Heta Eclipse kommer få en sjuhelvetes energi

Det dröjde till den fjärde deltävlingen. Sedan blev det dags för Eclipse att inta scenen och rockfansen kunde äntligen sluta tråna efter att höra sin musikstil i årets festival. Eclipse har funnits sedan 1999 och efter ett antal släppta skivor samt turnéer långt utanför Sveriges gränser har de nu gett sig på den lilla cirkusen kallad Melodifestival. Att de är det enda rockband ser de bara som positivt.
– Det är kul, det är riktig roligt. Det är en ära. Tänk om barn sitter o tittar på det här. De tror inte att folk kan spela, att det finns riktiga instrument.

Nu hoppas Erik Mårtensson, Magnus Henriksson, Magnus Ulfstedt och Philip Crusner att alla rockgubbar och rocktanter bland annat ska ge de röster. Då det brukar gå ganska bra för rockband, många gånger tar de sig vidare till åtminstone andra chansen, så bör det vara fler än de målgrupperna som fastnar för deras egenskrivna låt ”Runaways”.
– Hade jag varit barn och sett hårdrock på tv, det hade varit som att få vatten i öknen liksom och vi är den där lilla vattendroppen i öknen, beskriver Erik.

Festivalen ett utlagt bananskal
De fyra killarna skrattar och intygar att ett festivaldeltagande här inte fanns med någonstans i planerna när de skapades för lite över 15 år sedan. Samtidigt ser de en stor chans här i att nå ut till många fler målgrupper nu. Det fanns en sak som var viktig när de valde att hoppa på tåget.
– Vi har en karriär som tuffar på som ett tåg liksom, men det här är en chans för oss att visa upp oss för en bredare publik och det var därför vi tog chansen när vi fick den, och vi får göra vår egen grej utan pekpinnar från SVT eller någonting. Det är ju Eclips rakt av med egenkomponerad låt vilket är, utan det hade vi aldrig ställt upp.

Deras pyroteknik i form av bland annat stora pyrobomber utplacerade på olika ställen av scenen avger mycket värme, vilket man känner av själv som publik på första parkett. Värme rör sig inte bara åt ett håll så det blir varmt även för Eclipse. Utöver det är det tydligen mer värmekällor där på scenen avslöjar killarna som även har humor och självdistans.
– Ja, det är ganska varmt. Dels är det de där flammorna där men sen är vi ganska heta killar också så att, det gör ju sitt naturligtvis.

Kommer det hetta till idag lördag också?
– Jag kan tänka mig att vi kommer få en liten energikick. På det viset kommer vi hetta till, säger killarna som kunde konstatera att efter att ha fått kameravinklarna på onsdagen och sedan repat inne i arenan för första gången på torsdagen, att man inte kunde döma framträdandet av det.
– Vi kommer ju få en sjuhelvetes energi när det är på riktigt liksom. Det är inte förrän det är på riktigt, det är då man tänder till.

Eclipse levererar ett bra nummer men missar vissa kameror

Eclipse börjar dagens repetitioner även den här repetitionsdagen i Gavlerinken arena. Om inte mina öron har vant sig vid denna låt så tycker jag att ljudet låter bättre idag. De har en härlig energi på scenen och Erik har ganska ”mjuka” rörelser trots den hårda imagen. Inte så stora ändringar från igår och sammantaget både ser och låter det bra. Det vill säga frånsett de där kamerorna som ännu inte sitter.

Det hettar till i Eclipse pyro

Om du fryser på lördag så se till att sitta på de första raderna på parkett. Eclipse är nämligen vänliga nog att dela med sig av värmen från deras starka pyro. De där bomberna är inte så små. Det är både höga eldpelare kortare eldpyro som avfyras. Den där sista snabba smällen var det få här på parkett som var beredd på. Deras kläder tycks vara veckans scenkläder.

Man får för övrigt hoppas att de verkligen vet vad de sysslar med för i deras bidragsbibel står det ”Pyro: Eld (både eldpelare och annat med gas)”. Oavsett hur texten är utformad så gick det väldigt bra under dagens repetition.

 

Nu får rockens anhängare sitt örongodis

Eclipse har sex stora saftblandare ställda i en båge och i dess centrum står trummorna på ett högt podie. Inte nog med att saftblandarna kommer lysa, på trumsetet finns någon varelse med ilsket lysande ögon. Erik står längst fram med armarna utsträckta som vingar men inte så länge. Stativet används egentligen inte som just det det är gjort för utan mer som att vifta brett med så att tygstyckerna i svart, vitt och rött (nästan brynäs färger…) vajar. Philip Crusner sitter vid trummorna hela tiden medan basisten Magnus Ulfstedt och gitarristen Magnus Henriksson står på var sida bakom leadsångaren – när han inte är ute och ”springer bort” åt något håll. Runaways kommer definitivt att locka rockfansen som har saknat något som varit i den här stilen fram tills nu.

Tycker också att ljudet låter bättre vid andra genomkörningen.

Gott och blandat i Gävles startfält

Gävles startfält är helt klart starkare än föregående vecka. Man kan också konstatera att det är ett mer blandat startfält som ställer upp sig här, med allt från släpig slowpop á la Frans till ballad signerad Molly Sandén och så riktig rock levererat av Eclipse. Det här kommer kunna bli en intressant vecka.

Eclipse – Runaways
Det börjar i rockstil här i Gävle. Bandet Eclipse låter tunga basar inleda. Leadsångaren Erik har en ”ung” röst och det blir en härlig kombination när hans sång möter rockmusiken. Själva låten är snabb, en sån där lagom snabb rock där man faktiskt också hör vad som sjungs, alltså ingen hårdrock. Det är heller inget problem att förstå vad låten heter då ordet ”Runaways” är ofta återkommande i refrängen. Instrumentalt solo ingår. Runaways kan liknas vid ettt ungt Alien.

Dolly Style – Rollercoaster
Välkommen till karnivalen. Men förvänta er inget ”Hello hi”. Det här är en mer vuxen Dolly Style. En halvsnabb ganska trallvänlig Timoteijdoftande glad låt som möter discon. Dock känns den lite för svår för att bli det där klistret på hjärnan. Det finns risk att man tre bidrag senare har glömt bort hur den gick, det har åtminstone jag gjort redan.

Martin Stenmarck – Du tar mig tillbaks
Här möter vi en berättande Martin Stenmarck som minns tillbaka till när han och partnern var 15 år yngre, alltsammans under pianokomp som är det enda som hörs under den första versen. De övriga instrumenten hakar på när refrängen kommer. Riktigt härlig mogen, modern ballad som ger ungefär samma känsla som när man den där sista sommardagen hänger med ett gäng nya vänner och bara önskar att den inte ska ta slut. Stenmarck ber innerligt om att dra tillbaka tiden i denna starka text och fina ballad. Lyckas han fånga tv-tittarna kan han bli farlig i detta startfält.

Linda Bengtzing – Killer girl
Killer girl är en typisk lightschlagerpop modell Linda Bengtzing. Det som gör att vi ändå får möta en ny bengtzing är texten som är ganska fräck och bestämd. Bestämt är också vad Linda är när hon sjunger. Hon vill verkligen vill ha den där killen som inte finns där riktigt än och verkar vara väldig krävande. En modern text som mycket väl kan vara den första i MF-historien att innehålla ordet ”instagram”. Efter ett stick där kören tillfälligt tar över avslutar Linda starkt.

Frans – If I were sorry
Den lilla Zlatanpojken har vuxit upp till en tonåring. Frans tycks på kuppen ha tagit till sig James Blunt-inspiration inför detta deltagande för han har en säregen släpig sångstil som också gör att orden ibland flyter ihop. Själva låten skulle jag säga inte har en chans i detta startfält men så kommer Frans och gör denna slowpop på ett ”osvenskt” sätt. Det är kluvet här. Samtidigt som bidraget känns lätt trist har den en intressant sida också.

Panetoz – Håll om mig hårt
”Håll om mig hårt” Kanske inte den låttitel man i första hand kopplar ihop med Panetoz. Det som dock är sig likt är att de har en dansant festlig poplåt, hade ni väntat er något annat? Även här är det mycket text de har att ta sig igenom men mellan verser och refränger ligger en tacksam utdragen fras med endast två ord som skiljevägg. Sången får de sköta själv men dansa till den skulle jag kunna göra i rätt sällskap (dansar vanligtvis inte).

Molly Sandén – Youniverse
Hjärtslag är det första som hörs i stort sett i Molly Sandéns Youniverse. Molly sjunger vackert i en tvättäkta ballad med moderna tongångar. Man känner igen den nya Molly i låten Dock kändes den inte kändes så stark som man först hade förväntat sig. Den lyfter inte riktigt förrän mot slutet på uppspelningen men det är just det är slutet som skvallrar om att jag tror den kommer lyfta ganska bra när det blir live.