Så gick fredagsgenrepet…

David Lindgren öppnar upp finalen storslaget med ”One together” som presenterats som Melodifestivalens temalåt. Som Aftonbladet berättat tidigare är skriven av Melodifestivalens regissör Sunil Munshi och Peter Kvint. Kvint är mannen som ligger bakom många av Andreas Johnssons Melodifestivalverk.

David drar kort lite prat om huruvida det egentligen går att tävla i musik, och anledningen till det är att han vill komma fram till att tala om för alla att rösta med sitt hjärta på sin favorit.

Det brukar inte hända speciellt mycket när artisterna presenteras men denna kväll passade Roland (Robert Gustavsson) i Rolandz på att spilla dryck över hela bröstet när han kom i bild.

Fab Freddie är den som får ta hand om green room och medan han står där mitt i artisternas lilla fristad i arenan glittrar Fab Freddie från topp till tå nästan med en riktig krona på huvudet, även om det inte är kungens egen krona. I sin vänstra hand håller han en gigantisk flagga. Fab Freddie trycker på att det var väldigt jämnt förra året så det är verkligen viktigt att rösta på sin favorit som man vill ska vinna.

Nu är det så dags att dra igång själva tävlandet, om man säger så. Mendez går ut först och gör vad han tränat på och gjort under tre veckor på scenen.
Renaida som jag berättade hade kläder som syddes på under torsdagen, visar nu upp sin nya scenklädsel vilket är en benlös orange body med ett orange-gult glittrande tyg som någon slags tunika över. Till detta ett brett svart skärp runt midjan. Tufft och mycket snyggare än vägverksoverallen som hon bar i sin deltävling.
Martin Almgren har däremot behållit allt i sitt vinnande koncept, även kläderna.

Anna Book-reklamerna har skrotats. Istället visas ett vb på hur det vore om David, som drömmer om att ta med sig Melodifestivalen hem, har det om det hade varit möjligt. Här får vi se hur studiomannen väcker David för att så snart han klätt på sig får manuskort och går ut i köket för att hälsa godmorgon på sin fru som redan gått upp utan att han hört det. Hon hade tagit ett bad och David läser på sitt manuskort att det måste varit ett stumbad. Ingen reaktion… David vänder sig till studiomannen och frågar vem som skrivit detta egentligen?? Hence von Z bara svarar med att rycka på axlarna. Lysande att SVT driver med sin egen kritik mot årets manus!

John Lundviks tur att få sjunga. Han intar plats vid flygeln, musiken drar igång och han levererar sin underbara ballad ”My turn” med mycket känsla. Under bidraget är det magiskt när man ser på skärmarna hur John på längre ut på scenen, moot publiken, samtidigt som hela arenan lyser av mobillampor. Riktigt fin kameravinkel där.

Även Jessica ger publiken ett välsjunget och snyggt bidrag, nu med sina rätta dansare som backar upp. På väg av scenen gör såväl hon som dansarna Åsa Engman, Nathalie Rosenberg, Therese Nelson och sandra Koffner high five med en jublande David. Det ska tilläggas att i finalen är det litet byte i kören som står backstage. I finalen är det Molly Pettersson Hammar som backar upp Jessica tillsammans med Dea och Emelie.

Liamoo är smart nog att efter sin lilla scenshow flirta genom att blinka till kameran. Arenan jublar.
Jubel blir det även till nästa startnummer för nu är det dags för Samir & Viktor. Man märker hur barnen går igång bara deras namn nämns och under det att killarna sjunger är det faktiskt ett gäng barn, till storleken av typ en halv förskolegrupp, som står några meter ifrån där vi sitter och dansar Shuffla så gott de kan i gångarna. Jättesött och smått imponerande.

Efter ännu ett vb som är lite tråkigare, där David den här gången får Fab Freddie efter sig i vardagen, är det dags för programledaren att presentera Mariette. Enligt honom är alltså Mariettes pyramid ett av världens sju underverk och trots att han sagt att inte klättra på pyramiden har alltså hon gjort det. Småkul presentation.
Mariette själv gör sitt kanske snyggaste framträdande hittills.

Även Felix och Margaret visar sig från sina bästa sidor. Det mest spännande sedan i Benjamins bidrag är att se om hans scenografi jobbar med honom idag. Det gör den. artisten själv hoppar euforiskt upp och ned efteråt och tackar allt och alla nästan.

Även Rolandz pyro fungerade som det skulle och gjorde så att både Roland och bandet nästan försvann i bild mitt i allt pyro. Roland passade på att vinka glatt där ute på tungan efteråt, innan han gick av.

Vad jag inte uppfattat var att Liamoo tydligen hade ljudstrul så de riggar om på scenen för att låta honom köra igen, då det är denna kväll som de internationella jurygrupperna baserar sina röster på. Fint framträdande även denna gång och därefter kan de återgå till manuspunkterna igen.

Först ut av mellanakterna är punkten Svenska klassiker och ikväll har Helene Sjöholm och Solala satt sig i ett provisoriskt litet vardagsrum ute i publiken från vilket de inleder sin hyllning till den välkända ”Vår bästa tid är nu”. De går sedan upp på scenen där de avslutar låten men det hade ju kunnat vara lite roligare koreografi på scenen.

Under omröstningen testar man de internationella juryns grafik och så genom att Warners egen Robert Skowronski turas om med studiomannen backstage, Pernilla Isedal, att agera olika länders språkrör. Här får Samir och Viktor samtliga 12:or och efter ett antal testande länder avbryter David detta genom att säga att vi börjar lära oss det här nu. I green room sitter duon och skrattar.

Ytterligare två mellanakter hinns med innan vinnaren, som blir Samir & Viktor, utses genom tillägg av svenska folkets röster. Det ena är en mellanakt där David o Fab Freddie samt ett gäng dansare skapar en minicabaré till en text som handlar om att ”alla ska få vad de vill”. Lite green room-prat innan Caroline af Ugglas gör om fjolårets segrares bidrag ”I can’t go on” till ”We can’t go on” tillsammans med kören Gränslösa röster. Detta görs i en slow-version som låter helt okej men undertecknad föredrar ändå originalet.

Caroline af Ugglas om varför kören togs bort: ingen förstod

Caroline af Ugglas tog sig hit till Karlstad och andra chansen via Skellefteå, turnéns nordligaste besök i vårt avlånga land. Tiden sedan dess har Caroline gjort allt annat än slappat.

– Jag har hållit på med mina körer och framför allt kan man säga att jag har färdigställt, jag släpper ju en platta nästa vecka och har fixat med skivomslaget och massa man ska korra och fixa. Sen så har jag varit med min underbara familj och min häst. Jag rider massor.

Om du fick lov att ta med dig hästen på scenen, skulle du göra det? En kort tyst paus från Caroline följer innan hon tar till orda, med ett litet skratt.

– För hästens skull… neeej, faktiskt.

Om vi ska gå in på kören som var med förra veckan men nu tagit bort. Varför valdes de bort?

– För att ingen förstod över huvud taget vad jag ville ha sagt med den. Kören bestod av kvinnor, inte kopior av mig utan det skulle va olika kvinnor i samma kläder, i mina skor. Alltså i samma båt. Det var det ingen som förstod så folk undrade ”Vad gör de?”. Jag fick höra utav jättemånga som har mailat till mig, fans som har sagt att de förstod inte. Då har jag lytt deras råd och gör det ensam denna gången.

Den här gången ligger du före Martin Rolinski i startfältet, är du glad över det?

– Du, ärligt talat tycker jag hans yoghurt är helt fantastisk så länge jag slipper ta den i munnen och svälja eftersom jag är laktosintolerant, ger Caroline till svar.

Vad tycker du om startfältet här överlag?

– Det känns ännu svårare än förra gången. Jag tyckte förra gången var så jämnt och så läskigt men, jag tycker det är väldigt bra låtar. Det är många olika väldigt bra låtar. Jag tycker till och med att det är många bra texter och det tycker jag inte alltid.

Om du sätter dig själv mitt bland alla andra här, vågar du ge en tippning om möjlig utgång?

– Nej, det gör jag inte, inte mot mig själv, Vi ska ha kul, skitkul. Sen så vinner de som ringer mest. Det är de som är vinnarna. Vi är bara artister, avslutar Caroline af Ugglas med sina fina så kallade jantelagstankar där hon inte ser sig själv som egentligen bättre än någon annan.

Caroline har plockat bort kören

Caroline står nu på sin rätta plats, vid mikrofonstativet som redan är i hennes höjd. Tjejerna som hon hade med sig sist har nu fått ledigt, sade Caroline från scenen som svar på Henke von z:s kommentar kring det.

Kläderna hon har på sig ska användas på lördag kväll, det vill säga de är scenkläderna. Dessa består av ett vitt linne, glittrigt skärp med guldfärg och ett par vita shorts med mönster. Visserligen innebär detta att Caroline hamnar mer i fokus med sin sång men det gör också att numret blir för enkelt och aningen trist.

Caroline af Ugglas: varför gå över ån när Heinz redan står där?

Caroline af Ugglas är med för tredje gången. Den här gången heter låten Hon har inte, vilken hon skrivit tillsammans med sin man Heinz Liljedal.

hur det att vara tillbaka?

– Det är tredje gången gillt. Det är jättekul, full fart!

 Liksom de två tidigare bidragen är denna skriven tillsammans med Heinz. Skriver du bara med honom?

– Du jag har faktiskt sjungit en gång en låt av Markus Krunegård, annars är jag väldigt sparsmakad. Heinz, han gör bra melodier och när det gäller texter tycker jag mycket om att skriva själv i och med att jag ska sjungs de och det känns ju väldigt angeläget och lättare att leva sig in i när det kommer från sig själv och det i ämnen som jag själv brinner för. Sen varför gå över ån när Heinz redan står där bredvid mig?

 Vad är tanken bakom de sju körmedlemmarna i snarlika kläder bakom dig?

– Jag vill att det ska hända något litet och för mig är det viktigt att texten kommer fram. Jag vill inte att det ska hända för mycket som tar fokus. Jag kände att det skulle hända något i numret men ville inte göra exakt samma grej. Kvinnorna är inte kopior av mig på något sätt utan olika kvinnor i olika kläder men i mina skor, vi är alla i samma båt. Lite den känslan, det ska vara lite förstärkning.

 Hur är det med nerverna?

– Jag skulle vilja säga så här att det är lite olika. Ena sekunden är det lite coolt och andra sekunden är jag lite nervig och jag är normalt inte nervös så detta är nyttigt, kul och intressant för mig då jag brukar vara ganska cool. Jag brukar vara den om blir nervös en kvart innan, det brukar vara ganska lagom. Nu går jag kring och är smånervös hela tiden.  Det är lite kul men det är nog antagligen för att jag tyckte det var så kul förra gången och då vill man bara att det ska kännas lika kul.

 Vad var tankarna bakom nytt deltagande i år?

Varför jag gör detta, jag släpper en platta den 6 mars och denna låt är med på plattan. Jag är jätteglad för att jag får komma hit och få en stor del av Sveriges uppmärksamhet de här minuterna,visa den här låten och sen självklart vill jag få göra den fler gånger så förhoppningsvis orkar folket rösta fler gånger, hoppas Caroline af Ugglas.

 

Åtta Caroline på scenen samtidigt

Carolines nummer är väldigt läckert med sju nästan likadana körsångare/dansare bakom sig som liknar henne. Det är några detaljer som skiljer de åt, till exempel har någon annan färg på skorna medan annna har kjol.

Det är t0nsäker sång från Carolines sida och det lite röda dunkla ljuset gör numret en aning mystiskt. Att jag sen inte gillar låten är en annan sak, hon lär dela Sverige i två delar liksom för några år sedan, och kan mycket väl ta sig till final eller andra chansen, även om konkurrensen är hård.

Skellefteå bjöd på guldtackor, mingel och dans på kommunfest

Kommunfesten i Skellefteå höll till i Folkparken. Vid ankomsten välkomnades man av en ren som stod fint uppställd utanför entrén. Marshaller i höga hållare kantade vägen fram till ingången. Vi kom närmare 20.15, jag och tre till. Då hade redan de flesta  från svt och ett antal artister redan hunnit komma. Nu stod de glatt och minglade innanför dörrarna, många med ölglas i händerna. Det bjöds nämligen på öl gjort här i området, liksom smakbitar av ost. Caroline af Ugglas och Emil i State of drama var en av de sista artisterna att anlända.

Lite mingel och sen så satte sig alla till bords. Buffén bestod av både stor sallad, olika kött, potatiskaka med innehåll samt krämig sås med rom, för att nämna en del av det. Riktigt gott. Desserten var ännu godare, en bakelse som skulle likna en guldtacka samt kaffe eller te. Gubbarna i Ravaillacz var en av de sista artisterna att ta sig till sina bord.

Efter desserten fortsatte minglet. Flera stod i baren och umgicks medan andra satt vid borden och pratade. Andra strosade runt mellan borden. Danny och Gina kom till festen iklädd gul respektive grön dräkt och pratade med flera av gästerna.

Dock hade antalet tunnats ut betydligt kring 23.30, många artister tycktes ha lämnat festen. De kvarvarande började senare dansa till musiken. Kring 00.25 var det i stort sett bara svt-personal samt en och annan media kvar. de som inte dansade höll till i baren längst in. Hur länge till festen pågick kan jag inte svara på men misstänker att den är slut nu, närmare 02 på natten.

Caroline af Ugglas nummer är enkelt, låter musiken tala

Caroline börjar ensam vid sitt mikrofonstativ när musiken börjar, upplyst av endast en strålkastare. När låten får mer fart lyses väggen bakom upp i orange. Till andra refrängen tassar sex körmedlemmar och en dansare ut bakom henne. Dessa släpper sedan sina platser vid stativen för att med kroppen visa vad Caroline sjunger om just då. Enkelt nummer med typiska af Ugglas-rörelser. Fint nummer till lugn låt, som dock inte faller mig i smaken, fortfarande.