Jan Johansen gör Miraklernas tid till sin

Jan kör första repet utan badge men den åker sen på. Jan står vid stativet hela tiden och använder små rörelser. Han stampar lätt i takt, ger små gester med handen och vickar lite på stativet. Han gör vad som krävs för att göra Miraklernas tid till sin egen.

Texten tycks sitta limmad trots snabbt inhopp. Han har ju bara haft några dagar på sig att bekanta sig med låten och att då göra den såhär, det är strongt. Det är några toner som verkar dansa lite, vilket troligen beror på inlevelse och hans säregna röst, för sångaren är säker och stabil.

_D3S0765

Jan Johansen in the house!

Jan Johansen har kommit till Göteborg. Han har tagit över mikrofonen och idag får vi alltså äntligen höra texten, av den artist som ska genomföra den i programmet. Jan har iklätt sig svarta enkla byxor och en matchande kavaj. Han lyckas faktiskt göra Miraklernas tid bra och i Jans fall sjungs texten fram. Det blir en visa mot balladhållet. Själva scenografin går redan i gråskala mycket med dova färger, en mörk stadskuliss och vitt ljus som lyser upp.  Och mitt på scenen står artisten i helsvart. Fint ja men eftersom det inte händer något i själva numret lyfter inte bidraget riktigt.

_D3S0756

Efter kamerarep av Miraklernas tid – Det blir en avskalad ballad

Det är dags att repa låten Miraklernas tid. Då artisten som ska göra den, Jan Johansen inte är här får Christian Nielsen ur produktionen bli stand in. Han har det tuffa jobbet att stå vid det utställda mikrofonstativet, utan att knappt röra en fena. Jo förresten, han gungar lite fram och tillbaka på platsen. På fondväggen bakom visas siluetten av en stad. Ljussättningen går i vitt och rök ger en molnig effekt i deras sken.

Vi får inte höra någon text då det endast är instrumentalt, den bakgrund Jan ska sjunga till senare. Vi kan konstatera att det här är ett väldigt enkelt och avskalat nummer till bidraget, som Jan förhoppningsvis lyfter med sin röst och sitt framträdande.

IMG_9986

Jan Johansens kläder?  De går i svart.

_D3S9618

Från sömnigt mirakel till stark rike i Göteborgs startfält

Vi har nu hört alla veckans låtar och för att inte förhala går jag direkt in på bedömningen av dessa. Den lyder som följer:

NobodyKlara Hammarström
Nobody börjar direkt med dansanta toner. Låten har ett genomgående beat och det är mycket upprepningar i texten. Det gör denna danspop som skulle passa lätt på ett dansgolv, lättlyssnad. Känns lite som ”Hello” möter typ Lisa Ajax. Efter andra genomlyssningen kan konstateras att den är lite anonym, dock starkare än några av de andra låtarna i startfältet. Det gör att det kan gå hur som hrlst, beroende på hur Klara levererar på scenen.

Miraklernas tid Jan Johansen
Miraklernas tid låter som en maffig låt på titeln. Titeln bedrar. Det här är en sömnig låt som berättas i en stilla, nästan talande takt. Problemet den här visan inte kommer igång. Jag hyser en förhoppning om att Jan Johansen kan ge den lite mer liv och kraft. Visst, den har någon ökning mot slutet men det kommer krävas en del för att lyfta denna.

Bulletproof Dotter
Dotters bulletproof är en låt som känns som att den skulle ha några år på nacken och påminner lite åt Lalehhållet. Det är en skön takt med tydlig vers och refräng men jag har svårt att greppa låten riktigt. På uppspelningen känns det mellanmjölk. Förhoppningsvis lyfter den live.

Vamos Amigos Mendes feat. Alvaro Estrella
Vamos a la playa, skulle vi visst inte till. Inte här. Men den här är en snabb danslåt i latinostil å spanska med engelska inslag kan man väl säga. Mer likt Everyday än Adrenaline. Det finns en energi och glädje i denna dansanta poplåt som är ganska stark och medryckande. Brygga med handklapp finns också. Känns som att den kan placera sig lite varstans beroende på hur Mendes och Alvaro får fram den på scenen.

Alla mina sorger Linda Bengtzing
Man skulle bli förvånad om Linda skulle sjunga på engelska i Melodifestivalen. Hon har förstås en klassisk Linda-schlagerpop. Det drogs lite på smilbanden när frasen ”Alla flickor” petats in i den här positiva texten om att gå vidare och resa sig från ett misslyckat förhållande. Linda har ett starkt röst-ID. Lägg till att det här är en relativt enkel, skön låt med tonartshöjning som är glad. Nu har det inte gått så bra för schlagerlåtar på sistone så Linda har oddsen mot sig där. Vi får se om hon kan bryta det mönstret.

Talking In My SleepPaul Rey
Paul Rey tävlar med en lugnare, mer finstämd låt där han sjunger med känsla. Refrängen är lite släpig och det finns en lugn brygga där han tar ner tempot för att sedan öka igen till ett snabbare tempo med stark sång precis mot slutet. Känner inte att det här är en av veckans starkaste låtar, inte på uppspelningen.

Kingdom ComeAnna Bergendahl
Anna Bergendahl har själv varit med och skrivit Kingdom come. Det låter ganska likt förra årets Ashes to ashes i stil men version 2.0. Låten börjar direkt och starkt och den har ett härligt tempo, som lyckas fånga en. Det är en upptempo poplåt. Trors att vers och refräng liksom flyter ihop eller limmar ihop sig, så kan man urskilja de olika partierna. Med tanke på att den sticker ut i veckans startfält, är så pass stark och med tanke på Annas starka röst så bör det kunna vara en stakt kandidat till finalplats.

Jan Johansen om att få vara delaktig i mellanakten: ”Det var en ära”

Jan Johansen ersätter Thorsten Flinck som på grund av att Thorsten är mitt i en rättsprocess får hoppa av Melodifestivalen. Det blir alltså kort varsel för Jan Johansen som nu får hårdrepa in bidraget Miraklernas tid.

Vi träffade honom tidigare där han bland annat berättade om mellanakten, att få sjunga duett med Linnea Henriksson, när Pernilla Wahlgren dök upp som Pippi Långstrump och hur han ska fira sitt 30-årsjubileum i höst.

Lugnt välkomstmingel då Linköping välkomnade alla upp på scenen – bokstavligen

Med ett nytt repetitionsschema var det ganska snävt om tid mellan det att repen var slut till det att välkomstfesten började. Ändå hade de flesta hunnit anlända uppenbarligen när vi (jag och fotografen Izza som tagit dagens alla bilder från repen) släntrade in omkring 20 minuter efter det att festen öppnat sina portar. Programledarna som brukar komma sent höll precis på att posa på röda mattan då.
IMG_3007

Felix Sandman syntes bara en stund senare mellan borden där artisterna hade sina platser. I övrigt var det ståbord som gällde. Då borden ställts upp inne på scenen i Linköpings konsert- ock kongresshus var det enda som hindrade folk från ett ofrivilligt stagedive några röda band.
IMG_3013

I ett bakre intilliggande rum stod rn mindre buffé uppdukad, bestående av lokala och närproducerade delikatesser.
IMG_3017

Sonja Aldén visade gärna upp sig i sin kungligt blåa kreation (nåja, ni fattar)
IMG_3023

Jan Johansen som satt vid Sonja Aldéns bord trivdes bra under kvällen och passade på att dra ihop ett gruppfoto med programledarna.
IMG_3035

Det är flera tidigare tävlande som gömmer sig bakom artisterna på ett eller annat sätt. Erik Segerstedt till vänster till exempel står bakom scen och körar åt Robin Bengtsson i ”Take a chance” här i Linköping.
IMG_3049(1)

Loulou, Ashley och Dinah i gruppen The Mamas är tre riktigt härliga tjejer som kan bjuda till. Man kan nog även påstå att de var kvällens färgklickar med tanke på kläderna.
IMG_3057

Apropå tidigare tävlande som gömmer sig bakom årets deltagare, i gänget bakom Malou finns det två stycken. Isa Tengblad till vänster körar bakom scenen (tillsammans med Emelie Fjällström) och Alice Gernandt till höger är en av koreograferna och nummerkreatörerna. Vissa känner mest till henne under namnet Ace Wilder.
IMG_3073

Suzi P är inte så lång men hennes silvriga klädsel gjorde att man lätt såg var hon höll hus. Sedan var det inte så stort utrymme heller som festen höll till på egentligen.
IMG_3083

Två av husdansarna, Lamin Holmén och Keisha von Arnold satt bredvid varandra vid ett av borden i glatt samspråk men ställde utan problem upp på en bild.
IMG_3089

Festen var rätt seg inledningsvis och vad för musik den där DJ:n med saxofonist spelade egentligen är en gåta men det var nog ingen som lyssnade. Tills saxofonisten kom ner och gick runt bland borden, då ökade feststämningen markant och bland annat Felix Sandman fick lite dansfeeling. Ett kort klipp från det kan ni se på instagramkontot Mittmediamello. Dock började de flesta gå omkring 22-snåret redan kändes det som. Då gapade många av borden och stolarna tomma. När vi lämnade omkring 22.20 mötte vi en extremt glad Sean Banan som verkade göra någon slags sen ankomst. Eller så hade han varit där länge men på något sätt lyckats smälta in bland alla andra. Hur som helst… så här ser en glad banan ut.
IMG_3103