Blixtar och dunder när Herreys besökte allsången

1984 Sjöng de tre bröderna Herreys ”Blixtar och  dunder, magiska under…” Blixtar och dunder var också vad besökarna på Skansen fick under dagen liksom regn och hagel. Det resulterade i senarelagda repetitioner för bland annat Björn Ranelid och Sara Li som stod på tur att repetera precis när ovädret drog in. Senare på kvällen när Måns Zelmerlöw sparkade igång programmet hade ovädret dragit bort och solen kommit fram igen.

Det uppmärksammades att Svensktoppen fyller 50 år med ett medley där Ann-Louise Hansson och Claes-Göran Hederström drog av svensktoppslåt efter svensktoppslåt tillsammans med den käcka Andreas Weise,  Sara Li, allsångskören webprogramledaren Robert Rydberg och Måns själv. Medleyt var hopsatt på ett sådant sätt att texterna hakade i varandra och blev en berättelse, väldigt underhållande.

Den magiska delen i allsången denna vecka kan man säga att just Ranelid och Sara Li stod för. Mirakel, som nog undgått få denna våren och sommaren, hade dock fått en lite upphottad klädsel och gjordes i house-stil, vilket gillades starkt av publiken på plats.

The original band – The ABBA Tribute uppträdde. Deras Dancing queen fick avsluta kvällen och det var inte bara tjejer som dansade med till musiken.

Leksands lyckade varma efterfest

Nej, jag har inte glömt efterfesten. Går det över huvud taget att göra det?

Liksom välkomstfesten höll efterfesten till på Delacarlias övervåning. Däremot var det betydligt trängre i lokalen med mer minglande folk, lite andra rätter och plockmat i buffén samt att det var rejält varmt i lokalen. Det var så varmt att det till slut kändes som att man skulle svimma så vi gick ut för att få lite syre och svalka. Uppiggad och på väg tillbaka upp till festen mötte jag två andra på väg ner.

– Vad varmt det är! sade den ena av de och torkade sig i pannan med handen.

De två programledarna var först in, sedan droppade artisterna in en efter en. Finalisterna Molly Sandén, Björn Ranelid och Sara Li anlände i stort sett samtidigt närmare midnatt och avancerade snabbt till ett gemensamt bord där fotografer (längre än mig) trängdes runtom för att invänta champagneduschen.

Björn Ranelid hade fått en väldig kick efter sin finalplats och sprang runt en hel del, kanske den som minglade runt mest samt hälsade på vänner och bekanta. På det välfyllda dansgolvet kunde de dansanta Youngblood hittas, bland annat. Det spelades väldigt lite schlager under kvällen men när Love generations Just a little bit hördes i högtalarna hittade gruppen snabbt trappan mellan baren och dansgolvet där de bjöd alla som ville på en repris med med lite annorlunda koreografi förstås.

Love generation i ny koreografi

En glad Christer Björkman stod gärna i samspråk med bland annat Warner-Camilla. Vid 03 stängdes musiken av men trots att klungor började dra sig därifrån var det ändå rätt många i närheten av baren som inte tycktes vilja lämna lokalen. Jag, en syntolk och en tjej från hänt extra planerade hemgång när det började tunnas ut. Jag hann till och med säga godnatt till Britta som satt ett tag vid flygeln och lyssnade på två tjejer samt ge  respons och reflektion på musiken. Sedan fastnade vi med en ung lokal kille som lyckats smita in bakvägen på festen. Han gav bland annat en historielektion om Leksand. 03.40 ungefär när det hade tunnats ut ännu mer på gäster, varav flera artister, slet vi oss slutligen därifrån. En mycket lyckad och fängslande efterfest.

Tågvärden röstade inte på Ranelid

Sitter sedan några timmar på tåget hem från Tällberg / Leksand. Tillsammans med bland annat Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer bakom mig här i första klass. Det är rätt lugnt, de flesta sitter på sina platser och pratar med grannen  och andra bekanta i sin omgivning. Kan tänka mig att många tar det lugnt efter gårdagens långa och varma efterfest. Kanske är det därför de övriga resenärerna i vagn sex längre bak i tåget gjorde vågen när vi två som sitter här besökte de mer trångbodda vännerna i vagn sex, längst bak i tåget. Vi satt nämligen och diskluterade allt från Melodifestivalen till Baku och olika länder med mera.

Den franska vännen och kollegan passade på att fråga tågvärden vid biljettkontrollen om vilket bidrag hon röstade på.

– Ja inte Björn Ranelid i alla fall! Svarar hon utan tvekan.

Både puss och dans på förmiddagens genrep

Vid ett förmiddagsrep använda inget pyro, rök eller andra särskilda effekter. Allt sådant sparas ju till kvällens direktsändning. Youngbloods facklor tänds dock även under detta genrep.

Till programledarnas inledande ”namnsång” applåderas det duktigt i takt. När det gäller artisternas bidrag fick de inte lika stark respons som igår men så är det ju förmiddag och många barn i publiken. Två av artisterna tackar efteråt, Carolina tackar så jättemycket och Andreas drar i med att tacka Leksand.

Björn & Sara

Förmiddagen till ära passar Ranelid på att efter sitt ”Herrrrrre gud” gå fram till Sara och pussa henne på kinden. En annan Sarah – men nu pratar vi SaraH dawn Finer – ville också visa sina känslor, dock de mer dansanta eftersom hon passade på att ta sig en svängom med studiomannen på catwalken under snabbreprisen.

Nu har svt börjat hemlighålla vad de ska prata om i green room så vad som kommer sägas då får vi veta först ikväll, allt för att det ska bli mer överraskningsmoment för både oss och artisterna. Kalle Moraeus som är en av de åtta bidragen med i tredje chansen får en massa jubel men så befinner vi ju oss faktiskt i Leksand, Dalarna.
Efter det snygga visuella pausnumret signerat Cirkus Alfon visar det sig att Maria Benhajji & Andreas Johnson lottades till finalen. En glad Andreas Johnson stod på catwalken och viftade med händerna för att få publiken och klappa mera. Herr von Z å sin sida ville snabbt få upp Andreas på scenen och viftade åt sig en lydig Andreas. Hans repris av Lovelight fick avsluta det sista genrepet.

Som kuriosa kan jag tala om att det krävs hela sex personer för att tända Maria Benhajjis alla ljus och det ska de hinna på 90 sekunder.

Björn Ranelid har mycket att hålla koll på

Hur har det varit att repetera inför publik nu?
Sara: Det är lite annan känsla än att repa för tom arena, det bubblar lite mer i kroppen och sådär  men jag tycker det gick jättebra. Massor av energi. Det var jättekul.
Björn: Ja så roligt har vi inte haft tidigare. Det är inte klokt, det var helt fulländat. Inga missar någonstans. Tänk o sätta det du, det skiljer amatörer från professionella.
Har det varit lätt att hålla koll på kameror med mera?
Björn: Nej, jag ska hålla reda på ordet, jag ska hålla reda på var jag ska stå… det är inte lite jag ska hålla reda på. Jag får aldrig missa ett ord. Så måste jag hålla reda på takterna och vart jag ska titta. Det måste jag lära mig och jag tycker det är roligt att lära mig det.
hur föddes texten?
Björn: En del av de orden har jag haft i mitt huvud tidigare så jag försöker hitta en poesi och en rytm och stavelse så det hänger ihop med takterna.
Oavsett hur det går, kommer ni fortsätta samarbeta?
Sara: Ja jag hoppas det på ett eller annat sätt.
Björn: Ja jag också.
Sara: Vi har väl inte riktigt bestämt men det kommer vi säkert göra.
Björn: Det kommer det bli.
Björn kommer även fram till att det inte ens är någon diskussion om de ska fortsätta vara vänner, och Sara skrattar.

Som den människa Björn är gillar han levande publik, vilket troligtvis Sara också gör trots att hon inte sa något.
– Att få komma till Leksand där människor lever med detta, tar det på allvar, inte är stygg o inte är distanserade. Det är hur roligt som helst, jätteroligt. Vi är glada att vi finns här, det är roligt att komma till en liten plats.
Björn och Sara önskades lycka till, och med tanke på både min egen känsla samt kvällens publikundersökning http://www.melodifestivalklubben.se/nyheter.php?news_id=2184 där Björn och Sara hamnade på en fjärde plats med nästan 8% så kan han mycket väl ta sig till andra chansen.

Sara Li & Björn Ranelid

Björn Ranelid kan också rocka loss

Björn Ranelid feat. Sara Li ha sin tid att repa nu, den sista för oss innan de publika genrepen. Sara Li glittrar som en rödmålad discokula medan dansarna har svarta klänningar i ungefär samma längd. Ranelid i sin helsvarta utstyrsel De drar igenom låten en gång.

Efteråt blir det längre sammanträde på scenen, bland annat håller en av danserskorna på att snubbla på lägsta trappsteget på vänster sida om scenen, den där inrullade trappan som Björn går upp på. Hon lägger fram idén om att de kan ”simma” istället. Förslaget gillas, testas och behålls.

Riktigt snyggt också när Björn rockar loss samt snurrar i slutet! Behåll det Björn, snälla…

Björn Ranelid

Björn Ranelid & Sara Li bättre än väntat

De två sista ut är Molly Sandén som nummer sju samt Björn Ranelid feat. Sara Li.

till Mollys Whjy am I crying har hon ett stort antal vita spotlights vars ljus gör ett rutmönster. Jag fick lite känslan av Jöbacks Hollow på just den punkten. Hon börjar sittandes på en stol men reser sig sedan och går fram mot scenens mitt och avslutar väldigt starkt i sången och kroppspråket nära trappan. Hon är ensam på scenen. Sista gången bäddar hon in hela golvet i rök, vilket gör det ännu snyggare. Hon ger en känsla av att faktiskt växa från svag till stark under låten.

Molly sandén

Björn Ranelid och Sara Li är bättre än väntat på scenen. Ljussättningen går i vitt och rött. Sara Li har hela tiden fyra dansare bakom sig medan Ranelid går omkring på scenen och upp och ner på de inrullade trapporna på var sida på scenen och talar om kärleken. Jag vill egentligen inte säga detta men jag tror att låten kan ta sig till andra chansen, om han bara lyckas få rösterna som behövs. Till fnalen? Njaee… teoretiskt är det ju möjligt men andra chansen känns troligare.

Björn Ranelid feat. Sara Li

Från Eric Saade-light till Ranelids unika Mirakel

I veckans startfält, denna tredje deltävling från Leksand, är minst sagt intressant. Vi har gospeltoner signerade Andreas Johnson med band, några ballader och lugnare låtar samt Ranelid som pratar sig igenom sin låt med hjälp av Sara Li, samt några mer eller mindre anonyma låtar som kommer kräva lite extra på scenen för att locka till sig röster. Här är veckans bedömning.

Youngblood – Youngblood
Jag får Eric Saade-feeling i början. Dock är Youngblood lite tamare än Saade. Det är också en väldigt upprepande text där titelordet hörs ofta i refrängen. Låten byggs upp under tidens gång och hörd såhär uppspelad i ett rum önskar jag att den kunde komma igång lite tidigare för när killarna får fart är den faktiskt en aning medryckande. Den har potential att växa. Fredrik Kempe brukar ha tonartshöjningar och den här låten är inget undantag.

Maria Benhajji – I mina drömmar
I denna ballad sjunger Maria ödmjukt till vackert pianokomp om kärlek och närhet till en älskad. Den är något svag men vacker och blir starkare redan efter första refrängen. Bakom sig har hon en kör som då och då knappt hörs. En andra snygg tonartshöjning ligger lagom till avslutande refräng där Maria verkligen tar i för att sedan avsluta nedtonat. Jag kommer närmast att tänka på en ung Sanna Nielsen med sin svensktoppslåt ”Till en fågel”. Tror dock hon måste ha ett starkt scennummer för att få låten att lyfta och nå tv-tittarna på lördag.

Mattias Andréasson – Förlåt mig
Mattias Andréasson låter bitvis som om han har hakat upp sig. ”a-allting slut a-allting slut”. Dessutom svär han i låten, han har nämligen inte någon jävla aning om vad han ska ta sig till samt ber sin baby om förlåt. En ganska tråkig låt som rör sig i regionerna mellan pop och disco, jag går inte igång på denna. Däremot undrar jag ibland hur han ska orka pratsjunga utan särskilt många andetag emellan, särskilt i den långa bryggan fram till sista refrängen där den sedvanliga tonartshöjningen hittas. När låten dör ut låter det som ett band som fastnar i en kassettbandspelare och inte längre kan spelas upp, vilket i och för sig är läckert. Här krävs dock en hel del för att låten inte ska bli anonym.

Love generation – Just a little bit
Denna halvsnabba poppiga låt, där själva refrängen gör låten, inleds rockigt med gitarr. Kort därefter hakar tjejerna i Love generation på. Lätt upprepning  av fraser i refrängen. Låten slås snabbt av kort efter att de sjungit sista tonen. Just a Little bit känns inte alls i samma klass som Dance alone från 2011.

Carolina Wallin Peréz – Sanningen
Carolina sjunger fram en historia i något som kan liknas vid snabbare vispop. Till andra versen har hon lagt i en lite högre växel. Instrumenten i bakgrunden är bland annat stränginstrument och trummor. Det låter litegrann som en upphottad Lisa Nilsson men där jag har svårt att minnas texten efteråt.

Andreas Johnson – Lovelight
Andreas Johnson med sin kör där Britta Bergström är med lala-lar sig tillsammans fram till ordet tillika titeln Lovelight. Låten ökar till första versen där Andreas ensam tar över. Detta är en glad rockig låt med gospeltakter inbyggda. Andreas till och med sjunger om att allt han behöver är din gloria. I andra versen hörs kören ”aha-a” mellan Andreas rader. Lala-lallandet utgör även brygga till den avslutande refrängen. Snabbt avslut på en väldigt medryckande låt där trummor och gnisslande stränginstrument får sista ordet.

Molly Sandén – Why am I crying
I denna ballad sjunger en skör Molly Sandén som om hon är ledsen. Det vill säga fram till andra versen där en tonartshöjning gör att hon plötsligt låter starkare även som person. Melodin är riktigt skön. Texten handlar om en person som hon säger sig inte kommer sakna eller behöva om hon faller och undrar sedan varför hon gråter. Svag låt som växer i takt med att Molly ger mer.

Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel
En eurotechno med Ranelids poesiläsande och Sara Lis vackra stämma i ett enda hopkok. Låter det rörigt? Det är inte fullt så rörigt men jag har i alla fall aldrig hört något liknande.
Björn Ranelid börjar, kompad av den eurotechnoinspirerande musiken, prata om kärleken. Kärleken beskriver han som ett under, ett mirakel på denna jord samt ett vapen mäktigare än något annat. Det är egentligen detta han hela tiden ”sjunger” om under sina tre min. Skönsjungande Sara Li kommer in först på refrängen och fyller ut med sin ljusa stämma, dessutom hoppar hon in med några fraser på andra ställen. Inför avslutande refräng ändras Saras röst och låter burkig/långt bort men blir sedan ljus och närvarande igen. Om Mattias svär så riktar sig Ranelid till högre makter och får fram ett ”Herre gud” mot slutet.

I höstas sade Ranelid följande:
– Musiken och texten och framträdandet tillsammans kommer borga för att det blir något enastående och unikt.
Efter att ha hört låten ikväll är jag beredd att hålla med. Framför allt är det unikt!

Ranelid ska bjuda på något enastående och unikt

Björn Ranelid som själv varit med och skrivit Mirakel kommer stå på scenen i vår tillsammans med Sara Li.

Att han hamnade i Melodifestivalen är helt och hållet Saras och Fredriks förtjänst. Hade det inte varit för deras skull så hade han inte varit med.

Har du någonsin haft en tanke på att delta i Melodifestivalen, Björn?

– Aldrig i hela mitt liv, inte ens en sekund, inte en millisekund, aldrig. Björn är tydlig på den svaret.

Sara har Björn jobbat med tidigare. Sara själv tycker det ska bli kul att få framföra låten tillsammans med Björn Ranelid men är ganska hemlighetsfull om låten.

Hur ska det bli att vara med tror du, Sara?

– Det kommer nog bli en Cirkus tror jag. Det kommer bli galet, kommer bli jättejättekul. Sen beror det på vad man ska göra, det får man se då. Jag hoppas att jag är lite förberedd men i och med att jag är debutant så är det ju lite svårt att veta.

Björn å sin sida tycker det ska bli jättehärligt genom Sara och ser fram emot det.

– Vi ska göra vårt absolut bästa. Musiken och texten och framfträdandet tillsammans kommer borga för att det blir något enastående och unikt. Vi kommer anstränga oss till det yttersta och göra det på allvar med mycket lust, mycket glädje och mycket kärlek i.

Björn känner sig förberedd och rablar upp diverse olika tv-program med mera som han varit med i och förklarar att han är van att van att uppträda för många.

– Men det är klart det är nytt det här, det är det, tillägger Björn.

Sara Li & Björn Ranelid