Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.

 

 

Småfix i Felix nummer under repets gång – efter tips från koreograferna

Felix… Felix Sandman. Han värmer upp rösten mellan genomkörningarna med att ljuda men så när det väl blir dags sätter han sig på sin ljudlåda och inväntar musiken.

felix

Han sätter inte alla kameror men vet uppenbarligen vad han missat för när koreograferna kommer vet han vilket ord eller vilken kamera han missat och påtalar det innan de hinner säga något.

De har en del synpunkter och tips som de tar upp. Bland annat ska Felix stativ sänkas för det är lite för högt och då blir det inte lika fint. Han får också order om att inte ta så mycket på mikrofonen för att han då döljer ansiktet och det blir för mycket armar. Dessutom får han bara ta tre pianospel på rad, inte fler än så.

Bildmässigt ser det lite mörkt ut men han kommer fram bra ändå och Felix ser extremt stabil ut, tar det med ro samtidigt som han är fokuserad och levererar bra sång.

Margaret efter andra chansen: ”Hade inte väntat mig finalplats alls”

Det var fyra härliga, glada finalister som kompletterade det redan väntande startfältet i Friends arena. Margaret var rejält överraskad och extremt glad över att ha gått till finalen, något som hon absolut inte hade väntat sig någonstans.

Renaida gick samma väg som Margaret genom att få mer röster än Olivia i andra chansen.
– Jag kan inte beskriva för att det är sån häftig känsla. Fatta… final i Melodifestivalen.
Renaida är väl medveten om att det kommer bli tufft i finalen nästa vecka. Men först ska hon på musikal.
– Sen ska jag ladda om, sen ska vi köra ännu mer!

 

28536248_10156010332430479_1646898644_n
Mendez                                                                                              Foto: Håkan Linder
28537508_10156010332210479_1351144088_n
Felix Sandman                                                                                  Foto: Håkan Linder

Felix Sandman hoppas på en fair duell

Felix Sandman trodde många förra veckan skulle ta en finalbiljett. Istället gavs han en andra chans och fick packa om sina väskor för att resa till Kristianstad. Det har varit en del för honom att smälta och han känner sig dessutom friskare nu.

Felix har inte haft en tanke på att hans bidrag är den enda balladen av veckans samtliga bidrag och fick något att reflektera över när det kom upp. Här ovan berättar han om detta och hur det är att stå mot Mimi Werner.

Risk för överdos av dans i Andra chansen

I andra chansen är, liksom senare år, upplägget lite annorlunda då det handlar om dueller. Den som vinner var duell får sticka till Stockholm och Friends arena nästa vecka där the grand finale håller till.

Ni som gillar dans riskerar att få en överedos av det den varan här i andra chansen. Det är nämligen hela sju av åtta bidrag som har dans involverat i numret. Olivia är den första artist som har parkpurdans med på scenen om man inte räknar dit Carolas dansare som hoppade bock 1991. Jag vill åtminstone inte kalla det för parkour. Faktum är att Felix är den enda som står helt solo på scenen och dessutom är den enda som har en lugn ballad så han sticker ut rejält i hela startfältet tillsammans. Det är dessa som står mot varandra:

Margaret In my cabanaMoncho Cuba libre
Modern svängig pop med karaktär mot glad medryckande karibienpop. Båda har färgglada dansnummer till.

Felix Sandström Every single day  – Mimi Werner Songburning
Lugn smäktande innerlig ballad mot upptempo countrypop med stark dragningskraft.

Renaida All the feelsOlivia Eliasson Never learn
Halvsnabb taktfast radiopop mot midtempo modern pop.

Mendez EverydaySigrid Bernson Patrick Swayze
Trallvänlig upptempo latinopop mot snabb katchy poplåt med en aura av glädje och energi.

Om cirka en timme börjar repen i arenan och jag följer förstås allting, hur det går, ser ut och om någon har ändrat i sitt nummer.