Låtskrivarnas revansch i finalen – där Måns glänser som programledare

Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani leder finalen tillsammans med Björkman. I själva öppningsnumret presenterar programledarna varandra för att sedan presentera veckans startfält. Startfältet presenteras inte via namn här utan artisterna får komma ut på scenen samtidigt som en fras går mer eller mindre i repris. Det är inte ett maffigt öppningsnummer men stiligt och har definitivt sin funktion.

Shima har väntat länge på det här och går all in Eurovisionsstil med franska och allting, innan Måns påpekar för henne att det här inte är Eurovision.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Låtskrivarna som bara nämnts i förbigående under de flesta veckorna (första deltävlingen borträknad), de får sin revansch i finalen. I klippen som presenterar artisterna medan dessa intar plats på scenen så får just låtskrivarna berätta lite kring sitt bidrag och sin artist. Vilket är väldigt bra. Produktionen har dessutom fått kritik tidigare för att låtskrivarna knappt har uppmärksammats. Tidigare år har de ju suttit och vinkat i bild när de presenterats, något som inte har gått i 2021.

Danny och Klara Hammarström gör båda väldigt bra genrep både under fredagen och lördagen. Klara som såg ut att njuta igår kväll lyckas denna förmiddag med att se se både taggad och avslappnad ut samtidigt. Något som bör vara ett gott formtecken inför finalen ikväll.

I ett antal bidrag genom åren där manliga artister haft mansliga dansare har koreografin innehållit ett så kallat skrevgrepp. Anton Ewalds bidrag hör till denna grupp. Jag har dock inte nämnt det i år för att det börjar kännas som en lika naturlig del av Melodifestivalen som mellanakter och nakenchocker och schlagerboor till exempel. Det har självklart också de själva uppmärksammat och låter Måns presentera Anton Ewald och ”New religion” med orden:
– Vårt dagliga skrevgrepp giv oss idag.
Riktigt roligt!

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Det är för övrigt något i Antons bidrag som gör att det känns lite… ansträngt. Särskilt i de partier där han har mycket text att få fram på kort tid. Kan tänka mig att låten inte är helt enkel att göra när man dessutom dansar under tiden man sjunger. I övrigt är det bra leverans från Antons och dansarnas sida.

Finalens schlagerdrottning Perrelli, hon glittrar och levererar även hon, både i sången och i hennes utstrålning överlag. Hennes starka bidrag ”Still young” är dessutom finalens lyxigaste och glamourösaste bidrag med Eurovisionsfeeling. Tack vare kläderna, prismorna i bakgrunden och catwalken av hennes dansande ”modeller”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Att Måns har stor programledarvana från att leda Allsång på Skansen i tre säsonger och tillhöra den lilla skaran som fått leda ett Eurovision Song Contest, det märks. Han gör det så naturligt och med en humor som är så enkel men klockren när han till exempel presenterar artisterna. Lyssna till exempel på hans presentation av Eric Saade. Måns har också förmågan att snabbt rädda upp något om det skulle ske något oväntat. Shima har inte samma programledarutstrålning. Hennes små skämt och ordvitsar blir lite stelare och lästa innantill.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

En önskan finns om att hon om möjligt skulle slappna av lite mer. Samtidigt finns det en charm i att Måns är lite av den där coola storebrodern som tar det chill och rättar lite fint trots att lillasyster har lite konstiga saker för sig.

Dotters dansare har fått dra på sig handskar lagom till finalen. Alltså inte sådana där engångsplasthandskar utan handskar som matchar kläderna och har en inbyggd LED-lampa. Lite kul och ger en extra effekt till Dotters bidrag ”Little tot”. Sångerskan i sin tuffa outift, som är kvar sedan deltävlingen, är säker och stark och det finns en Bulletproofkänsla över hela framträdandet. Lovande.

Arvingarna fick under fredagens genrep ett tekniskt problem och fick då sjunga om sin låt. Det är så att om de vinner ikväll och det inte är möjligt för dem att vara på plats under Eurovision i Amsterdam i maj så är det uppträdandena från just fredagens genrep som kommer att användas.

Arvingarna slapp emellertid fler tekniska problem och dansade sig genom sitt bidrag ”Tänker inte alls gå hem”, som lär bli en nationallåt för när vi kan börja röra oss fritt igen i samhället.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Efter att alla artister gjort vad de kan så blir det bland annat dags för ett inslag där reportern Birgitta Bollerud ska berätta om hur det ser ut just nu i Amsterdam där Eurovision ska vara. Det är en strykrädd reporter som inte ens tagit sig från flygplatsen ut till arenan. Nu önskar man att Lynda Woodruff hade dykt upp..

Mellanakten däremot… Nu snackar vi! Det här är ett genialt medley av gamla MF-låtar som fått ny text för att på bästa sätt kunna visa den lilla gossen Christer Björkmans dröm som sedan utmynnar i en melodiös historia kring festivalens 20 år på turné. Ta inte toalettpaus här. Gå inte och koka nytt kaffe. Sitt kvar framför tv:n och njut.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT
Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Därefter kommer det ytterligare två mindre solomellanakter från Måns respektive Shima. Shima gör sin tolkning av förra årets vinnarbidrag ”Move”, vilken är en fin hyllning. Dock inte i samma liga som The Mamas.

Under förmiddagens genrep blev Charlotte Perrelli vinnaren. Hon tar emot sångfågeln och blommor från The Mamas men Christer BJörkman inser vid det lilla vinnarsnacket med Charlote att ”här skulle jag haft en mick…”

Igår var det Eric Saade som lottades som vinnare men han vägrade ta varesig pokalen eller blommorna eller svara CHrister på hur det kändes.
– Jag vill inte jinxa, var det enda han sa.

Kvällens deltävling är igång – och Christer tappar texten

Jodå. Jag sitter här och följer kvällens sändning. Och har inte särskilt mycket att säga än. Perrelli har hunnit köra sitt bidrag ”Still young” nu gjorde det lysande.

Därefter gjorde Timbuktu sin första klädbyte i sina försöka att hitta sitt mellojag. Men Christer, inte behöver du tappa bort dig bara för det… Nåväl, herr Björkman plockade snabbt upp tråden igen. Och de kunde snart påa klart Emil Assergård.

Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

Fredagens genrep i sammandrag

Det blir en sammanfattning av kvällens genrep, vad som händer i stora drag. Med helheten i största fokuset.

Alltsammans inleds med är att Christer Björkman pratar lite kring året tävling och att inget stoppar Melodifestivalen. Lena Philipsson, veckans programledare presenterades också av herr Björkman i samband med detta.

Öppningsnumret står Lena för och det gör hon med sin egen ”Lära så länge man lever” som hon släppte förra året. Ett väl genomfört inledningsnummer där hon började vid sin flygel och satt sedan vid den ett bra tag.

Lena Philipsson, genrep deltävling 1.                            ©Stina Stjernkvist / SVT

Det krävs något för att ersätta publiken, dels på läktaren men framför allt på parkett vid scenen. Detta har man löst genom att bygga upp en liten hörna med en soffgrupp i anslutning till scenen. Den är färgglad och hemtrevligt inredd. Min första känsla när Lena Philipsson efter detta öppningsnummer vänder sig mot Björkman i denna lilla hörna… Det är att det blir lite av Melodifestivalen möter musiktalkshowen Tack för musiken! Ni vet det där programmet som gick på samma kanal med Niklas Strömstedt för ett antal år sen. Vilket är konstigt att se i dess sammanhang vanligtvis och ger programmet ett lite annat uttryck. Man saknar verkligen den där fulla parketten med folk som jublar i euforiskt. Men det är inte mycket man kan göra åt det. Det är som det är. Skulle även vilja se att konversationen mellan Björkman och Philipsson ska kännas mindre inövad imorgon.

Christer Björkman, genrep deltävling 1.                                                                     ©Stina Stjernkvist / SVT

Lena har några videobandade inslag varav det första visar när hon sitter hemma i soffan och får samtal av Christer Björkman. Då blir det plötsligt bråttom och mycket att göra…

Det där så välkända tre små orden ”Nu kör vi!” är kvar trots allt. Efter att programledarduon med enade röster sagt dessa ord är så genrepet igång på allvar.

En sak som jag genast reagerade på vid låtpresentationen var att låtskrivarna presenterade sig själva. Inget fel i det. Det är de som jag gjort att respektive artist kan stå på den här scenen i år. Presentationen blir dock rätt stolpig när ett ansikte dyker upp och denne säger sitt namn för att snabbt sen skifta till nästa låtskrivare. Hade det inte varit snyggare att sätta ihop ett kollage där en speaker påar den låtskrivare som just då syns i bild och kanske ha korta filmklipp där låtskrivaren gör något enkelt, som en gest eller dyligt. Så att det blir mer som artisternas vykort men lite rappare.

Artisterna, ja de gör det de ska i det stora hela. Dock så blev det mitt under Arvingarnas akt fel bild under någon sekund. Det blev en betydligt mörkare bild än det skulle vara och det man såg var inte ens på scenen. Kan ha varit någon kamera som förirrat sig eller fel val av kamera i just det ögonblicket. Detta är saker som ska ske på just ett genrep om det måste hända.

Kadiatous och dansarna med sina flätor, genrep deltävling 1.                                                                                                                         ©Stina Stjernkvist / SVT

Mellan bidrag sex och sju hamnar vi i soffgruppen med Lena och Christer, där Lena ber honom att dra reglerna med sin generalröst. Vilket han gör, efter att ha vänt sig till fel kamera först. Men som det proffs han är hittar han snabbt rätt kamera och ge de tilltänkta tittarna informationen.

Apropå bidrag nummer sju så kastar Danny nu iväg en kartongbit ganska tidigt in i sin låt. Denna skiva var helt tom under repet tidigare idag men nu står det LP på den. Oklart om den yngre generationen tv-tittare kommer ha en aning om vad en LP ens är…

Danny Saucedo, genrep deltävling 1.                           ©Stina Stjernkvist / SVT

Den där LP-skivan kunde man höra Danny be om att få redan under hans rep tidigare idag och därefter blivit bönhörd. Utöver det så hade ännu fler delar av hans hopknåpade rum fått ord skrivna på sig. Hur ser det ut imorgon månne?

Den där publikapplåden som läggs på ibland, man förstår varför den används. Trots det känns den ibland malplacerad.

Vid omröstningen ställs det ut sju ståbord framför den där lilla inredda myshörnan. Vid dessa bord får sedan artisterna stå. Snyggt och greenroom har ju sett lite olika ut genom åren. Där har ståborden använts ganska flitigt. Ibland med en stol till.

Efter ännu ett vb som tar upp lite Mellohistoria och nostalgi så är det dags för Lenas mellanakt, i vilken hon gör en helt ny, lite mer enkel och avskalad version av Dansa i Neon.

Danny fick gå till låtsasfinal tillsammans med Arvingarna. Något som var smart gjort var att man byggt in Eftersnacket i själva programmet, då Björkman stod och intervjuade genrepets fejkfinalister i samband med att deras namn nämndes. Det gillas, smart drag.

Lena Philipsson & Christer Björkman, genrep deltävling 1.                                                                                                                               ©Stina Stjernkvist / SVT

Melodifestivalen drar igång – första deltävlingen på lördag

Ett vanligt år skulle jag vid det här laget ha väskan packad och redo inför en tidig tågresa till Göteborg, Malmö, Skellefteå eller någon annan stad för att påbörja en sex veckor lång Melloturné. Nu är det inget vanligt år.

Allt är mer eller mindre upp och ned för tillfället. Men..! SVT ger inte upp så lätt. Det är i kaos och nöd som de bästa problemlösningarna brukar skapas, sägs det… Och kanalens kanske största flaggskepp Melodifestivalen måste ju genomföras på något sätt. Produktionen har förberett sig med lite nya sätt att arbeta för att det blir så säkert som möjligt för alla. För oss som tidigare fått följa allt på plats gäller nu det som blivit vardagsmat i princip – arbete hemifrån! 😉
Men det ska väl gå bra det också, hoppas jag.

Vi kommer få ta del av artisternas repetitioner och olika presskonferenser på distans så det kommer att bli någon form av rapportering även i år. Trots att det är väldigt få som får vara på plats relativt fysiskt.

Lena Philipsson leder första deltävlingen
Den första deltävlingen på lördag leds av Lena Philipsson tillsammans med Christer Björkman. Detta blir Lenas fjärde gång som programledare. Hon har varit med och lett programmet redan 2000, 2003 samt som ensam programledare 2006.

Lena Philipsson leder Melodifestivalens 1:a deltävling.  ©Jan Danielsson / SVT

De artister som är med i veckans deltävling är 2018 års Idoltvåa Kadiatou, som är först ut i startfältet. Därefter följer i nummerordning rockgruppen Lillasyster, MF-veteranen Jessica Andersson, Paul Rey, Arvingarna, Nathalie Brydolf (även hon från Idol 2018) samt Danny Saucedo.

Vilka av dessa lyckas övertala tv-tittarna att ge de en finalplats? Vem överraskar? Och kommer Danny att bli tvåa i år igen, vilket han gjort varje år han tävlat som som soloartist? Vad tror ni?

…Och såhär såg det ut när Frans och de övriga firade

Det hände en hel del inne på själva festen också. Bland annat hade som sagt artisternas uppträdanden för gästerna i lokalen genom att sjunga sina låtar, för skojs skull.

Frans med sångfågeln i handen tas emot på efterfestens scen.
Anette Hellenius och Christer Björkman höll litet tacktal och blickade sedan framåt mot ESC.
Har man inte laser tillgängligt så får man ta till dansare. I det här fallet var det bland annat dansaren Dawid som var kvicktänkt och valde att själv agera ”lasereffekt”.
Har man inte laser tillgängligt så får man ta till dansare. I det här fallet var det bland annat dansaren Dawid som var kvicktänkt och valde att själv agera ”lasereffekt”.
David Lindgren med dansarna sina på rad, in action.
Även Wiktoria uppträdde.
Molly gick upp på efterfesten och upptäckte så att hennes dansare också satt sig i position.
Här blir en vit duk en ypperlig scenografi till Sandéns lilla show men fläktarna fick ersättas med manuell kraft.
Ace Wilder uppträdde även hon.
SaRaha siktar framåt trots att hon inte vann och startade med att på efterfesten köra Kizunguzungu som en favorit i repris.
Även Lisa Ajax svängde loss.
Lisa Ajax
Och här har vi Lisas livekör som glatt hakade på i ”My heart wants me dead” under efterfesten. Dea till vänster och låtskrivaren Linnea Deb till höger.
Panetoz passade på att klä av sig.
Boris René och Helena tog en sista chans (I Melodifestivalen) att dansa med varandra publikt.
Samir och Victor klädde av sig igen, men här körde de fortfarande med samtliga kläder på.

Kören som fick kliva fram ur orkestern ut i kulisserna

Sedan den första Melodifestivalen 1959 (1958 valdes Alice Babs internt) har mycket ändrats genom åren, till och med namnet på själva tävlingen. Under åren har exempelvis regler ändrats, orkestern tagits bort och språket släppts fritt för att bara nämna en bråkdel. Även kören har fått känna på förändringarna genom tiderna.

Huskören (och kör över huvud taget) såg solen första gången 1972 i festivalen. I Thorssons & verhages välskrivna Melodifestivalen genom tiderna står att läsa ”Nymodigheten framför alla det här året var att artisterna fick ta med sig egna bakgrundskörer om de ville. För de som ville ha hjälp med att ordna uppbackning hade TV lejt in huskören Dolls.” Dolls bestod av Kerstin Bagge, Kerstin Dahl och Annica Risberg. Sedan dess har huskören haft ett oräkneligt antal konstellationer och flera av de har senare klivit fram för att själv prova lyckan i tävlingen. Vet ni till exempel att Mikael Rickfors tillhörde huskören 1979?

Sedan 2002 när Melodifestivalen blev en turné har huskören funnits varje år inkluderat 2012 då det var så få artister som använde sig av huskören att den togs bort. Dock fick den göra ett gästinhopp under en deltävling eftersom hela sju av åtta bidrag ville använda sig av huskören. Det finns två tydliga linjer i hur körens position och roll har förändrats genom åren.
– Ståendes i orkestern eller i anslutning till orkestern – kliva fram och blir mer rörlig i uppbackningen av artisten.
– Stående bakom mikrofonstativ – få mer space och många gånger ha koreografi.

Dessa två förflyttningar har i mångt och mycket följt Melodifestivalens utveckling och regeländringar. Självfallet beror det också på vad det är för låt. Hjälper det låten om vi placerar en kör i en halvmåne bakom artisten? Kanske ska vi placera de synliga men lite på sidan av endast något upplysta? Är det en hårdrockslåt framfört av ett femmannaband med trumset, två bas, keyboard samt gitarr kanske man inte ens använder sig av den hjälpen.

70-talet
Beroende på lokalens och scenens utformning placerades orkestern efter det. Huskörens position var ofta kopplad till en plats i/nära orkestern, vilken de sällan om ens någon gång lämnade. 1973 stod de till vänster längs bak i orkestern och backade upp bland annat Malta. 1974 var positionen i stort sett densamma men av någon anledning hade man valt att låta fyrmannakören dela på två stativ. Fokuset låg på själva låten och därmed också på artisten eftersom det då fortfarande var en ren meloditävling.

Detta är troligen orsaken till att huskören var ”stationerad”. Ett fåtal valde att använda sig av eget doafolk, som Tomas Ledin 1979. Dessa placerades av naturliga skäl närmare artisten. En intressant detalj 1979 var att istället för en plats hade huskören två att variera mellan beroende på vad som önskades – dels i orkestern bakom artisten, dels på golvet vid sidan av själva scenen.

80-talet
Under det pastellglada pudelfrisserade 80-talet hade huskören en fortsatt specifik plats på eller vid sidan av scenen som de höll sig till men man började se en liten tendens i den separation från orkestern som skulle komma senare. Visserligen var det så att orkestern hamnade i diket både 1983 (då scenen dessutom var väldigt långsmal), 1988 (där hamnade huskören ute på vänsterflajen) och 1989 så då var det en naturlig lösning att skilja de åt. 1985 fanns det inte ens någon orkester utan själva musiken var förinspelad. Troligen på grund av lokalens storlek det året.

Positionsmässigt känns 80-talet väldigt hattigt. Ena året stod huskören längst upp i orkestern, därefter frontandes på vänsterflajen för att sedan hamna i vad som närmast kan beskrivas som ett hörn, till att återigen få en framskjuten placering. Fortfarande var det få artister som använde sig av egen kör och även om det började bli mer koreografi och show runt numren var det fortfarande melodierna som stod i centrum. Faktum är att på mitten av 80-talet började även dansare användas allt mer men kören hade fortfarande sin plats. 1987 kom dessutom trådlösa mickar vilket möjliggjorde friare rörelser och förflyttningar för artisterna.

90-talet
Under dessa 10 år hände det ganska mycket. 1990 hade man på TV återigen placerat bakgrundssångarna i orkestern men mitt i denna. Året efter började shownumren göra sitt intåg allt mer. Pernilla wahlgren exempelvis tog med sig två egna körsångerskor upp på scenen mellan vilka hon gjorde ”entré”. Towe Jaarnek, Carola och Sharon Dyall ville inte vara sämre de och tog även de hjälp av dansare som visade upp mer avancerad koreografi. Sharons dansanta tjejer fick dubbeljobba och sjunga samtidigt. Huskören stod dock kvar på sina platser även om de blev allt mer separerade från orkestern. 1995 hade man en stor scen att utnyttja och placerade orkestern längst bak. Några meter framför denna stod vad som närmast kan beskrivas som en öppen tremastare och mitt i denna var huskören placerad, med lagom utrymme mellan sig. ”Skeppet” gick inte att missa…

1999 tycks den fasta positionen ha försvunnit för det här året kan man plötsligt se bakgrundskören ena stunden stå på två rader bakom Charlotte Perrelli (då Nilsson) i en formation där samtliga syns tydligt till att byta sida av scenen i nästa nummer och i det tredje stå på en fin rad bakom Cleo. Separationen från orkestern var ett faktum.

2000-talet
2001 hade så liverorkestern gjort sitt och artisterna sjöng nu till förinspelad musik. Kören hade en något undanskymd plats och även om det fanns en position där artisten vanligtvis ställde de som skulle hjälpa till att backa upp deras bidrag så var det några som valde att flytta fram de. Gången nedför trappan i Annie Kratz-Gutås nummer måste sägas vara det mest avancerade 2001. Kören fick graciöst stega nedför trappan under framträdandet för att inta plats på en fin luftig rad bakom sångerskan.

sarah-jpg
Foto: SVT

2002 –
Melodifestivalen fick 2002 en injicering när en kväll plötsligt växte till en turné. Huskören följde med på tåget. Nu börjar fokus förflyttas från själva bidraget till mer scenshow och mer avancerad koreografi/rörelse, vilket även kören får haka på i. 2009 tillkommer en regel om att det är tillåtet med förinspelad kör. Troligen är det denna regel som gör att 21 bidrag som hade livekör på scen 2008 året efter hade minskat till 15. SVT skrev 2012, i samband med att den borttagna huskören fick göra ett gästspel i Leksand på grund av stor efterfrågan, att det var just efter att förinspelade körer tillåtits som intresset för huskören dalade och många valde att satsa mer på dansare.

På senare år har det blivit allt mer ”kör i kuliss” där en eller flera står backstage och sjunger. Denna förflyttning har troligen med en kombination av att man tillåtit inspelad bakgrundskör men även på regeln om max antal på scenen och att man idag ofta väljer att utnyttja de platserna till dansare för en tuff snygg scenshow. Om då kören står i kulissen räknas inte den in i det antal som befinner sig uppe på scenen.
– Ja det kan ju inte vi säga så mycket om utan det är inte vi som bestämmer det utan det är lite mer vad man vill göra visuellt med sitt nummer och så får man bara plats åtta personer. I och med att kören är det som får vara inspelat på tape så blir det ju ofta att då prioriteras… börjar Mia Stegmar och får hjälp att slutföra meningen.
– …det visuella liksom. Men vi är anställda som sångare. Sen i vilken form det är, om det är bakom eller på scen… Jag känner bara att det är fantastiskt kul att få vara med liksom och ibland kan jag nästan känna att det kan vara skönt att faktiskt stå bakom och få ge sitt allt i sången och foka på det liksom, fyller Jonathan Jaarnek Norén i.

Att kören är populär ändå blev extra tydligt efter 2015 års turné då Melodifestivalens webb hade en grupp för lite i Kategorin ”Årets grupp”. För att fylla ut det tomrummet fick huskören och husdansarna bli en grupp trots att de inte fanns med bland årets tävlande bidrag – och skrällde genom att vinna den kategorin!
– Det var ju mitt första år som huskör, och det var ju roligt på så sätt att man var verkligen inblandad i allting förra året. Öppningsnummer, mellanakter… det var ganska många nummer på scenen, så det var kul. Det var intensivt och roligt. Det är liten skillnad det här året då det är mer fokus på sång och bakom, säger Mia Stegmar som utgör en del av huskören för andra året nu.

I årets MF 2016 har vi i stort sett enbart mött kör i kuliss eller förinspelat till förmån mycket avancerade tekniska saker då numren blivit allt mer och mer avancerade och man gör allt för att bräcka föregående år och överraska publiken. Jag tror att även detta kan tränga ut kören till kulisserna för vem skulle inte reagera på om det stod tre stycken och doade bakom Wiktoria medan såväl hon som hennes bakgrund bytte färg? Dock kan detta showsökande gå till överdrift. I år är det exempelvis endast tre bidrag av 27 som haft livekör på scenen. De övriga har förpassat sånguppbackningen till kulisserna.

Just kör i kuliss daterar Christer Björkman till åtminstone sedan 2007, efter att ha dragit sig tillbaka i minnet kring hur det sett ut tidigare.
– Kör i kuliss har vi ju haft innan men då har det varit för att täcka upp att den som sjöng inte sjöng tillräckligt bra, säger han under lättare skrattanfall.
– Det har vi haft länge. Jag vet att Tessan Löf till exempel hon stod ju i något år, det måste ha var 2007, då kom jag ihåg det definitivt för då stod hon och härmade olika artister, skulle sjunga likadant som de. Tessan Löf är nog en av de första tror jag som varit kör i kuliss.

Sedan har vi det här med förinspelad kör som vars fördel och nackdel Björkman beskriver närmare och ser på två olika sätt.
– Fördelen med inspelad kör är ju att det låter bättre generellt överlag. Alla nummer låter bättre för det är jämnare, det blir en högre kvalitet på utljudet det man hör i tv-rutan. I slutändan är det ju så att detta är en tv-show och vi ska göra allt som är möjlig för att det ska va så bra som möjligt för tittarna egentligen. Sen kan man diskutera rent konstnärligt, är det bra? Ja det kan man ju tvista om hur länge som helst. Det finns två vägar att gå, jag gillar båda egentligen.

Ärligt nu, vad vore väl (i de flesta fall) framförandet av en låt utan uppbackning av minst en körmedlem? Många bidrag hade varit betydligt plattare utan det. Tänk er till exempel Sarah Dawn Finers ”I remember love” utan kör. Melodifestivalen förändrar sig hela tiden, kanske håller detta med kör i kuliss i sig några år, kanske får vi se en ny riktning framöver eller möjligen en tillbakagång till tidigare års utseende.
– Vi hoppas ju på att vi ska få komma på scenen igen, att det ska bli liveband. Det är ju musik det handlar om. Det handlar ju om energi och mötet och liksom känslan, det är väl det enda man får försöka framkalla på egen hand, konstaterar Mia.

——
De enda i fyra deltävlingar som har livekör på scen 2016:
Samir & Viktor: Dans & kör – Adam Svensson, Jacob Oxenborg
Albin & Mattias: Huskör – Jonathan Jaarnek Norén
Ace Wilder: Huskör – Jonathan Jaarnek Norén, Mia Stegmar
(Anna Book: Huskör – Mia Stegmar OBS: bidraget diskades!)

Måns tog Sveriges sjätte seger i Eurovision Song Contest!

Jodå, de där 80%  i mig kunde inte ha mer rätt. Måns Zelmerlöw med låten ”Heroes” skriven av de begåvade låtskrivarna Linnea & Joy Deb samt Anton Hård af Segerstad, gick och vann Eurovision bara tre år efter Loreens vinst i Baku, Azerbajdzjan. Det här innebär att Sverige nu ligger ensam tvåa i listan över de länder som vunnit flest gånger. Endast slagna av Irland med sina sju segrar genom tiderna.

Det stod klart redan när Cypern som näst sista land angivit sina poäng att ingen längre kunde rå på Sveriges ”hero”. Detta trots att fyra länders poäng återstod (Portugal, Estland o Armenien fick teknikstrul så man fick återkomma till de efter att Norge som sista ordinarie land angav sina röster.) Måns låg nämligen före Ryssland med 54 poäng men det gick endast att få 48 poäng som max. En överlycklig Måns tycktes knappt veta vart han skulle ta vägen. Likaså låtskrivaren och en av körsångarna, Linnea Deb tycktes ha svårt att ta in segern till en början. Det bör också ha varit en enorm känsla för Måns och co. att sitta i green room och höra publiken skaldera ”Sweden! Sweden!…” när Slovenien hade kvar att dela ut sin 12:a. Detta hördes flera gånger senare, till exempel vid Storbritanniens och Polens röstavlämning.

– Det är bisarrt! Svarade Måns Sanna Nielsen som efter om och men lyckats ta sig upp på scenen för en segerintervju och frågade hur det känns att ha vunnit.

– Vinsten var inte helt självklar, men jag är inte heller förvånad – Sverige var ett av de favorittippade länderna. ”Heroes är en otroligt stark låt med ett unikt uttryck och Måns gör det galet bra, säger Christer Björkman i ett pressmeddelande.

Blir det Malmö 2016? Eller får Stockholm det den här gången? Frågar ni mig hamnar lotten på Malmö även denna gång men vi får se vad som händer…

Eurovision Song Constest 60 år firas med gala ikväll

För den som följde årets Melodifestival bör det inte vara någon överraskning att Eurovision Song Contest fyller 60 år. Detta firas med stort pompa, ståt och uppträdanden från flera av de stora artisterna som under åren har deltagit i denna Europeiska musikaliska tävling som under lika många år sammanfört Europa. Galan sänds ikväll SVT1 och leds av vår egen Petra Mede samt BBC:S Graham Norton ifrån London. Dock är det ingen direktsändning då galan ägde rum i Eventim Apollo den 31 mars.

Förutom artister som Loreen, Conchita Wurst och Johnny Logan kommer Sarah Dawn Finers alter ego Lynda Woodruff, EBU:s egen utsända represent, att återses.

Galan sänds 21.5o i svt1 men redan 21.25 blir det uppsnack.

Jubileumskvällen avslutas 23.20 med ett eftersnack där Christer Björkman, Petra Mede och Sarah Dawn Finer avrundar med gäster.

Mariette gick röda mattan hela tre gånger på Melodifestivalens efterfest

Den stora efterfesten bjöd som vanligt på mer än de tävlande artisterna som gäster. Det var flera av de utslagna från årets festival som hade vägarna förbi och så andra som varit med tidigare år, som till exempel Sean Banan. Christer Björkman var på väldigt gott humör och visade på eget initiativ upp några dansmoves framför de blixtrande kamerorna på röda mattan. Mariette kunde inte få nog av att göra entre och gjorde den hela tre gånger, fast i olika konstellationer. Först gick hon med ett helt gäng till sig, sedan ensam och därefter med sin låtskrivare Miss Li. Huskörens/husdansarnas manliga halvor Simon Lingmerth och Edin Jusuframic samt en av de andra dansarna tog också vägen till festen via röda mattan och visade upp sina lätt galna men helsköna sidor.

När Måns sist av alla anlände till festen omsvärmad av sitt eget folk, vakter samt en hord med mediefolk blev han stoppad på vägen för att genomföra intervjuer innan han så kunde ta sig upp på scenen. Men varför vänta med att dränka festgästerna omkring sig med en gigantisk flaska champagne? Det är väl lika bra att avfyra den så snart man får den i famnen? Det verkade i alla fall Måns tycka som omedelbart såg till att få det överstökat – och överraskade samtidigt en relativt oförberedd större skara. Nöjd och lycklig lyfte han sedan glaset i luften.

Måns var också den som inledde showen i festsalen på Friends arena och kallade in en ur sitt team att vara den lilla gubben istället. Som paraply användes Måns vinnarbukett. Ganska snart därefter framträdde de flesta finalister en efter en.

Annika Herlitz och 50% av Panetoz hade också hittat dit. Panetoz har faktiskt gjort en ny låt som de släpper på fredag den 20 mars och som de hoppas på ska bli en ny ”dansa pausa”. Simon Lingmerth med huskörskollega Mia samt dansarna var väldigt flitiga på dansgolvet under hela kvällen, de måste verkligen ha en bra kondition det gänget! Simon kom till och med fram till undertecknad samt en mediakollega från Syntolkning Nu för att dela på några dansmoves. dansgolvet var annars välbesökt under hela kvällen. Jon Henrik Fjällgren med dansare och familj, alla klädda i traditionella samedräkter, visade sig vara väldigt bra på att hålla igång på dansgolvet och benen for åt alla möjliga och ibland omöjliga håll på de. Framför allt på de två som dansade på scenen under ”Jag är fri”.

Mycket tidigare än beräknat, redan vid 04.30 stängdes musiken av efter att Måns ”Heroes” som sista låt spelades. Så tändes ljuset i salen och väldigt sakta men säkert lämnade/motades de kvarvarande gästerna ut ur salen. Vid garderoben och senare utanför entrédörrarna blev det lite av ett samlingsställe/efterfestdiskussionsplats/avskedsplats där bland annat Måns låtskrivare Joy och Linnea Deb till slut fick inse att festen var slut för i år men att ett än större äventyr ligger framför de i Wien. Detta blir andra gången på tre år som makarna far till Eurovision Song Contest men sist gick resan bara till Malmö. den här gången bär det iväg ända till Wien i Österrike för de, där Måns har en riktigt god chans till seger. Enligt Christer Björkman som höll ett sedvanligt kort tal från scenen så är Sverige redan nu favoriter ute i Europa och han vann årets festival med fler poäng än Loreen, trots större konkurrens. Förhoppningsvis bådar det gott för oss.