Upp och ned för William Spetz i sprängfyllt finalgenrep

Friends arena är en stor arena. Det märks tydligt när kamerorna far över publiken och tar vida bilder där scenen ser extra liten ut trots att den är av exakt samma storlek som föregående veckor.

Genrepet började med att Edward af Sillén gjorde ett tillfälligt gästinhopp och läste sisådär högtidligt ”Ring Sverige, ring” som om det vore i stil med nyårsfirandet från Skansen.

Gina har den här veckan med sig William Spetz som sidekick. Tillsammans är de ett udda par där Gina var rena säkerheten medan William levererade ett mer ojämnt resultat. Ena stunden kändes han verkligen som Ginas praktikant och i den andra hade han full koll på allting. sedan har vi de där klockrena ögonblicken då han sade något som satt precis där det skulle och med rätt pondus. Dessa ögonblick kunde komma när som helst och visar ändå att William absolut kan steppa upp lite till.

Varje artist presenterades med ett kollage-vb där klipp från årets turné visades samtidigt som denne eller de berättade kring hur de känner inför sina tre minuter på finalscenen med mera.

Strax innan Molly Sandéns tur att kliva upp tog Gina upp vilken fantastisk resa vinnaren här kommer att få göra för att stolt representera vårt land i den stora europeiska finalen – genom att ta sig ända till Globen via en väg som inbegrep gröna tunnelbanelinjen. Därefter var det Williams tur att berätta hur fantastiskt stort det är att stå på scenen där i Globen genom att bit för bit skära ner publiken tills endast en utvald bråkdel av parketten var kvar och det var denna lilla skara som skulle få plats i Globen. Nu får det plats lite mer än så men själva sättet att visa på storleksskillnaden mellan Friends och Globen är lysande!

Till den stora glädjen valde Frans att köra sitt nummer utan huvudbonad men med mer ordnad frisyr än under torsdagsrepet. Antalet gånger han drog hande genom sitt hår minskade också drastiskt. Wiktoria däremot hade bytt till en vit dräkt med några få utsmyckningar på som fick henne att inte försvinna lika mycket i bakgrunden.

Två andra roliga inslag i programmet är dels Gardells schlagerskola som körs live med Gardell på plats inne i arenan samt Lynda Woodruff som är tillbaka. Lynda har den här gången tack vare Sveriges vinst i Wien landat i Stockholm där hon presenterar en del av Staden och går igenom våra traditioner där i stort sett samtliga innehar den ätbara kombon potatis och sill oavsett om det är julafton eller midsommar. Och så får vi inte glömma nubben… Ett antal nubbar senare inser Lynda att hon börjar må illa och ramlar ut ur bild. Ackompanjerad av en typ hysteriskt skrattande publik. Tips till SVT, en DVD med Lyndas upptåg, äventyr och upplevelser vore inte helt fel. Och hur ser hennes bloopers ser ut när de spelar in? Bloopers måste det nämligen bara ha gjorts under dessa inspelningar.

De musikaliska godsakerna består dels av ett maffigt medley av tidigare bidrag under dessa 15 år på turné, där artisterna avlöser varandra i snabb takt och från olika håll. Nu var emellertid inte Sarah Dawn finer på plats så huskörens Mia Stegmar fick hoppa in och ta hennes plats i medleyt, samma gällde för Jonathan Jaarnek Norén som även han fick agera inhoppare vid ett tillfälle. Här snackar vi julklapp för MF-fantaster storlek XL. Inte heller får man missa Måns Zelmerlöws annorlunda version av ”Heroes” där streckgubben vuxit upp och blivit en levande pojke och en hel barndansgrupp ansluter sig.

Den del där det märks extra tydligt att William är ganska grön i programledarsammanhang är när omröstningen kommer. Vi hinner inte ens till den första utländska juryn innan William behöver hjälp att uttala namnet. I övrigt flyter detta på ganska bra med en del roliga kommentarer som sticks in och en kort stund av förvirring där det visar sig att William hade bäst koll. Nej den här delen av programmet går inte som tåget som var nära att spåra ur vid några växlar. På direktsändningen torde tåget emellertid lyckas ta sig till ändstationens perrong utan problem.

 

Frans har vässat till sig

Hoppsan! Frans har steppat upp. Han har inte bara bytt ut mössan mot en keps, vilket visserligen inte såg helt rätt ut för låtstilen. Han har ett mer självsäkert avslappnat yttre som i grunden ligger i att han rör sig mjukare över scenen. Det börjar faktiskt framkomma tydligare varför Frans lyckats fånga in så många som han tycks ha gjort hitills. Ingen tvekan om att den killen blir farlig!

Välkomstfesten en gyllene tillställning

Efter fem veckor på turné har till slut Melodifestivalen landat på hemmaplan i huvudstaden. 13 rena tjejakter, 14 rena killakter och ett mixat bidrag har bantats ned till 5 rena tjejakter och sju rena killakter varav en manlig duo och en manlig energirik kvintett som måste inneha rekordet i 60 m parkettlöpning. Dessa artister inledde finalveckan med att festa loss i Stadshuset tillsammans med kollegor, produktionspersonal och andra inbjudna.

Kvällen började med mingel i blå hallen där artisterna fick posera på röda mattan efter ankomst medan gästerna minglade runt vid utplacerade ståbord. Vid flygeln satt Karin Westerlund från ”Så ska det låta” och spelade samt sjöng Melodifestivallåtar i pianobarsstil.

En trappa upp i Gyllene salen hade det dukats upp buffébord i anslutning till borden. Det minglades mellan borden och Panetoz som nu gör sin tredje vecka på raken såg inte det minsta trötta ut. Men så hade de också fått en sådan torrepstid att sovmorgon hade stått på åtminstone vissas schema. Framåt efterrätten och kaffet steg Christer Björkman upp för att hålla tal om att vi nu efter fem veckor ute på tur landat i den blivande Eurovisionsstaden och att detta var första mötet med ESC-staden för den/de som om bara några dagar kommer att koras som vinnare av Melodifestivalen 2016.

Som specialinbjuden gästartist denna kväll klev Maia Hirasawa upp och gjorde om såväl Afrodites ”Never let it go” som The Arks ”The worrying kind” samt som final gav en annorlunda version av Måns Zelmerlöws ”Heroes”.

Halvtid in i festen började några få hitta till dansgolvet. SaRahas dansare och delar av Panetoz var några av de. Annars var det överlag en ledig och mysig feststämning där ljudnivån var lagom hög och det fanns möjlighet att hänga antingen på den lite tystare balkongen, dansa loss till DJ:ns musikval eller bara sitta vid något bord en bit bort i salen och samtala. Det vill säga fram till midnatt då musiken tystnade. Trots det hängde folk kvar under mer eller livliga diskussioner fram tills det att samtliga till slut blev bortschasade mot garderoben och entrén. Flera tycktes ha planer på att fortsätta festandet någon annanstans trots väntande repetitioner imorgon.

Stadshuset
Elden brinner och det är inte många dagar kvar innan vi har en vinnare i MF 2016.
Karin Westerlund spelar MF-låtar som livemusik till minglet i blå hallen.
David Lindgren tycker tydligen att det är dags att kavla upp ärmarna såhär inför finalen.
Isa poserade efter ankomst
Robin Bengtsson, fokuserad.
Ace WIlder hade hoppat i en glittrande dräkt kvällen till ära och avfyrade ett brett leende.
Visar Panetoz upp en ny koreografi till sitt nummer?
SaRaha med dansare ställde upp sig på en rad.
På Frans hade återigen mössan åkt på. Visserligen var det lite kyligt nära entrén men kanske inte såhär kallt?
Molly Sandén kom iklädd en tuff dress och vad passar inte bättre då än en tuff pose.
Blå hallen ovanifrån.

Frans låt pekas ut som plagiat

De så kallade skandalerna kring årets olika tävlingsbidrag är tydligen inte över. Den här gången handlar det om Frans ”If I were sorry” skriven av Oscar Fogelström, Michael Saxell, Fredrik Andersson och Frans Jeppsson Wall själv som har hamnat i hetluften. Orsaken är plagiatanklagelser.

Melodifestivalen 2016 började med en diskning. Anna Books bidrag ”Himmel för två” hade redan skickats in till den Moldaviska uttagningen tidigare, med identiskt musik men med annan text och artist. Låten kom inte med men lades ändå ut på nätet som en av de 40 sista kvarvarande låtarna.

Några veckor senare läckte 30 sekunder av Molly Sandéns ”Youniverse” ut på försäljningssajten Amazon och blev offer för en diskningsdiskussion men klarade sig kvar i tävlingen då den ansvariga för misstaget var en tredje part.

Bara dagar inför finalen har nu en av segrarfavoriterna pekats ut som plagiat. Enligt flera ska hans ”If I were sorry” vara väldigt lik Matt Simons ”Catch and release”, vilket även kommit till kännedom för Matts bolag Pias Recordings i London som nu utreder huruvida det faktiskt är plagiat eller ej.

Pias general manager i Norden har sagt till Aftonbladet att han kan konstatera att likheterna är slående.

Visst är det samma lugna tempo i de båda låtarna och båda sångarna har snarlik sångstil men själva musikinstrumenten och tonerna i sig känns inte hyperlika varandra. så… plagiat? Avgör själva.

Här nedan har ni båda låtarna.

Skumpa, karaokeshow samt lugnare mingel på lång efterfest

 

Artisterna dröjde väldigt länge på att göra entré, åtminstone de två finalisterna Molly Sandén och Frans som inte behagade anlända till sitt bord förrän omkring 15-10 minuter innan midnatt. Några som var desto tidigare dit var två Gävleprofiler. Dels Lars-Åke Wilhelmsson som hade suttit på plats inne i arenan under direktsändningen och gärna tog sig ett litet snack om bland annat deltävlingen strax intill buffébordet samt tjejen som underhöll oss på torsdagens välkomstfest, Britta.

Dolly Style samt Panetoz gjorde storstilad entré medelst mycket glädje och en del spex. Panetoz behagade ha en egen liten minishow med både dans och sång vid borden bara en stund innan finalisterna till slut lyckades hitta dit för att fira med skumpa. Frans fick visserligen spreja ner vissa ur journalistkåren men fick snabbt en flaska fanta i handen av teamet runt sig när det så var dags att skåla. Detta då han likt Isa ännu inte har åldern inne för att själv dricka innehållet.

Festen började lugnt och lite stelt, mycket på grund av att många tycktes ha svårt att hitta dansgolvet. Buffén hittade samtliga till samt till borden men i vilket rum är dansgolvet? Finns det ett sådant? Jodå, det visade sig att dansgolvet höll till i restaurangens bar. Det blev allt mer välbesökt ju längre tiden bar och omkring 02-03 på natten sjöng Martin Stenmarck till sin egen låt på dansgolvet tillsammans med Molly Sandén som hakade på i festruset.

De som ville ta en paus från allt ljud kunde hänga i buffésalen där det var betydligt lägre ljudnivå samt en liten bar eller helt enkelt hänga i foajékorridoren nedsjunken i någon soffa eller fåtölj. Vid 04 stängdes musiken av. Då var fortfarande många uppe på benen med liten lust att gå och lägga sig. Panetoz, som gav undertecknad en lektion på dansgolvet sent på natten, samt Martin Stenmarck och en och annan husdansare var bara några som stannade kvar för att umgås innan vi alla blev utschasade ur lokalen. Då förflyttades festen till annat håll för de som var pigga nog att haka på.

Buffébordet.
Mannen bakom många geniala manus, Edward af Sillén.
Jon Henrik Fjällgren var speciell gäst i mellanakten tidigare under kvällen.
Sarah Dawn Finer beundrade Ginas feststass för att sedan posera med sin programledarkollega.
Linda Bengtzing passade på att pussa pojkvännen Peter Ståhlgren.
Lars-Åke Wilhelmsson hade lämnat Babsan hemma och kom som sig själv.
Molly Sandén hugger tag i skumpaflaskan.
Molly poserar med fulla händer efter att ha öppnat champagnen på sedvanligt segrarsätt.
En av de första sakerna Frans sa var att han inte har en aning om hur man öppnar flaskan. Medan Erik Stenhammar hjälper till med att ta bort papperet tränar Frans på att hålla.
Frans får tips av Erik hur han ska göra.
Panetoz kom förbi och ville fira med Frans. De passade på att lära tonåringen hur man ska fira bäst…
… dvs att ta sikte på Aftonbladets reporter Tobbe Ek. Lärlingen lärde sig snabbt vilket gillades av såväl teamet runt honom som Panetoz.
Frans champagneflaska byttes mot en oskyldig fantaflaska när det blev dags att fira finalbiljetten med sin artistkollega Molly Sandén.

Frans nya favoritskap

Under den här veckan har det har varit lite si och så kring Frans vid repen. Han har ju sången, den släpiga sången men har sett lite stel och obekväm ut där han stått ensam framför sin vägg med en mössa på huvudet . Så igår kväll hände något. Mössan åkte av och med den kom det faktiskt fram en kille som överraskade många när han tog publiken med storm.

Vi förstår inte varför men trots att han inte har den där förmågan att ta kamerorna riktigt rätt, trots att han ser väldigt liten ut där på scenen så är det någon slags osynlig aura som måste lysa kring honom för båda Gävles genrepspubliker har gått igång på honom. Det kan tänkas att Frans gör en Sarah Dawn Finer och ”skräller” – i det här fallet går direkt till Friends – på grund av låten.

Linda Bengtzing som var jättenöjd med fredagskvällens genrep där allt satt till 100% för henne, har kluven känsla eller rättare sagt kluvna vibbar inför kvällen.
– Jag tror det kommer bli väldigt tufft. Väldigt tufft. När man hör låtarna litegrann så börjar man ju, det är ju låtarna som tävlar trots allt, så att… vågar jag säga att jag tror Frans till och med kommer vinna hela MF iår?

– Ja men som sagt jag jobbar ju jag har sagt det till alla, jag jobbar ju så mycket bättre när det är publik, det är det som är lite farligt tror jag. För att det är ju egentligen till grund och botten till tittarna där hemma. Om jag går igång på publiken kanske jag blir inslukad där, säger Frans och lovordar genrepspubliken.
Nu måste man ju fånga tv-tittarna men får samtidigt inte vara för stel. Det finns åtminstone några tusen röstberättigade i publiken också som man kan få bonusröster från och det syns i bild om du är stel.

Frans besvarar också Lindas starka tillit och tro på Frans i hans If I were sorry.
– Hon sa såhär till mig i green room direkt efter, bara ”Du var så vek så nu har jag lagt tusen spänn på att du vinner hela.” Jag bara ”Vad fan Linda? Varför säger du det till mig?” No pressure kill you. Hon är underbar.

Inte särskilt upphetsande nummer i Frans ”If I were sorry”

Frans har dragit in en stor vägg som minimerar scenytan något för honom. Denna vägg består av ett oräkneligt antal lampor. Än mer oräkneliga blir de när det utan förvarning då och då kommer en kaskad av ljus rakt mot en som bländar rejält – innan själva repetitionen drar igång det vill säga. När sjuttonåringen väl intar plats och börjar sjunga har de bländat av.

Själva väggen har en fin effekt och det är att beroende på hur lamporna lyser bildar olika bilder och ord bakom Frans som ser väldigt stel och obekväm ut, helt fokuserad på vad han gör. Han blir sedan mer avslappnad. Sången sitter ju. Tyvärr är inte numret särskilt upphetsande och med utgång mellan Linda Bengtzing och Panetoz kan Frans få det väldigt svårt.

Gott och blandat i Gävles startfält

Gävles startfält är helt klart starkare än föregående vecka. Man kan också konstatera att det är ett mer blandat startfält som ställer upp sig här, med allt från släpig slowpop á la Frans till ballad signerad Molly Sandén och så riktig rock levererat av Eclipse. Det här kommer kunna bli en intressant vecka.

Eclipse – Runaways
Det börjar i rockstil här i Gävle. Bandet Eclipse låter tunga basar inleda. Leadsångaren Erik har en ”ung” röst och det blir en härlig kombination när hans sång möter rockmusiken. Själva låten är snabb, en sån där lagom snabb rock där man faktiskt också hör vad som sjungs, alltså ingen hårdrock. Det är heller inget problem att förstå vad låten heter då ordet ”Runaways” är ofta återkommande i refrängen. Instrumentalt solo ingår. Runaways kan liknas vid ettt ungt Alien.

Dolly Style – Rollercoaster
Välkommen till karnivalen. Men förvänta er inget ”Hello hi”. Det här är en mer vuxen Dolly Style. En halvsnabb ganska trallvänlig Timoteijdoftande glad låt som möter discon. Dock känns den lite för svår för att bli det där klistret på hjärnan. Det finns risk att man tre bidrag senare har glömt bort hur den gick, det har åtminstone jag gjort redan.

Martin Stenmarck – Du tar mig tillbaks
Här möter vi en berättande Martin Stenmarck som minns tillbaka till när han och partnern var 15 år yngre, alltsammans under pianokomp som är det enda som hörs under den första versen. De övriga instrumenten hakar på när refrängen kommer. Riktigt härlig mogen, modern ballad som ger ungefär samma känsla som när man den där sista sommardagen hänger med ett gäng nya vänner och bara önskar att den inte ska ta slut. Stenmarck ber innerligt om att dra tillbaka tiden i denna starka text och fina ballad. Lyckas han fånga tv-tittarna kan han bli farlig i detta startfält.

Linda Bengtzing – Killer girl
Killer girl är en typisk lightschlagerpop modell Linda Bengtzing. Det som gör att vi ändå får möta en ny bengtzing är texten som är ganska fräck och bestämd. Bestämt är också vad Linda är när hon sjunger. Hon vill verkligen vill ha den där killen som inte finns där riktigt än och verkar vara väldig krävande. En modern text som mycket väl kan vara den första i MF-historien att innehålla ordet ”instagram”. Efter ett stick där kören tillfälligt tar över avslutar Linda starkt.

Frans – If I were sorry
Den lilla Zlatanpojken har vuxit upp till en tonåring. Frans tycks på kuppen ha tagit till sig James Blunt-inspiration inför detta deltagande för han har en säregen släpig sångstil som också gör att orden ibland flyter ihop. Själva låten skulle jag säga inte har en chans i detta startfält men så kommer Frans och gör denna slowpop på ett ”osvenskt” sätt. Det är kluvet här. Samtidigt som bidraget känns lätt trist har den en intressant sida också.

Panetoz – Håll om mig hårt
”Håll om mig hårt” Kanske inte den låttitel man i första hand kopplar ihop med Panetoz. Det som dock är sig likt är att de har en dansant festlig poplåt, hade ni väntat er något annat? Även här är det mycket text de har att ta sig igenom men mellan verser och refränger ligger en tacksam utdragen fras med endast två ord som skiljevägg. Sången får de sköta själv men dansa till den skulle jag kunna göra i rätt sällskap (dansar vanligtvis inte).

Molly Sandén – Youniverse
Hjärtslag är det första som hörs i stort sett i Molly Sandéns Youniverse. Molly sjunger vackert i en tvättäkta ballad med moderna tongångar. Man känner igen den nya Molly i låten Dock kändes den inte kändes så stark som man först hade förväntat sig. Den lyfter inte riktigt förrän mot slutet på uppspelningen men det är just det är slutet som skvallrar om att jag tror den kommer lyfta ganska bra när det blir live.