Finalprogrammet i bilder

_DSC4196C
Sanna Nielsen
_DSC4215C
Sanna Nielsen
_DSC4229C
Sanna Nielsen
_DSC4251C
Danny med dansare
_DSC4263C
Danny
_DSC4275C
Danny med dansare
_DSC4287C
Roy och Roger
_DSC4296C
Roy och Roger
_DSC4316C
Jill Johnson
_DSC4334C
Sanna Nielsen
_DSC4343C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4348C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4353C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4369C
Malena Ernman & Helen Sjöholm i allsång
_DSC4383C
Danny
_DSC4387C
Sanna Nielsen & Danny
_DSC4401C
Bandet
_DSC4403C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4408C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4411C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4414C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4428C
Sanna Nielsen
_DSC4442C
Jill Johnson & Sanna Nielsen
_DSC4446C
Jill Johnson i leder allsång
_DSC4467C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”
_DSC4483C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”
_DSC4485C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”

Eurovisionsvinnaren besökte allsången

Årets fjärde program av allsång på Skansen visade sig åter vädergudarna från sin bästa sida och en på flera sätt uppvärmd publik fick vara med om en fullspäckad kväll där Danny var en av de största dragplåstren.

Med Malungs dansbandsvecka i tankarna drog Måns igång med Inget stoppar oss nu innan Johnossi äntrade scenen. Deras Gone forever är mer åt rock och därmed det tuffaste inslaget i detta program.

Kikki Danielsson smet upp bakom Måns i den specialskriven duetten Vår kärlek. Hon fick komma tillbaka lite senare och framföra allsången Bra vibrationer. Arvingarna däremot körde bara en enda sång vilken var deras vinnade Melodifestivalbidrag från 1993, Eloise.

Den gemensamma nämnaren för såväl Inget stoppar oss nu som Arvingarnas och Kikkis allsång stavas Lasse Holm. Låtskrivarlegenden och artisten som fyller 70 år senare i år firades genom detta tema samt överräckandet av en blomsterkrans från just Kikki

Rickard Wolff i blå kavaj med paljetter steg ut och sjöng om Paris bland annat i sin Röda luftballong. Vid flygeln satt ingen mindre än Danny som så snart Wolffs allsång Det börjar verka kärlek banne mig körts blev inkallad på scenen igen. Den här gångern hade Danny fyra dansare med sig varav två av de dansat även för Eric Saade. Samtliga klädda i vitt dansade runt både på scen och ute i publiken till hans glada käcka Todo el mundo för att sedan utan dansarna överg till en hyllning till den gröna granna sköna sanna sommaren i hans egen allsångslåt.

Dagens långväga finbesök var den danska Eurovisionsvinnaren Emmelie de Forest som barfota och med vinden i sin långa tunna kjol intog scenen till flöjttonerna av just Teardrops. Medan nya stjärnskottet Miriam Bryant med mer bestämda steg bjöd på sin Push play. Alltsammans avrundades med Johnossi än en gång men denna gång hette låten What’s the point.

Carola och Loreen gav guldkant på genrepet

Kvällens genrep var bra genomfört men men lite svårigheter för artisterna att få med sig publiken, vilket kan bero på lite för stor arena. Ett klipp där Gina och Danny anlände till den gigantiska arenan och konstaterade att de kommer att se pyttesmå ut fick dra igång showen. Efter att två barn agerat miniatyr-programledare kom de riktiga upp på scenen med dansare bakom sig. Som överraskning dök sedan flera tidigare programledare upp, bland annat Anders Lundin och Kattis Ahlström som höll i Eurovision Song Contest 2000. Kort sammanfattning av Gina hur resan hit till finalen sett ut och sedan sparkade genrepet igång. Sången utan anmärkning på samtliga, även Ralphs röst höll.

Munthers grepp att lyfta upp skärmen mot slutet och ha en vid bild över arenans innadöme, med inzoom mot Munther där på scenen är otroligt snygg och effektfull på skärmarna. State of drama rockade på medan Anton Ewald återigen hade tjejen och killen dansandes bakom sig. Louise låt Only the dead fish follow the stream lät starkare nu än under gårdagens rep. Nu gillar Louise att ha publik när hon sjunger så mycket möjligt att genrepspubliken eggade henne till att lägga i en till växel sångmässigt.

Danny som brandman

Ralph Gyllenhammars bidrag Bed of fire presenterades av Danny utklädd till brandman med brandsläckare och allting, hans sång var också bättre nu. ”Gubbarna” i Ravaillacz fick igång publiken med handklapp. Vad gäller Sean Banans spektakulära scenshow gissade Danny i förbifarten på att det var cirka 3 ton konfetti som sprutat ut över parkettplatserna medan Robin Stjernberg och Anton Ewald blev kallad för tvillingar. Robin såg för övrigt lika glad ut som under hela den här turnén när han stått på scenen. Såg också att Yohios slutpose var riktigt snygg bildmässigt även om hans hand kapades.

Förutom att Lynda Woodruff är tillbaka och ska visa upp Eurovisionsarenan Friends arena…jaså, inte? Malmö arena då, så framförde Loreen sin Euphoria tillsammans med ett gäng barn från Adolf Fredriks musikklasser där en viss fröken Carola Häggkvist en gång gått. Samma Carola som lite senare själv äntrade scenen i guldtopp, shorts och gul fladdrande öppen kappa med släp. Carola framförde en lite rockigare Främling än man kanske är van med och avslutade på en upphöjning längst ut på catwalken, givetvis med ”Carolafläktar”. Hon avslutade med vad som troligen var en spontanallsång där publiken fick ta över och sjunga. Roligt och vackert med sån stor sjungande publik som tog ton på Carolas förfrågan.

Carola hade pyro i sitt nummer också.

Danny var bra med manus och jag uppfattade bara en enda gång egentligen som han stakande läste innantill. Gina däremot fick springa en del i arenan och kom pustande till green room där Ravaillacz snodde hela showen och till och med fick Gina att skrattande tappa tråden. Vägen tillbaka till Danny på scenen var minst lika lång den så Danny påpekade att de bett om en segway.

Till alla som minns de utländska juryerna förra året så är en favorit i repris kvar – herr Klitos Klitou. Men visst blev det lite tokigt där svt när Kroatien fick Colosseum som bakgrund? Det enda jag har att kritisera egentligen är att Danny borde öva lite mer på att dra poängen som de utländska jurygrupperna ger.

Karlstads efterfest toppen men snart förvånar ingenting

Karlstad gav oss en av de bästa efterfesterna detta år. Stora rymliga lokaler i två plan som kändes som ett då de ”svetsades samman” av en väl använd trappa som gjord för möten.

Huskören har i år bestått av endast två personer, men hade kunnat utökas med tre tillfälligt med tanke på att Martin Kagemark (före detta medlem i huskören) var gäst tillsammans med en god vän.

Martin Kagemark med vän till vänster i bild

DJ:n var väldigt bra och spelade både Melodifestivalen som Eurovision och populära dansvänliga låtar som man känner igen från bland annat radio. Det var väldigt lite dunka-dunka. Jag anlände väldigt tidigt till festen och fick se Cookies N Beans, Marie Sernerholt, Caroline af Ugglas, dansaren Oscar med flera trippa in en efter en, liksom duracelltvillingarna John och Edward i Irländska Jedward som började med att hugga in på maten innan de drog upp till dansgolvet på övre plan.

Tone Damli

Första finalist att anlända var nyligen fyllda Robin Stjernberg som letade sig fram till sitt bord, greppade champagneflaskan och skakade den för att sedan duscha halva journalistkåren på plats. Men han nöjde sig inte med det. Varför lämna den andra flaskan i sin ishink när man kan fira en finalbiljett hela två gånger om?? En busig lycklig Robin valde dock att hälla en stor del av innehållet över Tobbe Ek från en kvällstidning, icke nämnd. Även Anton Ewald gav de omringande fotograferna en dusch om än inte lika stor. Därefter krokade de båda finalisterna ihop sina armar och drack ur varandras glas.

Robin Stjernberg öppnar flaska medan hans gäng väntar.
Robin Stjernberg sprejar ner samlade pressen.
Robin Stjernberg kunde inte hålla tassarna borta och det är nog inte alltför ofta han har möjlighet att spruta champagne över en skock frivilliga måltavlor. Detta är andra gången, när innehållet sedan också hälls över en av journalisterna. Kolla in ansiktet som kikar fram bakom skynket…
Anton Ewalds tur att fira. Med Robin Stjernberg vid sin sida.
Drycken dricks av bägge finalisterna som flätat samman sina armar.

Kort stund efter denna lokala skur, där en av Robins dansare fegt valt att gömma sig bakom ett skynke som skydd mot vätskan, drog partyt igång på allvar. Jedward var de första upp på dansgolvet och fick väldigt snart sällskap av Caroline af Ugglas. Även Linda, Frida och Charlotte gillade dansgolvet. Plus för bartendern vid den övre baren som dansade och sjöng till musiken där bakom disken, härlig människa. Danny blev omringad när han visade upp moves till sin egen Amazing som följdes av In the club. Danny försökte då smita men utan framgång och fick visa upp sig ytterligare en stund.

Jedward & Caroline af ugglas på dansgolvet.

Däremot fick jag inte klarhet i vilken man det var som under kvällen drog på sig hulahulakjol, hängde Hawaiigirlang runt halsen och bar en huvudbonad á la indianstuk, men han fick mitt gäng att dra på smilbanden. Om någon känner igen sig i beskrivningen, vänligen hör av er.

Klockan 04 eller däromkring tystnade musiken efter att hårdrocksballaden Bed of Fire som sista låt tonat ut. Folk stod kvar och minglade trots att ljuset tändes och cirka 25-30 minuter senare drog de kvarvarande gästerna sig upp till sina hotellrum eller vidare någonstans. Danny med flera tog trappan upp till sitt rum där han rent spontant bjöd in att komma in till honom medan ett gäng precis utanför skrattade och pratade. Starka aningar säger att festen kan ha hållit på en bra stund till efter det. Tackar Karlstad för en underbar händelserik vecka.

Kvällens genrep en intressant och upplevelse med två helt olika mellanakter

kvällens genrep är överstökat. Allt började med att Gina och Danny hade en diskussion om huruvida Solna är Stockholm eller ej, för att sedan enas om Uppland. Eftersom ingen av veckans artister använder sig av huskören får de istället hoppa in och doa bakom programledarna vid valda tillfällen under kvällen. Första tillfället är när Gina ska presentera den första tävlanden, Robin Stjernberg.

Robin får ganska snart taktfast applåd som gensvar i framför allt refrängen. Eric Gadd tog kamerorna bra men utan samma känsla och tryck i numret som Robin. Som avslutning sträcker han armarna i luften och tackar publiken. Caroline af Ugglas får dra ett väldigt tungt lass när hon nu står ensam på scenen och dessutom har många närbilder på sig men klarar det bra. I Behrangs nnummer visade sdet sig inte bara vara röda tygstycken utan även vita och gula. Som tack för sitt snabba käcka glada nummer river han ner applåder. Vad beträffar Erik Segerstedt så har inte Tone fått ledigt från idol i Norge utan kommer först imorgon. Därför fick EMD-Mattias hoppa in och ta hennes plats för kvällen. det resulterade i att den nyskapade duon därefter blev kallad ”Erik och hans älskare”. De två kvarvarande artisterna Cookies N Beans samt Martin Rolinski rev av sina låtar. Kakorna såg till och med så starka och taggade ut i bild att de om de kommit förbi och viskat i mitt öra att de kommer vinna imorgon skulle jag tro de ögonblickligen.

Veckans mellanakter består av Peter Jöback som tagit på sig smoking, ställt ut ett antal kandelabrar på scenen och fyllt golvet med tungrök för att sedan köra en låt ur Phantom of the opera. Helt olikt Jedwards mellanakt som börjar med att Danny och Gina ska visa hur man duellerar för att sedan få sällskap av Jedwards på scenen och bli en fin men något udda kvartett i tvillingarnas hit Lipstick.

Lite kul när Danny mitt under genrepet hörs säga i mikrofonen:

– O var fan ska jag va nånstans? För att sekunden senare kuta upp på catwalken och inta position.

Efter att Cookies N Beans fått duellera mot Erik Segerstedt och Mattias medan Caroline mötte Martin Rolinski så gavs finalplatserna till Caroline och Cookies N Beans.

Det enda jag inte gillar under kvällen förutom programledarnas kläder som kunde varit snyggare, var att Josefin Sundström fick ta snacket i green room med artisterna och inte alls var lika rolig och snabb med svar på tal som Gina.

 

Danny tackar nej till kakor

Gina gick förbi, låtsades skriva på en dator här framför första raden för att sedan brista ut i skratt. Hon tycker tydligen att det jobbas för mycket. Hon gick backstage tillsammans med Eddie av Sillén för att ta kaffe och kaka. Danny som sitter kvar på parkett avböjde erbjudande om att ta något, han har börjat gå upp i vikt och måste hålla igen på kakor.