Eurovision Song Constest 60 år firas med gala ikväll

För den som följde årets Melodifestival bör det inte vara någon överraskning att Eurovision Song Contest fyller 60 år. Detta firas med stort pompa, ståt och uppträdanden från flera av de stora artisterna som under åren har deltagit i denna Europeiska musikaliska tävling som under lika många år sammanfört Europa. Galan sänds ikväll SVT1 och leds av vår egen Petra Mede samt BBC:S Graham Norton ifrån London. Dock är det ingen direktsändning då galan ägde rum i Eventim Apollo den 31 mars.

Förutom artister som Loreen, Conchita Wurst och Johnny Logan kommer Sarah Dawn Finers alter ego Lynda Woodruff, EBU:s egen utsända represent, att återses.

Galan sänds 21.5o i svt1 men redan 21.25 blir det uppsnack.

Jubileumskvällen avslutas 23.20 med ett eftersnack där Christer Björkman, Petra Mede och Sarah Dawn Finer avrundar med gäster.

Sanna och Robin missade en poängutdelning – ropade upp fel vinnare på kvällens genrep

Då jag fick problem med uppkopplingen till min ipad så får ni tyvärr bara en summering från kvällens genrep.

det har ju tidigt framkommit från bland annat SVT:S håll att Conchita Wurst, vinnaren av ESC 2014, skulle komma till finalen. Man anade då att hon skulle göra en mellanakt eller dyligt och i alla fall köra sin egen låt ”Rise like a Phoenix”. Nu kom den mellanakten väldigt snabbt, då hon började med att inleda alltsammans tillsammans med programledarna Robin & Sanna till ”The final countdown”. Därefter smet de två ur bild och lämnadeConchita ensam till att göra sin låt som en öppningsakt. Man  hade kanske önskat att de kunde låta en suga på karamellen lite längre, SVT.

Christer Björkman som Conchita Wurst

Hur som helst så blev det dags att presentera den första deltagaren, vilket är duon Samir och Viktor. Allt gick bra i deras nummer ”Groupie” fram tills dess att de skulle falla. Viktor hade inga problem men Samir tittade skeptiskt på som polare innan han något sen kastade sig bakåt med ett ”herregud!”.

Sanna sades vara backstage och byta om så Filippa intog hennes plats bredvid Robin men hade svårigheter med att uttala JTR rätt, så Robin fick komma till undsättning. I deras låt fanns det partier som var svagare än andra sångmässigt men de gjorde ändå bra ifrån sig. Dock faller deras konfetti fortfarande ner från taket när programledarna så ska presentera nästa artist – Dinah Nah – från pucken.

Dinah Nah har bra tryck i sin sång och i uppträdandet i övrigt och avslutar alltsammans med ett ”Tusen tack!”. Då lät det sämre under Jon Henriks jojk för under hans nummer ”Jag är fri” så ekade det i arenan vilket ej gjorde hans sång eller jojk rättvisa. Ganska populär men det var inte alls samma tryck som på hans hemmaplan i Östersund.

Efter att Jessica Andersson gått ut på scenen och glittrat ordentlig till sin tonsäkra sång så ser Robin Paulsson sin chans att skrämma skiten ur publiken genom att gå ut med att Måns Zelmerlöw tyvärr inte kan medverka ikväll, för att sedan ändra sig och tala om att detta förstås inte är sant. Måns lyckas för övrigt att göra en perfekt fist bump med den tecknade gubben. Att han kan sjunga vet vi fortfarande och jag tycker att han lyckas nå ut bra i denna gigantiska arena som Friends faktiskt är.

Linus Svenning har en lite hes röst men sången låter bra och det ser riktigt läckert ut i rutan med hans trumslagare, elden och allting. Även det unga energiknippet Isa kör på och sjunger väldigt bra. Hon känns lite som en sådan artist som kan ta vilken låt som helst och utan problem leverera den.

I en välkomnad paus hittar vi Filippa i green room som pratar med Dinah Nah om att det är kul att dr. Alban är en av de som ligger bakom hennes låt då hon varit med i gruppen Karamell och han är tandläkare. Jon Henrik ser ut som ett frågetecken samt lätt rädd när Filippa slå sig ner bredvid honom och börjar prata om relationer typ. Hon passar äve på att göra en tillitsövning i green room och hoppas att någon ska ta emot henne, alltsammans medan hon bakar mot Måns hörna. Måns fattar vinken och sträcker ut armarna.

När tävlingen/genrepet fortsätter visar Magnus Carlsson med övertygande energi och väldigt säker sång att han definitivt tänker fightas om en finalplats. Nu funkade dessutom alla rökpelare i slutet, vilket de inte gjort under repet igår.

Även Eric Saade dansade loss, med synkroniserad dans hos hans dansare och luftfärden med tefatet. Riktigt maffigt när pyrot löstes ut ovanför publikens huvuden. Mitt i allt lyckas en leende Saade ändå ge ett avslappnat men starkt intryck.

Mariette kändes inte lika stark och fick också snålt med applåder och respons från publiken. Hon hade ändå en liten fanskara långt bak i arenan som hördes. Hasse Anderssons helskånska folkviseschlager fick en stor del av publiken att sjunga med eller vicka på någon kroppsdel och efteråt fick han ganska god respons. Nu var dessutom Lotta på fiol tillbaka.

Därefter kommer Filippa bark tillbaka till green room och här tänker hon på de utländska tittarna. Hon presenterar sig på svengelska och fortsätter sedan med att prata med artisterna och översätta detta fritt på engelska till de som inte förstår svenska. Riktigt skön humor här men jag ser ett mindre problem i att de som inte förstår humorn i just Filippa Barks karaktär verkligen tror att det hon säger på engelska är sant. En av de roligare sakerna är när hon ska sätta sig bredvid Eric och trycker upp sig mot honom samt talar om för Måns att hans show är det bästa hon har sett sedan Linus på linjen. Måns viker sig dubbel och garvar. Däremot är hennes skämt om avlivning av hundar när hon pratar med Hasse rätt smaklöst så lyckligtvis lyckas Hasse rädda upp situationen genom att ta sig ur detta på ett snyggt sätt.

Dirty loops heter några unga killar som överraskar stort genom att låna bland annat Andreas Johnsons genomskinliga podium, ladda upp med en massa laserstrålar och leverera en riktigt ovanligt bra cover av sanna Nielsens ”Undo” i någon slags dancepoprock-stil. det enda som avslöjar att det är samma låt är själva texten.

Efter att de testat kopplingen till de olika utländska jurygrupperna så att de funkar presenterar programledarna den norska duon Ylvis och ett klipp med deras möte med Christer Björkman visas upp. I klippet börjar de sjunga och undra vad meningen med stone henge är för att sedan gå över till liveuppträdande som förgylls av att Lili och Susie gör de sällskap, liksom en stor gospelkör. En riktigt mäktig och tuff mellanakt.

Vid den avslutande röstningsförfarandet då folkets röster ska räknas upp sker några småmissar varav Sanna vid ett tillfälle säger att ”…40 poäng går till melodi nummer et…ELVA!” och räddar upp sig riktigt snyggt där. Robin däremot lyckas mindre bra att rädda sig då han tappar procenten och inte heller Sanna får det rätt där först. Det är kanske detta som gör att det sedan slår tilt hos programledarna som utropar Samir och Viktor till segrare när ett bidrag ännu står utan folkets röster. De kommer på sig snabbt men inte tillräckligt snabbt för att det ska bli totalfel där. Robin tackar då för att detta bara är ett genrep och inte direktsändningen. Efter att det sista bidraget fått sina poäng från folket så ändras vinnaren och det är istället JTR som utropas till rättmätige vinnaren. Förhoppningsvis slipper vi just den fadäsen imorgon kväll, men man brukar sällan göra ett så stort misstag två gånger.

Finn ett fel…

 

Som en alldeles alldeles underbar bal på slottet – fast utan dansen

Vad är väl en bal på slottet? Ja vad just en bal är kan jag inte svara för men välkomstfesten på Örebro slott var i princip magisk. Det var den i och för sig redan förra gången Örebro fick hålla i en tävlingsvecka och redan då lät slottet vara festplats. Det var nästan så man kunde tro att artisterna inte hittade dit men till slut hittade de in i salen. Dinah Nah kom i en lite futuriskinspirerad kort klänning som matchade hennes hår bra medan Annika dragit på sig en svat-vit kreation och matchat den med en nätt handväska som accesoar. Hasse Kvinnaböske Andersson hade ingen accesoar med sig men ”skulle bara hitta frun först” när han ombads att visa upp sig inför kamerorna. Midnight boy var festens ”Hur tänkte du här?” då hans tröja visade typ allt, det vill säga den var i stort sett genomskinlig. Hade hans hängslen dessutom gått att spela på så hade han fått bonuspäng för det.

Dinah Nah
Annika Herlitz
JTR
Midnight boy, festens ”Hur tänkte du här?” klädmässigt.
Caroline Wennergren
Hasse Andersson med fru

 

Det var jättegod mat med både kallskuret och varmt, fast vid separata buffébord och utöver det ett mindre buffébord med trevånings kakfat som hela tiden tycktes fylla på av dels chokladbakelser, dels en morotskaka och sist men inte minst en liten pajbit med bär i.

Under kvällen fann Måns Zelmerlöw och Hasse Kvinnaböske varandra. Passande nog hade Hasse med sig gitarren och tillsammans skapade de ljuv musik i ”Änglahund”. Vad annars? Ett gäng transor var fina och kom sent till festen men plötsligt stod de bara där mitt i rummet; Nanne Grönvall, Ola Salo Carola och så ingen mindre än självaste Cinchita Wurst. Eller ja… en jäkligt bra look-alike som lurade flera samt fick bland annat Hasse Andersson med frus hela uppmärksamhet.

En fråga som jag med flera ställde mig under kvällen: Varför fanns det bara gafflar?? Eller rättare, sagt varför gömmer man knivarna längst in i ett hörn så att folk får fråga andra var de hittade sin kniv och sedan lotsas medels vägbeskrivning fram till behållaren med de? För att äta en mediumstekt saftig köttbit – oavsett tunn eller tjock – utan kniv är ganska svårt!

Däremot kunde konstateras att Dinah Nah tycks gilla desserter och bakverk mycket för hon var ganska snabbt klar med maten och redo att hugga in på godbitarna.

Vid 23-snåret valde flera att ge upp men i salarna var det fortfarande en hel del tappra gäster som ville allt annat än att bryta upp från slottsfesten. Om betyg ska ges var detta helt klart årets bästa välkomstfest och jag har svårt att se Stockholm slå det. Möjligen möjligen Helsingborg nästa vecka men det är tveksamt…

Örebros egen Conchita Wurst

Örebrotransorna i all sin prakt med en porträttlik Conchita Wurst i täten intog örebro slott vid 22-tiden och stal uppmärksamheten från Hasse Kvinnaböske med fru, Måns Zelmerlöw med flera. Det var kring dem fotograferna flockades under det att servitörerna balanserade ut de tomma glasen efter den storslagna aftonen på slottet. Det enda vi såg att de missade var en gyllene sko på den slitna trappan. Hur många storheter har icke trampat snett här…

Conchita Wurst kvällens stora publikdragare

Conchita Wurst

Traditionen att ta in lite fler Melodifestival- och Eurovisiondeltare än vanligt under prideveckan håller i sig. det som möjligen drog den nyfikna publiken till Skansen denna tisdag var Eurovisionvinnaren Conchita Wurst som har ett väldigt fullt schema under sin Stockholmsvistelse men även Alcazar, Panetoz och Ola Salo som skrivit årets Pridelåt var populärt inslag hos publiken. Weeping Willows och Anna Stadling tillsammans med pianisten Stefan Nilsson stod för de lugnare inslagen mellan allsångerna, som för övrigt var okej.

Först ut av gästerna var Alcazar, trion som knappt verkar veta hur man står still. De rev av ett mindre medley med fyra av deras låtar genom åren där den avslutande låten var deras nyaste singel Good lovin. deras allsångsval var Robert Brobergs Båtlåt.

Weeping Willows med Magnus Carlsson i spetsen stod för ett betydligt lugnare inslag, nämligen den vaggvisedoftande (We’re in) different places och hade stråkar till hjälp. Stråkarna var även med när Magnus sjöng duett med programledaren i bröderna Gärdestads fina Sommarlängtan.

Den andra gruppen som inte heller står still särskilt många sekunder när de spelar är Panetoz. De hann knappt komma in på scenen innan bad publiken att stå upp och dansa med i deras Melodifestivallåt Efter solsken. I efterföljande allsången Jag vill vara din Margareta delade gruppen upp sig så att några ledde publiken från scenen medan några drog ut i gångarna för att låna ut sin mikrofon till sånglystna.

Anna Stadling & Stefan Nilsson

Anna Stadling och Stefan Nilsson tillsammans med Monettkören gav Så som i himlen-känsla när de bjöd på den riktigt härliga och fina Jubelsång som kom till utifrån en dikt Stefan fått. En sång som också gav en del sommarkänsla. Conchita Wurst från Österrike var kvällens mest storslagna gäst och framförde sin Eurovisionsvinnarlåt Rise like a Phoenix. Därefter skickade Ola Salo upp en manskör och tre trumslagare på scenen för att sedan bana väg ned genom kören. I mörka byxor, randig tröja,  svart skinnjacka och solbrillor rörde han sig mellan scenens olika delar medan han sjöng Pridelåten I got you under bra drag. Vilket också fick avsluta kvällen.

En väldigt bra allsångskväll överlag med en av de bättre gästuppställningarna hittills. Vissa delar av programledarens prat kliar det dock fortfarande i fingrarna över att klippa ned, även om de var få denna kväll.