Bildspecial av Skellefteås efterfest

Caroline af ugglas anländer
Elin Petersson anländer
Tommy Körberg häller upp champagne
Ravaillacz skålar
Glada grabbar i Ravaillacz
Skumpasprut med State of drama
Emil nöjer sig inte med glas, varför inte ta flaskan direkt?
Dusch av champagne utdelas av Emil när State of drama firar
Ett födelsedagsbarn, en av låtskrivarna till ”En riktig jävla schlager” grattas.
Janet Leon på dansgolvet
Eddie Razaz med dansare kör Alibi.
Clas Malmberg minglar

 

Kupp mot Boström och G:son på livad efterfest

Även Skellefteå bjöd på en lång efterfest. Lokalen gillade jag skarpt! En stor rymlig välplanerad sal med stor plats för dans i ena delen av rummet, på lagom avstånd från borden.

Caroline af Ugglas och Elin Petersson var tidigt på plats. Först vid 23.30 anlände Ravaillacz och kort efter de State of drama. Körberg fastnade dock i receptionen till en början, där han skrev autografer till några småtjejer.

Körberg fick äran att öppna flaskan men undvek att duscha bordet och sin omedelbara omgivning med innehållet. Istället hällde han upp glas efter glas och delade ut.

Då var det mer livat och blött hos State of drama. Där var det Emil som greppade champagnen, skakade den och njöt av att ta sikte på de omringande fotograferna. Två gånger. Det som var kvar räckte till att både vattna sina bandmedlemmar direkt i gapet samt duscha i det.

Maten under kvällen bestod av en mindre buffé med lite kött, potatis, lax, sallad och bröd. Till dessert bjöds pannacotta och chokladmousse.

Musiken var väldigt blandad, både schlager, rockigt och annat. dessutom gjordes en kupp mot Boström och G:son där hans danska bidrag We own the universe (sjungen av Daze) spelades. G:son som stod i den mindre baren längre in bara skrattade. de låtar som ända hördes mest var Eddie Razaz Alibi och Janet Leons Heartstrings. Det var säkert 4-5 gånger/låt under kvällen. Elin peterssons Island spelades först mot slutet då de lugnare låtarna plockades fram. Då var klockan närmare 04.20. Ett plus för Eddie som kom upp och dansade varje gång hans låt spelades. Den första gången det skedde, tidigt på kvällen, visade han upp ett ”specialkoreograferat spontanummer” för oss tillsammans med dansarna, till stort jubel och många applåder. Just Eddie oc Amanda Fondell var väl de artister som var kvar till slutet och kanske någon mer som funnit ett lugnare hörn i någon enskild vrå.

Nöjd efter Skellefteå sitter jag nu på ett snabbtåg på väg hem. Bildspel från festen utlovas, förhoppningsvis väldigt snart. Beroende på hur bra internetuppkopplingen här är. Så håll ut i alla fall några minuter till. 🙂

Eddie om att ha fått Alibi: ”Vilken ära”

Du kommer från idol, via Rebound och hit till Melodifestivalen med låten Alibi, hur är det?

– Det är fantastiskt, det här är som min solodebut så jag ser mig nästan som en ny artist vilket jag är. Det är en ny start, det här är jag.

 Tror du att du har fördel av att ha varit med i idol?

– Absolut.  Med kameror och sådant är det absolut en fördel, att man varit med i en tävling och vet exakt hur man funkar i tävlingssammanhang och vad man kan bli bättre på.

Hur har du haft det med alla kameror här?

Eftersom vi tog ett nummer från en danslokal till scenen så var det lite svårt med vissa saker, kamerorna var lite svårt att hitta, liksom markeringarna.

Hur kom Alibi att hamna hos dig?

– Genom mitt bolag. De frågade om jag ville sjunga på en låt som kom med, då fick jag höra den och det var kärlek, absolut. Det här är min låt.  Den är fartfylld, det är jag. Mycket händer i den. Sen är det G:son och Boström som skrivit den, vilken ära.

 Numret innehåller mycket dans, hur är det att dansa och sjunga samtidigt?

– Det är kul. Jag dansar ej lika mycket som mina dansare gör men jag följer med på vissa steg. Sången är viktigast för mig.

Är du en tävlingsmänniska?

– Tävlingsmänniska är jag absolut. Det tror jag att alla vi är här.

Hur tar du kritik och nederlag?

– Jag väljer att ta det till något positivt. Allt händer för en anledning, det tror jag stenhårt på.

 Hur tar du beröm o framgångar då?

– Det tar jag med en stor tacksamhet. Jag blir jätteglad, avslutar Eddie.

MC-klädd Eddie dansar loss

Fredag betyder klädrep och denna semifinal är inget undantag. Eddie Razaz har dragit på sig sin svarta jacka och byxor med paljetttäckta knän medan dansarna hoppar runt i batikmönstrade svart-vita tighta byxor. Eddies kläder för tankarna till en mc-kille. Första repetitionen sågs från långt håll och det såg inte helt fel ut på storbildsskärmarna, snarare läckert.

Mycket dans blir det, Eddie

Eddie som repat igenom första gången har kortare diskussioner med dansarna och Sacha. Vid ett lugnt tillfälle pekar han ut mot parkett och tycker att det är för tyst på parkett. kan bero på att det jobbas framför scenen bland oss…

Han nummer innehåller mycket dans. LED-balkarna lyses upp i vitt och rosa och han har endast två tjejer som dansare med sig från början. Lagom till refrängen kommer ytterligare fyra uppspringande. Strålkastarna följer musiken vilket gör den snabba melodin extra tydlig. Kameror verkar inte vara något större problem för Eddie. LED-balkarna ändrar under numrets gång färg till även grönt och lila.

Caroline af Ugglas på övre halvan i svårtippat startfält

Alibi Eddie Razaz

Eddie Razaz Alibi börjar med ett lugnt pianokomp men går snabbt över till en snabbare takt, bland annat med inslag av snurrande skivtallrik. Liksom hittills detta år har varenda ensam kille haft en discolåt, Så även Eddie. Det är ungefär samma tempo rakt igenom men den får lite mer liv i refrängerna. Eddie får bra komp av tydliga trummor såväl vid sången som i konstpauserna mellan textraderna. En instrumental bit är insprängd. Ett lugnt stick leder oss till tonartshöjningen.

Island – Elin Petersson

Island är en lugnare låt med gitarr och fin sång av Elin. Det är skönt komp, en härlig takt i melodin med bland annat gitarr som hela tiden finns med. Dock småtrist även om takten ökar vid andra versen.

En riktig jävla schlagerRavaillacz

Nu har vi kommit fram till veckans schlager. I alla fall enligt Ravaillacz. Jag håller inte med. Det är en blandning av irländsk pubmusik light och dålig försök till ”Värsta schlagern”-uppföljare där kalle Moraeus är med.

Körberg inleder för att sedan få sällskap med de andra i gruppen vid ”Nu får det vara bra!” som man kan säga är sticket upp till refrängen. Tonartshöjning är en självklarhet när det handlar om en schlagerlåt, så även här. Körberg till och med skriker ”Tonartsbyte för helvete!!” innan de börjar sjunga om Eurovision. Ändå tycks den stå och stampa på samma plats utan att komma vidare. Själva texten handlar om vad just schlager är och att de själva är ett musikaliskt gäng man ska rösta på. Jag tvivlar i dagsläget på att de kommer ta sig till final, bland annat för att Värsta schlagern som många känner till sedan tidigare är så mycket starkare.

Dumb Amanda Fondell

Amanda inleder lugnt, nästan melankoliskt. Till refrängen blir den snabbare, det är också här Amanda får mer kraft i rösten. Trummor och bas är två av instrumenten som hörs. Inte så värst snabb, snarare lite seg i versen. Efter andra versen tonas låten ner aningen för att få ny kraft av tonartshöjningen vid avslutande refräng. Vad gäller Amandas röst är den lte gnällig och raspig. Man får en känsla av att Björk har kombinerats med en rocktjej med släpande sång.

In and out of love – Martin Rolinski

Det skriker disco om Martins snabba In and out of love. Den kan förklaras som Modern talking med gästspel av Lili & Susie. Taktfast snabb musik som är lätt att hänga med. Martin kan sjunga och han passar att göra denna låt. Även här hittar vi tonartshöjning mot slutet. En symbal slår av låten som handlar om kärlek och känslor.

Hon har inte – Caroline af Ugglas

När en film görs brukar ofta uppföljaren bli sämre. Hon har inte fullkomligen skriker Caroline af Ugglas och påminner en hel del om den gnälliga Snälla snälla, både musikaliskt och röstmässigt. Du kommer garanterat känna igen henne! Den här är lika lugn som hennes tidigare två melodifestivalbidrag. Den dör ut i slutet. Överlag en sövande låt, lär inte bli min favorit åtminstone. Dock ska hållas i minnet att hon sist delade Sveriges befolkning. Älskade man inte Snälla snälla så avskydde man den. Än är allt öppet.

Falling – state of drama

State of dramas Falling är en rockballad som likaväl skulle kunnat göras av Backstreet boys då det är det stuket. Låten börjar emellertid med piano och gitarr till grabbarnas stämsång. Tempot ökar markant till refrängen och det är tydligt skillnad på vers och refräng. Som det känns nu en av de starkare i startfältet. Ett kortare stick leder upp till avslutande refräng.

Heartstrings – Janet Leon

I bakgrunden på Janets låt hörs trummor som av hjärtslag. Refrängen är syntakig och snabbare, en okej discolåt. Janet har en stark röst som i sin tur ger låten styrka. Ett stick med utdragen ton ger sedan tonartshöjningen till upprepande textfras, för att sedan avslutas tvärt.

Ett oerhört svårtippat startfält som känns sämre än förra veckans. Även dessa låtar behöver nog ses även med ögonen för att växa. Här skulle kunna ske vad som helst på lördag men jag tror att Caroline af ugglas som vanligt kommer att placera sig på den övre halvan samt att State of drama med sin rockballad kommer göra detsamma.