Wilder fick snabbkurs i champagneskakning, Zia mer rutinerad

Göteborgs efterfest var i samma lokaler som förra året men med den skillnaden att de dekorerat upp lite extra och snyggare i år med såväl frukter på borden och vid buffén samt dekor i guld hängande ner mellan bland annat artisternas bord. Temat var ”Tusen och en natt”. Redan innan Zia och Wilder, finalisterna, lyckats hitta till festen var det bra stämning. Dock lite för lite schlagermusik under kvällen och natten.

Outtrigger vrålade sig in i festsalen, omringad av blixtrande kameror och Jessica Folcker blev upplyft av någon glad artistkollega mitt i dörrhålet. Den förste att komma till bordet med en väntande ishink var Oscar som lyckligt konstaterade att ”Det är  champagne!” för att sedan fråga var en person ur pressen stod. Denne blev troligen rätt blöt strax därefter för det tog inte många sekunder innan innehållet lämnade flaskan i en fin bana medan den skakades. Nästan obligatoriskt skålande på det med teamet.

Ace var lite segare och dröjde ända till klockan var nästan midnatt innan hon gjorde uppmärksammad entré. Trots lite över 10 års åldersskillnad mellan Oscar och henne visade sig ynglingen av de vara mer rutinerad av fira med att ge andra en alkoholhaltig dusch. Ace var betydligt mer försiktig och fick en hel del både muntlig och visuell hjälp över hur hon skulle göra och skrek glatt till mellan var gång. Delar ur hennes team valde dessutom att ta skydd med jämna mellanrum. Ofantligt roligt!

Wilder och Zia skålar, men Zia fick hålla sig ifrån champagnen.

Med finalisterna på plats kunde festen börja på riktigt. Ett vad från Zias team visade sig inte gå sådär jättebra men festen kunde ändå fortsätta, om än något naggad i kanten. Dansgolvet var populärt och fyllt för jämnan medan de som tröttnat på att röra sig till musiken för stunden satt och hängde vid borden eller parkerade sig i ”myshörnan” av kuddar och tyger vid den inre baren.Outtrigger, State of drama och EKO-Anna var väl de som hängde kvar i lokalen längst.

Vid 04 var det absolut sista beställningen i baren. Ungefär vid den vevan kom tre glada festgäster med ett barns fantasiförmåga på att man kunde använda ett guldsnöre till limbopinne. Cirka 15 sekunder senare hade resten i lokalen upptäckt tilltaget och snart ville alla visa sin vighet. En ung tjej i svart glittrig stass måste vara dansare för hon verkade inte ha någon ryggrad. Vid 04.30 ungefär hade alla schasats ut och några få hängde i en trevlig hög vid ett par fåtöljer/flygel precis utanför ytterligare ett tag.

Nour fick biljettproblem på tåget hem

Efterfesten blev precis som Oscar Zia siat – lång. Festlokalen utrymdes lite efter 04 men några hängde kvar en stund till. Som det ska vara på en efterfest. Dock lämnade jag trött artisthotellet närmare 05 eller något sådant. Nu rullar tåget som bäst hem från Göteborg med säkert halva Melodifestivalen ombord om inte mer. På tåget har såväl Jessica Marberger som värmer upp publiken på fredagarna som kamerakillarna, Oscar Zia tillsammans med Helene från skivbolaget, Johan Glans, EKO-Anna, Camilla Bjering med ett fång fina rosor i handen, SVT-personal, Anders Janson och Nour El Refai klivit på.

Nour slog sig ned i samma vagn fast några stolar bort, helt ensam. Ingen i hennes team är med. Utan biljett att visa upp fick hon tala om samt bokstavera sitt namn för tågvärden som ändå inte kunde hitta henne i sin maskin. Då blev det istället att ”ringa en vän” för att tala om att hon sitter på rätt tåg för det gick bara ett den tiden, men att hon ej har biljett att visa upp och inte kan hittas av tågvärden. Hon fick då information i andra änden om någon som ska befinna sig längre bak i tåget och ska veta mer om det. Nour tackade så mycket och konstaterade att då är det bara att försöka hitta åt människan medelst en promenad.

 

Hur många gånger kan man nämna Joy och Linnea Deb på 30 sekunder?

Kom på mig själv med att undra hur många gånger Joy och Linnea Deb kunde nämnas egentligen på 30 sekunder. Anders måste ha lyckats få in de allra minst fyra gånger medan han drog likheten mellan låten Echo och gruppen EKO som har samma låtskrivare bakom sig.

Nu står gruppen EKO på scenen men det känns lite stelt. Sångerskan når inte riktigt ända fram genom rutan.

Ace Wilder och duo-klistret Dr. Alban & Jessica Folcker fick sjunga (segrar-)repris

Till slut lottades först Ace Wilder och därefter Dr. Alban och Jessica med sitt allt mer starka lim ”around the world” till final. De som presenterades som andra chansen-finalister blev EKO med ”Red” och State of drama med ”We all are”.

Ace tycktes faktiskt ha vuxit 2 cm sedan första framträdandet så hur det går för henne kommer helt och hållet bero på hur hon lyckas leverera och förpacka låten genom rutan.

EKO: ”Vem fasiken vill inte testa det här?”

EKO bestående av Mikael Ottosson och Hannes Lundberg på synth samt Anna Lidman på sång gör sin låt ”Red” som andas 8o-tal. De kommer från Svensktoppen nästa och har därmed redan vunnit på ett sätt.
–  Det är helt fantastiskt och surrealistiskt. Man har liksom inte fattat vad man får vara med om i livet. Det är spännande, säger Anna som intagit en central roll mellan killarna även i green room.

Låten skrev EKO tillsammans med Joy och Linnea Deb.
– I och med att vi kom med på det viset som vi gjorde, kom med i tävlingen men hade ingen låt, var det det första vi fick ta tag i. Vi skriver väldigt mycket tillsammans och kände att det var väl värd en chans att få testa skriva med de som kan det här forumet.

Att ställa upp i Melodifestivalen är något samtliga velat i större eller mindre utsträckning.
– För mig har det varit en dröm Jag vet inte vad killarna säger men för mig har det verkligen varit det säger Anna.
– Det är klart man tänkte att det vore häftigt att uppleva hela cirkusen och stå där på scenen. Nu när man gör det känns det verkligen, ”wow vad häftigt”.
– Vem fasiken vill inte testa det här? Det är så jäkla coolt fyller Mikael i.

För trion var det både sjukt nervöst och smått kaotiskt i början.
– Man har fått så många intryck så det har varit skönt att få ett antal genomspelningar och lägga på lite saker var gång, förklarar de.

Höga toner av Anna i sången.
Anna bekräftar att hon tar höga toner i sången och lägger själv till:
– Väldigt höga.
Trots det och att det lät lite svajigt inledningsvis under torsdagens repetitioner är de övertygade om att rösten kommer hålla.
Ja, jag är väldigt säker, försäkrar Anna och får medhåll av en minst lika tvärsäker Mikael.
– Det kan jag garantera!

Sedvanligt uppskattad skaldjursbuffé i Kajskjulet

Göteborgs välkomstfest hölls detta år på Kajskjul 8. Artisterna trillade in i klungor och det tog lite tid innan alla hade hunnit komma. CajsaStina var en av de första att komma följt av Shirley Clamp och EKO. Outtrigger kom allra sist och det första de gjorde var att posera från vänster till höger inför smattrande kameror. Då hade festsalen öppnats upp för ett bra tag sedan. När de flesta så småningom hittat till sina bord välkomnade bland annat eventansvariga Monika Forsberg den samlade skaran till staden. En av hennes kollegor hade vissa svårigheter med att uttala några av orden så lite extra humor slank in där.

CajsaStina poserade i baren, det tog ett tag innan hon och Camilla från skivbolaget kunde fortsätta längre in.
Trion i EKO vid ankomsten
Jessica Folcker och Dr. Alban var popuära och stod kom inte långt innan de fann några att stå och tjattra med.
Shirley Clamp kom festen med en liten giraff nedstucken i handväskan. Denna lilla turmaskot fick hon 2004 i samband med ”Min kärlek”.
– Det är 10 års-jubileum i år, så självklart får den följa med, tyckte Shirley och lyfte upp sin glittrigt sin glittrigt klädda tygvän ur väskan för att låta den lukta på innehållet i champagneglaset innan fotografering.

Maffigt var det när skaldjursfaten bars in på ett pärlband av serveringspersonal. Det mesta utom rödlistade räkor hade lagt upp på de stora faten. Vid Oscar Zias bord fyllde någon av dansarna år, vilket inte undgick någon i salen då det sjöngs högt och glatt för denna person. Fördelen med att fylla år här är att när man firas KAN folk faktiskt sjunga.

Det minglades i lokalen. Flera tog en tur åt barenhållet på andra sidan skynket alternativt entrén som gav friskt luft om man önskade. Hela gruppen Outtrigger försvann ett tag medan CajsaStina valde att mingla stående mellan borden.

Efter skaldjuren kom kaffet med tryffel till. Nu började såväl artister som de andra att blandas upp ganska bra. Samtidigt började det tunnas ut vid borden. Vid 22.35 ungefär valde till exempel Shirley Clamp att lämna festen, som troligen fortsatte i artisthotellet senare. Jag valde att, nu när Melodifestivalen ändå kommit till Göteborg, slinka in på festplatsen  Jsons våning och träffade på Jim Jidhed, den forna festivaldeltagaren från 1991 och 1997.

Lite stelt men ändå säkert av EKO

Anna Lidman är sångerskan i trion och det uttryck hon ger på scenen är en säkerhet om än något stelt. Dock går hennes sång lite i falsett vid vissa partier. Det ger en mindre oro, hoppas att hennes röst håller och att det kommer låta bra på lördag när det verkligen gäller.

12 röda saftblandare på stativ står uppradade i en halvcirkel vilket ramar in såväl sångerskan som Hannes och Michael vid syntharna. På skärmarna bakom de projiceras ett mönster av vita spotlights som korsar varandra. Ljuset som lyser upp scenen går i rött och vitt.

Från visa till hårdrock i Göteborg

Så har då tredje semifinalens startfält spelats upp och Göteborgs skörd låter inte helt dumt. Det finns några bra, sköna låtar här. Bredden går från finstämd visa till hårdrock med möjlig headbangs-varning.

1. Outtrigger – ”Echo”
Göteborg går ut hårt med hårdrock som heter duga. Här är det dunka-dunka med trummor och hårda takter. Killarna sjunger men än med något hes röst. Distade gitarrer hörs genom hela låten. Överraskningen, som kanske inte är en överraskning ändå med tanke på genren är growlen. Denna stil som vi hörde av Dead by April i tävlingen första gången 2012. Vissa svårigheter fanns att hänga med i sången första gången.

2. Eko – ”Red”
Eko består av Anna Lidman på sång och Hannes Lundberg samt Michael Ottosson på synth/dator/drumpads & pukor. Trion har en elektropop med mer tydlig vers respektive refräng. Jag vill beskriva denna som en ”upphittad 80-tals Lili & Susie”. Musiken luktar 80-tal men sången är hårdare och modernare. En fräck blandning som har potential att sätta sig på hjärnan om man gillar denna typ av musik.

3. Oscar Zia – ”Yes we can”
Oscars Zias hopskrivna pophistoria är ganska snabb med något glatt i sig men den får mer liv längre in. Det är lite i stil med Eric Saade fast med en inbyggd, smygande ”OS-känsla”. Oscar sjunger väl och  ett instrumentsolo övergår till en brygga med tonartshöjning upp till avslutande refräng. Först vid andra lyssningen börjar man dock digga med lite.

4. Shirley Clamp – ”Burning alive”
Shirley återkommer till Melodifestivalen med en powerballad som visserligen är stark men det känns lite som att vi har hört den förut. Det är pianot och Shirley som gör låten. Det börjar lugnt, i andra versen vaknar den till mer. Möjligen svagare än Sanna var förra veckan.

5. State of drama – ”All we are”
Här hittar vi en snabb poplåt som möjligen försöker dra åt rockhållet. Det är trummor, bas och ”fotbollsklack” i refrängen. Apropå refräng så tycks största delen bestå av en väldigt upprepande refräng. De korta verserna dränktes mellan dessa refrängrader som till stor del består av själva titeln.

6. CajsaStina Åkerström – ”En enkel sång”
CajsaStina är enda artist som sjunger på svenska. Lägg till att detta är en visa, med mestadels gitarr och finstämd sång. Den passar förstås sångerskan (skriven av henne själv) och hon sticker ut ur starfältet. Trots att låten är skön och lär gillas av de som älskar lugna visor kan hon få svårt att gå vidare. Risken är att det är för lugnt. Gör CajsaStina som fröken Benediktsson så går hon troligen till andra chansen, då det inte lär finna två Ellen under ett och samma år.

7. Ace Wilder – ”Busy doin’ nothin'”
Under första lyssningen råkade denna kastas om med startfältets avslutande bidrag. Det ändrar förstås ingenting. Här hör vi ett något schizofrent men taktfast hopskrivet musikalisk verk där sångerskan har en bra röst och gör verserna fint. I refrängen kommer plötsligt från ingenstans en slags snabb rap från en kör samt slaginstrument. Kan mycket väl fungera att svettas till på ett gympass om några veckor, oavsett hur det går för henne på lördag.

8. Dr. Alban & Jessica Folcker – ”Around the world”
Nu kommer det rap signerad tandläkaren Alban samt ren sång som Jessica Folcker står för. De turas om att sjunga och Jessica tar refrängen. Ett läckert samarbete mellan dessa artister. Musikaliskt är det bra beat som man går igång på. En något högre växel som läggs i mot slutet. Dr. alban hejar på Jessica fler gånger under de tre minuterna. Jag har svårt att ”datera” detta. Det känns både modernt och äldre 90-tals-rap samtidigt.