Saades dröm har gått i uppfyllelse

Precis efter delvinsten i Sandviken hade inte Eric Saade hunnit förstå riktigt vad han gjort. Nu, fyra veckor senare, har det sjunkit in.

– Det kanske var dags, var hans kommentar.

Eric går ut sist av alla men anser att det är en jätteliten bricka i spelet. Det handlar mer om att han måste leverera lika mycket i vilket fall, för om han inte gör det blir det ändå inte bra. Sedan han klev upp på scenen i Sandviken och gjorde sina tre minuter har han definitivt märkt av skillnad på ”före och efter” deltävlingen.

– Det var jätteroligt första gången man fick komma ut och träffa alla på signeringarna och för första gången förstod jag vad jag hade ställt till med lördagen den 13, i Sandviken. Det är en dröm som gått i uppfyllelse.

Apropå drömmar så skulle han väldigt gärna vilja slå i England och göra en duett med Justin Timberlake just för att han är en grym artist. Hur är det då att ta en dusch på scenen? Det är jätteroligt och på genrepet igår kväll tajmade de det exakt. Ikväll när det verkligen gäller ska han bara köra sitt, sedan sitta och se glad ut och hoppas på det bästa förstås!

 

Peter Jöback berättade att resan från Malmö och hit till finalen har varit kul men att det är lite annat nu när det tar tid att komma till finalen. 1990 var det en tävlingsdag och sedan var det över. Vänner och folk runtomkring har bland annat nämnt för honom att de gillar låten och det tycker han är jättekul. Den enda han kommer ha med sig idag till Globen är sin kille, men det räcker. Är Peter hemma brukar han se Eurovision Song Contest. I år har han bara hört Norges bidrag hittills eftersom det var ett gig inbokat i just Norge då. Han säger sig vara en lugn tävlingsmänniska och njuter bara för tillfället.

Favoriter, tjejmagneter, klädbyten, skandinaviska schlagerveteraner och så Björn Gustavsson…

Kvällens genrepspublik var till en början inte särskilt taggade till att haka på vad studiomannen Henke hade att säga. Det ändrades dock till själva direktsändningen som inleddes med att programledartrion stod och sjöng Eye of the tiger iklädda boxningsrockar med huvor. Dansarna och kören smög upp och ställde sig på rad bakom de med boxningskläder och stora röda handskar. Därefter presenterades varje artist medan de gjorde entré nedför en av trapporna längre bak i arenan.

programledare-globen

Frånsett att Christine glömde bort att hon hade ytterligare en replik så gick det mesat på räls, inte bara rälskameran alltså… 😉

När Ola som bäst uppträdde och jonglerade med mikrofonen satt jag och funderade på om han inte tappat micken någon gång. På presskonferensen efteråt svarade han att det visst hänt, dock inte i Melodifestivalen. Än… tillade han medan hans presskontakt knackade i bordet och sa ”peppar, peppar”. Något annat som Ola gjorde i nästan sista sekund var att göra om sitt nummer litegrann så att han numera kliver ut på pucken mitt i publiken en sväng. Och därmed också fick en 4-5 kameravinklar till att snabbt lära in. En publikflirt som gav honom högljutt publikgensvar.

Jessica hade bytt från svart till ljus klänning och såg helt bedårande ut och Salem Al Fakir tog hjälp av en humoristisk Björn Gustafsson vid flygeln. Jöback tog i ”för kung och fosterland” på kvällens genrep, och det både hördes i såväl sången som syntes på hans kroppsspråk att han gav allt. Vad det gäller Eric Saade så satt det en mindre tjejmaffia på högra parkett, på andra sidan om mittengången där jag satt, och skrek så högt att det lät som om någon stuckit de med ett spjut flera gånger om.

Pausnumret i form av ett Skandinaviskt medley där svenska låtar varvades med norska är som en dröm för den schlagerbitne fantasten bestod av ett antal låtar där originalartisterna sjöng själv. Om jag räknar rätt är det cirkus 14 artister som byter av varandra i en svensk-norsk sångduell. Mellan juryrösterna och publikrösterna gjorde Casablanca en annorlunda version av Malena Ernmans La voix, en något upphottad sådan med nyskriven text i det som för Malenas del är operadelen. Faktiskt en helt okej version!

Den lottade vinnaren blev till slut Tessan Löf som sjöng Lena Ph:s kärleken är evig.

Imorgon kväll gäller det – då är det 10 bidrag som ska bli ett och få åka till Oslo i maj. Och det börjar kännas att det närmar sig allt mer. Både hos artisterna men även uppe i pressrummet.

Avslappnad välkomstfest i stadshuset bjöd på mycket

Det är bara välkomstfest i finalveckan en gång/år och då gäller det att ta var på allt man upplever. Men…! Det är extremt få gånger som en effekt på scenen består av vatten. 1986 hade visserligen Lasse Holm och Monica Törnell färgkrig, men då i förinspelade musikvideos i något som närmast kan kallas lågbudgetfestival. Eric är den första artisten någonsin som använder ett skyfall. Dessutom bra gjort av honom att bibehålla koreografin (mer eller mindre i alla fall…) trots en plötslig köldchock. För att inte missa hans repetition valde jag och några från Poplight bland annat att vara kvar i Globen tills dagens repetitioner var klara för att sedan snabbt byta om och smita iväg till stadshuset där kvällens fest hölls.

Vi anlände till festen kring 21.30. Då var den redan i full gång. I dörren in till festsalen stod en kypare med champagneglas på en bricka och välkomnade. Stegen styrdes rätt omgående mot buffén som bestod av gravad lax, stekt lax, ris, potatisgratäng, något som såg ut som en bakelse och var väldigt god, med mera… Efterrätterna var enligt rapporterna mycket goda men tyvärr tog de slut för fort.

De allra flesta artiserna var redan där, inklusive Bobbysocks som hade lyckats leta sig till stadshuset för några timmars party.

Bobbysocks
Bobbysocks

 Eric Saade kom troligtvis efter oss för han syntes till litegrann på balkongen utanför festsalen. Någon gång efter 22 eller så när vi stod och pratade på balkongen sprang Johanna Randolph snabbt förbi med Eric Saade i ett stadigt tag.

– Vi måste ju visa upp att du kommit hit i alla fall. Sa hon och drog med honom in i salen där folk stod i samtal med varandra lite överallt eller satt vid borden och hade det trevligt.

Måns Zelmerlöv och Christine Meltzer stod i närheten av baren samt vid buffébordet senare på kvällen och såg ut att ha väldigt roligt medan Dolph Lundgren verkade ha gått upp i rök. Han syntes inte till någonstans. Anna satt i ett hörn och roade sig med ett gäng och jag hamnade i ett längre samtal med, Kristian Lagerström, en av hennes låtskrivare.

Dock kändes detsom att folk började troppa av ganska snabbt och närmare 23.30 eller så när borden började dukas undan och dukarna plocka bort, var det i stort sett bara 10-12 stycken kvar. Däribland Masen som lovade att han ska komma och sätta sig i mitt knä idag. Jag säger bara en sak, lycka till! 😛

Darin
Darin

Saade påminner om en överlycklig katt med jaktlycka

Jodå, det kördes med regnet i Erics tredje rep. Vilket var rätt väntat. Eric är rejält rörlig och använder sig av hela scenen. Hans ögon skvallrar om glädje och energi. När det är dags  för honom att bli dyngsur ställer han sig inom de på scenen uppbyggda kanterna eftersom SVT inte vill svabba hela scengolvet under låtbytena! I sista refrängen kopplas vattnet på och hans blick skvallrar om energin han har. Saade påminner mer eller mindre en dyblöt katt – som har fått tag i sitt byte och överlycklig ska visa upp det för alla som vill kolla på bytet. Jag har inga problem med att kolla in det, snarare njuter av det som sker på scenen…

eric-regn-tor

Han avslutar också 2010 års repetitioner. Kvar är nu endast genrep och direktsändningen förstås.

Eric repar – snart ska det regna

Eric Saade har hunnit repa igenom numret två gånger. Scenkläderna ser ut att vara på redan. Om en liten stund är det dags för tredje och sista gången, med vatten. Eric dansar på och är bitvis svår att fånga med stillbildskameran min. Han lär inte hålla igen särskilt mycket med tanke på hur rörlig han är. Det är en låt som snabbt sätter sig i huvudet, särskilt refrängen.

eric-tor

 

Eric Saade drog storpublik på Våghustorget

Trots lite längre sovmorgon än beräknat hanns allting med. Till och med besöket på Våghustorget där en glad Eric Saade intervjuades, ritade ett självporträtt samt gjorde en akustisk version av Manboy för att sedan gå ner och signera. Signeringskön som ringlade sig fram till honom var både bred och lång så det var många som ville möta honom. Dessutom många barn.

eric-bild

Erics självporträtt…

eric3

 

Princess bjöd upp till dans på lång fest

Efterfesten hölls på hotell Princess. Lokalen var i två våningar. På nedre våningen låg dansgolvet men bar fanns även på övervåningen. Visserligen fanns inget riktigt dansgolv på den övre våningen men det hindrade inte alla danssugna från att släppa loss även där.

Jag anlände kring 23-snåret. Det som bjöds på buffén var såväl kyckling som lite annat kött, pasta, olika såser med mera. Det var lugnt till en början på nedre planet medan det hände desto mer där uppe där de flesta artisterna höll sig och minglade för fullt.  Några timmar senare letade allt fler sig ner till dansgolvet där det spelades mycket schlager men även äldre pop och disco. Hannas dansare visade upp sina eminenta kunskaper i dans och Eric hängde på Måns när DJ:n slängde på en av Måns låtar. En glad Pauline ville att jag också skulle gå upp så det blev en liten visit där.

Några andra höjdpunkter på festen var Andra generationen som spelade uppe i baren, utan Dogge. Eric var inte sen haka på med dans. En annan som fick besök av gänget var Andreas som satt vid ett bord längre in. Andreas ställde sig på bordet och dansade till Balkantakter medan fotoblixtar gjorde sitt bästa för att fånga honom på bild.

Kring 03.30 drog många, vilket kan ha berott på att sista bussen mot Gävle avgick då. De som var kvar roade sig på övervåningen medan Måns sjöng duett till MiSt låt vid DJ-båset och Eric beslöt sig för att öppna ytterligare en flaska champagne inför en mindre grupp journalister. Jag skuttade tämligen snabbt åt sidan då lite av innehållet sprutade åt just det hållet och slapp därmed någon större dusch. Klockan var runt 04.30 då de sista lämnade festsalen, däribland Pauline.

Eric korkar upp champagneflaskan
Eric korkar upp champagneflaskan

Publikbonus inför sändning och spänning i luften

Stämningen inne i Göransson arena var hög redan innan allt gick ut i sändning. Till att börja med klev Fredrik Kempe upp på scenen och tog över från förbandet som värmde upp publiken med förra årets Melodifestivallåtar. När vi befann oss i självaste Sandviken och Malenas låtskrivare fanns på plats så var det inte mer än rätt att Kempe fick gästsjunga sin egen låt. Lite snack om Norge och deras tävling blev det också under en kortare intervju.

Studiomannen brukar göra vågen med publiken minuterna innan sändning. I stort sett hela arenan var med på noterna så efter två varv bad Mr. von Z oss köra ett tredje varv. Han gillade uppenbarligen Sandvikenpubliken.

Lite filmsnuttar och åtta genomförda bidrag senare ville en liten tjej väldigt gärna ville träffa sin pappa och fick eskort till green room där hon sattes i Andreas Johnsons famn. Större delen av publiken fullkomligen smälte. Några försökte få kort på duon. Under tiden visades mellanaktsfilmen på storbildsskärmarna.

När Måns presenterade de fem bidragen som gått vidare och drog ut på att berätta det femte steg nog temperaturen inne i arenan med några grader. Lite varstans hördes rop från vilken man ville ha vidare och ropen som hördes mest var till just Erics Manboy även om det var spridda skurar. Det som förvånade mest var att Hanna Lindblad gick vidare till andra omgången. Annars stämde min tippning ganska bra överlag.

Eric och Andreas till final!!!

Eric vann!!! 🙂

Är bara tvungen att ropa ut min överlyckliga glädje. Att Andreas också tog sig till Globen är jag enormt nöjd över. Jag visste att det skulle stå mellan Kalle Moraeus och Andreas Johnson i kampen om den sista finalplatsen och detta utslag var i mitt tycke bättre än jag gissat.

Stämningen i Göransson arena går inte heller att beskrivas, det var så man kunde ta på den! Mer kommer någon gång efter midnatt. Tidigast… Nu ska vi festa och gratta lite folk!

Vi fick förresten ett gyllene tillfälle att prata med finalisterna när de satt där framme på scenen. Erics kommentar på hur han kände sig och om han kunnat tro på detta var kortfattat: ”Jag säger bara… Vad hände??” Han talade också om att han inte tror att han någonsin kommer kunna fatta vad som hänt. Sista gången han klev upp på scenen fick han blackout.

Nej, nu ska datorn nattas och jag dra mig mot festplatsen.

Andreas var bara glad över Erics seger men givevis också otroliogt glad över sin egen Globenbiljett.

segrare