Karlstad gav oss en av de bästa efterfesterna detta år. Stora rymliga lokaler i två plan som kändes som ett då de ”svetsades samman” av en väl använd trappa som gjord för möten.
Huskören har i år bestått av endast två personer, men hade kunnat utökas med tre tillfälligt med tanke på att Martin Kagemark (före detta medlem i huskören) var gäst tillsammans med en god vän.
DJ:n var väldigt bra och spelade både Melodifestivalen som Eurovision och populära dansvänliga låtar som man känner igen från bland annat radio. Det var väldigt lite dunka-dunka. Jag anlände väldigt tidigt till festen och fick se Cookies N Beans, Marie Sernerholt, Caroline af Ugglas, dansaren Oscar med flera trippa in en efter en, liksom duracelltvillingarna John och Edward i Irländska Jedward som började med att hugga in på maten innan de drog upp till dansgolvet på övre plan.
Första finalist att anlända var nyligen fyllda Robin Stjernberg som letade sig fram till sitt bord, greppade champagneflaskan och skakade den för att sedan duscha halva journalistkåren på plats. Men han nöjde sig inte med det. Varför lämna den andra flaskan i sin ishink när man kan fira en finalbiljett hela två gånger om?? En busig lycklig Robin valde dock att hälla en stor del av innehållet över Tobbe Ek från en kvällstidning, icke nämnd. Även Anton Ewald gav de omringande fotograferna en dusch om än inte lika stor. Därefter krokade de båda finalisterna ihop sina armar och drack ur varandras glas.
Kort stund efter denna lokala skur, där en av Robins dansare fegt valt att gömma sig bakom ett skynke som skydd mot vätskan, drog partyt igång på allvar. Jedward var de första upp på dansgolvet och fick väldigt snart sällskap av Caroline af Ugglas. Även Linda, Frida och Charlotte gillade dansgolvet. Plus för bartendern vid den övre baren som dansade och sjöng till musiken där bakom disken, härlig människa. Danny blev omringad när han visade upp moves till sin egen Amazing som följdes av In the club. Danny försökte då smita men utan framgång och fick visa upp sig ytterligare en stund.
Däremot fick jag inte klarhet i vilken man det var som under kvällen drog på sig hulahulakjol, hängde Hawaiigirlang runt halsen och bar en huvudbonad á la indianstuk, men han fick mitt gäng att dra på smilbanden. Om någon känner igen sig i beskrivningen, vänligen hör av er.
Klockan 04 eller däromkring tystnade musiken efter att hårdrocksballaden Bed of Fire som sista låt tonat ut. Folk stod kvar och minglade trots att ljuset tändes och cirka 25-30 minuter senare drog de kvarvarande gästerna sig upp till sina hotellrum eller vidare någonstans. Danny med flera tog trappan upp till sitt rum där han rent spontant bjöd in att komma in till honom medan ett gäng precis utanför skrattade och pratade. Starka aningar säger att festen kan ha hållit på en bra stund till efter det. Tackar Karlstad för en underbar händelserik vecka.
