Synkroniserat hos Ellens dansare men inte riktigt samma känsla som igår

Ellen och dansarna bär samma kläder som igår vilket betyder att det faktiskt bara är Ellens hår som får någon egentlig effekt av Masens fläkt. Snyggt nummer där dansarna är väldigt synkoniserade. Alltsammans gör sig bra även i rutan. Om man ska säga något negativt så är det för mörkt. Känns 0ckså som att Ellen tar det något lugnare röstmässigt idag, om nu inte hennes ljud är neddraget. Riktigt samma stämning som igår kommer inte fram och då är det inte pyrot som gör det.

Fräckt av Ellen men vad för fläkten egentligen?

Ljussättningen i Insomnia går i vitt samt diverse blåa nyanser. Nu rullar dessutom fläkten in och Masen tagit plats bredvid den.

Dansen är ändå relativt synkad och Ellen som föll och skadade sin fot i tisdags ser inte ut att ha allt för stora problem med den Inte heller med sången/texten, en säker tjej helt enkelt.
Det är en snygg om än något mörk show de har skapat där dansarna vaknar till vid refrängen och samtliga sedan sakta men säkert tar sig närmare scenkanten. Ellen avslutar sedan stående ensam där framme medan dansarna intagit positioner längre bak vid trappan. Inga kläder visades upp så det bör väl ha varit scenkläderna men ska då verkligen fläkten bara ha till uppgift att endast fladdra i Ellens hår? Är inte det lite lite?

Toppar och riktiga dalar i varierat Östersundstartfält

Insomnia – Ellen Benediktson
Låtskrivare: Ellen Benediktson & Anders Wrethow
Insomnia är inte alls som Ellens låt från förra året. Den är en betydligt snabbare låt med ett häftigt annorlunda sound. Det är svårt att missa själva ordet ”Insomnia” i texten då den återkommer ett antal gånger under de dryga tre minuterna. Ellen framför den på ett tufft sätt. Musikinstrumenten trycker på soundet i form av bland annat trummor. Det här är helt klart en ny Ellen vi möter 2015. Dock känns den för tillfället för rörig mot slutet när det sker en höjning och textmässigt har Ellen ändå en del att hinna med.

För din skull – Kalle Johansson
Låtskrivare: Martin Eriksson, Thomas G:son & Thomas Karlsson
För din skull är en tuggummi/gladpop i midtempo med en text där refrängen ofrivilligt efter andra genomlyssningen börjar försöka limma sig på hjärnan. Jag vet varför – det är för att den är relativt lättillgänglig där musiken och texten smälter ihop väldigt bra. Avslutet på alltsammans sker dock hastigt. Och varför dyker plötsligt en ung Jimmy Jansson upp i mitt huvud?

Bring out the fire – Andreas Weise
Låtskrivare: Anton Malmberg Hård af Segerstad, Henrik Janson, Thomas G:son
Andreas Weise har en snabb radiopoprökare där han startar med att tala om för att han han är redo, på ett väldigt tydligt sätt. Sedan kommer kören in och därefter ökar tempot en aning. Distinkta trummor sätter takten i låten och Andreas röst passar till den. Sen kommer en lugnare brygga innan låten sätter fart igen, med hjälp av kören. Helt klart dansant och lätt att ta till sig. Den kommer troligtvis ha goda chanser att ta sig vidare.

Living to die – Andreas Johnson
Låtskrivare: Andreas Johnson, Bobby Ljunggren & Karl-Ola Kjellgren
Man hör direkt att Andreas Johnson är tillbaka. Den här gången är det med en lite tuffare låt där hans starka röst sjunger till en person (möjligen hans fru?) med frågeställningar hur han kan behaga denne för att få den att både sjunga och skratta med mera för att han fortfarande är vid dennes sida och vet att kärleken kommer att överleva.

Andreas som har varit med några gånger genom åren gör alltid bra låtar men jämför denna med de föregående så vill jag påstå såhär efter uppspelningen att det finns några guldkorn som gjorts före den här.

Don’t stop – Isa
Låtskrivare: Isa Tengblad, Johan Ramström, Gustaf Svenungsson, Magnus Wallin, Oscar Merner
Don’t stop är en upptempolåt som uttrycker glädje och Isa har en skön röst som göra att hon låter självsäker. Hon och kören varierar med att sjunga ”Don’t stop” i refrängen. I bryggan går den ned i takt under en väldigt kort stund för att så åter ta fart, Men den är nästan lite för snabb. Det låter mot slutet som att hon försöker tävla med sig själv om att sjunga den allt snabbare och snabbare.

I see you – Kristin Amparo
Låtskrivare: Kristin Amparo, David Kreuger, Fredrik Kempe
I see you är en ballad med pampig feeling till stor del. Den börjar ganska lugnt för att sedan blir lite snabbare. Det som dock sker mot slutet är att den mister lite av sin kraft. Dessutom försvinner texten fort u medvetandet. Men Kristin Amparo måste ha tagit sånglektioner av Sarah Dawn Finer och Lauryn Hill för röstmässigt låter det som en blandning av de två. Framför allt när Lauryn Hill va med i The Fudgees och de hade en hit ”Killing me softly”. Kristin tar emellertid ganska höga toner vid några tillfällen.

Jag är fri (Manne Leam Frijje) – Jon Henrik Fjellgren
Låtskrivare: Jon Henrik Fjellgren, Erik Holmberg, Tony Malm, Josef Melin
Här får vi jojk så det heter duga och definitivt räcker. För en god tid framöver. Jon har nog årets i särklass kortaste text, som dessutom framförs av kören. Med mer text till det sköna tempot hade låten kanske haft en chans men nu är det är till 95% jojk. Jo, den där textsnutten som råkar befinna sig inom parentes i låttiteln går ju att höra också av Jon själv men mycket mer än så är det inte. Någon i uppspelningsrummet drog paralleller till Lejonkungen. Textmängdsmässigt liknar det Norge i ESC 1995. Kommer högst troligen inte placera sig särskilt väl på lördag.

Summa summarum har Östersund ett mer varierat startfält men Eric Saade och Mariette, två av de fyra som redan är i final, lär inte behöva oroa sig nämnvärt i nuläget, även om det finns någon som nu känns starkare än de övriga i veckans startfält. Vi kan kalla honom Andreas Weise.

Ellens visar upp ny stil

 

Ellen Benediktson

Linus Svenning och Ellen Benediktsson var båda debutanter under förra året. Nu har de valt att återkomma. Hos Linus ligge skillnaden i att det är gladare och lite snabbare låt än Bröder var, samt att texten är på engelska och inte svenska vilket sångaren tycker är mycket skönare än att sjunga på svenska. Även Ellen kommer att bjuda på något annorlunda i år, men frågan är om inte hennes förändring blir än större. Hon går från balladen Songbird till en tuffare låt med Depeche Mode-influenser.

Förra året kom Ellen från ingenstans, tog sig direkt till final och kom där på en sjundeplats. Nu är hon tillbaka och tycker att det ska bli roligare den här gången i och med en större frihet. Låten Insomnia är skriven av just Ellen tillsammans med Anderz Wrethov. Sångerskan har också varit med och bestämt sitt koncept och har varit med i hela processen.
– Då har jag mycket mer större rum att visa vem jag är och det känns kul.

Tanken på Melodifestivalen fanns egentligen aldrig. De hade kommit fram till redan innan att båda älskar Depeche Mode In your room. Så hade Vrethov en idé om Insomnia, att göra något i den stilen. Allt flöt på för duon.
– Vi har samma text och sådär. Jag tyckte det blev skitbra och så tyckte alla den var så jävla bra. Då sa jag att ska jag vara med i tävlingen då ska jag ha den låten.
Det finns en speciell sak som Ellen längtar mest efter. Det är att få visa upp sig från en annan sida, som är lite mer henne stilmässigt än vad hon fick visa sist.
– Jag ser mest emot att visa mitt nya sound liksom och komma ut med förhoppningsvis mer låtar. Jag hoppas kunna bygga på det här konceptet och ja, fortsätta med det här helt enkelt.

Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Trångt i taket när de 10 finalisterna intar Friends arena?

Inför veckans startälts ordning har jag försökt snabbdissekera startordningen och kommit fram till följande punkter.
1. Det finns ingen rock i startfältet, trots att hela tre rockband faktiskt blev röstade till andra chansen under delävlingarnas gång.
2. De 2-3 lugna bidragen har spritts ut och ligger som startnummer 2, 5 respektive 8.
3. 8 är soloartister, om man nu räknar dit Yohio utan sitt band. I övrigt har vi trion Alcazar och gruppen Panetoz som placerats som nummer 3 respektive 9. Lägg även märke till att det är 50/50 på kön vad gäller soloartisterna så svenska folket har uppenbarligen lyckats med könskvotering. Grattis till det!
4. Frånsett Alcazars discokula samt en och annan spotlight, ljusrigg och mikrofonstativ så är det faktiskt bara ett nummer som kräver lite extra tungt roddande. Det är Yohios show där trummor och andra instrument ska tas in. Vilket faktiskt är en ganska intressant iakttagelse. Det verkar som att man möjligtvis röstat i större utsträckning med öronen gentemot sina ögon i år.
5. Med både en discokula, fem skärmar åt unge herr Zia, Helena Paparizous ljusrigg samt Sanna Nielsens rundbyggda ”draperi” av stenar plus hennes lilla discokula… det torde bli ganska fullt i taket precis över scenen. Eller?
Såhär ser startordningen ut:

1. Natural
Artist: Anton Ewald
Upphovsmän: John Lundvik

2. Songbird
Artist: Ellen Benediktson
Upphovsmän: Sharon Vaughn, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren

3. Blame It On The Disco
Artist: Alcazar
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

4. Yes We Can
Artist: Oscar Zia
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

5. Bröder
Artist: Linus Svenning
Upphovsmän: Fredrik Kempe

6. Survivor
Artist: Helena Paparizou
Upphovsmän: Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Karl-Ola Kjellholm, Sharon Vaughn

7. To the End
Artist: YOHIO
Upphovsmän: Andreas Johnson, Johan Lyander, Peter Kvint, YOHIO

8. Undo
Artist: Sanna Nielsen
Upphovsmän: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

9. Efter solsken
Artist: Panetoz
Upphovsmän: Johan Hirvi, Mats Lie Skåre, Nebeyu Baheru, Njol Badjie, Pa Modou Badjie

10. Busy Doin’ Nothin’
Artist: Ace Wilder
Upphovsmän: Ace Wilder, Joy Deb, Linnéa Deb
(Källa: svt)

Ellens kometkarriär genom festivalen ändrade delvis framtidsplanerna


Det är finaldags och Ellen Benediktson som tog sig direkt hit från Malmös deltävling är nu redo att ge sig in i det igen.
– Jag känner mig taggad att dra igång igen. Nu ska jag bara komma in i allt, ladda om och upp.

Uppladdningen och att riktigt komma in i finalen låter hon få komma naturligt eftersom det är när hon väl är där som energin kommer, men hon ser en stor skillnad på Malmöveckan och finalveckan.
– Det världens urladdning när man gjort det en gång och sen ska man ladda upp igen. Det tycker jag nog är lite svårt för det känns så långt borta fortfarande och det är inte samma bubbla som det var i Malmö. Nu bor inte alla på hotellet för att folk kan bo hemma.

Hon tror ändå att det kommer gå strålande. Själva numret har inte förändrats något mer än att midjan på klänningen har höjts 2 cm för att Ellen inte tyckte att den var riktigt rätt och påpekar att detaljer är viktiga liksom att känna sig bekväm i det man bär. Hon kommer också ha lite nya smycken.
– Min låt och det som är min grej i det är ju inte ett flashigt nummer så att det finns inte så mycket att ändra. Jag tror bara det blivit konstigt om jag gått in med den avskalade låten och ha världens show till det och i slutändan vilket nummer man än har tror jag man ska vara försiktig med att ändra för mycket. Folk har ju röstat och ringt och då tror jag man vill se det.

MF-resan gav kometkarriär
Hennes resa hittills har varit enormt omtumlande. Hon beskriver den vid ett tillfälle som en kometkarriär från ingenstans. Från att inte ha varit känd till att folk människor nu vet vet vem hon är är en jättestor förändring. Samtidigt har upplevelsen hittills varit fantastisk.
– Nu har jag ju världens chans oavsett hur det går. Jag är otroligt glad att jag fått uppleva detta.

Taktiken för att försöka ta segern är samma som i Malmö, det vill säga att gå in göra sin grej och sen får det gå som det går.
– Det finns inte mycket mer att göra i detta stället. Antingen gillar folk det eller inte och för mig är, inget är ju en förlust för mig eftersom att bara tagit sig hit är världens vinst.

Ellen medger att man förstås tänker på motståndet men hon försöker att inte bry sig för mycket om det. Hon ser också en fördel som debutant att det inte spelar någon roll egentligen även om man vill bli bäst och alltid ska föröka vara det men att pressen på en debutant inte är lika stor gentemot de som söker revansch eller liknande.
– Jag skulle inte vilja vara i deras skor nu för det måste vara sjukt jobbigt! Oavsett vilken placering jag får, menar kommer jag sist kan jag skratta åt det och kommer jag först är det jättekul. Jag kan tänka mig att det är mycket jobbigare, att det är mycket mer viktigt med bra placering än vad det är för oss debutanter.

Under deltävlingen skrevs det mycket om hur säker Ellen var på alla repen och inte verkade nervös. Hon ser det som att alla förutsatte att hon skulle vara väldigt nervös bara för att hon var debutant.
Så behöver det absolut inte vara för det är ju detta vi alla tycker är roligast och då tror jag man överkommer den nervositeten på nåt sätt även om man gjort det sju gånger eller en gång, just för att man tycker att det är kul.

Fördelar med att ha varit stand-in under Eurovision
Hon kan se en liten fördel av att ha varit och naggat på Eurovision Song Contest redan (artiststand-in för scenteknikerna innan de riktiga artisterna anlände) samt kände flera Fördelar under Malmödeltävlingen där mycket av de tekniska och praktiska detaljerna redan gjorts en gång tidigare.
– Det var redan så mycket nytt som det var så då var det skönt att åtminstone haft in ears på sig innan och ha gjort repen innan, att man visste att då var det paus här. Man visste lite med kameror och sådana grejer och jag hade träffat de i produktionsteamet innan så absolut var var det skönt.

Man kan säga att Ellen halkade in på ett bananskal i festivalen via Christer Björkman. Att hon skulle komma att stå på Melodifestivalscenen som artist mindre än ett år efter sitt stand-in på ESC visste hon ännu inte då. Går man tillbaka ett år så var hennes plan mer att söka in till någon musikskola och därefter försökt utbilda sig mer inom musik och gå producentutbildning för att lära sig så mycket som möjligt inom branschen, för att inte behöva vara så beroende av andra.
-Jag tänkte att om jag ska slå igenom så är det bra om jag kan så mycket som möjligt själv, då har jag större chanser att, hittar jag ingen som vill producera mig gör jag det själv liksom. Så tänker jag lite fortfarande på sätt och vis. Jag tror fortfarande det är bra att kunna så mycket som möjligt själv även om man ska jobba med andra för du blir mer lyssnad på ifall du kan dina grejer. Så tänker jag fortfarande fast sen har ju saker och ting förändrats och jag kommer inte behöva, kommer ej behöva traggla lika mycket som jag kanske behövt om jag ej fått den här chansen.

Stort stöd
Det finns ett stort stöd i dels familjen som är jättestolta och tycker att det är roligt med framgången, fast kanske mer nervös än vad Ellen själv är, dels kompisarna i skolan som bara varit glada för hennes skull.
– Jag vet att några stycken ska förfesta med mello på lördag så det är kul. Det är skönt att de stöttar och stödjer mig så mycket så klart.

En av hennes personlighetsdrag är envishet vilket man kunde se en bit av på efterfesten då champagneflaskan först inte ville öppnas. Ändå vägrades hjälpen. Ellen skrattar vid minnesbilden som dyker upp.
– Ja, jag ville inte stå där och bara ”åååh hon kunde inte öppna flaskan så hon gav den till mannen som är stark och kan öppna”. Nej alltså, de könsstereotyperna vill jag inte bekräfta så då var jag tvungen och det gick ju, konstaterar hon med triumf i rösten mot slutet.

Hon säger vidare att det kan vara ett gott tecken att champagneflasköppnande inte är en av hennes starka sidor då det visar att hon inte brukar omge sig med lyx och alkohol. Jag säger åt henne att vänta tills den sjunde gången hon är med i festivalen och får ännu ett skratt som gensvar.
– Vi får de om jag är med så många gånger.