Musikal så som i himmelen i veckans allsång

Sommaren går fort och det känns som att den i stort sett flugit förbi. Vi är redan inne på program sju, med endast finalen väntandes runt hörnet. Inför detta program provade man två nyheter.  En är att skriva ut texten på allsångerna på en LED-skärm där orkestern står. Tanken är väl god men det finns definitivt visa brister och problem med detta. I övrigt var allt sig likt i stort sett där Sanna Nielsen professionellt  och glädjefullt ledde oss genom den ordinarie timmen. 11-årige Oscar Stembridge visade framfötterna rejält, Lasse Berghagen hyllades för 50 år som artist med ett medley och Så som i himlen-ensemblen sjöng om livet och spred energi till publiken. 

Tonerna till vinjetten hann knappt tystna innan Sanna drog igång kvällens första allsång, ”Ljudet av ett annat hjärta”. En allsång som många tycktes kunna.

Oscar Stembridge är bara 11 år  och kan redan fyra instrument. Ett av de är gitarr som han hade med sig i nu när han gav allsångspubliken sin ”Losing you”. En mogen poplåt som unge Oscar gör bra. Känns lite konstigt dock att se denna blonda lilla kille göra en låt som någon annan lite äldre artist skulle kunna gjort också med tanke på texten.

Karismatiske Stembridge visar ingen nervositet någonstans vare sig under uppträdandet eller när han pratar med programledaren samt vänder sig till publiken då och då för att då och då taggad ropa någonting. En blivande programledare tror Sanna, varför inte? Återstår att se vad som händer framöver i hans karriär. Att han kan vara med och leda allsång syntes också då han och Sanna tog varsin trappa ner under allsången Sommaren är kort, för att låta ett antal sångglada människor känna på att sjunga i micken.

Efter ett kort besök åt jazzhållet där Sanna själv och två musiker tillsammans framför ”I en roddbåt till Kina” presenteras Janice som var med i programmet 2017.  Den här gången framförde hon tillsammans med två dansare sin ”Hearts will bleed”. Efter ett kort litet snack med Sanna dansade Janice ut i gångarna för att leda allsången ”Sånt är livet”, där delar av publiken stod upp och diggade med. Janice smet sen backstage medan Sanna påade nästa allsång direkt, den vackra och betydligt lugnare ”Änglamark”.

Med hjälp av ensemblen från Så som i himmelen hamnade vi sedan i musikalens värld. Philip Jalmelid inledde med ”Den tid jag har”, en av de lugna, nakna låtarna från musikalen. Det vill säga texten är ganska stark här.  Den övergick i den mer fartfyllda och glada ”En sång till livet” där hela ensemblen ställde sig i grupp på scenens stora trappa och använde sig själva som trummor när de klappade. Vid tonartshöjningen märktes hur även publikens energi ökade. Värt att nämna här är också att Malena Ernman, mezzosopranen ursprungligen från Sandviken, ingår i denna ensemble.

Philip Jalmelid

Ännu en allsång levererades. Den här gången handlade det om Brobergs gamla ”Båtlåt” som Philip Jalmelid var med och ledde.

Miriam Bryant klev så ut på scenen till sitt eget väntande band. Genom att gå ner på huk ett antal gånger samt gå både upp och ned i trappan under tidens gång gav hon sin relativt nya låt ”Neråt / uppåt”. Som respons på det fick hon taktfast handklapp av publiken. Bra drag var det också i hennes allsång ”Det kommer aldrig va över för mig”. Med tanke på urvalet ur häftet den här veckan så är denna allsång yngst. Dessutom kräver den att man verkligen hänger med i melodin och det tycktes folket klara ganska bra.

I publiken satt också Lasse Berghagen som förutom att ha varit programledare på Sollidenscenen i 10 år även firar 50 år som artist. Samtliga i orkestern som nu dragit på sig blåa kavajer kompade nu Sanna Nielsen och flera av hennes gäster i ett medley av Berghagens låtar. De blåa kavajerna? Jo, det var vad Berghagen bar på sin tid. Att se Oscar Stembridge stå och sjunga i ”Ding dong” om en man som var två meter lång och peka mot den gänglige Lasse Berghagen på sin plats var härligt och roligt att se. I övrigt fick man höra smakprov av bland annat ”Teddybjörnen Fredriksson” och ”En kväll i juni” som också avslutade medleyt. Riktigt fint medley där publiken var på direkt och det blev ett bra drag som både hyllade Lasse och satte fin punkt för den ordinarie timmen.

Lasse Berghagen fick rosor av Sanna

Apropå det där med nymodigheterna som nämndes inledningsvis. Förutom textremsan uppe på scenen stod också tre storbildskärmar utplacerade på området. De syns inte i bild men gör uppenbarligen att en del som ser sig själv på skärmarna svarar med att vinka till kameran. Bra också för de som står en bit bort som ändå kan se vad som händer på/vid scenen, åtminstone den del som är filmad då…

Sen har vi den där textremsan som gör att man kan hänga med i allsångerna. Den återkommer vi till i ett senare inlägg då det finns vissa plus men också en del som hamnar på minussidan.

Vreeswijk hyllade Vreeswijk i sommarens sjunde allsång

26
Det är oundvikligt, allsången börjar lida mot sitt slut men än är det lite kvar och en final att se fram emot. I sommarens sjunde och näst sista program stod Plura, The sounds, Janica, Jack Wreeswijk, Lisa Ekdahl & Adam Pålsson samt Anne-Lie Rydé för underhållningen, med allt från bullfest till hyllningar och ösig pop signerad en energisk Maja Ivarsson.

Det var Maja och The Sounds som inledde timmen efter att Sanna och resten av Skansen tagit ton och sjungit om En gammal Amazon. En lite rivig start där Maja gjorde sitt bästa för att lägga i första växeln på programmet men försökte köra på andra istället direkt, så det blev lite hackigt. Nåväl, vi kom iväg i alla fall.
Därefter tog Plura över scenen och gav oss sin ”Fulla för kärlekens skull”, som väl togs emot aningen bättre. Kanske också för att den är mer allmänt känd för en bredare publik. Plura tog oss sedan med på en gemensam bullfest i allsången med samma namn.

13

Hela två medleyn hanns med. Det första var ett Povel Ramel-medley där Sanna fick hjälp av fyra dansare i högklackat och hatt som även använde stolar som rekvisita. I det andra hyllades Cornelis Vreeswijk som skulle fyllt 80 år igår om han levt. Här hade man byggt upp en miniberså mitt på scenen där trion  Anne-Lie Rydé, Plura och Lisa Ekdahl tillsammans med programledaren framförde några av hans visor. Väldigt fint att både se och lyssna på.

Jack Vreeswijk deltog inte i medleyt själv men stod redo ute på tungan med gitarr för att själv sjunga sin fars ”grimasch om morgonen” som han en gång i tiden tydligen skrev till sin fru.

Medan Lisa Ekdahl tog med sig Adam Pålsson till Skansen och lät honom ta ton tillsammans med henne i duetten ”Välkommen morgon”, vilket var ganska finstämt, för att sedan sjunga sin egen ”Vem vet” som en allsång presenterade Janice sig för allsångspubliken genom att framföra sin ”Liar liar” – en bra poplåt helt enkelt. Janice hade också valt Ted Gärdestads ”Satellit” som allsång.

När vi nu pratar allsång så finns det ju också programpunkten #MinAllsång och denna veckas vinnare var tre systrar som satt på sig likadana röda klänningar med vita prickar och fick äran att vara med och på sätt och vis hjälpa Sanna att leda publiken i ”Leva livet”. Dessa tre systrar har sjungit väldigt länge och jag kunde inte låta bli att dra paralleller till syskonskaran Mimmi, Molly och Frida Sandén där Molly numera är en välkänd artist här hemma och Mimmi bland annat varit på julturné med Carola som 9-åring samt representerat Sverige i Junior Eurovision Song Contest. Dock känns det som att gårdagens syskontrio borde ha synts mer redan om de skulle haft en chans att slå igenom i musikbranschen, möjligen.

35
The Sounds fick avsluta kvällen med sin härliga poplåt ”Seven days a week” från 2003. Allt under det att sångerskan Maja energiskt rörde sig på scenen och även visade prov på hur högt hon kan sparka. Nu är det bara finalen kvar och den ser ut att bli stjärnbeströdd.