Nervpärs när Saade gick till final

Så fort Eric Saade klev upp på scenen och levererade Popular tillsammans med de duktiga dansarna och med den energin, då kände jag mig bombsäker på att han kommer gå till final. Efteråt såg man en överlycklig Eric Saade tacka och gå av scenen. Jag tyckte för övrigt att det kändes som att han fick mest jubel och flaggviftningar av alla hittills men ibland ser man bara det man vill se. Frågade därför en kompis hur det var med den saken, fick svaret ”nej du är nog inte hemmablind tyckte jag hörde mycket applåder o jubel oxå”.

Nu brukar det dessutom vara nervöst när de ropar upp vilka länder som gått till final, men hur nervöst är det inte när nio av tio länder ropats upp. En plats kvar och 10 länder som nervöst väntar på att förhoppningsvis få höra just deras land. Man kan krypa ur skinnet för mindre…

medan hjärnan min förklarade att det är bombsäkert att Eric Saade kommer gå till finalen fanns det en till röst som talade. Den som kallas erfarenhet och som sa att det faktiskt hänt tidigare att favoriter floppat. Ett antal sekunder och en hel skock med nervösa fjärilar som belägrade magtrakten så kom då äntligen det vi ville höra:

– Sweden!

Fjärilarna försvann och glädjen tog över. Vill nog inte ens veta hur Eric Saade och company själva kände det…

Gällande de andra länderna, Israels Dana International floppade som jag nästan väntat medan Danmark, Estland, Rumänien och Ukraina var några av de länder som också tog till till finalen.

Vid det här laget börjar väl startordningen bli allt mer klar under den efterföljande presskonferensen och så snart den är klar ska jag lägga ut den här.

Kishti tar över Britta Bergströms plats bakom Ryska Alex Sparrow

Schlagerveckan började tidigt. Det vill säga jag vaknade redan runt 04.30, helt utan anledning. Den tiden på dygnet är det smart att försöka somna om om man kan, något som blir lite svårare när man lyckas få den redan känsliga tummen att reagera på en rörelse så att man blir helt klarvaken. Dessutom en sol som redan gjorde sig till känna. Godmorgon…

Hoppas på en inte lika tidig morgon imorgon, då för övrigt första semifinalen går av stapeln. Där skulle vi ha haft en lokal anknytning på scenen. Britta Bergström var nämligen anlitad som kör till Rysslands Alex Sparrow men har nu tvingats hoppa av på grund av sjukdom. Den som ersätter henne är Kishti Tomita, tillika Alex sångcoach.

Poplight som var en av de första ut med nyheten har flera på plats där nere som dessutom är bekanta sedan några år. Frågade en av de på facebook om de visste mer men det enda svar jag fick var att de inte visste så mycket. Väldigt synd tycker jag, hade verkligen sett fram emot att få höra Britta köra bakom Alex men nu blir det då istället Kishti på den platsen. Senast Britta var med i Eurovision var 2006 men då bakom Belgiens Kate Ryan. Den gången missade Kate Ryan en finalplats, vilket är synd på den låten som faktiskt var värd ett bättre öde.

http://poplight.zitiz.se/artikel/kishti-tomita-fran-idol-koerar-bakom-alex-sparrow-i-eurovision-song-contest-2011

Saade sticker ut bland splittrat startfält

Med en vecka kvar börjar det dra ihop sig nere i Düsseldorf. På ettan har de senaste tre veckorna programmet Inför Eurovison song contest gått och det har verkligen varit lite av varje som har bjudits på som en liten försmak av ungefär hur det kommer låta på scenen.

Av det jag hört hittills finns det ett antal låtar som riskerar att bli en i mängden, alltså okej men ganska intetsägande, som Polen och Nederländerna. Andra sticker ut på olika vis. Den som jag ser som 2011 års stora bottennapp är Portugal med en udda grupp människor som står och låtsassjunger i nåt son inte ens kan beskrivas som en riktig låt. Det låter mer som ett dåligt revynummer. Litauen verkar försöka sig på Malena Ernman-tricket med lite opera, men de gör det inte lika bra som Malena gjorde. Armenien känns lite som dagispop, Junior Eurovision kanske…?

Av låtarna i kvällens inför ESC fick vi höra de 13 första låtarna i semi två och även om det fanns en del bra låtar med där kan jag inte undgå att känna att en viss herre vid namn Eric Saade faktiskt sticker ut. På ett bra sätt! Panelen lovordade vår unga Eric Saade och Sarah Dawn Finer uttryckte det med att ”östrogenet i Europa kommer reagera, och östrogen det ger telefonröster”. Jag fick tidigt insidetips om att det kommer bli en topp-5 i Eurovision, och faktiskt… Det känns absolut inte omöjligt.

Moldavien som jag absolut inte gillar, en rockig hemsk låt som lånat några toner från en cirkus eller liknande, den splittrade verkligen panelen och lär säkert kunna splittra Europa också.  Medan Christine Meltzer och Sarah Dawn Finer enades om att låten inte var värt ett enda poäng Slog Lotta Engberg till med högsta betyget. Där i mitten ställde sig Andreas Johnson och Thomas Lundin.

Belgien har sneglat mot Sveriges The real group och försökt göra en belgisk acapellagrupp i samma anda. Nej, mina favoriter hittills (förutom Eric Saade förstås) ligger i stort sett i den första semin. Vad sägs till exempel om afrikanska rytmer från Norges Stella, En läcker snabbare låt från Albanien, lugnare finska toner i en enkel skön låt eller trallvänlig glad retro signerat Serbien?

Måste också tillägga att Slovenien sjöng på Slovenska i kvällens program men de ska tydligen byta till engelska, och det ska bli riktigt intressant att se om språkbytet gör låten bättre eller sämre. Ofta kan ett språkbyte generera i att låten tappar något, känsla eller styrka till exempel.

På torsdag ska Christer Björkman med panel ta sig igenom de sista bidragen och sedan är det inte många dagar kvar. Saade som ska göra bra ifrån sig i Tyskland även om han enligt diverse källor hållt igen röstmässigt på dagens rep bör inte ha några som helst problem med att nå finalen. Han känns för stark för att falla igenom.

Italien hoppar på ESC-tåget igen

Såhär på hösten är det fullt upp i de flesta EBU-anknutna länderna, alla med sina respektive uttagningar. Innan året är slut kommer flera bidrag redan vara klara till Eurovision Song Contest. Senast Italien deltog var 1997. Det lär vara tv-bolaget RAI som ska ligga bakom beslutet att ha dragit sig ur tävlingen året efter på grund av lågt intresse. Sedan dess har många önskat att få återse Italien i tävlingen.  Att landet nu anmält deltagande till ESC 2011 och alltså återigen hoppar på det musikaliska tåg som förenar stora delar av Europa under en vecka varje vår glädjer framför allt alla ESC-fans.

Italien är en av de sju ursprungsländerna från Lugano 1956 och faktum är att ESC är en idé tagen efter deras egen San Remo-festival. Ser man det från den synvinkeln har Italien en mer eller mindre självklar plats i denna fantastiska musiktävling som fyllde 55 år i år.

Serbiens svar på Andra generationen

Den årligt återkommande Inför Eurovison Song Contest som dragit igång igen är i stort sett det enda mediet jag lyssnar på ESC-låtarna genom, innan semifinalerna och finalen över huvudtaget varit. På så vis finns det fortfarande ett spänningsmoment kvar i själva tävlingen. Istället för att lyssna på låtarna så att de blir sönderspelade och hela överraskningsmomentet är som bortblåst. Kanske lite antikt tänk där men sådan är jag på den punkten. 🙂

Det jag dock kan konstatera av det som Christer Björkman med sin femhövdade panel spelade upp i första programmet är att första semifinalen är väldigt svag. Det var i stort sett bara tre låtar av nio som jag tycker var okej, och av dessa tre var det endast en som tilltalade mig extra – nämligen Lettlands What for. Lettland har en poplåt med skön musik men kanske aningen för upprepande text. Panelen var här ganska eniga och gav mellan 3-5 poäng var.

Panelen var det ja… den består i år av Marie Sernerholt, Thomas Lundin, Lena Philipsson och debutanterna Kayo Shekoni samt Rennie Mirro.

I övrigt har Moldavien en dansant men tråkig upptempo med något mellanting av rap och sång. Ryssland skickar en operakille som sjunger sin sega Lost and forgotten med en röst som närmast får mig att vilja hitta på något roligare i tre minuter än att lyssna på honom. Fattas bara att det kommer in kosackdansare på scenen också så är scennumret fullbordat. Estland skickar även de en tröttsam och jobbig histora medan Serbien skickar sitt svar på ”Andra generationen”. Bosnien-hercegovina har skrivit ihop en låt med samma titel som en av Carolas skivor från 1984 (Thunder and lightning). En poprock som tyvärr känns lite för anonym vid första lyssningen. Finland har släppt hårdrocken och representeras 2010 av några tjejer som sjunger finländsk folkmusik a lá Karelen. Slovakiens sångerska framför en riktig låt som är vacker men som verkar sakna ”det där lilla extra” för att bli mer än bra.

Har jag rätt så hittar vi inte årets segrare bland de nio första bidragen, och jag hoppas verkligen på betydligt bättre kvalitet framöver. Dock spelades de inte upp i sin helhet i programmet och vi vet inte heller hur framträdandet kommer vara, så det finns fortfarande en chans att låtarna växer till sig och/eller överraskar positivt.

Hur andra halvan av semi1 tar sig får vi veta nästa vecka.