JEM håller fast vid sitt andra chansen-vinnande koncept

JEM håller fast vid sitt andra chansen-vinnande nummer, även vad gäller kläderna. Trion kan liknas vid en tuffare och yngre version av Alcazar. Nu är ju detta inget disconummer men de har en hel del dans och rörelser med och samarbetar bra.

Själva numret är snyggt, särskilt sista genomsjungningen där de känns bra synkroniserade. bara sången och tonerna sitter på lördag, utan nerver, så bör de ha hela paketet.

De ser fokuserade ut och inte särskilt nervösa.

Jem fokuserade och trygga

JEM, med veckans startnummer ett startar fredagens klädrep genom att göra entré till Michael Jacksons ”Black or white”. När de studsat upp på scenen i svart-vita kläder och gulddetaljer som till exempel halsband på sig för att inta sina positioner startar musiken.

Då det ser ut som under gårdagens rep finns väl inte så mycket att säga om själva numret. Jeremie, Elli och Mergime tar många av kamerorna och har varken problem med toner eller danssteg. De ser trygga och fokuserade ut.

Energifullt men svårt med vissa kameravinklar

JEM visar energi där de rör sig och dansar på scenen. Det de dock inte sätter helt är kameravinklarna vilka Mari Rydberger pekar ut för de. Det verkar även rätt svettigt för ett papper får under en stund agera fläkt. Kanske masen hade kunnat bistå lite med sin fläkt där?

den som dock är snabbast under numret är den kille som kutar upp för att lyfta ner Elli från lådan så snart hon tystnat, för att sedan kuta av scen på andras sidan medan trion avslutar låten tillsammans mitt på scenen.

JEM

Lådor i förvandling när JEM äntrar scenen

Vi börjari humorns tecken där studiomannen förklarar att de och JEM väntade in alla media med mera drog så musiken igång. De tre medlemmarna Jeremie, Elli och Mergime i JEM står framför varsin låda med varsin spotlight som lyser mot just de. Den eller de lådor som lyser rött visar vilken det är som sjunger just för tillfället så det blir väldigt mycket tända-släcka under första versen. När refrängen går igång tänds fler spotlights och medan de möts mitt på scenen lyser scenen upp i rött och vitt.

De tre lådorna förvandlas sedan till tre stereoapparater genom att läggas ned och under den tiden står de med ryggen mot publiken för att ge roddarna en viss tid att möblera om. När det är klart bestigs dessa lådor. Fräckt nummer scenmässigt.

JEM

Spretigt svårt startfält i Linköping

JEM – Love trigger
Love trigger låter inledningsvis som något väldigt bekant. Detta är rap blandat med sång i taktfast discostil som ”tar paus” i katchiga musikaliska toner mellan vers och refräng. Delar ur BWO skulle kunnat vara med på något hörn. Tycker också att texten är extremt upprepande. Fördelen är att det kommer vara i stort sett omöjligt att missa låtens titel, då den återkommer x antal gånger.

The Refreshments – Hallelujah
Det är en svängig låt i välbekant stil och med bekanta röster. De är lite som en äldre upplalite ga av The Playtones rockabilly, kan man likna det vid. Det skulle kunna vara till fördel för grabbarna då rockabilly funkat bra tidigare i tävlingen men funkar det i denna version? I instrumentalsolot som kommer mot slutet hörs gitarr och handklapp innan killarna åter kommer in med ny fart. En av de skönare låtarna i startfältet ändå.

Manda – Glow
Manda börjar lugnt och lite målande då hon öppnar munnen och tar ton. Lagom lugnt. Den växlar sedan tempo och blir mer poppig med stråkar som dyker in i låten då det blir dags för refräng. Dessa gör väldigt mycket för själva låten, som en extra krydda. Den är lättslyssnad med en tonartshöjning efter sticket, inför avslutande refräng där Manda tar över, för att sedan avsluta på samma sätt som hon började. Det vill säga lugnt och stillsamt.

Panetoz – Efter solsken
Nej, Panetoz kommer inte få er att sätta läsken i vrångstrupen på lördag kväll. Detta är Panetoz rakt ut i deras fingerspetsar, med väldigt mycket text till den snabba musiken.  Det är faktiskt väldigt svårt att sitta och höra låten spelas upp första gången och kunna hänga med i texten. Då är det lättare att se framför sig hur killarna kommer att studsa runt på scenen och vifta mot bland annat publiken. De sjunger om att regn kommer efter solsken och att inget kan trycka ner de men hur många refränger har de egentligen?? Det känns som cirka 10 refränger och att låten är mer än tre minuter lång. Ett problem de kan ställas inför är att många kan komma att jämföra denna med deras tidigare hit ”Dansa paus”.

Pink pistols – I am somebody
I am Somebody inleds direkt med att en kvinnlig röst sjunger just titeln på låten. Sedan hoppar resten av gruppen in och låten kommer igång. Jag får lite Young blood-känning om än svagare.  Det är en snabb låt åt rockhållet med vers och refräng som växlar in i varandra. Ett stick följs av tystnad innan tonartshöjning och ett lite rockigt avslut kommer. Den kan troligen gillas av både gamla och unga rockkillar men jag sätter ändå ett frågetecken på de.

Sanna Nielsen – Undo
Veteranen Sanna Nielsen har även detta år en ballad. Det är hon och ett piano som inleder Undo. Hon brukar vara tonsäker och sjunger lika bra här på inspelningen av låten. Dock lite för stilla låt för min smak. Den måste växa till sig för att får mig att nappa. Visserligen ökar takten till andra versen och en tonartshöjning ingår innan Sanna avslutar lika stilla som hon öppnat upp. Inte riktigt som man förävntade sig att hon skulle låta så det är en ny Sanna vi kommer få se och höra. Sen är frågan går det hem?

Little great things – Set yourself free
I Set yourself free landar vi i en rockkonsert. Det är bas, trummor och hes småskkrkig sång av de unga killarna samt ett instrumentalsolo mitt i. Det är hårdrock light och svårt att bitvis höra texten, något som förhoppningsvis blir bättre under resterande veckan.. Avslutet är snabbt och tvärt. Startfältets tuffaste bidrag.

Martin Stenmarck – När änglarna går hem
Den tidigare Melodifestivalvinnaren Martin gör som Sanna här i Linköping och inleder lugnt med endast något enstaka instrument som uppbackning till sången. Tempot smygökar successivt upp till refrängen där han tar ny fart och låten blir starkare. Det hörs att det är en låt signerad Stenmarck. Dock växte den väldigt mycket andre genomlyssningen där man ”upptäckte” låten på nytt, vilket kan vara till hans nackdel.

Sammanfattning: Panetoz o Martn Stenmarck är de enda med svenska texter. Det är extremt svårt att säga något om startfältet då det är spretigt samtidigt som flera av låtarna tittar lite åt det ryckigare hållet. I dagsläget känns det inte som ett jätteroligt startfätlt, snarare svagare än förra veckan. Dock brukar det växa under veckan och detta är förhoppningsvis inte något undantag.