Outtrigger och Oscar Zia till final

För tredje lördagen igen sitter jag och funderar på hur resultatet troligen kommer bli i veckans deltävling. För tredje veckan i rad är det svårt. Vi lyssnar på låtarna säkert sju till nio gånger innan det väl är dags. Lite dividerande så har jag emellertid kommit fram till följande:

Till final går Outtrigger och Oscar Zia.

Oscar Zia – Yes we can för att han börjat bygga på sin fankrets redan och den består av många unga människor i den åldern som brukar rösta i sådana här sammanhang. Han vann gårdagens publikundersökning överlägset, en publikundersökning gjord av Svenska spel och OGAE Sweden. Dessutom ett rejält läckert nummer och  Oscar Zia har sjungit bra hela veckan i denna låt som är snabb och faktiskt har någon slags hook. Visar han bara lite glädje också mellan all beslutsamhet och fokusering kommer det hela sitta som  en smäck för honom.

Outtrigger – Echo har veckans hårdaste låt och det tuffaste framträdandet som nog få kan sudda ut från minnet i första taget. Dessa fem samspelta killar growlar och skriker och sjunger. Rock har förmåga att ta sig igenom, åtminstone en låt per festivalår. Jag tror att rocken 2014 tillhör just Outtrigger.  Dessutom topp-3 i publikundersökningen igår.

Till andra chansen går State of drama och CajsaStina.

Om Shirley Clamp – Burning alive och CajsaStinas – En enkel sång råder delade meningar. En del är övertygade om att CajsaStina tar hem det medan andra inte tror alls på henne. Åkerström faktiskt är den enda som sjunger på svenska, har den enda visan och får hjälp av publikens kameralampor som bildar ett hav av ljus runt sig. Det gäller också att sticka ut ur startfältet för att bli ihågkommen bland de andra låtarna. I det sistnämnda har CajsaStina en klar fördel med sin vackra visa så hon kan säkert överraska ikväll över Shirley Clamp.

CajsaStinas utmaning – att hålla fokus

CajsaStina Åkerström som både skrivit och själv framför sin ”En enkel sång” sa i höstas att deltagande i melodifestivalen var utmanande. Nu när denna deltävlingsvecka snart går mot sitt slut fick hon berätta mer om hur utmanande denna resa har varit för henne.
– Bara att hålla fokus är en ganska stor utmaning för mig för jag är sån där som behöver mycket lugn o stillhet runt mig. Jag är van vid det i de spelningar jag brukar vara på och kommer från visvärlden. Det är lite annat men det är så mycket kärlek och värme här och folket är så underbart trevliga. Det är helt fantastiskt. Jag lyckas få min lilla bubbla ändå.

Apropå folket, hur var det att sjunga inför en publik nu på genrepet?
– Det var fantastiskt roligt. Det är en mäktig energi som kommer när publiken kommer in i lokalen. Det gör så oerhört mycket och speciellt med alla mobiltelefoner och sådana här grejer. Det är helt fantastisk stämning då.

Det hon syftar på är alla mobiltelefoner som lyste runtom henne i arenan på såväl läktare som parkett under framträdandet. Någon som var instruerat av studiomannen. Konfettin däremot hade bytt riktning. Under torsdagens repetition hade den fallit över pressen 1,5 meter  från pucken. Ikväll under genrepet föll den något närmare men landade på catwalken. Var ska konfettin landa egentligen?
Såväl CajsaStina som Camilla stående bredvid skrattar till och CajsaStina tittar snabbt på henne.
– Ja alltså, vi satt just och pratade om det här. Det blev väldigt mycket konfetti nu så att jag tror nästan att jag försvann faktiskt. Så behöver det inte vara imorgon. Någonstans lite runtom sådär, lite lagom över mig. Det vore ju exemplariskt, kommenterar hon och intygar att det ännu finns lite att jobba på där inför lördagskvällen.

Hur känns det nu såhär inför morgondagens deltävling?
– Det känns idel förväntan, det gör det. Jag hopppas det håller i sig till imorgon. Just nu känns det väldigt väldigt roligt.

Sedvanligt uppskattad skaldjursbuffé i Kajskjulet

Göteborgs välkomstfest hölls detta år på Kajskjul 8. Artisterna trillade in i klungor och det tog lite tid innan alla hade hunnit komma. CajsaStina var en av de första att komma följt av Shirley Clamp och EKO. Outtrigger kom allra sist och det första de gjorde var att posera från vänster till höger inför smattrande kameror. Då hade festsalen öppnats upp för ett bra tag sedan. När de flesta så småningom hittat till sina bord välkomnade bland annat eventansvariga Monika Forsberg den samlade skaran till staden. En av hennes kollegor hade vissa svårigheter med att uttala några av orden så lite extra humor slank in där.

CajsaStina poserade i baren, det tog ett tag innan hon och Camilla från skivbolaget kunde fortsätta längre in.
Trion i EKO vid ankomsten
Jessica Folcker och Dr. Alban var popuära och stod kom inte långt innan de fann några att stå och tjattra med.
Shirley Clamp kom festen med en liten giraff nedstucken i handväskan. Denna lilla turmaskot fick hon 2004 i samband med ”Min kärlek”.
– Det är 10 års-jubileum i år, så självklart får den följa med, tyckte Shirley och lyfte upp sin glittrigt sin glittrigt klädda tygvän ur väskan för att låta den lukta på innehållet i champagneglaset innan fotografering.

Maffigt var det när skaldjursfaten bars in på ett pärlband av serveringspersonal. Det mesta utom rödlistade räkor hade lagt upp på de stora faten. Vid Oscar Zias bord fyllde någon av dansarna år, vilket inte undgick någon i salen då det sjöngs högt och glatt för denna person. Fördelen med att fylla år här är att när man firas KAN folk faktiskt sjunga.

Det minglades i lokalen. Flera tog en tur åt barenhållet på andra sidan skynket alternativt entrén som gav friskt luft om man önskade. Hela gruppen Outtrigger försvann ett tag medan CajsaStina valde att mingla stående mellan borden.

Efter skaldjuren kom kaffet med tryffel till. Nu började såväl artister som de andra att blandas upp ganska bra. Samtidigt började det tunnas ut vid borden. Vid 22.35 ungefär valde till exempel Shirley Clamp att lämna festen, som troligen fortsatte i artisthotellet senare. Jag valde att, nu när Melodifestivalen ändå kommit till Göteborg, slinka in på festplatsen  Jsons våning och träffade på Jim Jidhed, den forna festivaldeltagaren från 1991 och 1997.

Otroligt vackert av CajsaStina men konfettin hittade inte hem

CajsaStina Åkerström har intagit pucken. Hon gör hela ”En enkel sång” därifrån. Igår målades en bild upp av cajsaStina och en gitarr. Så blev inte fallet då det bara är CajsaStina och ingen/inget mer. Hon har dock norpat Sannas strålkastare och ställs de runt sig. Det är jättevackert på skärmen. Enkelt avskalat nummer och små rörelser av sångerskan som står vid mikrofonstativet. Det är mycket närbilder samt planeter och en måne som omväxlande målas upp. CajsaStina sjunger väldigt säkert och rent, lite till så kan man börja prata gåshud men det är inte riktigt där.

Den där konfettin får de dock jobba lite på. Den föll visserligen från rätt ställe men landade definitivt inte där den skulle utan cirka 1,5 meter ifrån pucken. För att citera studiomannen såg det ut som att en ”passadvind” fick konfettin att ramla över oss istället.

 

Från visa till hårdrock i Göteborg

Så har då tredje semifinalens startfält spelats upp och Göteborgs skörd låter inte helt dumt. Det finns några bra, sköna låtar här. Bredden går från finstämd visa till hårdrock med möjlig headbangs-varning.

1. Outtrigger – ”Echo”
Göteborg går ut hårt med hårdrock som heter duga. Här är det dunka-dunka med trummor och hårda takter. Killarna sjunger men än med något hes röst. Distade gitarrer hörs genom hela låten. Överraskningen, som kanske inte är en överraskning ändå med tanke på genren är growlen. Denna stil som vi hörde av Dead by April i tävlingen första gången 2012. Vissa svårigheter fanns att hänga med i sången första gången.

2. Eko – ”Red”
Eko består av Anna Lidman på sång och Hannes Lundberg samt Michael Ottosson på synth/dator/drumpads & pukor. Trion har en elektropop med mer tydlig vers respektive refräng. Jag vill beskriva denna som en ”upphittad 80-tals Lili & Susie”. Musiken luktar 80-tal men sången är hårdare och modernare. En fräck blandning som har potential att sätta sig på hjärnan om man gillar denna typ av musik.

3. Oscar Zia – ”Yes we can”
Oscars Zias hopskrivna pophistoria är ganska snabb med något glatt i sig men den får mer liv längre in. Det är lite i stil med Eric Saade fast med en inbyggd, smygande ”OS-känsla”. Oscar sjunger väl och  ett instrumentsolo övergår till en brygga med tonartshöjning upp till avslutande refräng. Först vid andra lyssningen börjar man dock digga med lite.

4. Shirley Clamp – ”Burning alive”
Shirley återkommer till Melodifestivalen med en powerballad som visserligen är stark men det känns lite som att vi har hört den förut. Det är pianot och Shirley som gör låten. Det börjar lugnt, i andra versen vaknar den till mer. Möjligen svagare än Sanna var förra veckan.

5. State of drama – ”All we are”
Här hittar vi en snabb poplåt som möjligen försöker dra åt rockhållet. Det är trummor, bas och ”fotbollsklack” i refrängen. Apropå refräng så tycks största delen bestå av en väldigt upprepande refräng. De korta verserna dränktes mellan dessa refrängrader som till stor del består av själva titeln.

6. CajsaStina Åkerström – ”En enkel sång”
CajsaStina är enda artist som sjunger på svenska. Lägg till att detta är en visa, med mestadels gitarr och finstämd sång. Den passar förstås sångerskan (skriven av henne själv) och hon sticker ut ur starfältet. Trots att låten är skön och lär gillas av de som älskar lugna visor kan hon få svårt att gå vidare. Risken är att det är för lugnt. Gör CajsaStina som fröken Benediktsson så går hon troligen till andra chansen, då det inte lär finna två Ellen under ett och samma år.

7. Ace Wilder – ”Busy doin’ nothin'”
Under första lyssningen råkade denna kastas om med startfältets avslutande bidrag. Det ändrar förstås ingenting. Här hör vi ett något schizofrent men taktfast hopskrivet musikalisk verk där sångerskan har en bra röst och gör verserna fint. I refrängen kommer plötsligt från ingenstans en slags snabb rap från en kör samt slaginstrument. Kan mycket väl fungera att svettas till på ett gympass om några veckor, oavsett hur det går för henne på lördag.

8. Dr. Alban & Jessica Folcker – ”Around the world”
Nu kommer det rap signerad tandläkaren Alban samt ren sång som Jessica Folcker står för. De turas om att sjunga och Jessica tar refrängen. Ett läckert samarbete mellan dessa artister. Musikaliskt är det bra beat som man går igång på. En något högre växel som läggs i mot slutet. Dr. alban hejar på Jessica fler gånger under de tre minuterna. Jag har svårt att ”datera” detta. Det känns både modernt och äldre 90-tals-rap samtidigt.

CajsaStina firar 20 år med att utmana sig själv

 

CajsaStina Åkerström är också en av årets debutanter, men har en lång karriär bakom sig. Den började redan 1994 med att hon släppte sitt debutalbum ”CajsaStina” där bland annat Fråga stjärnorna ligger med. 2014 heter hennes debut i Melodifestivalen En enkel sång. Det är en avslappnad, glad sångerska som jag presenteras för.

Du är debutant i dessa sammanhang. Hur känns det att hoppa på Melodifestivalen?
– Jag har hållit på 20 år i branschen. Nästa år firar jag 20 år som artist kan man säga. Man måste ju utmana sig själv och det här är en, den bästa o största mest spännande utmaningen man kan göra så att jag är väldigt, väldigt glad. Det är en ynnest att få vara med helt enkelt.

Varför valde du att testa lyckan just nu?
– Det är så att jag varit tillfrågad i många år, men det har varit andras låtar och de har varit helt okej. I år hade jag, fick jag till en bra låt som jag känner att jag själv verkligen kan stå där o göra. Det är mina egna ord min egen musik o som låtskrivare då och det var extra kul. Det var därför jag verkligen tackade ja i år.

Du nämnde att det varit andra låtskrivare, föredrar du att sjunga dina egna låtar?
– Ja, just i och med att det är en… ett forum där även själva låtskapandet på något sätt bedöms så känns det väl lite fånigt om jag inte skrivit själv på något sätt. Det är ändå det som ligger i botten och det gör väl också att man blir ännu mer jag när man står där.

Innan du skickade in låten, frågade du stjärnorna då?
– Frågade stjärnorna, ehh… säger CajsaStina och skrattar lätt. Ja… ja det gör jag lite hela tiden kan man säga men, njae.

Berätta lite om din låt, En enkel sång?

Det är en självbiografisk låt till stora delar, handlar om möten och avgörande ögonblick i livet.

Det som nu ligger framför henne är förberedelser och åter förberedelser inför februari då musikfesten drar ut på sin turné och CajsaStina är redo.
– Det är bara att börja nu. Det är en lång resa, en härlig resa.