Bra stämning i sommarens sjätte allsång

Duncan Laurence besökte Sverige och allsång på Skansen

Det är Pridevecka nu. Det syntes inte minst på veckans allsångsprogram då det syntes en hel del regnbågsflaggor samt att den Nederländska Eurovisionsvinnaren Duncan Laurence besökte Sanna Nielsen. Han fick folket som tagit sig dit att klappa i takt till hans segrarlåt ”Arcade”. Även Orup och duon Icona Pop fick bra respons. Utöver det fick vi höra rap igen och ett utdrag från operans värld. Men det sista numret där Sanna bytt ut signaturlåten mot en underbar version av ”Caravan of love” var riktigt bra. Den utgjorde ett både snyggt och starkt avslut på den ordinarie timmen innan de övergick till SVT play-sändningen. Ännu ett plus är att ingen av artisterna hade någon av sina egna låtar som allsång. 

Orup är mannen som haft ett antal hits genom åren. Nu fick dock hitsen vara till åtminstone eftersändningen. Orup öppnade istället programmet med att bjuda på sin purfärska singel ”Vakuum” där han sjöng om att han inte vill vara ett vakuum. Nu har just vakuum en djupare innebörd här och har med relationer att att göra men Orup var definitivt inget vakuum i programmet. Han intog scenen tillsammans med stora delar av orkestern som också fått kliva fram och visade upp en del danssteg. Tillsammans fick de det att svänga loss ganska bra, med taktfakta klapp från publiken under tiden.

När det blev dags för allsång gick han emellertid tillbaka till 1968 genom att ta den gamla allsångsdängan ”Det börjar verka kärlek banne mig”.

Maxida Märak är ännu en av årets rappare som besöker Sanna Nielsen på Sollidenscenen. Maxida skiljer sig från många av dessa genom att, åtminstone i ”Lova ingenting” där stuket går mer åt sång än åt att spotta ut sig ord. Låten ”Lova ingenting” har ett skönt tempo som gör den till mer lättlyssnad raplåt. Dock kändes responsen från publiken ganska sval.
Maxidas allsång var Petra Marklunds ”Händerna mot himlen”, vilken funkade väldigt bra. Folk ställde sig upp och ett antal händer sträcktes mot skyn.

Därefter blev det opera av Adrian Angelico från Norge. Mezzosopranen gav allsångspubliken på plats och framför tv:n ett smakprov från denna världen genom att göra Händels ”Lascua ch’io pianga” till harpa. Ett fint stycke och Adrian är riktigt skicklig på det han gör, det går inte att ta ifrån honom. Det är bra att Allsång på Skansen blandar och ger med musikgenrer för att göra de mer åtkomliga för den stora, allmänna publiken men tyvärr så blev detta lite av ett sömnpiller om man ser på de övriga punkterna i programmet. Opera tycks ofta svårt att få in på ett bra sätt.

Då det blev dags för Icona Pop att äntra scenen skruvade de upp farten ett antal snäpp och rev av sin ”Next mistake” framför stående publik, medelst mer eller mindre spontan dans. Tror åtminstone inte att koreografin var ristad i sten. Som allsång valdes Kikkis ”Bra vibrationer”. Svårt att misslyckas med den som allsång.

Icona Pop hade med sig dragshowartister som dansare

Sanna Nielsen avbröts sedan av Maria Lundqvist i sin roll som Sally som kände ett starkt behov av att gå upp och hälsa på som hon sa, kapellmakaren. Vet inte om man kan säga att hon ledde en allsång direkt men hon presenterade åtminstone nästa allsång, ”Vals om sommaren”. En visa om hur hemskt sommaren är på olika sätt och ja, det är svårt att hänga med i texten till en låt som man i stort sett aldrig annars hört eller sjunger. Om man samtidigt ska hålla ett öga på vad Marias alter ego Sally egentligen sysslar med, som att gå ner i split och rulla nerför trappan. Under tiden Maria hade en intern fight med Sally och till sist lyckades klä av sig rollen så kom det fram att hon faktiskt gillar sommaren. Kändes smått schizofrent just där…

Orup presenterades så ännu en gång och ställde sig ute på scentungan. ”Det är nånting som är bra med stan ikväll” är inte lika medryckande som den inledande låten. Något lugnare i tempo men fin låt. I god prideanda presenterade Sanna nästa allsång, ”Vi gör det ändå”. En härlig och positiv stämning spreds över Skansen.

Till slut var det så dags för årets Eurovisionsvinnare Duncan Laurence att få komma ut och sjunga sin vinnarlåt ”Arcade”, där publiken mot slutet klappade i takt i refrängen. Sanna som nu bytt om till en ljusblå fluffig kreation snackade förstås litegrann med sångaren innan han avtackades och hon själv bjöd in till party med Housemartins gamla ”Caravan of love”. Orkestern hade nu tagit sig ner från sitt hörn på scenen och stod såväl i trappan som på ett specialbyggt podium. Folk stod upp och diggade med medan Sanna och gänget gav allt i form av ren glädje och energi. Det blev en feststämning helt enkelt som satte den där lilla guldkanten på ett av årets bästa program hittills.

Lisa Nilsson och FO&O kvällens höjdpunkter

14
Vi har nu tassat in i augusti månad och de som fick sjunga in den var Icona Pop, FO&O samt Lisa Nilsson som efter den ordinarie timmen tog över allsångsscenen tillsammans med vänner. Det var egentligen två artister som drog publik men i något olika kategorier, FO&O:s yngre och Lisa Nilssons något äldre och mer blandade. Summeringen när kvällen var till ända kan sammanfattas med fyra ord – en väldigt härlig kväll.

Den första timmen såg ut som vanligt. Gästframträdanden varvades med Allsånger under Sannas sprudlande och naturliga ledning. Icona Pop var först ut och vi fick höra deras ”Girls girls”. Allsången de valde kan väl nästan beskrivas som Sveriges tredje nationalsång,  Peter Lundblads vackra ”Ta mig till havet”.
Det är möjligt att den innehar rekordet i antal gånger en låt har spelats på den scenen. Om inte borde den åtminstone ligga högt upp på den listan. Signaturen Stockholm i mitt hjärta borträknad.

Sanna sjöng kvällen till ära sin egna ”Inte ok” efter ett väldigt kort mellansnack om att alla helt enkelt bör få vara den de är och vill och om lika värde. Passande såhär i Pridetider om man säger så. utöver detta fick vi höra hennes stämma ännu en gång men i duett med Lisa Nilsson ”Allt jag behöver”, vilket visade sig vara en försmak på vad vi skulle komma att få se senare när det väl skulle bli dags för Lisa att ta över i ”allsångsscenen är din”.

Kvällens mest udda allsång kom mot slutet av den ordinarie timmen nämligen ”Bada nakna”, Samir och Viktors MF-hit. Samtidigt som man undrade lite lätt hur denna kunde slinka in i allsångshäftet egentligen visade det sig att den var lite av en slags partyhöjare under programmet då det blev väldigt glatt och fartfyllt.

17
Ett gäng pojkar ifrån musikalen Billy Elliot besökte också programmet och hur de dansade och sjöng imponerade bra. De är fortfarande väldigt unga förvånas inte om någon av de eller flera kommer gå långt framöver. Helt lysande att istället för att besvara Sannas fråga om hur de känner när de dansar på  scenen så att säga visa det genom ett dans- och sångnummer där bland annat Justin Timberlakes dundercsuccé ”can’t stop the feeling”.

Fansen på ståplats vaknade till rejält när så äntligen deras favoriter Felix, Omar och Oscar i FO&O äntrade scenen. De levererade ett medley av två låtar – Good life samt Gotta thing about you innan de överraskade genom att välja ingen mindre än ”Främling” som allsång. Stämningen var hög och draget gick inte att klaga på. Istället för att avsluta med signaturmelodin ledde Sanna publiken genom ännu en allsång i vår bästa tid än nu för att sedan överlåta scenen till Lisa Nilsson.
21

Petra avslutade sin första allsångssommar på ett lysande sätt

Glad Petra Marklund har vuxit rejält i sin roll sedan premiären för åtta veckor sedan

När Petra med gäster igår stämde upp i allsång och andra musikaliska uppträdanden från Sollidenscenen för sista gången denna sommar var det med visst vemod, från vår sida och med lite sorg i bröstet hos Marklund. Denna finakväll var fullspäckad av välkända allsånger och såväl musikalsmakprov från duon Helen Sjöholm & Peter Jöback som lite tyngre musik signerat Jenny Wilson. John Martin först ut fick körde då mer popiga toner med syntinslag och fick dessutom köra hela två låtar under ordinarie timmen. Med andra gäster såsom Icona pop och Lise & Gertrud blev sommarens sista allsångskväll väldigt bra även om den inte slår förra veckans show.

Petra, den första kvinnliga programledaren för Allsång på Skansen, som visat att hon kan ta över stafettpinnen av Måns Z och klara av det riktigt bra, körde återigen utan manuskort i sitt prat. Något som gör henne mer levande än när hon läser ”innantill”. Numera kan hon dessutom gå runt och prata ledigt med publiken under dagen, bara en sån liten men viktig del när man ska bli något av en folkkär programledare. John Martin som i och med detta framträdande visar upp sig i svensk tv för första gången inledde med sin Anywhere for you för att sedan hjälpa Petra i Ted Gärdestads Fånga en ängel.

Duon Lise & Gertrud drog upp en flygel på scenen men lät cellon vila och sjöng nu om Birkastan. Alltsammans uppbackad av Stockholm concert orchestra. Även de valde en allsång av Ted Gärdestad, Satellit. Jenny Wilson både sjöng och spelade flöjt i sin Pyramids (Rose out of our pain) som kändes något enformigt. Petra och orkestern stämde sedan upp till den gamla men ack så underbara allsången Gå upp och pröva dina vingar. Som för övrigt är Anders Lundins samt undertecknads favoritallsång.

John Martin

John Martin dök upp igen för att sjunga Don’t you worry child medan Helen Sjöholm och Peter Jöback tassade upp och närmade sig varandra för att så mötas mitt på scenen till den nyskrivna Som skapta för varann från musikalen Livet är en schlager. Hjärnorna bakom denna heter Fredrik Kempe och Jonas Gardell. Fredrik satt för övrigt med i publiken kvällen till ära. Duon kunde inte få nog av schlager utan drog sedan igång allsången Bang en boomerang från 1975.

Duon Icona pop studsade därefter runt till en av deras nyaste låtar, Let’s get lost och fick respons i form a vett publikhav med viftande armar. Även deras hit I love it avverkades till bra drag. Petra knöt så ihop säcken genom att tacka för sommaren och allt hon fått dela genom att själv sjunga den så passande Tack för alla sånger, iklädd en svart klänning med vit överdel full med paljetter. Från hennes lilla uppbyggda podie gick slingor med lysande glödlampor. Det blev stående ovationer. Med den tackade hon publiken och alla andra för den här sommaren.

Jag hoppas faktiskt att Petra väljer att leda allsången ännu ett år. Då kommer det bli intressant att se hur mycket mer hon kan växa in sin roll som programledare. Hur långt kan hon egentligen gå? Var ligger hennes allsångsledartak? Den Petra vi såg i finalprogrammet har verkligen blivit rejält varm i programledarkläderna men jag tror att hon har ännu mer att ge och det är den utvecklingen jag skulle vilja fortsätta följa. Tyckte också det lät på Petra under sändningen som att hon gärna fortsätter nästa år.