Göteborgstippningen

Om jag nämnde förra veckans startfält som svårtippat så är det ingenting jämfört med denna veckas!

Brolles 7 days and 7 nights fastnade jag för redan vid förlyssningen tidigare i veckan och han har varit fortsatt stark under hela veckan. Samtidigt har Sanna Nielsen klättrat uppåt då låten fått nytt liv. I SJ:s monter låg hon till och med på första plats före Brolle i förmiddags. Där kan nämligen publiken gå och rösta på sina två favoriter. The Monikers gillade jag inte alls tidigare men den låten har växt hos många, inte minst på grund av en smått galen Daniel Karlsson med utstrålning och en scenshow som tar oss tillbaka till det hippiga färgglada 60-talet… Det är svårt att inte bli glad av det.

Mitt försök till gissning är att kvällens resultat ser ut ungefär såhär:

1. Brolle – 7 days, 7 nights

2. Sanna Nielsen – I’m in love

3. The Moniker – Oh my god!

4. Babsan – Ge mig en spanjor

5. Loreen – My heart is refusing me

6. Christian Walz – Like suicide

7. Anniela – Elektrisk

8. Elisabeth Andreassen – Vaken i en dröm

Som den Gävlebo jag är i den betonglagda grunden finns det en innerlig önskan om att Babsan ska gå till final, lite svårt att vara opartisk där. Nu finns det ju ytterligare sju låtar med som tävlar om att vara mest populär och få flest röster och ingen av dessa är särskilt dålig så. Dessutom är jag lite rädd för att The Moniker och Babsan kommer tävla om varandras röster då bägge har en fartfylld scenshow med mycket inslag och en snabb låt framför allt. Nykomlingarna Loreen och Anniela har det varit rätt så tyst om men det finns de som älskar och de som absolut inte gillar dessa låtar. Dessa kan flippa som floppa.

Brolle och Loreen kör på

För Brolle sitter numret som dessutom ser ut i stort sett som i torsdags, men publiken verkade lite sovande här och lät inte lika mycket som under gårdagen. Guldplattorna uteblir däremot inför kvällen då det verkligen gäller. Även Loreen har framträtt för denna matinépublik och ju st nu letar Babsan för fullt efter en spanjor.

Fasligt snyggt, Brolle

Lite mellansnack av studiomannen Henke som gett dagens första skratt (Vad skulle vi göra utan honom?) och ytterligare två genomkörningar av Brolle kan bara konstateras att hans nummer är fasligt snyggt Under första versen är scenen aningen mörk men när refrängen sätter in kommer det mer ljus på och Brolle stiger fram. Hans röst är stark och och det kan mycket väl vara så att han att han tar sig vidare imorgon, dock är det väldigt svårt startfält tippningsmässigt.

Brolle

Välkomstfest med mingel och sedvanlig skaldjursbuffé

Igår kväll bjöds det på välkomstfest och givetvis bjöds det på skaldjursbuffé. Något annat är väl i stort sett otänkbart här i Göteborg. Nu äter inte jag skaldjur utan fick istället in en tallrik med vegetarisk mat, såsom  sushi och vårrulle. Före skaldjursbuffén minglades det runt på nederplanet. Sanna Nielsen var rejält uppassad och kom knappt ifrån entrén där alla ville fotografer henne, uppklädd till tänderna kvällen till ära. Brolle å andra sidan som sägs vara något av en favorit stod helt ledigt vid ett bord och pratade med två andra. Vad Loreen hade satt på sig för kreation vet jag inte men hon hade en ”krage” som såg ut som något ur den tecknade familjen Jetson.

Efter att The attic spelat för oss i trappan fick vi lov att gå upp och inta plats vid borden. Till maten bjöds vitt vin. Programledarna och dansarna liksom Elsa från webben satt i närheten av vårat bord.  och artisterna hade sina bord till höger, närmast balkongen dit de röksugna vackert fick bege sig. Babsan kidnappade en mikrofon och ställde sig upp för att hålla ett tal ”såhär medan vi ännu är vänner”. Väldigt kul att höra.

Babsan

Sanna Nielsen verkade ha lämnat festen tidigt men det var ändå en hel del som satt kvar och pratade eller stod i grupper vid 23-snåret när jag lämnade festen. Min plan var att gå till In contro några hundra meter längre ner och kolla in läget där eftersom en kille vid namn C-M Carlsson spelade i pianobaren, en väldigt duktig kille. Där var det relativt lugnt. Cirka 40 minuter senare dök det upp fler där som letat sig ifrån välkomstfesten för att fortsätta kvällen i trevligt sällskap. Dessutom hade jag turen att stöta på en vän där. Till sällskapet som letat sig dit från oss hörde bland annat Pablo Cepeda som var en av de artister som fick äran att sjunga till C-M:s komp. Pablo som är ihop med koreografen Vera Prada som i år tagit steget fram och är en av medlemmarna i suprttrion Shirleys angels.

Dansant Brolle inleder starkt

Jaha, då var det torsdag och det är dags att titta på veckans första repetitioner igen. Brolle går ut först och står helt ensam på scenen. Bakom honom lyses väggen upp i diverse färger och i olika mönster, LED-ringen matchar givetvis. Skulle jag nämna alla färger skulle det bli ett väldigt långt blogginlägg så det hoppar jag över. Då och då dyker en gitarrist upp på skärmen. Visserligenär kören live men de agerar som det heter ”kör i kuliss”. Dessa är Lars Hägglund, Anna Andersson, Anna Nilsson och Carl Björkell.

Brolle som även dansar och använder sig aktivt av kroppsspråket som komplement kommer bära en svart jacka med dekorationer upptill vid kragen och en röd scarf, liksom Andreas Johnson gjort tidigare. Dessutom ska publiken få guldplattor att hålla i men de har vi inte fått se än.

Brolle

Sammanfattning av Göteborg – Oh my god!

1. 7 days and 7 nights – Brolle

Detta är en härlig lättlyssnad poplåt som är långt ifrån en typisk schlager. Mer åt hållet ”radiohit”. Brolle får uppbackning av gitarr och/eller basar som får stort utrymme utan att för den skull förstöra någonting. Han börjar lugnt men ökar snabbt tempot. Det är lite känsla av en rockande Elvis, särskilt i refrängerna. Mot slutet drar Brolle ut på orden. Kanske veckans bästa låt.

Kören som hörs i bakgrunden på bandet hoppas jag är live imorgon, det var lite för lite av den varan förra veckan.

2. My heart is refusing me – Loreen

Lite synt insprängt i poplåten. Loreen sjunger i fåordiga meningar i versen och tar korta pauser emellan. Mindre besvikelse när refrängen kom då hon inte känns helt övertygande i det hon sjunger. I andra refrängen känns hon lite starkare och har till och med en tonartshöjning som gör en del.

3. Ge mig en spanjor – Babsan

Ariba! Ge Babsan en spanjor! Låten börjar faktiskt med att Babsan utropar just ”Ariba!” Rösten är kanske inte den bästa sångrösten i Melodifestivalen och i slutet av tredje versen tror jag går Babsan upp i tonläge så mycket och länge att det inte låter bra alls. Delar av den samlade skaran i rummet såg ut att vilja gnissla tänder en stund. Själva låten handlar om semester och en uttalad önskan om hur mannen ska vara, belevad och stilig till exempel… Kastanjetter och trumpet är några av instrumenten som backar upp. En snabb låt på temat Spanien med väldigt mycket humor i sig.

4. Vaken I en dröm – Elisabeth Andreassen

Veckans ballad! Detta är en vacker lugn låt. Musiken består av bland annat stråkinstrument och trumslag som påminner om en skodd häst som går lugnt framåt på asfalt. Jag får vibbar av dels Sofia Källgren och dels Shirley Clamp. Avslutet är tvärt. Det är inte jättesvårt att föreställa sig rent visuellt hur hon står mitt på scenen, badar i ljus och bär längre klänning. Men det kanske ser ut på ett helt annat sätt i verkligeten?

5. I’m in love – Sanna Nielsen

I’m in love låter som en finstämd poplåt som inte riktigt går i mål. Den vet inte om den ska vara en ballad eller pop, samtidigt som den vägrar vara två saker. Refrängen är lite starkare. Dock behöver Sanna verkligen hjälp av ett bra nummer, även vid tonartshöjningen. Tvärt slut. Sanna har haft bättre låtar än så.

6. Oh my god! – Daniel Karlsson

Oh my God! Är precis vad jag skulle vilja utbrista. Hur tänkte låtskrivarna? Det är trumpet och det är trummor och det är paradstämning från förr i tiden. Är han månne Di Levas släkting Skulle vilja beskriva låten som en poplåt i marschtakt för en cirkus eller festival. En sak som måste tilläggas är att den växer redan på andra lyssningen.

7. Elektrisk – Anniela

Trummor, elektrisk refräng, snabb med en gnutta diskokänsla. Mellanvers som går lite lugnare för att sedan hoppa upp ett snäpp på tonarten. Det låter som en dålig Linda Bengtzong-låt, dessutom med ett väldigt snabbt slut.

8. Like Suicide – Christian Walz

Like suicide är en lugn berättande poplåt med lite starkare refräng. Stuket på låten är mysig, tonartshljning infinnr sig. Intetsägande låt som vid närmare eftertanke har några stänk av Salem Al Fakir. Är det det som gjort att Christian går ut sist månne?