Jakob fortsätter leverera tryggt och säkert

Jakob Karlberg visar fortsatt fin form. Han är en trygg och säker artist, i röst och framförande. Bildproducerat är det lysande, klippen mellan kamerorna och vinklarna tar fram Jakob och hans lilla band bakom honom riktigt bra. Det här är definitivt producerat för tv-tittarna främst. Sitter du i publiken och ser det live blir du inte heller besviken. Låten ”Om du tror att jag bryr mig” är skön i sig så Jakob borde kunna klara sig bra i det här startfältet. Frågan är bara var han placerar sig.

DSC02578

Säker Jakob Karlberg ger oss en musikvideo

Jakob Karlbergs scenografi består av tre runda podium där han själv står på det i mitten. Runt halsen hänger en gitarr med LED-front vilket gör att den lyser i olika färger och mönster under det att han med säkerhet och bra stämma sjunger sitt bidrag ”om du tror att jag saknar dig”. Bakom honom sitter Daniel Kadawatha vid trumsetet med lysande trumpinnar i handen. Mattias Andréasson står på det sista podiet med en elbas och körar. Då leadsångaren Jakob gör några tuffa steg/moves gör Mattias identiska rörelser, htill synes helt synkad med Jakob.

DSC02309

DSC02328

DSC02333

På skärmarna används rut-effekter. Bilden är alltså uppdelad i flera rutor som dessutom varierar mellan att visa någon av de deltagande i bidraget eller vara helfärgad i någon nyans. Det blir lite av musikvideokänsla. Det är läckert och låten sätter sig ännuu bättre idag.

DSC02335

Varierat i Malmös startfält

Malmö har fått den sista deltävlingen i år, så nu är det alltså de sju sista artisterna med respektive bidrag som hoppas på att få en finalbiljett på lördag kväll. Startfältet är ganska så varierat. Från countrydoftande pop till balladduett och så ett bidrag där man har kastat Scotts och Brolle i en skål och blandat dessa till en carpool karaoke. Ett spännande startfält som just nu ser ganska så öppet ut. Det finns alltså ingen låt som tydligt sticker ut och skriker finalplats så självsäkert som vissa andra har gjort tidigare.

We are one – Frida Öhrn
Vet inte riktigt varför men det kändes lite som att Andreas Johnson sitter med i något hörn här, trots att varken han eller Peter Kvint syns till.
Hur som helst är det här en något lugn men taktfast låt. Det är en Midtempo/upptempolåt mot det mastiga hållet. Versen är talande medan refrängen är lite snabbare och stark. Frida har en hes röst och dessutom känns det som att hon verkligen menar vad hon sjunger. En brygga ligger upp till sista refrängen, innan ”We are one” slutligen slås av tvärt.

Molnljus – William Stridh
Williams ”Molnljus” är en lite sävlig historia. Den börjar avskalat och fint med målande text. Det är också vad verserna är, fina och lugna. Refrängen är något starkare. Skön låt, javisst! Den lyfte dock inte över taken. Den kommer inte ens till andra våningen såhär i en högtalare i ett konferensrum. Dessutom känns det som att låten går i loop så pass mycket att de där tre minuterna borde överstigas. Eller?
Något mer känslan över låten fick man andra genomlyssningen så den kräver nog flera lyssningar innan den fastnar.

Carpool Karaoke – Nanne Grönvall
Vad får man om man korsar Scotts med Brolle? Och därefter kastar in en kort Nanne Grönvall i högklackat, som ligger och puttrar på ettan, redo att gasa? Jo, Carpool karaoke!
Med några väl valda första fraser gasar hon iväg för att sen landa i en härligt svängig och glad låt där titeln återkommer flera gånger i de tydliga refrängerna. Det här är troligen veckans lyckopiller.

Troubled Waters – Victor Crone
Victor Crones Troubled waters kan beskrivas som en midtempo countrydoftande pop med ett stänk av rock. En skön, svängig låt där Victors röst får bidraget att lyfta genom att leka med tonerna, bland annat med en tonartshöjning. Gitarr hörs tydligt och denna sätter tempot i låten. Det låter modernt. Detta gillas och har nog potential att plocka röster från flera grupper av musiklyssnare.

Surface – Ellen Benediktson & Simon Peyron
Det här känns litegrann som årets Hanna Ferm & Liamoo. Simon och Ellen har en balladduett som någonstans är på väg att lyfta och gör det först mot slutet, men det känns som lite sent då. Den behöver lyfta mer och det har den potential för. Till exempel genom ett samspel mellan artisterna som inte kommer fram riktigt här. Är dock övertygad om att den lilla pusselbiten kommer imorgon.
Refrängen är ganska upprepande och har en tendens icke-live att få hjärnan att stänga av. Tror alltså att det här är mer av en livelåt än en radiolåt.

Om du tror att jag saknar dig – Jakob Karlberg
Här har vi en snabbare poplåt på svenska, ljungen med Jakobs ljusa, lite släpiga sång. Om du tror att jag saknar dig kommer fram bra, är en poplåt som är lätt att hänga med i då refrängen snabbt sätter sig. Sen undrar jag, är det en klocka där som håller takten?

Brave – Hanna Ferm
Hanna Ferm kändes mogen redan förra året men i och med Brave så känns det som att hon växt mer, än än mer mogen nu. Hon har en rakt igenom engelsk poplåt i ett härligt medryckande tempo som ökar när refrängen kommer. Det är en stark låt som har krokar redo att kastas ut för att fånga in dig. Notera också ”hoandet” av kör instoppat på strategiskt utvalda ställen i ”Brave”.

Stabilt i andra halvlek med något för alla

Petra Marklund, hedrar här Bosse Larsson

Nu när vi kommit in i halvlek av allsången så plockades godispåsen fram ordentligt. Det fanns något för i stort sett alla. Darin var kvällens prins och fick sjunga hela fyra låtar med webbsången ”Nobody knows” inräknad. Veckans barnsånger stod Titti Sjöblom och Ehrling Isaksson för medan Brolle och Nanne presenterade rockgenren i form av ett rätt fartfyllt Elvismedley. Petra Marklund i röd klänning och matchande vattenmelonsörhängen tycktes lysa lite extra denna kväll om man ser tillbaka på hur säsongen har inletts. Kan det ha varit solen som under hela dagen fram till mitt under genrepet hade strålat över Skansen och Solliden eller kände hon sig bara väldigt väldigt hemma och trygg?

Så snart den sedvanliga signaturen ”Stockholm i mitt hjärta” sjungits med artistpresentationen inkluderad hedrades den i helgen bortgångne forne allsångsledaren Bosse Larsson med den extrainlagda allsången ”Sjung med” som var hans signatur på sin tid.

Därefter ropade Petra in Darin som började med att blicka bakåt fast med en fortfarande färsk låt. ”Ta mig tillbaka” tycktes gå hem hos publiken. Allsången ”Sommaren är kort” är väldigt svår att misslyckas med. De välbekanta tonerna forsattet när Petra gick vidare med att via veckans vinnares hjälp dra igång Herreys gamla ”Diggi-loo diggi-ley”, som gav Sverige vår andra seger i ESC 1984.

Brolle & Nanne

Från pop till rock blev det då Nanne och Brolle som åker runt på folkparker i vårt avlånga land stannade till vid huvudstadens finaste utomhuscen och bjöd på ett fartfyllt Elvismedley. Nannes höga smala klackar stoppade henne inte från att varesig springa runt på scenen eller att för den delen hoppa.

Trots att Titti och Ehrling direkt därefter drog ner farten rejält gjorde det ingenting. Låten ”Det tänker jag ofta på” med en text om att alla barn i världen ser på samma himmel är en söt historia med fin text. Skriven av Titti som även berättade hur hennes verk har fått egna vingar. Vilket osökt ledde till allsången ”Gå upp och pröva dina vingar” som dessutom är skriven åt Tittis mamma för filmen Örnungar. Publiken hakade gladeligen på.

Jakob Karlberg är ingen örnunge men en relativt purfärsk artist som för bara några månader sedan upptäcktes av sitt skivbolag efter att ha lagt upp några klipp på internet. Hans ”Fan va bra” är en riktigt härlig låt med bra tempo och den satte sig som klister. trots kortast artistkarriär i detta gäng fick han en stor del av  publiken med sig som klappade i takt.

Humordelen, om än lätt trist och gammalmodig, stod Peter ”Hjalmar” Flack (som tydligen väntade på sin fru) samt Jejja Sundström för. Den senare hjälpte även Petra att leda allsång i ”Styrman Karlssons äventyr”.

Zara Larsson

Efter att den friska fläkten Zara Larsson intagit scenen och med energi bjudit på sin häftiga ”Lush life” fick Darin sätta punkt för kvällen till tonerna av ”Juliet”, även den på svenska, om än inte lika populär som ”Ta mig tillbaka” om man ska gå på responsen som följde. Bra allsångsval och få dalar ger ett stabilt avsnitt med en bra nivå. Dock kan det ju alltid bli bättre så förhoppningsvis kan nästa veckas gästskara vässa till det ännu ett snäpp.