Charlotte Perrelli och Tusse till final

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Charlotte Perrelli med ”Still young” blev den första finalisten för kvällen. Föga oväntat. Under segrarintervjun får Christer fel kort och låter sina två runners ställa frågorna istället. Den sista frågan till Charlotte löd vem hon tyckte sjöng sämst ikväll och vad hon då har för råd till den. Innan Charlotte hinner svara går Björkman in:

– Den frågan behöver du faktiskt inte svara på.

Tusse blev kvällens andra finalist. Därmed så är denna deltävling avklarad och vi har nu sex platser i finalen fyllda.

Såhär ser resultatet ut i sin helhet:
Final
Charlotte Perrelli – Still Young
Tusse – Voices

Andra chansen
Alvaro Estrella – Baila Baila
 Klara Hammarström – Beat Of Broken Hearts

Plats 5: Emil Assergård – Om allting skiter sig
Plats 6: Mustasch – Contagious
Plats 7: Elisa – Den du är

Antal röstande: 647 000, vilket är fler än i premiären.
Radiohjälpen fick in 1 090 007 kronor, vilket är högsa summan i en deltävling sedan 2012.

Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

Så mäktigt och snyggt, Charlotte

Foto: Stina Stjernkvist / SVT
Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Charlottes scenshow i ”Still young” som för övrigt är en väldigt stark låt, den är ju så snygg och mäktig. Tror dock att hon möjligen missade någon eller några toner där under dagens repetioner. I övrigt ser det ut som att sångerskan skulle kunna göra detta i sömnen. Hon fångar också kamerorna bra. Doften av en klar finalplats för Charlotte, den finns definitivt kvar.

Still young med Charlotte – ett bidrag med power

Charlotte Perrelli är först ut i startfältet, med en låt skriven av Erik Bernholm, Thomas G:son, Charlie Gustavsson och Bobby Ljunggren.

Hon själv står på ett podium mitt på i en startpose med mikrofonen ovanför sitt huvud. Armen sänker hon sen i sakta mak tills mikrofonen är i höjd med munnen. Bakom hennes står fyra dansare i olika poser.

Charlotte Perrelli                                                               ©Stina Stjernkvist / SVT

Charlotte har en taktfast låt som andas schlagerpop. Med en stark och tydlig refräng. De har jobbat med silver, vitt och blått typ i själva numret och liksom Charlotte står hennes fyra dansare på podium på vilken de för sig under de första tonerna. Medan dansarna bär vitt har Charlotte en glittrande, svart kort klänning med ena armen bar. Någonstans bakom scenen står Dea Norberg och backar upp sångerskan med sin röst.

En av dansarna i en pose.                                               ©Stina Stjernkvist / SVT

Under andra halvan av första refrängen går de två kvinnliga dansarna fram likt på en catwalk så att Charlotte nu ”omringas” av de.

Charlotte ser i stort ut som att hon aldrig har gjort annat medan hon framför ”Still young”. Både vad gäller rösten, sångerskans power och koreografin redan som verkar sitta ganska bra om man ska gissa lite efter vad vi ser på klippet.

Perrelli har power.                                                            ©Stina Stjernkvist / SVT

Den delade LED-väggen som hon använder sig av visar ett prisma under större delen och när hon tagit sig förbis sticket för att sen gå på tonartshöjningen, ja då får hon även en vit catwalkmatta under fötterna, tack vare LED-den.

Redan på papperet kunde man gissa att Charlotte är en av den här deltävlingens starkaste kort. Och efter att ha sett en snutt av dagens rep håller den misstanken i sig.

Såhär gick det i Göteborgs genrep

Boris_camilla_zpsesybbvtj
Foto: Camilla Käller

Boris René fortsatte leverera, tillsammans med sina dansare.

adrijana_camilla_zpszd1ywumz
Foto: Camilla Käller

Adrijana fortsatte visa upp en tuff, cool sida under sitt framträdande och hade kappan på sig inledningsvis.

dinah nah_camilla_zpsn3e3sdyc
Foto: Camilla Käller

Dinah Nah tillhör en av veckans proffs och är nog den som glittrar mest av samtliga deltgare.

ddv_camilla_zpsrjvtdyja
Foto: Camilla Käller

De Vet Du tycks kunna bli barnens favorit imorgon kväll, om man ska gå på kvällens reaktioner.

Charlotte_camilla_zpsts6exz0i
Foto: Camilla Käller

Perrellli drog en del applåder under kvällen.

Ace_Camilla_zpsanbilzrb
Foto: Camilla Käller

…Vilket även Ace Wilder gjorde.

Nano_camilla_zpsibo7yea7
Foto: Camilla Käller

Nano går ut sist med en stark låt, vilken han klarade av att leverera även för genrepspubliken och tippas av många att gå vidare.

Charlotte sätter sången

perr1_zpsds7laeb4
Charlotte tar upp dagens repetitioner efter presskonferensen. Hon är den första artist idag som står helt ensam på scenen. Ja, frånsett steadyn då som kretsar kring henne då och då…

Hela scenen lyses upp i ljuset från blåa respektive vita spotlights.

Sången ja den sitter där den ska såväl tonerna som säkerheten där hon står mitt på bakre scenen med en svart glittrande gitarr. Smäktande vackert.

Visballad, partymusik och motorproblem i Göteborgs startfält

Boris René – Her Kiss
Det första som händer i Boris låt är att handkllapp drar igång. Låten har ett uppbyggande sound som gör att man vill höra fortsättningen. En snabb partylåt där Boris sätt att sjunga gör att man nästan kan höra hans känsla. Det finns en känd gammal partylåt som brukar höja stämningen på tillställningar och det är ”Celebrate”. Det skulle inte förvåna om även den här kommer fungera på samma sätt framöver. Ett stort plus är att texten också är ganska lätt att hänga med i vilket förstås är till fördel.

Adrijana – Amare
Här hittar vi ett mellanting mellan rapp och vanlig sång, till elektronisk musik. Dock har Amare en takt som gör att låten blir lite kolaseg och trött. Kanske inte den bästa utgången då att kliva upp på scen direkt efter en partyhöjare… Här behövs ett nummer som lyfter för att hon över huvud taget ska ha någon chans på lördag.

Dianah Nah – One more night
Även Dinah Nahs ”One more night” går åt det mer elektroniska hållet men här har är det fartfyllt, glatt och disco. I själva bryggan bjuder sångerskan på rapp. Känslan som kröp fram i den här låten under uppspelningen var Eurovision och då åt Helena Paparízou-hållet. One more night passar Dinah Nah väldigt bra men hade nog lika gärna kunnat getts till Helena utan problem.

De Vet Du – Roadtrip
Roadtrip är veckans lekfulla bidrag. De Vet Du inleder med ljudet av en bilmotor som startas. Därefter drar killarna igenom hur det ska bli för de att åka på roadtrip med sina vänner. Humor är invävt i texten och den som varit ut på sådana resor själv kan kanske känna igen sig. Musiken är halvsnabb och klinket i den har drag från den gamla tv-spelsvärldens musik på till exempel 80-talet.

Bli nu inte rädda om musiken tystnar mitt under direktsändningen på lördag. Det ska vara så… Motorn är inte död. Än i alla fall…

Charlotte Perrelli – Mitt liv
Charlotte har vänt blad. Hon har bestämt sig för att via en ny sida av sig och bjuder på en väldigt finstämd visballad med tydlig text som egentligen är den som gör hela låten. Det här skulle passa ypperligt i en svensk musikal eller i en söt Disneyfilm. Det som riskerar att ligga ”Mitt liv” lite i fatet är avsaknad av tonartshöjning eller något annat som får den monotona låten lyfta och bli intressant.

Ace Wilder – Wild child
Wild child är en vild låt i sig, när man inte känner den. Vid en första lyssning var den rörig och svår att få grepp om. Sedan kom refrängen som gjorde att den steg direkt. Den kan beskrivas som en lite schizofren låt inte riktigt kan tala om om den är en pop eller raplåt eller något annat men det är det som i slutändan ger ett lite unikt skönt stuk. Lägg till Ace sång på det där man under uppspelningen kunde ana en underliggande avslappnad ton mitt. Ganska häftigt!

Nano – Hold on
Hold on skiljer sig ganska bra från de övriga i startfältet genom att den börjar mörkt. Denna rätt snabba låt växer sig sedan sakta till att bli mer positiv. Vid bryggan tycks sångaren ha rest sig för då drar handklapp igång. Dessutom låter det som att en gospelkör eller dyligt smyger sig upp bakom honom mot slutet.

Hela texten handlar om att blicka framåt och ta sig uppåt från det som är tufft, att helt enkelt ”hold on” som titeln säger. Mycket mer finns egentligen inte att säga om den. Man får lyssna själv och skapa sin egen uppfattning.