Etikett: Efterfesten

Det blev en lång, sprudlande, livlig och händelsefull efterfest. Festsalen var densamma som förra året så man kände sig hemma direkt. Maten var okej men man behövde läsa på lapparna bredvid för att se vad det var för något upplagt. Då var det lättare med desserten som bestod av frukter och något gott bakverk. Kaffe fanns det också.

G:son kom tidigt och hängde innanför dörrarna med vänner och bekanta. Bert Karlsson som också kom förbi blev inte ens insläppt då han inte stod på gästlistan.

I sedvanlig ordning firade finalisterna med champagne. Sean Banan var först in av de två. Han skakade champagnen och sprutade glatt flaskans innehåll runt sig. Därefter klev han upp på bordet och vinkade upp bland annat Ola Lindholm. Ola lydde snällt sin artist, det är ju ändå fest och de har gått vidare.

Louise Hoffsten, andra finalisten, stod på tur. Hon visades till bordet, slog sig ned, fick flaskan och öppnade den. Men champagnen uteblev. Louise var lika glad för det och hällde istället upp drycken i glas. Kort därefter dök Sean upp vid hennes bord för att skåla och fira med sin medfinalist.

Ståborden som var utplacerade på dansgolvet försvann ganska snart efter midnatt och lämnade plats till alla dansanta. Dock var det hög ljudvolym så i samma rum som DJ:n var det ”skrika och gestikulera” som gällde. Om man inte valde att smita in till det anslutande mindre rummet med bar. Försök gjordes tidigt att få upp Joacim Cans på dansgolvet till sin egen låt men att göra det INNAN finalisterna anlänt och festen verkligen dragit igång var inte så genomtänkt. Jag tror inte ens att han hunnit komma den tidpunkten. Inte ens när Dannys gamla låt In the club kort därefter spelades kom artisten springande. Annars var det stor blandning på låtarna som spelades. Jennifer från Warner festade gärna med vänner och bekanta och var under kvällen på ett sprudlande humör.

Många valde att stå utanför dörrarna och umgås för där gick det att prata med varandra i normal samtalston. Passagen mellan garderoben och festlokalen fungerade alltså som spring- och hängställe för att hämta eller lämna saker, besöka toaletten eller bara umgås. Många av kamerakillarna och teknikerna satt till exempel i trappan och tjattrade. Felicia syntes på dansgolvet mot kvällens slut. Joacim Cans stod oftast med ett gäng antingen i passagen eller i närheten av borden. Bland annat med Babsan som kom förbi för att kolla in efterfesten, som utlovat sedan vi träffats på en matbutik hemma i Gävle i julas. Han jobbar med After dark på Rondo och stod nu i livlig konversation med Joacim Cans till jag kom fram och hälsade.

– Men hej! kul att se en till från Gävle… utbrast Babsan.

Jag kan avslöja att Lars-Åke Willhelmsson från början fått förfrågan att göra Sean Banans nummer men i slutändan inte fick, han skulle blivit för dyr.

Jenny Silverlämnade festen kring 01 eller så efter att ha visat upp familjens sovande nytillskott i babystolen.

Sean Banan var flirtig med många under kvällen och delade ut pussar till flera. Förutom att besöka dansgolvet förstås, ibland med sina dansare. Senare på kvällen dansade han glatt till sin låt från 2012, omringad.

Lite över 03 tystnade musiken och kort därefter tändes lamporna. Folk dröjde ändå kvar i salen tills vakter gav en fin pik att lämna salen genom att tala om att nattklubben öppnat en trappa ned. Trots det tog det säkert 20 minuter innan alla till slut lämnade platsen, av tvång. Antingen till nattklubben eller mot rummen. Pernilla Wahlgren tillhörde en av oss som var sist att lämna stället. De enda som satt kvar vid borden där inne var Christer Björkman, studiomannen herr von Z och Camilla från Warner. Om de satt kvar där inne när dörrarna stängdes förtäljer inte historien. Vi drog ner till nattklubben dit några från övevåningens efterfest fortsatte att festa men det verkar inte ha varit många som stannade där länge. Själv lämnade jag nattklubben vid 04.30 då inget särskilt hände mer.