Danny och Perrelli – två erfarna melloartister

Två stycken stora namnkunniga artister möts i detta startfält, det är Danny med startnummer åtta och Charlotte Perrelli med startnummer ett.

För Danny är det tredje gången på fyra år så han är ganska erfaren vid det här laget, säger själv att det inte är så mycket som har ändrats. För att kunna delta i denna musiktävling över huvud taget krävs det till att börja med en sång. I Dannys fall har Amazing legat ett tag och bara väntat på att få bli något.
– Det var en slinga som kom upp i mitt huvud och som jag gör med alla mina slingor så måste jag undersöka om det är någon som man råkat sno. Är det här nåt som man hört nån annan stans som man tror är nytt? Då lägger jag det i min mobil och sen försöker jag undersöka, lyssna på massor med musik om det är så att jag liksom snott det nånstans ifrån. Så den har legat i min bank ett tag.

Det som sedan hände var att Danny under True talent i höstas ringde upp Peter och Figge Boström, presenterade idén för de och sedan gjorde de klart låten tillsammans. Medan Peter har producerat låten har Figge och Danny bollat fram text och melodi och stakat ut låten, hur den skulle gå.

Lika lite som att kronprinsessan Victoria fått en dotter, lika lite har nog nyheten om Dannys ljusslingor gått folk förbi. Varifrån kommer dessa ljusslingor, vem är ”geniet”?
– Det var nåt som jag tänkte på slutet av sommaren att ska jag göra festivalen igen så vill jag göra nåt som inte gjorts förr. Jag ville göra sång- och dansnummer men som höjs till en helt ny nivå och då kände jag att vi gör allt i utklädning.

Om lördagen (läs: kvällen) säger Danny att det ska bli väldigt spännande då det är ett grymt startfält, och tillägger:
– Jag ska inte sticka under stolen med att jag är nervös och jag har inte tagit ut någon seger i förskott.

Danny

Det som fick Charlotte perrelli att vara med igen är låten hon beskriver som fantastisk samt att det är kul att vara med igen. Det som gör låten så fantastisk att hon nappade är att den är häftig, har en bra refräng och en stark text som hon kan känna igen sig i.

Känner Perrelli någon press att behöva prestera?
– Jag känner alltid press att jag måste prestera men det behöver inte betyda att jag tror att jag ska vinna eller något sånt. Det hänger inte riktigt ihop.

Många artister återkommer till tävlingen året efter eller efter ett kortare avbrott. Det Perrelli säger är en av de stora anledningarna beror på att det är ett av de enda forumen som man kan presentera sin musik i.

På gårdagens genrep kändes det bra för henne.
– Jag tyckte det var roligt att köra låten på riktigt. Det är småsaker man måste fixa med, lite ljus, lite kameravinkar lite hej o hå men det är väl alltid så.

Den som hon har spånat fram numret och koreografin tillsammans med är Thomas Benstem, tidigare husdansare i Melodifestivalen. Tillsammans men honom har bland annat videomappingen – filmen som projiceras på skärmen som sänks ner från taket – fötts. En idé som har kostat en stor summa pengar och som inte ens kommer gå att genomföra i andra chansen om hon kommer dit, på grund av takhöjden och tekniken.

Charlotte Perrelli

Nämen ett till golv…

Lite fixande med markeringarna nu av koreografen, dansare samt några andra och de gamla markeringarna hittas faktiskt. Charlotte med dansare får göra av med sin energi en tredje och sista gång. Nu har dessutom ett litet vitt golv på ben hittat upp på catwalken. Charlotte kliver utan tvekan upp på det under sitt solobesök ut dit och hamnar på bra position.

Hennes sång sitter under hela repet.

Charlotte Perrelli

Charlotte letar försvunna markeringar

Charlotte Perrelli börjar dagen här inne i arenan med att leta markeringar på catwalken. Hon hittar inga. En kille kommer springande och sätter tejpbitar på kanten. Någon har tydligen snott Charlottes markeringar. Därefter kan repetitionen börja på allvar. Charlotte bär sin korta dress i och glitter och matchar dansarna som förutom dessa färger bär svart på de lätta överdelarna och har guldskor.

Jag är visserligen inte koreografen men undrar om inte Charlotte och dansarna borde stå lite mer centrerade i de där aurorna som visas på skärmen.

Foto: Håkan Linder

Perrellis refräng riskerar att sätta sig på hjärnan

Charlotte Perrelli kommer ha ett kort plagg i rosa med smala axelband, guldstenar och guldtaggar. Det ser ut att vara markerade höfter på plagget. Om hon ska ha något till den återstår att se, eftersom det var det enda som visades upp idag.

kläderna

ljussättningen består av gula och lila strålkastare och på skärmarna syns såväl dansande rutmönster som lådor och dyligt.

Ett påkostat nummer jag tycker är lite svårt att bedöma just nu men dansen verkar sitta ganska bra liksom sången och Perrelli kör på under varje genomkörning. Ska också tillägga att det lagts ut en vit matta på catwalken för att få ytterligare effekter, till exempel när hon blir till ängel med vingarna bakom sig på skärmen. Denna låt kan komma att sätta sig på hjärnan om man inte aktar sig.

Charlotte Perrelli

Perrelli börjar på catwalken

Charlotte Perrelli med startnummer ett är förstås först ut på dagens rep. Hon och hennes sex dansare börjar på catwalken, framför en stor skärm, avancerar upp till scenen för att köra större delen av numret där. Perrelli tar även en kort visit ut på catwalken ensam för att ställa sig framför skärmen där ett par vingar visas upp. Däremot avslutar hon omringad av de framför trappan med den mer eller mindre klassiska posen att sträcka upp en arm i luften.

Nu är det test av filmen i ny upplösning medan Perrelli och dansarna pratar ihop sig på scenen.

Charlotte perrelli

Mycket snabbare låtar i malmös startfält

Nu har vi hört kvällens låtar. Malmö saknar helt ballad, det mesta är pop, rock, lite schlager och någon grekisk fest som har smugit sig in mitt i alltihopa. Startfältet lyder som följer:

Charlotte perrelli – The girl
The girl är en snabb dansant discolåt. Perrelli börjar ganska milt för att snart öka. Det är en lite tuffare Perrelli än sist. Hon sjunger också ”I’m changing” i låten. Några insmygande toner låter ABBA. Tonartshöjning mot slutet och låten slås av med fyra trumslag. Foten hänger med i musiken.

OPA! – Allting blir bra igen
Detta är en låt med konstig takt. Det är som att vara på en grekisk släktträff fast de sjunger på svenska. Kan närmast liknas vid Andra generationen men ändå inte. Den här är tamare. Dessutom är sången stakande, för att kunna höra samman med musiken. Jag har svårt att se att denna kommer gå hem hos varesig svenskarna eller de med grekiskt ursprung.

Dynazty – Land of broken dreams
Land of broken dreams med heavy metal-bandet Dynazty är ingen heavy metal. Detta är en rocklåt med bra sång som man förstår och kan hänga med i. Faktiskt en medryckande lättsam rocklåt med Alien-feeling. Mitt i låten hörs ett gitarrsolo och mot slutet kommer en tonartshöjning, hur nu det kan gå till. Helt enkelt en skön rocklåt, där ”oh oh oh oh land of broken dreams” avslutar alltihopa.

Lotta Engberg & Christer Sjögren –  Don’t let me down
Inledningsvis låter inte detta som dansband, och det sa de ju också i radiohuet i höstas att det inte var någon klassiskt dansbandslåt. Men det luktar schlager lång väg. Artisterna har helt olika röster. Lotta med sin ljusa röst och Christer Sjögren med sin mörka röst turas om att ta varannan versrad för att sedan förenas i refrängen. Nu blir det lite mer dansbandskänsla inbakat i det hela. Refrängen låter väldigt mycket en annan låt och det stör mig, särskilt som den inte vill tillkännage sig. Avslutet är typisk schlager. Jag kan se framför mig hur de inleder numret med att gå mot varann från varsin del av scenen för att sen mötas på mitten och avsluta i en kram eller puss.

Hanna Lindblad – Goosebumps
Goosebumps är typisk discolåt men med technotoner och även här aningen stakande versrader. versen är ganska lugn men det tar Hanna igen till refrängen. Stränginstrument får ett eget solo mitt i låten och ”hjärtslagen” leder till en nytändning av låten. Jag får inga goosebumps här vid dagens genomlyssning men det kan ändras imorgon när vi får se Hanna live på scenen. Tvärt avslut och hur det än går på lördag kommer nog denna bli populär på dansgolvet.

Axel Algmark – Kyss mig
Kyss mig är en gladpop och radiopop med mycket lallande inledning. Lallandet återkommer för övrigt en hel del under dessa tre minuter. Låten känns gammal, mer som Jimmy Janssons lillebror. Axel sjunger bland annat ”Samma gamla skiva spelas” och jag tycker mig vara benägen att hålla med. han avslutar med ett bedjande kort ”kyss mig”. Kören på vad som låter som tre personer lallar sig fram samt följer Alex i vissa ord.

Lisa Miskovsky – why start a fire
Lisa Miskovsky låter som Lisa Miskovsky. Musiken består bland annat av läckra trumtakter som ändras. Den är halvsnabb poppig. Vid bryggan frågar Lisa lugnt varför starta en eld för att sedan tystna och ta ny fart inför avslutande refräng. Skön låt.

Danny Saucedo – Amazing
Danny har, oväntat nog, ännu en poplåt. Amazing är snabbt. Melodin är tuff med mycket styrka i instrumenten samt handklapp i versen. Till refrängen ökar Danny. Särskilt läckert är technosolot som utgör brygga mot avslutande delen där Danny gasar på. Inga egentliga överraskningar förutom technososlot då.