Strålande stämning och firande i andra allsångsprogrammet

Årets andra allsång på Skansen blev välbesökt med cirka 17.000 i publiken. Redan runt 15-tiden hade det kommit lika många besökare som under hela förra tisdagen enligt en av Skansens anställda. Detta kan till viss del bero på att dagen bjöd på strålande sol från morgon till kväll.

Programmet innehöll firande av såväl jubilaren Povel Ramel som skulle fyllt 90 som födelsedagsbarnet Molly Sandén. Molly firades genom att killarna i a cappellagruppen Pros & Cons smög ut bakom henne för att stämma upp i Med en enkel tulipan. Ett intet ont anande och lyckligt födelsedagsbarn fick ta emot en tulpan från samtliga killar i gruppen samt en stor bukett från webbreportern Robert Rydberg.

Det musikaliska spannet bredde sig över humoristisk vals med Per Andersson till acapella signerat Pros & Cons och hårdrock med Dead by april. Både Dead by april och Molly framförde sina Melodifestivallåtar. Molly hade bytt ut sin svarta tuffare klädstil mot en röd klänning och inledde sittande vid en flygel. Jubel uppstod när Jimmie Strimmell growlade fram ”Vilken Kalle” i allsången Kalle på Spången.

Vad det gäller allsånger så var draget i dessa bättre än i premiärprogrammet. Både En jävel på kärlek ledd av födelsedagsbarnet som Basshunters Boten Anna gick väldig väl hem hos publiken. Anne-Li Rydé, Gunwer Bergkvist och Stephan Lundin rev av ett Povelpotpurri tillsammans med Per Andersson.

Det där med Growl i allsången, som för övrigt skedde för första gången någonsin, ser Jimmie inga som helst hinder i.
– Det går att growla på allt, det är bara att growla istället för att sjunga.

Han tycker allsångsbesöket var roligt men säger att det var lite annorlunda. De brukar vanligtvis ha en annan publik. Här satt många ned och åldrarna var blandade.
– På en ståpublik är det mer rörelse.

För att, som Jimmie, growla behövs det en viss teknik som kanske inte är helt lätt.
– Det tar ju ett bra tag att lära sig. I början var man jättehes efter bara två låtar bara men nu känner jag inte av nånting.

Dead by aprils sommar fortsätter med turnerande runtom i landet på diverse festivaler. Såväl Pajala som Helsingborg står på turnéschemat så det kommer bli många mil.
– Nästa stopp blir Sundsvall imorgon. (Läs: idag)

Fartfyllt när allsången sparkade igång

När allsång på Skansen sparkade igång för sommaren stod bland annat Magnus Uggla och Sean Banan på scenen. Under dagen var vädret väldigt schizofrent med sol och regn om vartannat men lagom till genrepet kom de sista små dropparna. Sedan var det uppehåll resten av kvällen. Trycket var det för det mesta inget fel på. En av numren var ett fartfyllt fotbollsmedley med Magnus Uggla, Markoolio, E-type och Måns Zelmerlöv. Sean Banan fick hjälp av Adolf Fredriks flickkör i en lite annan version av Sean den förste banan, vars resa tog slut i Andra chansen i Nyköping. Skönsjungande Laleh gjorde allsångsdebut och fick sjunga hela två låtar.

Nästa vecka besöker bland annat Molly sandén och Dead by april Måns på Sollidenscenen.
Just Molly Sandén har länge velat vara med på Skansen och ser mycket fram emot det. Det är en barndomsdröm, som hon själv uttryckte det på pressträffen tidigare. Dessutom fyller hon 20 år just den dagen, vilket lär sätta lite guldkant på hennes första allsångsbesök, hittills.

Från Melodifestivalen kastade hon sig rätt in i studion för att jobba med sitt nya album.
– Det var en väldigt rolig process som tog mycket tid men som var väldigt lärorik. Att få ihop allt som man jobbat på så himla länge och nu äntligen få turnera med de här låtarna.

Att plattan tagit tid beror bland annat på att hon har letat efter sitt sound och känner nu att hon kommit rätt, hittat den nya Molly.
– Det är en mix mellan låtar där rösten får mycket plats. Där jag får sjunga mycket de här höga tonerna men ändå att man mixar det med ett modernt sound, ett modernt beat som man kan få lust att dansa till.

Sommaren är fullspäckad för Molly men det gör henne ingenting. Faktum är att det passar henne perfekt. Molly vill ha det så och trivs som fisken i vattnet. Framför allt stoppade det henne inte från att boka in ett stopp inför en sugen allsångspublik och att därmed förgylla det andra allsångsprogrammet. Förhoppningsvis behöver hon inte fälla några tårar då. Inte heller Dead by april, Erik Hassle, Basshunter eller någon av de andra gästande artisterna som kommer nästa vecka, till ett minst lika artistspäckat program som premiären.

Andreas Johnsons första utomhusgig – i kyligt Södertälje

Nej det är inget aprilskämt. Den 31 mars fick Södertälje centrum besök av Melodifestivalartister som uppträdde och signerade allt från T-shirts och skivor till en del lappar. Den som inledde dagen var Andreas Johnson som var glad att han hade klätt på sig ganska bra ändå då de inte hade fått någon som helst förvarning om att själva scenen faktiskt var utomhus. Camilla från skivbolaget som var med honom hade inte varit med om något liknande i mars och lånade ut sina vantar till Andreas. En affär i närheten bistod med att låna honom en halsduk. På scenen välkomnade Andreas den förväntansfulla publiken.

– Välkommen till årets första utomhusgig!

Glorious, Sing for me och Lovelight var de låtar han bjöd på för att sedan gå in i köpcentrumets värme och signera skivor.

Andreas Johnson kom precis vid lunchtid och därefter var artisterna schemalagda med en timmes mellanrum. Dead by April dök upp klockan 13.00. Därefter Yungblood, Molly Sandén och Sean Banan. Samtliga sjöng årets melodifestivallåt, de flesta hade en-två låtar till på dagens repertoar. Den enda som nöjde sig med mellolåten var en sen Molly Sandén. Molly blev också i  det närmste bortdragen från signeringen av vakterna då tiden började närma sig Banan-uppträdande där ute.

Köpcentret stängde 16.00. Det vill säga affärerna gjorde det. Entrédörrarna var fortfarande öppna ända tills varenda en hade fått något signerat av en febrilt skrivande och skämtande Sean Banan. Sean som dessutom på de tidigare platserna han besökt orsakat kaos och slagit Eric Saades besöksrekord på alla ställen. En av de roligaste samtalen hölls mellan två pojkar runt 8 år och Sean.

– Vi har sett alla dina filmer!

– Alla mina filmer? (Kort paus) Jag har ju bara gjort en.

Ena pojken protesterade och en förklarande mamman lade sig i samtalet.

Klockan hade tickat en bit över 17 innan sista signering var över och de kunde stänga. Då hade ett antal artister hunnit glädja en hel hög fans och beundrare, allt från barn i förskoleålder till en man med rullator som ville träffa Dead by April. Om det var för egen skull eller till något lyckligt ovetande barnbarn förtäljer inte historien.

Zandro i Dead by april ombeds gå närmare scenkanten

Dead by April ska även de byta kläder. Det är svart som gäller för dessa grabbar, både på byxor och linnen. På linnet sitter ett stort vitt hjärta med silvrig text som säger ”Live with heart”. Lite svårt att se eftersom det är just silver på vitt men med en kamera med bra objektiv blir det genast mer lättläst. Förhoppningen och gissningen är att det kommer vara lättare att se i tv också.

Sångaren Zandro gör en bra repetition så här långt men de skiljer sig lite från varandra. Första genomkörningen av Mystery avslutar han med att göra hjärttecknet med händerna medan han helt struntar i det den andra gången.

Just nu snabbkollar de igenom på storbilddskärmarna hur numret ser ut. Koreografen hittar ett ställe att piffa till och ber sångaren gå närmare scenkanten.
– Fast inte så långt så du trillar av scenen.

Efterfest med både disco och pianobar

Växjös efterfest tillhör en av de bättre. Mycket för att DJ:n som spelade där körde schlagerlåtar blandat med gamla godingar som till exempel Village people. Dessutom spelade han på ända fram till 04 innan de beslutade att det var dags att tända ljuset och avbryta alla festglada.

Något champagnesprut såg jag inte till, hade de det så skedde det en stund före 24-slaget då vi var tre stycken som slagit följe dit per taxi  äntligen lyckades anlända. Lokalen var delad i flera olika rum, hela fem stycken bör det ha varit. Trängst var det i största rummet där baren, artisternas bord samt det välbesökta dansgolvet var beläget. I rummet intill stod bufféborden uppdukade med till exempel kött, lax och pajer och ännu längre in ytterligare tre rum med ståbord och några sittmöjligheter. Här i ett hörn stod också en flygel. Instrument + artister brukar ju hänga ihop så här skapades en mindre pianobar för de som tröttnat på att träna bort chokladdesserten på dansgolvet eller helt enkelt bara ville ha det lite lugnare.

Abalone Dots och Dead by april syntes en hel del på dansgolvet dit även Christer Björkman senare lyckades leta sig för en stunds dans med ytterligare några dansglada själar. The Moniker tog det lite lugnare och satt bland annat vid ett bord under samtal med några andra bekanta. Här satt även Sara Varga mitt uppe i samtal med någon bekant kille. Sean Banan verkade ibland ha klonat sig när han ena stundens sågs i baren och andra på dansgolvet. Denne artist behagade också bjuda upp undertecknad på dansgolvet, till en skivbolagstjejs stora glädje på ett helt annat skivbolag än han ligger.

Sean Banan på efterfest

De tre programledarna verkade lite lugnare och jag såg de åtminstone mest kring deras bord eller ståendes i samtal med någon. Thorsten Flinck stod under maten bakom oss men sedan syntes han knappt till något förrän då alla var på väg att gå hemåt eller fortsätta på någon egen efterfest. Då traskade han in i lokalen igen med ett brett leende på läpparna. Marie Serneholt som även hon varit lite varstans försvann sedan iväg med Sean Banan och sin skivbolagskontakt bland annat. Gissar att den efterfesten kan ha hållit på ganska länge…

Dead by april lägger på mer rök

Dead by april repar som bäst på scenen med scenkläder och allting. de har kört två gånger och inväntar som bäst sin tredje genomkörning av numret. Nytt för dagen är att de ökat på röken för lite mer effekt. I övrigt har inget ändrats. Möjligtvis att jag har vant mig med skriket. Gissar att alla hårdrockare och death metal-männisor kommer få sina 3 favoritminuter i Melodifestivalens historia i alla fall. Och kanske några till…

Dead by April

Dead by april bygger om scenen

På dagens schema stod lunch, fast inte för oss. Istället hade vi presskonferens och pratade med artisterna. Den är nu över och det är dead by Aprils tur att bygga om scenen. Det har de gjort genom att sätta en upphöjd del med trappor upp. Där uppe, med metallkedjor som hänger ner från en i övrigt kal konstruktion sitter trummisen. och strax utanför står basisten på ett trappsteg. Huvudsångaren Pontus Hjelm håller sig mitt på. ”Lordi”-sångaren håller sig mycket på sidan där även rök kommer från golvet. Färgsättningen på numret är rött och vitt på såväl bakgrund som strålkastare samt ränder som går i vågor. Helt otippat kommer deras läder gå i – just det – svart!

Låten är väl sådär. Bra när Pontus sjunger, mindre bra när metaldelen kommer. Men de är säkra på scenen och rör sig, så den kan mycket väl bli farlig på lördag.

Dead by april

Linköping vet vilken musik som går hem

Sara Lumholdt valde att använda pyro först på efterfesten och tände bloss som de viftade med, vilket kan förklara den svaga branddoft som jag kände vid hennes bord tidigare under kvällen också.

Baren var välbesökt och lite svårt att ta sig förbi den vägen men å andra sidan var det många att hälsa på i trängseln, bland annat Fredrik Kempe som ju stod bakom bägge finalbidragen denna vecka och nu kunde ses stå i livligt samspråk lite varstans, till exempel med Simon Forsberg i närheten av Saades bord. Eric Saade hade förstås Molly Sandén med sig och såg dessutom lite olik sig ut då han bar glasögon med svarta bågar.

Dansgolvet fylldes på allt mer ju längre tiden gick, mycket tack vare att de faktiskt körde bra musik den här gången med mycket schlager. Till exempel spelades Linda Sundblads Lucky you hela tre gånger under festen. Rickard Olsson hängde i metallställningen vid dansgolvet, Lumholdt syntes också där fast inte lika högt upp i luften och Shirley, Vera och Jessica kände sig hemmastadda i närheten av DJ-båset. Däremot verkade Dead by April undvika detta dansanta golv.

Vid 04.45 lämnade vi hotellet efter att ha stått i foajén ett bra tag och pratat med bland annat Sara Lumholdts kostymös. Då hade musiken tystnat för länge sen…