Karlstads efterfest toppen men snart förvånar ingenting

Karlstad gav oss en av de bästa efterfesterna detta år. Stora rymliga lokaler i två plan som kändes som ett då de ”svetsades samman” av en väl använd trappa som gjord för möten.

Huskören har i år bestått av endast två personer, men hade kunnat utökas med tre tillfälligt med tanke på att Martin Kagemark (före detta medlem i huskören) var gäst tillsammans med en god vän.

Martin Kagemark med vän till vänster i bild

DJ:n var väldigt bra och spelade både Melodifestivalen som Eurovision och populära dansvänliga låtar som man känner igen från bland annat radio. Det var väldigt lite dunka-dunka. Jag anlände väldigt tidigt till festen och fick se Cookies N Beans, Marie Sernerholt, Caroline af Ugglas, dansaren Oscar med flera trippa in en efter en, liksom duracelltvillingarna John och Edward i Irländska Jedward som började med att hugga in på maten innan de drog upp till dansgolvet på övre plan.

Tone Damli

Första finalist att anlända var nyligen fyllda Robin Stjernberg som letade sig fram till sitt bord, greppade champagneflaskan och skakade den för att sedan duscha halva journalistkåren på plats. Men han nöjde sig inte med det. Varför lämna den andra flaskan i sin ishink när man kan fira en finalbiljett hela två gånger om?? En busig lycklig Robin valde dock att hälla en stor del av innehållet över Tobbe Ek från en kvällstidning, icke nämnd. Även Anton Ewald gav de omringande fotograferna en dusch om än inte lika stor. Därefter krokade de båda finalisterna ihop sina armar och drack ur varandras glas.

Robin Stjernberg öppnar flaska medan hans gäng väntar.
Robin Stjernberg sprejar ner samlade pressen.
Robin Stjernberg kunde inte hålla tassarna borta och det är nog inte alltför ofta han har möjlighet att spruta champagne över en skock frivilliga måltavlor. Detta är andra gången, när innehållet sedan också hälls över en av journalisterna. Kolla in ansiktet som kikar fram bakom skynket…
Anton Ewalds tur att fira. Med Robin Stjernberg vid sin sida.
Drycken dricks av bägge finalisterna som flätat samman sina armar.

Kort stund efter denna lokala skur, där en av Robins dansare fegt valt att gömma sig bakom ett skynke som skydd mot vätskan, drog partyt igång på allvar. Jedward var de första upp på dansgolvet och fick väldigt snart sällskap av Caroline af Ugglas. Även Linda, Frida och Charlotte gillade dansgolvet. Plus för bartendern vid den övre baren som dansade och sjöng till musiken där bakom disken, härlig människa. Danny blev omringad när han visade upp moves till sin egen Amazing som följdes av In the club. Danny försökte då smita men utan framgång och fick visa upp sig ytterligare en stund.

Jedward & Caroline af ugglas på dansgolvet.

Däremot fick jag inte klarhet i vilken man det var som under kvällen drog på sig hulahulakjol, hängde Hawaiigirlang runt halsen och bar en huvudbonad á la indianstuk, men han fick mitt gäng att dra på smilbanden. Om någon känner igen sig i beskrivningen, vänligen hör av er.

Klockan 04 eller däromkring tystnade musiken efter att hårdrocksballaden Bed of Fire som sista låt tonat ut. Folk stod kvar och minglade trots att ljuset tändes och cirka 25-30 minuter senare drog de kvarvarande gästerna sig upp till sina hotellrum eller vidare någonstans. Danny med flera tog trappan upp till sitt rum där han rent spontant bjöd in att komma in till honom medan ett gäng precis utanför skrattade och pratade. Starka aningar säger att festen kan ha hållit på en bra stund till efter det. Tackar Karlstad för en underbar händelserik vecka.

Jedward drar applåder

Det är dags för Gina och Danny att visa hur man duellerar. När tvillingarna John och Edward kommer in går publiken igång på allvar. Fråga mig inte hur tvillingarna gör men att hjula och sjunga samtidigt är det nog inte så många som gör. Efter att musiekn tonat ut pustar Gina ut att de är som irländska Lili och Susie.

 

Jedward får ett trött mikrofonstativ

Dags för ”duell-sången” Lipstick med Jedwards och programledarna. Ginas sång låter dock lite för försvenskad. En av bröderna har tydligen en del problem med ett trött stativ som vill ramla omkull. Efter framträdandet presenteras bröderna John och Edward. Danny berättar för de att de har ett resultat och Jedward leker fågelholkar.

Inte särskilt stark första semifinal i Baku

Igår sändes andra programmet ”Inför Eurovision Song Contest”. Därav har man nu kunnat höra alla låtarna i hela första semin. Jag kan inte säga att någon av dessa är någon särskilt stor favorit och att kvaliteten på första semin överlag känns väldigt låg, åtminstone när man går efter det jag hittills hört.

En tröst är dock att det bara kan bli bättre eftersom allting inleds med bottennappet, Montenegros Rambo Amadeus som av någon anledning gått med på att framföra låten Euro neuro i internationell tv. Uppenbarligen finns det ändå en publik för honom då Måns Zelmerlöw gav låten en fyra. Grekland har en rätt skön låt men den känns lite för light och anonym, riskerar att falla bort på det. Lettland får mig att tänka på Annika Ljungberg när hon gör duetten Tell me why med vår countrysångerska och tidigare ESC-deltagare Jill Johnson. Det finns också några låtar jag tycker känns schizofrena på olika vis, till exempel att sången inte passar med lätena i refrängen eller med musiken.

Finska Pernilla Karlsson sjunger på svenska, fin text men undrar om föredragit den förpackad på engelska ändå. Höga poäng från de flesta i panelen var det där förra veckan.

Israel får mig att tänka på en blandning av 70-tal och upphottad barnvisa, något som Thomas Lundin uppenbarligen älskade då han gav den en femma i betyg.

Det jag är nyfiken på vad gäller San Marino är hur Valentina Monetta ska gestalta Social Network på scenen. Har lite svårt  dagsläget att se det framträdandet framför mig då hon rimligtvis borde göra något mer med låten än att stå rätt upp och ned och sjunga.

Cpern och Danmark har rätt okej låtar ändå liksom Ungern och i mitt tycke läckra Moldaviska Lautar framförd av Pasha Parfeny.

De ryska damerna som med väldigt god marginal nått myndighetsgränsen förmanar till att hänga med och att dansa. Jag föredrar nog att fly… Det bör vara rekord i äldsta artist någonsin i ESC här.

Om panelen fått välja ska följande länder gå till final:
Grekland
Montenegro
Israel
Schweiz
Island
Rumänien
Danmark
Finland
Ryssland
Cypern

Det kanske roligaste var alla sköna smeknamn Irländska Jedwards fick av panelen, duon som har en svenskskriven låt som ratats av vår egen jury hela två gånger. Måns kallade de för ”2 jack russells på koffeintabletter”. Gina kontrade med ”piff o puff på extacy”. Låtmässigt kom jag att tänka på Queen-light eller Europe-Light, lagom trevlig låt.