Livad efterfest i Friends arenas bankettsal

Robin Stjernberg firar sin seger

Finalefterfesten som hölls i Friends arenas Bankettsal var verkligen välbesökt. Gästerna anlände på röda mattan en efter en och det var såväl utslagna deltagare från i år som finalisterna men även tidigare års deltagare och andra inbjudna. Till exempel syntes Nanne Grönvall i vimlet. Mary N’Diaye, Amanda Fondell, Johan Rabeus och övriga Raviallacz fick samtliga posera vid ankomsten. Sean Banan visade sin vighet för den samlade pressen efter att ha skrivit autograf men det var ingen penna han fick från början och när han upptäckte det vände Sean sig till mamman:

– Det här är ingen penna, du gav mig en ljusstav…

Med rätt verktyg i handen blev det en autograf till pojken som sedan fick vara med på bild tillsammans med honom.

Till slut anlände segraren av Melodifestivalen 2013, Robin Stjernberg, hårt omringad av vakter och delar av sitt team. Väl uppe på scenen hade den gigantiska flaskan redan öppnats och champagne hälldes upp i glas. Som den stora segraren ville förstås Robin fira fullt ut så med flaskan i famnen skakade han den och duschade de lika festglada gästerna nedanför, varav de flesta med kameror snabbt valde att backa eller skydda sig och utrustningen när drycken kom ned. (Även undertecknad…) Efter att ha sjungit och dansat till sin egen låt fortsatte partyt ända in på tidig morgon, sisådär 05-snåret.

Camilla Henemark som nyligen fått sparken från Army of Lovers tycktes strunta totalt i det och njöt av efterfesten där varesig Alexander eller Jean-Pierre syntes till. Även Britta Bergström var där och firade med att umgås med vänner. Michael Feiner dansade loss med Caisa och bekanta till musiken och hejade glatt på alla de kände. Mattias Andreasson var också där och och minglade runt. Bland annat fick jag och några vänner en pratstund med honom, Mattias med något starkare dryck i handen kommenterade min vattenflaska, som en av de striktare vakterna först inte tillåtit mig att ta ut från festsalen trots att den inte innehöll en en promilles promille alkohol. Carola tycktes lämnat festen tidigt men Danny var kvar desto längre och var en av de som visade upp både dans- och sångkunskaper från scenen samt dansgolvet.

Tidigt på söndag morgon hittade jag Anders Lundin och hans fru Kerstin vid garderoben. Båda hälsade glatt. Kerstin som ända sedan stenåldern körat i Allsång på Skansen berättade att hon kommer att ses i kören även denna sommar.

Runt o4 klev Robin Stjernberg upp till DJ:n och talade med denne. Någon minut senare dånade You ut i högtalarna och Robin var inte sen gå upp och att dansa till denna.

Vid 05 stängdes musiken av och de kvarvarande besökarna tog sig sakta ut under det att salen städades och ljuset tändes. Väl utomhus förvånades flera av vad som hänt:

– det snöar! Kylan var troligen en av anledningarna till att flera såg ut som vilsna kycklingar där man gick mellan taxibilarna och frågade vems bil det var medan andra förare ropade ut namn. Jag fann till slut en taxibil som jag delade med Johan Rabeus härliga kollega från Stadsteatern.

Lagom trevlig efterfest med mycket skumpa

Till Malmös efterfest kom jag lite senare än vanligt men det verkade å andra sidan finnas flera champagneflaskor än vanligt. Bland annat passade Robin Stjernberg som gick till andra chansen på att spruta ned halva journalistkåren. Aldrig har det gått så fort att ställa ifrån sig en tallrik mat och hala upp kameran ur väskan… Och aldrig har det väl sprutats så mycket dryck som då.

Festen höll till på två plan med dansgolv, bar och hög musik på nedre plan och maten samt lugnare vrår på övre planet.

De festglada Alcazar befann sig i minglet, hade man väntat sig något annat? I och med att alla 32 bidrag nu framförts blev det från midnatt fritt att spela alla låtar. Det resulterade i att Michael & Caisas We’re still kids spelades ett oräkneligt antal gånger förutom Sean Banan, Robin Stjernber, Ralf Gyllenhammar med flera.

Mitt i vimlet syntes två körtjejer tillika goda vänner, Dea Norberg och Britta Bergström. De hade inget emot att ställa upp på bild. Dea som värmer upp publiken inför genrep och direktsändning drog in sin manliga kollega och därmed blev duon en trio.

Sylvia Vrethammar försvann snabbt från festen medan flera andra höll sig kvar ett bra tag. Strax före 04 kom en vakt fram till DJ:n och viskade till honom om att nu var det sista låten som gällde. Musiken tystnade, ljuset tändes och festen drog sig sakta bortåt upp mot hotellrum och möjligen ett eller annat uteställe.

 

Karlskrona bjöd på avslappnad och en gnutta galen efterfest

Den efterfest som Karlskrona bjöd in till var en positiv överraskning. Visserligen vet man aldrig vad en sådan kan bjuda på men denna var både trevlig, avslappnad, rolig och en gnutta galen. Till liten del beroende på den passande lokalen men idel glada gäster klar fördel.

Jag gjorde en kort visit till pressrummet på festen för att göra klart det sista och hann sedan ut festsalen för att inspektera buffén på närmare håll strax innan vinnarna David Lindgren och Yohio anlände. Yohio omringades omgående och fick en svans av hungriga fotografer efter sig. De som inte trängdes där stod vid David Lindgrens bord, ivrigt väntande på att finalplatsen skulle firas med att champagne. Flaskan öppnades och ett lokalt lättare regn kom. Lycklig David var sugen på mer regnskapande men fick snart sällskap av Yohio som skålade och öppnade egen flaska.

Festlokalen var öppen och bra planerad, utan alltför trånga passager eller dyligt. Längst in i lokalen var dansgolvet beläget, som ganska tidigt besöktes men så satte DJ:n på en av BWO:s låtar och dansgolvet tömdes helt. Uppenbarligen ett dåligt låtval av killen i skivbåset, som för övrigt blandade hej vilt mellan såväl Swedish house maffia som tidigare festivalbidrag samt ”vanlig” pop- och dansmusik.

Utslagna Michael Feiner & Caisa kom galopperande i sick-sack mellan borden när deras låt plötsligt strömmade ut i högtalarna och visade upp sina danskunskaper. Michael utan sax…

Därefter byttes We’re still kids ut mot Gosa. Mary valde att dansa runt sitt eget bord med dansarna och uppmanade till allsång. Men tycktes ha fått blackout först textmässigt.

– Jag kan texten, bedyrade hon och uppmanade sedan till att man gärna fick sjunga med.

Jay-Jay befann sig lite överallt, ibland vid borden, ibland på eller nära dansgolvet och ibland vid baren. Det var vid sistnämnda plats jag fann honom när vi tog en pratstund om hans röst, som har lite samma klang/stuk som Fredrik Kempe.

– Men jag har hållit på längre så det är han som låter som mig, bortförklarade sig Jay-Jay med.

Någon som först inte hittade till dansgolvet var en ut Yohios sällskap som två meter därifrån fast med ryggen mot frågade Mary:

– Var är dansgolvet nånstans?

Riktningen pekades ut och efter detta syntes de ganska flitigt där tillsammans med Yohio som bland annat lyftes upp i luften sitt gäng och tycktes njuta av det. Det var dock inte de som lyckades få en av takplattorna av ramla bort under kvällen så att vakterna fick plocka fram en stege och sätta tillbaka den.

Körsångerskan Dea som värmer upp publiken inför genrep och direktsändning tillsammans några artistkollegor fanns förstås även hon på plats och minglade runt. Hon reagerade direkt när vi träffade på varann i lokalen. Jag fick veta att hon även kommer vara med på två bidrag i år, dels bakom Janet Leon och dels köra på ett av bidragen i Malmö. Själva artistens namn har tyvärr försvunnit ur medvetandet.

Vid 03 spelade DJ:n Jay-Jays Paris som sista låt. Jay-Jay var dock inte alls ledsen över att ”komma sist” här heller utan tog det väldigt roat. Ljuset tändes, gästerna rörde sig allt närmare receptionen och entrén men ville inte riktigt sluta festa än. Några åkte upp med hiss. Själv lämnade jag hotellet cirka 03.30.

Efterfesten med Eufori(a)

Gårdagens efterfest höll på länge, som brukligt typ när det handlar om finalen. Jag kom inte dit förrän nån gång efter 23. Såväl årets artister som tidigare års deltagare och andra kända ansikten droppade in med ojämna mellanrum.

Några andra ville gå åt andra håller, nämligen ut. Det var inte det lättaste alla gånger. Under tiden Sean Banan med följer hade anlänt och omringats av fotografer kom det två personer, Christer Björkman med en vän, som får vara anonym. Bägge pratar glatt och försöker ta sig igenom högen av fotografer, det är rätt svårt.

vännen: Det är saker i vägen här.

Björkman (roat): Va, saker? Är det SAKER i vägen??

Bägge lyckas tränga sig förbi och försvinner ut.

Klockan tickade på och först efter midnatt hördes plötsligt Euphoria i högtalarsystemet. Segrarinnan var på intågande. Hon eskorterades upp till scenen där hon poserade med sin gigantiska blombukett samt en champagneflaska modell jumbo. Däremot blev det varesig sprutande eller skålande. Istället lämnade hon över flaskan till en annan:

– Don’t drink! sa hon sedan och skrattade.

Henrik Jonsson undrade sedan om det inte fanns några som ville höra vinnarlåten igen. Jodå, det fanns det förstås. Loreen fick mick i handen, musik sattes igång och vi fick höra segerlåten ännu en gång.

Utan personal som arbetar med Melodifestivalen på diverse sätt vore inte Melodifestivalturnén möjlig så Henrik ropade upp Christer Björkman som berättade om röstningsrekordet (som jag kommer ta upp i nästa inlägg) samt tackade diverse medarbetare. På det följde fler uppträdanden av årets finalister.

Med en så stor sal och så pass många människor i samma rum blir den en himla massa människor, varav en hel hög bekanta ansikten. Susie Päivärinta, Top Cats låtskrivare, hade tagit med sig systern Lili som även hon njöt av att få en chans att festa och umgås. David Lindgren hade en spelning bokad på annat ställe och försvann ett tag för att sedan återkomma till Annexet där han roade sig med vänner och släktingar under resterande kvällen och natten. Även Gustav Eurén, låtskrivare till Timoteijs Kom, var där liksom Christer Lindarw. Mot slutet av natten började drycken ta slut i bägge barerna, framför allt cidern men även en del annat.

Dansgolvet var fullt så det dansades till mycket schlagermusik även i anslutning till den vänstra baren, men närmare 04.30 tändes lamporna. Kort därefter tystnade musiken och DJ:n beklagade att han tyvärr inte får fortsätta spela trots att han skulle kunnat göra det ända till 8 på morgonen. Istället makade sig de kvarvarande sakta men säkert mot utgången och flera smakade på den tjocka kryddiga korven med bröd som erbjöds vid utgången. Några trötta själar som ville åka hem samlades i T-banan i väntan på morgontåget, däribland Gustav Eurén.

Skumpa byttes mot flasköl i Nyköping

Nyköpings efterfest satte punkt för andra chansen-veckan. Denna fest kändes dock redan från början lite avslagen och maten visade sig vara mest plockmat som gurkor och morötter att doppa i såser samt lite annat mer matliknande men ändå lättsamt.

Top Cats var väldigt snabba på att anlända till festen, vilket vinnarna vanligtvis inte brukar vara. De valde att fira med att spruta flasköl på den samlade pressen istället för champagne. Om jag får komma med ett litet tycke här så är champagne mycket bättre att spruta med än öl, lite olika drycker som beter sig på lite olika vis under luftfärden. Det man däremot inte kan klaga på var Top Cats topphumör – fem glada busiga killar som bjöd på sig själv.

Top Cats firar

Den andra finalisten Thorsten Flinck samt orkester anlände betydligt senare och skålade visserligen i champagne men drycken hälldes upp i glas av en i hans team först. Därefter skålade och poserade Flinck med orkester omringad av kameror.

Thorsten Flinck skålar

Lokalen bestod av tre större delar med dansgolvet i centrum. Dåligt musikval gjorde att det var väldigt få som hittade dit under de första timmarna men efter att mat intagits och klockan började ticka mot midnatt och över fylldes golvet på. Samtidigt blev det mer schlagermusik i högtalarna.

Glada Youngblood

Dock började folk troppa av redan kring 01, däribland Andreas Johnson som skulle vidare mot Sundsvall för en signering redan på söndagen medan Sarah Dawn Finer bara vill åka hem till Stockholm. Top Cats, Sean Banan och Youngblood dröjde troget kvar ända till slutet av festen. Faktum är att när DJ:n stängde av musiken tog Top Cats över. De hade hittat en flygel i ett hörn och förvandlade yttersta delen av festlokalen till en mindre pianobar. samlar du ihop ett gäng musikaliska människor i ett rum med instrument så är chansen ganska stor att någon förr eller senare hittar fram till det, inget konstigt alls.

Ungefär då bestämde sig flera av oss för att gå och hämta ut jackorna. Vi hamnade bakom Sean Banans koreograf och fick en kortare berättelse om kravet som ställdes på honom inför skapandet av koreografin samt en lektion i ”Banan-dansen”, vilket gick väldigt bra för Gustav Dahlander och Mirja Bokholm, webbredakör samt skrivande reporter för SVT:s webbsida. Jag kom till slut fram till garderoben, hämtade ut kläderna och lämnade festen. Nöjd över en trevlig avslutning på dagen.

Leksands lyckade varma efterfest

Nej, jag har inte glömt efterfesten. Går det över huvud taget att göra det?

Liksom välkomstfesten höll efterfesten till på Delacarlias övervåning. Däremot var det betydligt trängre i lokalen med mer minglande folk, lite andra rätter och plockmat i buffén samt att det var rejält varmt i lokalen. Det var så varmt att det till slut kändes som att man skulle svimma så vi gick ut för att få lite syre och svalka. Uppiggad och på väg tillbaka upp till festen mötte jag två andra på väg ner.

– Vad varmt det är! sade den ena av de och torkade sig i pannan med handen.

De två programledarna var först in, sedan droppade artisterna in en efter en. Finalisterna Molly Sandén, Björn Ranelid och Sara Li anlände i stort sett samtidigt närmare midnatt och avancerade snabbt till ett gemensamt bord där fotografer (längre än mig) trängdes runtom för att invänta champagneduschen.

Björn Ranelid hade fått en väldig kick efter sin finalplats och sprang runt en hel del, kanske den som minglade runt mest samt hälsade på vänner och bekanta. På det välfyllda dansgolvet kunde de dansanta Youngblood hittas, bland annat. Det spelades väldigt lite schlager under kvällen men när Love generations Just a little bit hördes i högtalarna hittade gruppen snabbt trappan mellan baren och dansgolvet där de bjöd alla som ville på en repris med med lite annorlunda koreografi förstås.

Love generation i ny koreografi

En glad Christer Björkman stod gärna i samspråk med bland annat Warner-Camilla. Vid 03 stängdes musiken av men trots att klungor började dra sig därifrån var det ändå rätt många i närheten av baren som inte tycktes vilja lämna lokalen. Jag, en syntolk och en tjej från hänt extra planerade hemgång när det började tunnas ut. Jag hann till och med säga godnatt till Britta som satt ett tag vid flygeln och lyssnade på två tjejer samt ge  respons och reflektion på musiken. Sedan fastnade vi med en ung lokal kille som lyckats smita in bakvägen på festen. Han gav bland annat en historielektion om Leksand. 03.40 ungefär när det hade tunnats ut ännu mer på gäster, varav flera artister, slet vi oss slutligen därifrån. En mycket lyckad och fängslande efterfest.

Jenny Silver gästade efterfesten

Såhär Mello-färgglatt såg skynket bakom DJ:n ut tidigt på kvällen

På fredagens repetitioner hade Studiomannen henric von Z efterlyst sin fru Camilla Bjering på skivbolaget Warner och bad den samlade skaran framför scenen att skicka sms till henne. Mindre än 20 minuter efter finalisternas skålande dök hon  så upp på efterfesten, gick till sin kollega vid ett bord och kom sedan raskt fram för att glatt tala om att ”nu är jag här!”. Hur många sms som kommit det visste hon inte, men första tanken var att telefonen hade gått sönder. I samma veva kom en minst lika glad Helene Wigren fram som gått till andra chansen med sina artister Top cats.
Just Top cats var de första ut på dansgolvet som en stund senare var fullproppat med dansglada människor. Vissa nöjde sig inte med att dansa där. Andreas Lundstedt som åkt ur tävlingen fick fart när hans låt hördes i högtalarna och gjorde hela sitt nummer nära Timoteijs bord, med två av dansarna bakom sig. Aldrig, aldrig hördes sedan minst två gånger till innan kvällen var till ända. Plus Mimi oh och en massa andra härliga äldre MF-låtar.

Mitt ibland alla minglande folk hittade plötsligt Jenny Silver oss (mig med vän) i minglet. Det blev lite prat och kramande. Min vän undrade när hon ska vara med i Melodifestivalen igen. Det kunde hon självklart inte svara på men tillade:
– Du får lägga fram ditt önskemål till Christer Björkman.

Jenny Silver på efterfest

Tjejerna i Timoteij tycktes befinna sig både här och där och man sprang på minst en av de flera gånger under kvällen, men det fanns flera som man stötte på i förbifarten, till exempel grabbarna ur Top cats och Andreas Lundstedt. Thomas Di Leva däremot syntes inte till i vimlet, han kan ha suttit vid ett bord någonstans och bara överskådat allting. Runt 03 tystnade musiken och ljuset tändes, de kvarvarande gästerna drog sig sakta längre och längre mot garderoben eller sina rum. Runt 03.30 lämnade jag artisthotellet och dess gäster till sitt öde.

Finalisterna David och Ulrik inledde festen blött

Göteborgs efterfest var mer som Göteborgsfester brukar vara. Med bra musik och trevlig lokal. Jag tog ganska omgående av den lilla mat som bjöds på buffébordet vid ankomsten men hann inte mer än ställa ner tallriken innan det blev uppståndelse runt David Lindgren och Ulrik Munther som anlänt. De fick varsin flaska, snart 18-åriga Ulrik en stor pommac, att segerspruta med. Och spruta gjorde verkligen. En sprudlande glad David passade på att spruta ner halva fotografligan som stod bredvid. De som stod i Davids målsiktet backade illa kvickt för att inte bli helt dyngsura. David och Ulrik skrattade väldigt gott åt det hela. Därefter skålades det mellan finalisterna.

David med champagnen

Nedsprutning av press
Skål!

Efterfest med både disco och pianobar

Växjös efterfest tillhör en av de bättre. Mycket för att DJ:n som spelade där körde schlagerlåtar blandat med gamla godingar som till exempel Village people. Dessutom spelade han på ända fram till 04 innan de beslutade att det var dags att tända ljuset och avbryta alla festglada.

Något champagnesprut såg jag inte till, hade de det så skedde det en stund före 24-slaget då vi var tre stycken som slagit följe dit per taxi  äntligen lyckades anlända. Lokalen var delad i flera olika rum, hela fem stycken bör det ha varit. Trängst var det i största rummet där baren, artisternas bord samt det välbesökta dansgolvet var beläget. I rummet intill stod bufféborden uppdukade med till exempel kött, lax och pajer och ännu längre in ytterligare tre rum med ståbord och några sittmöjligheter. Här i ett hörn stod också en flygel. Instrument + artister brukar ju hänga ihop så här skapades en mindre pianobar för de som tröttnat på att träna bort chokladdesserten på dansgolvet eller helt enkelt bara ville ha det lite lugnare.

Abalone Dots och Dead by april syntes en hel del på dansgolvet dit även Christer Björkman senare lyckades leta sig för en stunds dans med ytterligare några dansglada själar. The Moniker tog det lite lugnare och satt bland annat vid ett bord under samtal med några andra bekanta. Här satt även Sara Varga mitt uppe i samtal med någon bekant kille. Sean Banan verkade ibland ha klonat sig när han ena stundens sågs i baren och andra på dansgolvet. Denne artist behagade också bjuda upp undertecknad på dansgolvet, till en skivbolagstjejs stora glädje på ett helt annat skivbolag än han ligger.

Sean Banan på efterfest

De tre programledarna verkade lite lugnare och jag såg de åtminstone mest kring deras bord eller ståendes i samtal med någon. Thorsten Flinck stod under maten bakom oss men sedan syntes han knappt till något förrän då alla var på väg att gå hemåt eller fortsätta på någon egen efterfest. Då traskade han in i lokalen igen med ett brett leende på läpparna. Marie Serneholt som även hon varit lite varstans försvann sedan iväg med Sean Banan och sin skivbolagskontakt bland annat. Gissar att den efterfesten kan ha hållit på ganska länge…

Efterfesten ville aldrig ta slut

Efterfesten i Malmö var väldigt lyckad och rolig. Jag och två från Melodifestivalklubben anlände i taxi till efterfesten i samma veva som Pernilla Wahlgren. Precis lagom för att hinna vara med då Peter Jöback och Anna Bergendahl öppnade en champagneflaska så det sprutade.

Det känns som att alla var där och några till, med en hel del tillhörande mingel. Festsalens planyta var ganska öppen och bestod av tre partier: en avlång del med artisternas bord samt en mindre bar. I anslutning till det ett ganska stort dansgolv och i andra änden en lite större del med ståbord, några soffor  i ena hörnet och en stor bar. Buffébord stod uppställda på tre ställen och innehöll någon röra med räkor i, en godare risblandning och lite kött samt några till saker. Dock ingen efterrätt vad jag upptäckte, men senare på natten kunde du få varmkorv. Varmkorv finns det tillräckligt i pressrummet under dagarna så den hoppades över.

Det var en härlig öppen stämning i hela salen som skvallrade om att det nog skulle bli en del dans, mycket riktigt blev det så. Eftersom de nu får börja spela alla årets låtar så hördes en hel del av årets bidrag, men även från tidigare årgångar. Anna Bergendahl var en av de första upp i en dans tillsammans med sin far. Även Sibel, Christine Meltzer och en dansglad Pernilla Wahlgren som visade att hon fortfarande kan sin Picadilly Cirkus var nog flitigast på dansgolvet Men det hände mer än en gång att man mötte Wahlgren, NEO och Kempe på väg åt något håll. En glad Warnerrepresentant Camilla Bjering med bror befann sig också där och det blev ett litet samtal med henne under kvällen.

 Klockan 03 spelades kvällens sista låt – en tryckare. Men det var tydligen inte riktigt slut för trots att festsalen tändes upp litegrann satte musiken igång igen, liksaså dansen. En av låtarna som spelades var Hollow som bland annat en viss låtskrivare valde att sjunga med till. Först ett antal låtar och 30 minuter senare tystande musiken. När man inte längre fick vara kvar bildades klungor i foajén och utanför istället under skratt och prat. Sibel och Lovestoned tillhörde de som inte ville göra natt än. Klockan var 05 när hotellet lämnades för att gå hem till kompisen och sova några timmar.

Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Champagneregn!