Efterfesten i text och bild…

En efter en kom artisterna till festen. De flesta tog samma väg in men Janet Leon lyckades smita in sidovägen. Ammotrack kom visserligen rätt väg och vrålade ut ett glädjetjut redan på väg in i festsalen.


Festsugna I.D.A som kommit sexa ställde vackert upp sig och poserade, med ledsångerskan i fronten. De tycktes inte alltför nedslagna av att inte tagit sig vidare.

Linda Bengtzing kom till festen med ett par dansskor hon gärna visade upp.
Ellinore Holmer kom med bland annat syster
Programledana Anders Janson och Nour el Refai hade släppt allt vad manus och sändning heter. De tjoade och spexade glatt vid entrén för att sedan posera en stund. Nour tog fram sin iphone och fotograferade fotograferna. Jag stoppade sedan henne och frågade om hon fick en bra bild.
– Ja den blev bra. Ni blev jättefina, svarade hon käckt och gick längre in i salen.
Malin Baryard gästade efterfesten.
Lina, Andreas och Tess flirtade gärna med kamerorna och hade nog stått där ett tag till om inte champagnen väntat vid bordet.
It takes two… för att öppna en flaska. Andreas vlade att titta på och låta tjejerna göra jobbet.
Janet Leon poserade med höjt glas.
Anton Ewald i full färd med att förbereda inför sin plan – att dränka Aftonbladets reporter i champagne.
Alcazar och Ewald – Öviks finalister
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Ewald har jonglerat sedan barnsben. (filmklippet med jongleringen ligger lite längre ned.)

utöver detta tycktes Lindas designer Edwin Trieu befinna sig överallt och ingenstans. När det påpekades gav han snabbt svar på tal:
– det verkar du också göra.
Han trivdes ypperligt i mellobubblan och berättade att han redan nu hoppas på att få vara med 2015 igen. Linda och co hade han emelletid tappat bort i vimlet. Linda försvann efter ett tag men hennes presskontakt dansade gärna loss på dansgolvet senae på kvällen, likaså Alcazar med flera. Vid 03 stängds musiken snopet av. Då hittades några trevliga människor i vilt samspråk med varandra, varav den ena visade sig vara Ellinors lärarstuderande syster som nu har en enda plan i huvudet inför nästa vecka – att skaffa barnvakt så att hon kan följa med även på andra chansen!

Ida i I.D.A ger av sig själv

Ida i I.D.A ser bitvis rätt galen ut där hon står och sjunger. På ett positivt sätt då. Det smäller också rejält när deras pyro fyras av. Dock lite fuindersam till hur det lät i början, lite svårt när vi hör i ”stereo” här uppe. Det vill säga både genom högtalarna och inifrån arenan. Någon ton kan ha halkat lite fel.

Tippningen: Anton Ewald och Alcazar till final

denna vecka är jag ganska säker på två saker. Att Alcazar, Linda Bengtzing och Anton Ewald går vidare. Med sig kan de ta exempelvis Janet eller Ammotrack. Samtliga tre känns självklara och bland de starkaste låtarna denna vecka samt har snygga shower/nummer på sina olika sätt. Linda Bengtzing har en explosionsartad energi som borde få henne att näst intill spräcka glasutan och Alcazars hela nummer är så genialt att det inte finns i universum att de inte placerar sig topp fyra medan Anton Ewald har en stor törstande fanskara som lär dregla över att få honom till Friends arena.

Jag tror dessvärre inte på Ellinore Holmer eller I.D.A trots att Ellinores nummer är betydligt bättre i rutan än inne i arenan. Josef kan flippa eller floppa med sin underbara ”Hela natten”, allting där beror på hur han tar kamerorna och om han får en nervositet som sätter käppar i hjulet för honom.

Slutgiltiga  tippningen lyder såhär:

Anton Ewald – Natural och Alcazar – Blame it on the disco till final.

Linda Bengtzing – Ta mig och Ammotrack – Raise your hands till andra chansen.

I.D.A: ”Det kommer bli ännu bättre när det är fullsatt på läktarna”

I.D.A bestående av Ida Pihlgren, Erik Eklund, Ronny Westphal och Patrik Hallgren. De kom in via allmänhetens tävling.
– Ja alltså, låten skrevs av Nicklas (Laine), Albin (Nicklasson) och Louise (Frick Sveen). De skickade in och sen fick vi förfrågan från svt om vi ville göra låten. Då var jag lite först att ”får se, jag måste höra” men låten var väldigt bra. Då sa vi att då kör vi. På den vägen var det. Hade det inte känts rätt hade vi inte gjort det, säger Ida.

Vad var tanken när svt sa att de ville ha er?
– Ja så skulle man kanske kunna se det, att de letade efter sån typ av akt som vi står för liksom.

Gruppen tyck är väldigt roligt och känns jättebra att kliva  upp på melodifestivalscenen.
– Det kommer bli ännu bättre när det är fullsatt på läktarna och man får känna publikens närvaro. Då kommer det bli ännu roligare. Man får respons när ser folk och kan liksom leverera.
– Man får känna 9000 personers jubel liksom. Det är coolt.

De har spelat på lite olika scener men kan konstatera att melodifestivalen är bland det största de har gjort i Sverige.
– Men så finns en charm med både små och stora scener liksom. Man kommer närmre publiken i mindre sammanhang men nu är det kameror så det blir lite annat.

Vi kommer in på kamerorna och hur det går med kameravinklarna.
– Det är svårt i början men man får till det ganska snabbt, det är inte så farligt. Vi kan ju numret ganska bra så när kamerorna kommer är det bara att köra. Det inga problem, svarar de självsäkert.

De trivs i Örnsköldsvik och i Melodifestivalen. På torsdagens presskonferens svarade de att det sak bli jätteroligt denna vecka.
– Det är inte bara att gå upp och göra tre minuter och köra sin låt.  Det är mycket runtomkring som fester och att lära känna nya folk så absolut, det är också en grej med detta som är väldigt viktig. Nu är alla runtom här jättetrevliga människor så det är jättekul.

Det gruppen hoppas på nu är att gå vidare förstås men framför allt att få gå upp på scenen och leverera. Vilket de är övertygade om att de kommer fixa.

Ida i I.D.A tycks trivas på scenen

I.D.A näst ut på scen, efter en catwalkspromenad. Sångerskan Ida bär mycket riktigt de kläder hon hade igår. De övriga bär svart med detaljer i rött och basisten Patrik Hallgren bär hatt till. I Pausen innan tredje genomsjungningen av Fight me if you dare dras igång roar sig Patrik med att visa hur man snurrar trumpinne mellan sina fingrar.

Sången låter bra och Ida förstärker sången med sina rörelser samtidigt som hon ler och ser ut att trivas där. Också starkare sista gången.

 

Lightrock av I.D.A

I.D.A. drar in ett trumset mitt på scenen för Erik Eklund. På var sida om detta står Ronny Westphal och Patrik Hallgren på gitarr respektive bas. Sångerskan Ida har placerats framtill vid ett mikrofonstativ som längre in i låten försvinner, efter att hon gått runt med det och kort därefter kickat ned det så det rullar av scenen. Ljussättningen går i blått och vitt medan de höj- och sänkbara skärmarna ger lite färg åt showen. Ida har en stark sångröst med en del höga toner, som tycks sitta ganska bra. Det känns definitivt som lightrock.

Mer sammanhållet startfält i Övik

Veckans startfält här i Örnsköldsvik är inte lika spretigt som det som stack ut åt alla möjliga håll förra veckan. Av de känslor man får redan nu går det att peka ut i alla fall tre som troligen har en god chans att komma högt upp, däribland Alcazar och Anton Ewald. Så här låter veckans skörd.

1. Alcazar – Blame it on the disco
alltsammans börjar med att en datoriserad technoröst upprepar ”disco”. Andreas frågar vad han ska göra ikväll och tjejerna hakar på. I refrängen är förstås alla på och uppmanar till party.  Halvsnabb till snabb dansant alcazar-disco med fräckt ooo-ande instoppat. andra gången vi hör den visar den stark  potential att sätta sig på hjärnan. Delar av pressen går igång och dansar sittande i stolarna. Skyll på discot alternativt på Alcazar om du ej kommer hem i tid nästa gång.

2. I.D.A – Fight me if you dare
I.D.A:s låt är en rockig pop eller om det nu är popig rock, det är svårt att veta vilket. Vi säger lightrock. Det som är säkert är att låten är lite udda. Sångerskan Ida sjunger i höga toner på den del ställen under sångens gång, det hörs framför allt i början. Skön tonartshöjning men överlag har den svårt att fastna.

3. Janet Leon – Hollow
Janet börjar väldigt lugnt, nästan sövande, med ren sång. Melodin är väldigt skön och det är framför allt refrängen som gör låten. Tycker nog att den här är snäppet bättre än hennes Heartstrings förra året. En gnutta Jöback-feelling smyger sig på när hon sjunger ”i’m hooollooow…” Känns som refrängen har potential att sätta sig efter ett tag.

4. Ammotrack – Raise your hands
Här kommer veckans rockkonsert. Det är trummor, det är bas, snyggt riff och det är hes pratsång samt solopartier av instrument. Plus för tydlig text när de sjunger., man hör orden. Nytt soloparti kommer in som brygga till avslutande refräng. Detta lär inte falla farmor i smaken men rockkillen i familjen kanske kommer att höja armarna mot taket.

5. Josef Johansson – Hela natten
Josef börjar lugnt till piano men redan halvvägs in i första versen ökar takten och fler instrument läggs på. Det är pop, radiopop där refrängen bär på en skön melodi. Det är svårt att säga något mer om denna men avslutningen är väldigt upprepande med samma fras som sjungs ett antal gånger.

6. Linda Bengtzing – Ta mig
Linda har blivit lite fräckare. Samtidigt känner man igen henne på lång väg. Hon går ut snabbt redan från första tonen. Snabba trummor och synt markerar tydligt melodin. Härlig brygga och ett instrumentsolo finns med. Småläckert när musiken tystnar kort för att sedan återupptas. Detta kommer troligen bli ”Linda i gasen” när hon kliver upp på scenen. En popsynt.

7. Ellinore Holmer – En himmelsk sång
Det är något i låten som man känner igen. Problemet är att jag kommer för mitt liv inte på vilken låt. Därför lämnar jag det och benämner istället detta som en blandning av Molly Sandén ”Så vill stjärnorna” och något man hört snurra på svensktoppen. Ellinor har en skör sång och det känns som att hon inte riktigt har rösten att bära upp denna ballad.

8. Anton Ewald – Natural
Anton är het på gröten och börjar sjunga på i stort sett första tonen. Det är en ganska medryckande poplåt där versen är lugnare än refrängen. Trummorna är tydliga i just refrängen. Känns som en stark låt, särskilt mot slutet när vad som låter som en gospelkör ger Anton förstärkning som heter duga. Otroligt läckert.