Låtskrivarnas revansch i finalen – där Måns glänser som programledare

Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani leder finalen tillsammans med Björkman. I själva öppningsnumret presenterar programledarna varandra för att sedan presentera veckans startfält. Startfältet presenteras inte via namn här utan artisterna får komma ut på scenen samtidigt som en fras går mer eller mindre i repris. Det är inte ett maffigt öppningsnummer men stiligt och har definitivt sin funktion.

Shima har väntat länge på det här och går all in Eurovisionsstil med franska och allting, innan Måns påpekar för henne att det här inte är Eurovision.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Låtskrivarna som bara nämnts i förbigående under de flesta veckorna (första deltävlingen borträknad), de får sin revansch i finalen. I klippen som presenterar artisterna medan dessa intar plats på scenen så får just låtskrivarna berätta lite kring sitt bidrag och sin artist. Vilket är väldigt bra. Produktionen har dessutom fått kritik tidigare för att låtskrivarna knappt har uppmärksammats. Tidigare år har de ju suttit och vinkat i bild när de presenterats, något som inte har gått i 2021.

Danny och Klara Hammarström gör båda väldigt bra genrep både under fredagen och lördagen. Klara som såg ut att njuta igår kväll lyckas denna förmiddag med att se se både taggad och avslappnad ut samtidigt. Något som bör vara ett gott formtecken inför finalen ikväll.

I ett antal bidrag genom åren där manliga artister haft mansliga dansare har koreografin innehållit ett så kallat skrevgrepp. Anton Ewalds bidrag hör till denna grupp. Jag har dock inte nämnt det i år för att det börjar kännas som en lika naturlig del av Melodifestivalen som mellanakter och nakenchocker och schlagerboor till exempel. Det har självklart också de själva uppmärksammat och låter Måns presentera Anton Ewald och ”New religion” med orden:
– Vårt dagliga skrevgrepp giv oss idag.
Riktigt roligt!

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Det är för övrigt något i Antons bidrag som gör att det känns lite… ansträngt. Särskilt i de partier där han har mycket text att få fram på kort tid. Kan tänka mig att låten inte är helt enkel att göra när man dessutom dansar under tiden man sjunger. I övrigt är det bra leverans från Antons och dansarnas sida.

Finalens schlagerdrottning Perrelli, hon glittrar och levererar även hon, både i sången och i hennes utstrålning överlag. Hennes starka bidrag ”Still young” är dessutom finalens lyxigaste och glamourösaste bidrag med Eurovisionsfeeling. Tack vare kläderna, prismorna i bakgrunden och catwalken av hennes dansande ”modeller”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Att Måns har stor programledarvana från att leda Allsång på Skansen i tre säsonger och tillhöra den lilla skaran som fått leda ett Eurovision Song Contest, det märks. Han gör det så naturligt och med en humor som är så enkel men klockren när han till exempel presenterar artisterna. Lyssna till exempel på hans presentation av Eric Saade. Måns har också förmågan att snabbt rädda upp något om det skulle ske något oväntat. Shima har inte samma programledarutstrålning. Hennes små skämt och ordvitsar blir lite stelare och lästa innantill.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

En önskan finns om att hon om möjligt skulle slappna av lite mer. Samtidigt finns det en charm i att Måns är lite av den där coola storebrodern som tar det chill och rättar lite fint trots att lillasyster har lite konstiga saker för sig.

Dotters dansare har fått dra på sig handskar lagom till finalen. Alltså inte sådana där engångsplasthandskar utan handskar som matchar kläderna och har en inbyggd LED-lampa. Lite kul och ger en extra effekt till Dotters bidrag ”Little tot”. Sångerskan i sin tuffa outift, som är kvar sedan deltävlingen, är säker och stark och det finns en Bulletproofkänsla över hela framträdandet. Lovande.

Arvingarna fick under fredagens genrep ett tekniskt problem och fick då sjunga om sin låt. Det är så att om de vinner ikväll och det inte är möjligt för dem att vara på plats under Eurovision i Amsterdam i maj så är det uppträdandena från just fredagens genrep som kommer att användas.

Arvingarna slapp emellertid fler tekniska problem och dansade sig genom sitt bidrag ”Tänker inte alls gå hem”, som lär bli en nationallåt för när vi kan börja röra oss fritt igen i samhället.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Efter att alla artister gjort vad de kan så blir det bland annat dags för ett inslag där reportern Birgitta Bollerud ska berätta om hur det ser ut just nu i Amsterdam där Eurovision ska vara. Det är en strykrädd reporter som inte ens tagit sig från flygplatsen ut till arenan. Nu önskar man att Lynda Woodruff hade dykt upp..

Mellanakten däremot… Nu snackar vi! Det här är ett genialt medley av gamla MF-låtar som fått ny text för att på bästa sätt kunna visa den lilla gossen Christer Björkmans dröm som sedan utmynnar i en melodiös historia kring festivalens 20 år på turné. Ta inte toalettpaus här. Gå inte och koka nytt kaffe. Sitt kvar framför tv:n och njut.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT
Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Därefter kommer det ytterligare två mindre solomellanakter från Måns respektive Shima. Shima gör sin tolkning av förra årets vinnarbidrag ”Move”, vilken är en fin hyllning. Dock inte i samma liga som The Mamas.

Under förmiddagens genrep blev Charlotte Perrelli vinnaren. Hon tar emot sångfågeln och blommor från The Mamas men Christer BJörkman inser vid det lilla vinnarsnacket med Charlote att ”här skulle jag haft en mick…”

Igår var det Eric Saade som lottades som vinnare men han vägrade ta varesig pokalen eller blommorna eller svara CHrister på hur det kändes.
– Jag vill inte jinxa, var det enda han sa.

Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

Oscar Zia & Anis don Demina programleder – då får programmet en annan kostym

I och med att Christer Björkman varje vecka får sällskap av nya gästande programledare, som dessutom ska få visa vilka just de är. Så kommer detta innebära ett nytt utseende på programmet varje vecka. Vilket Christer förklarade under förmiddagens presskonferens.

Veckans gästande programledare, Oscar Zia & Anis don Demina.                                                                                                                  ©Stina Stjernkvist / SVT

Veckans program öppnas med att gästduon för den andra deltävlingen, Oscar Zia och Anis don Demina ger en helt ny version av Stad i ljus. O då menar jag verkligen en helt ny version. Refrängen som Oscar sjunger ensam känns igen. Versen har däremot fått såväl helt ny text som tempo.

Det är mer betydligt mer lekfullt, festligt och party än förra veckan och artistvykorten som gav lite Eurovisionsfeeling i första deltävlingen är ny utbytt som små klipp där Oscar och Anis möter artisterna för att pladdar om allt och inget. För att vi ska få lära känna artisterna på deras sätt.

Anton är mer eller mindre ett proffs i dessa sammanhang, vilket inte Julia är. Men man ser att Juliaavfyrar ett och annat leende mellan de fokuserade/allvarliga minerna och sången låter bättre än det gjort tidigare.

Julia Alfrida under genrepet.                                          ©Stina Stjernkvist / SVT

Bidrag nummer tre med Wahl och Sami är också det tusende bidraget i Hela Melodifestivalen, vilket jag kan tycka att artistduon hade varit värd något bättre och maffigare än att lattja runt i ett rum med Oscar och Anis där det nämndes i förbigående typ.

Wahl & Sami under genrepet.                                       ©Stina Stjernkvist / SVT

Tittade extra mycket på skateboardscenen i deras scenshow. Under repet såg det inte bra ut alls. Nu var det riktigt snyggt gjort! Skateboarden i LED-golvet ”sparkas” nämligen bort av sångaren och far just i det ögonblicket iväg. Resten av duons bidrag är härligt med texten där de ska vara och bra sång.

Frida Green levererade också bra. Och apropå fetsligt och lekfullt… Det är i stort sett dessa egenskaper som Eva och Ewas bidrag ”Rena rama ding dong” har. Deras bidrag är för övrigt ett typiskt sådant där det kan göras något litet misstag alterntivt något extra eller annorlunda moves utan att det egentligen syns.

Frida Green under genrepet.                                          ©Stina Stjernkvist / SVT

Patrik Jean, som har chansen att komma till Eurovision för andra gången på två år, och kanske till och med få åka till Nederländerna i år, gjorde ett säkert framträdande som dessutom ser tjusigt ut i tv-rutan. Detsamma gäller för Dotter som inte håller igen.

Patrik Jean under genrepet.                                           ©Stina Stjernkvist / SVT

Efter snabbgenomgången och den lilla ”touren” som Oscar tar med Anis på så är det dags för del två av Herman Lindkvist Melodifestivalshistoria. Och denna gång djupdyker han i Eurovisionsdrottningar.

De fem som går vidare till andra omgången här i genrepet är Anton Ewald, Julia Alfrida, Eva Rydberg & Ewa Roos, Patrik Jean samt Dotter.

Jag vet… vi befinner oss i pandemitider. Men när en produktionsmänniska kommer in i bild med munskydd, håller upp en plexiglasskiva mellan Anis och Oscars händer så att de kan göra en säker Brandstaklapp. Då är det svårt att inte brista ut i skratt! Häng med i den andra lilla mellanakten där Oscar och Anis driver åt alla möjliga håll med mellon medan de lånat musiken till ”Teddybjörnen Fredriksson”.

Coronasäker handklapp.                                                 ©Stina Stjernkvist / SVT

Känner dock att Björkman gott kunde fått dra det slutgiltiga resultatet själv utan att ha Zia som en upprepande papegoja bakom sin rygg.

Christer Björkman.                                                           ©Stina Stjernkvist / SVT

De två som fick låtsas bli jätteglada över en låtsasfinalplats ikväll är Dotter och Patrik Jean.

Viktigt genrep ikväll – särskilt för artisterna

Ikväll är det det första publika genrepet inför finalen i Melodifestivalen 2020. Vanligtvis är genrepet bara ett tillfälle för artisterna att få tillsammans med de övriga i produktionen sätta ihop programmet som det ska vara, så man har chansen att göra ändringar eller finslipa på saker till direktsändningen.

I finalen är det emellertid väldigt viktigt för artisterna att göra ett så bra framträdande med sitt bidrag som de bara kan. Anledningen är att de internationella jurygrupperna utgår efter hur artisterna levererar ikväll när de sätter sina poäng.

Länderna som fått förtroendet i år är:
1. Israel
2. Österrike
3. Armenien
4. Australien
5. Malta
6. Island
7. Frankrike
8. Nederländerna

Gårdagens genrep i korthet

Öppningsnumret här i malmö är en filmtrailer. Eller ja en fimtrailer som blir en musikal. Uppsatt på Malmö arena. Baserat på Brandsta city släckers ”Kom och ta mig (långt härifrån)”. Känns först fånigt men blir lite bättre när det blir live på scenen och inte bara ett videobandat inslag. Det är någon konstig kombo för övrigt där höstkänsla (paraply mm) krockar med färgglada 80-talsnyanser.

DSC02606

DSC02609

DSC02614

DSC02615

Rätt snart hade det där lilla itrosnacket hunnits igenom och det var dags för Frida Öhrn att ställa sig framför sitt gulddraperi. Hon har sett säker ut hela veckan i stort sett, och igår kväll till riktig publik som tydligt gav henne feeling, var inget undantag. Kameror tog hon också. Responsen på We are one var god.

 

DSC02620

DSC02632

DSC02623

DSC02645

William Stridh såg mer avslappnad ut på genrepet. Man såg till och med hans ögon glittra till i kameran vid något tillfälle. En enkel i meningen avskalad scenshow till han lugna Molnljus, som är bättre live. I publiken tändes lampor, stämningsfullt.

DSC02647_01

Och Nanne… ja, hon öste på ocj fortsätter styra mot Friends arena, eller om det blir Eskilstuna? Vem vet, det beror på vart vägskyltarna pekar. (Läs: hur folket röstar)

DSC02667_01

DSC02668

Här kommer ytterligare ett bandat inslag där David ska köra sångcoachning med Lina och Linnea. Hur det går? Ja, inte så bra med tanke på att de sedan låser in honom…

Desto bättre går det för Victor Crone som verkar taggad inför genrepspubliken. Han petar dessutom ut sina in-ears mitt under sitt framträdande så att den vänstra hängde ner på hans axel resten av numret. Vilket, berättade han efteråt, berodde på lite strul med den. De satt inte så bra men han kommer byta till andra sedan.

DSC02677

DSC02680

DSC02687

Ellen Bebediktson och Simon Peyron gjorde ett väldigt fint framträdande med ”surface”, snyggt bildproducerat för tv-tittarna också. Även här tändes mobillampor i publiken vilke såg jättemaffigt ut. Tycktes gillas av genrepspubliken.

DSC02688

DSC02694

DSC02701

Jakob Karlberg hade dragit ut sladden till gitarren. Eller jag vet inte om sladden var urdragen fysiskt men intrumentet lyste inte. Detta för att de ska omkoda litegrann, så ikväll ska den blnka och ha sig igen. Karlberg och hans scenframträdande med ”Om du tror att jag bryr mig” kändes lekfullt och enkelt och så Karlberg-igt som bara Karlberg kan göra.

DSC02709

Hanna Ferm levererade ett så så snyggt nummer! Framför allt ljusmässigt. Vet inte om Hanna var lite nervös eller något för hon kändes inte lika avslappnad som på förmiddagsrepet. I övrigt satte hon det.

DSC02736

DSC02740

DSC02747

Det finns en önskan och det är att de ska sluta med att försöka få snabbreprisen till att bli någon slags stor rockstjärna eller dyligt. Det är en snabbrepris. Humorn kan man kanske lägga på andra delar eller andra punkter i programmet.

DSC02749

Det roligaste i samband med at David Sundin tog pulsen på artisterna med först 7 snabba och sedan handuppräckningsfrågor var just vid hanuppräckningen. David tittar på manuset och vänder sig till artisterna för att be de som är rädda för att en gigantisk ring ska ramla ner i huvudet på de att räcka upp handen. Två stycken för handen mot taket. Det är Simon Peyron och så killen som själv är orsaken till att det hänger just en gigantisk ring i taket – William Stridh! Se där… rädd för sin egenscenografi tydligen.

DSC02761

Efter att sju blivit till fem, är det dags för David Sundin att greppa micken och sjunga i mellanakten. Den handlar om att han är en legitimerad lustikurre och att humor behövs. Något åt det hållet… Coolt att se och höra honom sjunga ensam men trist nummer.

DSC02775

DSC02778

DSC02780

DSC02788

Till slut är det Hanna Ferm och Nanne Grönvall som får gå till fejkfinal och sjunga sina låtar en extra gång.

DSC02798

Genrepssummering: Sarah vet hur man öppnar Andra chansen

_DSC6494

Kvällens genrep av andra chansen började väldigt starkt tack vare Sarah Dawn Finer, som protesterade när podiet hissade upp henne en bit. Hon ville inte göra någon ballad, här ska det minsann dras på rejält. Tillsammans med musiker och kör som tar sig genom publiken upp mot scenen så river hon av en mer funky mellanakt, och gör det väldigt bra! Publiken i den halvfulla arenan svarade med att resa sig upp. Om det var efter order eller rent spontant är svårt att säga.

_DSC6502

Med nytt upplägg gentemot tidigare veckor så kan det ju vara på sin plats att dra upp lite regler innan duellanterna så presenteras.

_DSC6527

_DSC6537

I den första duellen hade Andreas Johnson lyft sig sedan repet och med en bra energi levererade han en stark och bestämd sång. Anna Bergendahl känns stadig som en klippa och bara går in på scenen i sin glittriga outfit för att göra sitt jobb – utan några som helst problem och med en god utstrålning. Det märks att publiken gillar detta.

_DSC6550

Om man undrar hur det har gått för Marika att ta sig till Nyköping så är svaret inte alls bra. Hon är nämligen supersäker på att det är Norrköping men när hon gör entré i arenan så är det enda som hörs skridskosktidskoskär och puckar som slås iväg med klubbor. Inte en tillstymmelse till Mello här inte…

_DSC6569

_DSC6582

_DSC6601

I duell två får Vlad Reiser särskilt de yngre i publiken att jubla så fort hans namn hörs. Nanos respons här är svagare. Vlad är väldigt energisk, näst intill övertänd. Det är väldigt mycket energi och inlevelse i koreografin där han visar upp prov på sparkar och vida rörelser med armarna som några exempel. Det låter bra i refrängen, där han backas upp av kör bakom scenen. Nano å sin sida har en riktigt stark låt och förmågan att kunna leverar den på absolut bästa sätt tillsammans med sin kör, som nu har fått en helröd bakgrund på LED-skärmen.

På nästa vb är det Eric Saade vi ser. Han står i en affär och handlar när showen visas på affärens tv. Kassapersonalen menar att man som team måste hålla ihop.

_DSC6606

_DSC6620

_DSC6640

I den tredje duellen passar Martin på att peppa upp publiken och sig själv innan start samt spanar ut över publiken efter någon bekant. Det känns rätt jämnt i den här duellen. Martin Stenmarck levererar bra, som alltid. Lisa Ajax som återigen dragit o sig sin svarta topp till de matchande byxorna ser lite starkare ut nu och kommer fram mer.

Inför presentationen av den sista duellen tar Kodjo plats på pucken ute i publiken med Sarah och tror att han råkar sätta foten på hennes klänning.
– Nej men alltså den är så liten den här rutan, ger Sarah som svar om pucken.

_DSC6666

_DSC6696

Rebecka har första startnummer i sista duellen. De har valt den svarta sparkdressen till förmån för den marinblå och har en bra energi. Rebecka känns dock inte 100%. Det är få leenden och det låter lätt svajigt. Möjligt att lite nerver spelar in. Arvingarna däremot är bra synkade med varandra. Det är fyra stabila trygga killar som levererar bidraget säkert och med glädje.

Inför det att Måns Z och Dotter ska bli redo för sin mellanakt visas hur just mellanakterna sett ut de senaste 18 åren. Synonymt med många är fyndiga texter i omgjorda låtar, dans och fartfyllt.

_DSC6719

De som blir kvällens genrepsfinalister är Anna Bergendahl, Nano, Martin Stenmarck och Arvingarna.

Lisa Ajax och Bishara kvällens genrepsfinalister

Det är tredje veckan på rad som det saknas minst en ur programledarkvartetten. Den här gången är det Kodjos tur. Han är nämligen hemma och vabbar. Frågan är bara med vilken av alla 25 ungar eller så som han gör det?

Eric Saade som tycker att det absolut inte är några problem att ta över Kodjos skämt försöker dra till med sånt ett sånt. Det leder in på presentationen av veckans stad, Lidköping. Så snart programledarna skrikit ”Nu kör vi!” är det dags att dra igång med första deltagaren.

Eftersom Pagan Fury är först ut och sångerskan har ett förflutet med Melodifestivalen i en helt annan roll (då körtjej) än den nuvarande som Arwen i ovanstående grupp, så får de själva presentera sig i ett vb. I detta vb presenterar de sig bland annat med de fyra elementen jord, vatten, luft och eld samt att de kommer med stormen. Låten heter ju Stormbringer så det är faktiskt rätt logiskt.

Ett tekniskt fel gör att de får avvakta med musiken och programledarna får i sin tur öva på hur de ska göra om något går fel. Det resulterar i att publiken får sig en lektion i vad tungrök egentligen är och hur det fungerar varpå Eric infliker att det finns varelser på scenen, typ. När det tekniska problemet är löst dras musiken igång och numret genomförs till synes utan några fler problem eller dyligt och sångerskan ser ganska bestämd ut samtidigt som hon, förstås med sin erfarenhet, uppvisar ett tryggt intryck.

Efter att Anton Hagman levererat sitt bidrag enligt förmiddagens repetition, med uppknäppt skjorta så drar Marika iväg oss på bandy. Detta eftersom Lidköping är en bandystad.

Lisa Ajax näst på tur levererar bra men kan säkert komma fram ännu bättre genom rutan imorgon. Arvingarna i sin tur fick med sig publiken väldigt bra när de drog igång sin smittande och fartfylla ”I Do”.

Enligt Bisharas presentation är han för övrigt tydligen blyg, vill ej sjunga för familjen sin och har scenskräck. Det är svårt att tro när man ser honom stå där uppe och bara köra, inför en hel arena med genrepspublik. Han får dessutom stora applåder redan vid den första höga tonen.

Ann-Louise Hansson forsatt stabil. Finns inte jättemycket nytt att säga där. John Lundvik får även han igång publiken bra och får respons i form av något sånär taktfast handklapp, allt medan han bland annat interagerar med sin gospelkör. Hans bidrag känns som en av de starkare denna kväll.

Efter att Sarah Dawn Finer gett Eric Saade en lektion i just green room om varifrån det namnet egentligen kommer följer en snabbrepris. Efter denna återkommer vi till Green room men den här gången är det Marika, som imorgon kväll tänker dra skämt men idag nöjer sig med att prata med artisterna. Dock blir det ganska känslosamt när både Ann-Louise och Josefin blir rörda, då de precis gått från begåvade Bishara till deras bord. Kort prat med de följs av en förflyttning till Pagan Fury och Marika undrar var bandet egentligen tagit vägen.
– Man kan säga att bandet försvann i stormen nånstans. Så ser ni de kan ni ju skicka hit de, kontrar Mia ”Arwen” Stegmar.

Mellanakten där…. Den nyskrivna låten ”Ljuset” till Sarah och Eric (vars intäkter går oavkortat till radiohjälpen) är fin men man sitter och undrar lite hur numret egentligen är hopsatt.

TIll slut utses Lisa Ajax och Bishara till genrepsfinalister. Det ser väldigt sött ut när Lisa Ajax går fram och knackar Bishara på axeln under ”vinnarreprisen” och han lyckas få sitt bidrag att bli en fin duett då han vänder sig till henne och fortsätter sjunga, som om hon vore en självklar del av den. Det är bra gjort av Bishara som mötte en stor publik för första gången ikväll. Lovar gott för hans framtid.

Genrepet i bilder…

Ja, såhär såg då genrepet ut under gårdagen. Som ni ser så har Rebecka en vit klänning på sig här. Det bör ha varit hennes tredje klädbyte eller något sådant. alla outfits har varit i antingen svart eller vitt. I övrigt var det inga förändringar i klädväg. Däremot kunde man nästan tro att Marika hade varit in i LaGaylias garderob och norpat en jacka gjord av färgglada fjädrar.

_DSC5004

_DSC5015

_DSC5031

_DSC5037

_DSC5053_01

_DSC5067

_DSC5078

_DSC5085

_DSC5100

_DSC5116

_DSC5130

_DSC5138

_DSC5146

_DSC5154

_DSC5169