Smith & Thell och Sven-Ingvars två guldkorn i veckans allsång

Smith & Thell

Den femte allsångskvällen denna sommar besöktes Sanna Nielsen av fyra artister som representerade fyra olika musikstilar. Sven-Ingvars står för dansbandsmusiken även om de nu har blivit mer moderna och förändrat soundet i låtarna. Åkervinda står för folkmusiken medan duon Smith & Thell gav sin hit ”Forgive me friend” som går lite i countrypophållet. Sedan har vi den där rappen som verkar återkomma vecka efter vecka känns det som. Den här gången heter artisten Imenella, en ung dansare och koreograf som nu valt att ta steget och bli artist. Ska man lyckas summera detta i en mening så var det en lyckad kväll som avslutades på topp men som hade sina sömniga stunder.

Sven-Ingvars med Oscar Magnusson som leadsångare intog scenen ganska direkt efter att Sanna presenterat kvällens gäster. De öppnade kvällen med att passande nog sjunga om ”Sommar i Sverige”. En lite rockigare version än originalet där Oscar bland annat petade in Skansen i texten, dagen till ära.

Oscar och resten av bandet gick sedan av medan Sanna drog igång allsången ”Ring ring” och gick runt i gångarna medan publiken stod upp och sjöng med.

Rapparen Imenella hade med sig Newkid samt totalt åtta dansare som backade upp henne i låten ”S/O”. Låten är en av de bättre raplåtarna som SVT haft med denna sommar. Men själva genren rap börjar kännas som att det varit för mycket av. Nu lär vi få mer rap framöver innan säsongen är slut. Men då var det skönt att höra Imenella låta publiken ta ton tillsammans med henne i Per Gessles ”Här kommer alla känslorna”. En Gessle-sommarhit som passar perfekt som allsång.

Tjejkvartetten Åkervinda drog sedan ner på farten rejält och sjöng a capella folkmusik bestående av nordiska folkvisor. Visan ”Trilon” var första smakprovet och därefter övergick den till ”Det brinner en eld” där den sistnämnda kanske är lite mer lättlyssnad än den första. Allsången ”Nu är det gott att leva” gick i lite samma stuk. En jättefin mysig allsång som dock är en sådan som kräver allsångshäfte för att kunna hängas med i.

Under tiden hade på scenen byggts upp en äldre del av söder med rött hus, högre staket/plank och lång bänk. Sanna Nielsen hade iklätt sig en gul-svart-rutig klänning i äldre modell och levererade ett Söderkis-medley i sällskap med bland andra Sussie Eriksson, Kim Sulocki och Andreas Nilsson. Även de i kläder av äldre stil. Medleyt inleddes lättsamt med en visa om att köpa tulpaner och via ”vårat gäng” samt slagsmål som Sanna stoppade hamnade vi så småningom i dansens värld för en stund. Snygga övergångar och ett nummer som är välbyggt och genomtänkt från första tonen.

Så blev det åter Sven-Ingvars tur att inta scenen, den här gången med den lite lugnare låten ”Rör vid mig igen” från i år. Texten i denna är fin och låten togs emot ganska bra av publiken. Efter kort prat mellan Sanna och Oscar om Sven Ingvars 2.0 och att pappa Sven-Erik fortfarande är närvarande på ett sätt drogs allsången ”Sommar och sol” igång. På sittplats ställde sig folk upp och det diggades med på olika sätt.

Orkestern fick några sekunder i rampljuset när Sanna läste upp ett nytt vykort och pratade med kapellmästaren som åt på en varmkorv. Vart det leder? Jo man dra igång refrängen på Köppäbävisan då det är korvens dag. Litet kul tilltag agerade brygga till nästa akt signerad duon Smith & Thell.

Maria och Victor i duon Smith & Thell bjöd på deras ”Forgive me friend”, som gått varm på radio bland annat, och fick med sig folket på Skansen.

Kvällen avrundades med hela två allsånger. Först den lugna ”Idas sommarvisa” som Smith and thell” var med och ledde. Därefter dök Hanna Hedlund upp och rev av Orups ”Då står pojkarna på rad” tillsammans med programledaren. Bra och härligt avslut på detta sätt i och med att folk även ställde sig upp och klappade i takt medan det sjöng med. Det är så en allsångskväll ska avslutas, med känslan på topp.

Göteborg hajar hur en fest ska ordnas

Göteborgs välkomstfest på västkusten bjöd återigen på skaldjur. Den här gången kom de i portionslådor som stod vid varje plats. Man skulle kunna säga att denna fest gick i djurvärldens tecken då vi innan skaldjursmiddagen fick gå eller åka upp med hiss till akvariumet på Universeum ett stenkast från Scandinavium.

Väl där uppe fick man gå förbi hajarna som simmade runt i vattnet bakom glaset för att komma till bordet med välkomstdrinkarna.

Det togs champagne, kollades på fiskar och hajar, fotograferades och gicks runt i en ”karusell”. Flera var nämligen nyfikna på att gå och kolla i regnskogen på djuren där men dök en efter en upp igen i snurrdörren. Bland annat Sean Banans kumpaner kom tillbaka en efter en med kommenteraren:

– Man fick inte ta med sig glaset in dit…

Gott skratt vid åsynen.

Jenny Silver, Hanna Hedlund och Pernilla Wahlgren syntes inte till förrän på väg mot maten. Då stod de och Camilla utanför med barnvagnar och mindre pressuppbåd. (Denna bild har fått ben tillfälligt)

Vi satte oss till bords för att inta skaldjuren (eller mer vegetariskt för de som inte äter det), följt av kaffe med mjuk härlig brownie. Sean Banans bord var längst till höger och var kanske den mest uppvaktade av artisterna. Joacim Cans intill hade det lite lugnare men fick senare på kvällen sällskap av G:son. Runt 22.30 hade det börjat minglas bra igen, nån dansade lite smått till DJ:n som inte spelade en enda MF-låt under hela kvällen och Danny hängde lite smått med Sean Banan. Jag och några vänner hamnade i en större diskussion med en av de tekniskt ansvariga på turnén medan Petra Åkesson från Sony hade slagit sig ihop med ett större gäng vid ett bord. De flesta artisterna tycks ha lämnat festen runt 23.30. När jag gick vid 00.15 var G:son och några till låtskrivare också redo att lämna Universeum. En lång men mycket trevlig kväll.

Pernilla tog sig en närmare titt på scengolvet – mitt under repet

Silver, Wahlgren och Hedlund kommer upp för en trappa och stannar på toppen vid varsitt stativ. Fläkten är med. De går ner till refrängen men är ensamma på scenen. Mot slutet av den första refrängen dykerfyra dansare upp på guldtrappan bakom de. På samma trappa avslutar trion sedan, utan stativ. Lägg märke till deras guldmickar. Ett tufft och läckert nummer som dessutom har pyro i sig. sen måste självklart låten nämnas, fartfylld med självsäker text.

En miss av Pernilla Wahlgren mitt under repet var att hon plötsligt satte sig på scengolvet och fick en hjälpande hand upp av Hanna Hedlund under det att de fortsatte sjunga, som om det regnade och var det naturligaste sak i världen. Först när låten tonat ut bröt hon ihop tillsammans med de andra. Snygg räddning som visar att de verkligen är proffs ut i fingerspetsarna.

Pernilla gör segertecken efteråt.
Pernilla Wahlgren och Hanna skrattar gott ihop.