Visballad, partymusik och motorproblem i Göteborgs startfält

Boris René – Her Kiss
Det första som händer i Boris låt är att handkllapp drar igång. Låten har ett uppbyggande sound som gör att man vill höra fortsättningen. En snabb partylåt där Boris sätt att sjunga gör att man nästan kan höra hans känsla. Det finns en känd gammal partylåt som brukar höja stämningen på tillställningar och det är ”Celebrate”. Det skulle inte förvåna om även den här kommer fungera på samma sätt framöver. Ett stort plus är att texten också är ganska lätt att hänga med i vilket förstås är till fördel.

Adrijana – Amare
Här hittar vi ett mellanting mellan rapp och vanlig sång, till elektronisk musik. Dock har Amare en takt som gör att låten blir lite kolaseg och trött. Kanske inte den bästa utgången då att kliva upp på scen direkt efter en partyhöjare… Här behövs ett nummer som lyfter för att hon över huvud taget ska ha någon chans på lördag.

Dianah Nah – One more night
Även Dinah Nahs ”One more night” går åt det mer elektroniska hållet men här har är det fartfyllt, glatt och disco. I själva bryggan bjuder sångerskan på rapp. Känslan som kröp fram i den här låten under uppspelningen var Eurovision och då åt Helena Paparízou-hållet. One more night passar Dinah Nah väldigt bra men hade nog lika gärna kunnat getts till Helena utan problem.

De Vet Du – Roadtrip
Roadtrip är veckans lekfulla bidrag. De Vet Du inleder med ljudet av en bilmotor som startas. Därefter drar killarna igenom hur det ska bli för de att åka på roadtrip med sina vänner. Humor är invävt i texten och den som varit ut på sådana resor själv kan kanske känna igen sig. Musiken är halvsnabb och klinket i den har drag från den gamla tv-spelsvärldens musik på till exempel 80-talet.

Bli nu inte rädda om musiken tystnar mitt under direktsändningen på lördag. Det ska vara så… Motorn är inte död. Än i alla fall…

Charlotte Perrelli – Mitt liv
Charlotte har vänt blad. Hon har bestämt sig för att via en ny sida av sig och bjuder på en väldigt finstämd visballad med tydlig text som egentligen är den som gör hela låten. Det här skulle passa ypperligt i en svensk musikal eller i en söt Disneyfilm. Det som riskerar att ligga ”Mitt liv” lite i fatet är avsaknad av tonartshöjning eller något annat som får den monotona låten lyfta och bli intressant.

Ace Wilder – Wild child
Wild child är en vild låt i sig, när man inte känner den. Vid en första lyssning var den rörig och svår att få grepp om. Sedan kom refrängen som gjorde att den steg direkt. Den kan beskrivas som en lite schizofren låt inte riktigt kan tala om om den är en pop eller raplåt eller något annat men det är det som i slutändan ger ett lite unikt skönt stuk. Lägg till Ace sång på det där man under uppspelningen kunde ana en underliggande avslappnad ton mitt. Ganska häftigt!

Nano – Hold on
Hold on skiljer sig ganska bra från de övriga i startfältet genom att den börjar mörkt. Denna rätt snabba låt växer sig sedan sakta till att bli mer positiv. Vid bryggan tycks sångaren ha rest sig för då drar handklapp igång. Dessutom låter det som att en gospelkör eller dyligt smyger sig upp bakom honom mot slutet.

Hela texten handlar om att blicka framåt och ta sig uppåt från det som är tufft, att helt enkelt ”hold on” som titeln säger. Mycket mer finns egentligen inte att säga om den. Man får lyssna själv och skapa sin egen uppfattning.

Charlotte Perrellis ballongskräck?

Charlotte Perrelli avbryter Ginas påa av Isa med att gå förbi och ta plats på en stol bakom henne med en skål popcorn för att för ovanligheternas skull se tävlingen från den sidan. Då passar Gina på att uppmana barnet bredvid Charlotte att sjapa lite mer partystämning.

Gina: kan du vifta med ballongen lite?

Flickan viftar med ballongen varpå Charlotte ger en obekväm min och ryggar bakåt. Kanske inte den reaktion någon av de hade tänkt sig…

Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Eurovisionvinnare och Melodifestivalsartister förgyllde allsången

Gårdagens allsång hade Eurovisiontema och var verkligen fullspäckat med artister. Det var ganska högt tempo med stort drag för det mesta.  Förutom Loreen besöktes Sollidenscenen av Alexander Rybak och Charlotte Perrelli. Den senare är en del ur Diggiloo-gänget med Lasse Holm. Då även Norlie & KKV, Lasse Stefanz,  och Kalle Moraeus med flera var gäster kunde man ställa sig frågan hur allting skulle hinnas med under en timme med allsånger emellan, särskilt när repetitionerna under dagen tycktes dra över tiden lite. Det visade sig inte vara några som helst problem.

Efter den inledande allsången Dag efter Dag från Melodifestivalen 1982 värmde Lasse Stefanz upp den dansanta lusten hos publiken, med hjälp av Christina Lindberg. Duon Norlie och KKV var väldigt populära och stod för hiphopen. När Diggiloogänget så gjorde entré var publiken rejält uppvärmd och Lasse Holm med pimpat bandage runt fingret hade inga problem att få upp publiken på fötter till ett fartfylld medley, där koreografin till YMCA snabbt snappades upp av besökarna. Loreen avslutade kvällen med sin vinnarlåt Euphoria som dock hade fått ett lite annorlunda intro och som blev något av kvällens sista allsång.

Alexander Rybak syntes lite stressad efteråt och sprang förbi som hastigast. Charlotte Perrelli tog det lugnare.

Charlotte Perrelli gör sitt tredje år på Diggilooturnén, vilket hon tycker är jätteroligt. Att stå på allsången, göra medleyt och se publiken vara med var bara kul.
– Jag tror hela publiken kunde rörelserna till YMCA.

Loreens nummer tycker hon var fantastiskt och sa redan hemma i sin mammas kök under festivalen att den skulle vinna.

I publiken igår kväll satt bland annat Gladys del Pilar, en ur trion Afro-Dite som tävlade i samma stad som Loreen. Hon var väldigt avslappnad och glad. Om Euphoria hade hon bara gott att säga.
– Jag tycker idag var den fantastiskt bra. Att se den live på allsång på Skansen och hennes inledning med trummorna, jättehäftigt! Det var riktigt bra intro och sen kom låten.

Gladys var även hon övertygad tidigt övertygad om en seger för Loreen, så övertygad att hennes fråga kring låten låg på en högre nivå.
– Jag sa såhär till henne. Det är inte frågan om du ska vinna hela fadderullan, det är frågan om du ska ta hem det till Sverige. Det var många, bland annat vi som sa det till henne redan då. Så det var lite kul att hon tog hem det till Sverige. Då var vi lite stolta faktiskt. Vi visste det!

Vad händer nu för dig?
– Nu ska jag vara ledig två veckor. Jag ska bila ner till Paris med min man men sen blir det körslaget. Jag ska presentera Örebro så det kommer jag ladda för. Det kommer bli fantastiskt kul.

Stark inledning av Perrelli

CharlottePerrelli kom ut, gick upp på scenen och fyrade av sitt dansanta läckra nummer.

Så här genom rutan och högtalare i pressrummet låter inte OPA! särskilt bra, sången tycks tam och inte helt ren, tyvärr. Ääven om det ser aningen lite bättre ut hopkomprimerat i rutan än på en stor i övrigt tom scen.

Men vilken ton var det egentligen som Sarah använde sig av när hon presenterade Dynazty?

Danny och Charlotte Perrelli dansade tillsammans

Efter Sarah Dawn Finers och Stenhammar quartets vackra nedtonade version av Melody Clubs The hunter berättar Gina vilken som är den första att gå direkt till finalen. Åtminstone enligt fejklottningen. Det står snart klart att Danny födelsedagen till ära får hoppa upp från sin barstol i green room och beträda scenen igen. Det är nästan så att taket lyfter. På väg upp till scenen passar han på att krama om Hence von Z.

Även Charlotte Perrelli lottas till finalist och får köra om. Det är länge sedan så pass få reste sig under genrepsfinalisterna, de allra flesta satt faktiskt kvar. Charlotte och Danny passade på att ta sig en styrdans på catwalken under det att Melodifestivalsignaturen fortfarande spelades.

Styrdans...

Perrelli går hem i arenan

Efter inledningsnumret med en delvis sjungande Helena Bergström samt de andra två programledarna dras röstningsinformationen igenom. Gina frågar om Malmö är redo. Reaktionen blir inte så stark att arenans tak lyfter men det är inte alltför långt ifrån.

Charlotte Perrelli som är först ut bjuder dagens publik på en härlig scenshow och h inne i arenan blir det väldigt uppskattat. Perrelli går hem bra hos den samlade skaran.