfarande inte var klar. Hur svårt ska det va’, att klä av sig alltså? 😉

Babsans nummer – ett galet med matadorer och avklädning

Jag anade ett fartfyllt, galet nummer när vi fick höra Ge mig en spanjor igår. Efter samtalet med låtskrivarna igår skulle man kunna säga att det kom ett kvitto på det. Är inte detta nummer fartfyllt och roligt vet inte jag. Den där skärmen består av remsor som en man kommer ut igenom. Allting börjar i stil med 1986 då man hade musikvideor, men detta är bara en liten snutt på Babsan i en bar. En man får nobben och kliver ut genom skärmen som sedan försvinner. Det är manliga dansare på scenen som ju längre in i låten vi kommer blir mer och mer avklädda och spanjorliknande. Det är dans, matadorer, trappa som snurras runt och avslutningsposen är ju bara för bra. De fyra dansarna står runt henne varav den ena vid bägge genomkörningarna fått en oslagbar blick! Senaste gången brast Babsan ut i ett gapskratt.

Babsan