Pernilla tog sig en närmare titt på scengolvet – mitt under repet

Silver, Wahlgren och Hedlund kommer upp för en trappa och stannar på toppen vid varsitt stativ. Fläkten är med. De går ner till refrängen men är ensamma på scenen. Mot slutet av den första refrängen dykerfyra dansare upp på guldtrappan bakom de. På samma trappa avslutar trion sedan, utan stativ. Lägg märke till deras guldmickar. Ett tufft och läckert nummer som dessutom har pyro i sig. sen måste självklart låten nämnas, fartfylld med självsäker text.

En miss av Pernilla Wahlgren mitt under repet var att hon plötsligt satte sig på scengolvet och fick en hjälpande hand upp av Hanna Hedlund under det att de fortsatte sjunga, som om det regnade och var det naturligaste sak i världen. Först när låten tonat ut bröt hon ihop tillsammans med de andra. Snygg räddning som visar att de verkligen är proffs ut i fingerspetsarna.

Pernilla gör segertecken efteråt.
Pernilla Wahlgren och Hanna skrattar gott ihop.

Jenny Silver gästade efterfesten

Såhär Mello-färgglatt såg skynket bakom DJ:n ut tidigt på kvällen

På fredagens repetitioner hade Studiomannen henric von Z efterlyst sin fru Camilla Bjering på skivbolaget Warner och bad den samlade skaran framför scenen att skicka sms till henne. Mindre än 20 minuter efter finalisternas skålande dök hon  så upp på efterfesten, gick till sin kollega vid ett bord och kom sedan raskt fram för att glatt tala om att ”nu är jag här!”. Hur många sms som kommit det visste hon inte, men första tanken var att telefonen hade gått sönder. I samma veva kom en minst lika glad Helene Wigren fram som gått till andra chansen med sina artister Top cats.
Just Top cats var de första ut på dansgolvet som en stund senare var fullproppat med dansglada människor. Vissa nöjde sig inte med att dansa där. Andreas Lundstedt som åkt ur tävlingen fick fart när hans låt hördes i högtalarna och gjorde hela sitt nummer nära Timoteijs bord, med två av dansarna bakom sig. Aldrig, aldrig hördes sedan minst två gånger till innan kvällen var till ända. Plus Mimi oh och en massa andra härliga äldre MF-låtar.

Mitt ibland alla minglande folk hittade plötsligt Jenny Silver oss (mig med vän) i minglet. Det blev lite prat och kramande. Min vän undrade när hon ska vara med i Melodifestivalen igen. Det kunde hon självklart inte svara på men tillade:
– Du får lägga fram ditt önskemål till Christer Björkman.

Jenny Silver på efterfest

Tjejerna i Timoteij tycktes befinna sig både här och där och man sprang på minst en av de flera gånger under kvällen, men det fanns flera som man stötte på i förbifarten, till exempel grabbarna ur Top cats och Andreas Lundstedt. Thomas Di Leva däremot syntes inte till i vimlet, han kan ha suttit vid ett bord någonstans och bara överskådat allting. Runt 03 tystnade musiken och ljuset tändes, de kvarvarande gästerna drog sig sakta längre och längre mot garderoben eller sina rum. Runt 03.30 lämnade jag artisthotellet och dess gäster till sitt öde.

Babsan konferencier på Melodifestivalklubbens årsträff

I lördags hade Melodifestivalklubben sin stora årliga klubbträff med årsmöte på förmiddagen och fest senare på kvällen med trerättersmiddag och underhållning i form av ett antal gästande artister.

Det var rätt trångt i foajén innanför dörren där det minglades en stund före trerättersmiddagen som det dukats upp för vid långborden. Hela tiden visades Melodifestivallåtar och Eurovisionlåtar på storbildsskärm. Det som nog de allra flesta väntade på var kvällens hemliga artister som en stund efter att vi huggit in på tårtor med bland annat Eric Saade avbildad på (tjejen framför mig i efterrättskön tog hans ögon) äntrade den lilla scenen som byggt upp i Münchenbryggeriet i Stockholm.

Babsan agerade konferencier inledde med att presentera sig själv samt sjunga sin låt om gala och glamour, väldigt passande för kvällen. Förutom att presentera de andra artisterna sjöng Babsan förstås sitt eget bidrag ”Ge mig en spanjor”. Jenny Silver inledde med ”A place to stay” iklädd den glittriga klänningen från i år, något hon fann lite konstigt. Det ledde snabbt till årets bidrag ”Something in your eyes” samt bjöd på en ny låt. Trots att Jenny gick av scenen sedan fick hon vackert tassa tillbaka upp och sjunga årets bidrag en gång till.

Jenny Silver på OGAE:s träff 2011

Spanska Anabel Conde näst ut lät oss höra hennes bidrag från sin Eurovision-karriär, bland annat den härliga Vuelve conmigo från 1995. Hon sjöng dessutom Andorras bidrag från 2006 (Sense tu) men på engelska, vilket råkar vara originalversionen som hon själv gjorde.

Anabel Conde, OGAE Swedens träff 2011

Pernilla Wahlgren sist ut av den kvinnliga trion (eller kvartetten?) har flera Melodifestivallåtar på sitt samvete. Något hon har mindre k0ll på är när och var hon deltog med respektive bidrag men det hon inte kunde fyllde klubbens medlemmar snabbt i, oavsett om det gällde vilket år hon bidrag med ”Let your spirit fly” eller i vilken stad detta var. Hon pratade minnen och roliga händelser samt konstaterade att detta verkligen var rätt publik att sjunga för. Hennes Melodifestivallåt från 1991, Tvillingsjäl, lät hon oss också få höra. En låt som hon tydligen inte kört så ofta hittills och som kanske inte är så känd för de som inte är insatt i festivalen, men här sjöngs det med inte bara i refrängen och det blev Pernilla rätt så imponerad över.

Pernilla Wahlgren, OGAE Swedens träff 2011

Efter lite blomutdelning satte Dj:n på schlagermusik och dansgolvet fylldes, sedan dansades det på ända in till sent på natten. Jag tror dessutom att en av högtalarna fick nog efter ett antal timmar av idel MF- och ESC-spelande för nån gång efter midnatt gjordes febrila försök att fixa ljudet. Exakt hur det gick sedan vet jag inte men ljudet var i alla fall inte lika högt i lokalen efter det. Kanske var det också därför som dansgolvet flyttades lite längre in i lokalen.

Finalfesten i bilder

Sanna Nielsen anländer till festen
Jenny Silver kom också till efterfesten
Uppassade vinnaren Saade kollar in läget vid ankomsten till annexet. "Är det många fotografer där bakom?"
En av dansarna fastnar i (eller för?) Moniker, får hjälp med att ta sig loss.
Brolle kör akustistisk. "Ta bort bakgrunden, jag vill bjuda er på en lite annorlunda version... kan gitarren höjas?"
Saade sitter med glas i handen och njuter av kollegors uppträdande, Molly bredvid har kamera i högsta hugg
Linda Bengtzing underhåller från scenen

Bra, Silver

Adam Alsing har visat sig vara en bra kommentator som skött sig men när jag först hörde det kom en panik krypandes, hur mycket ska han förstöra med sitt snack nu? Måste emellertid säga att han snarare bidrar med något bra och det är ju aldrig fel. Jenny Silver som just nu kör glittrar på, konfettin flyger och ballongerna på parkett viftar i luften. Det ser bra ut i rutan och det låter bra. Jenny hittade rätt bland kamerorna.

Jenny lottad vidare i duell 1

Som brukligt så är det inget konfetti eller pyro på lördagsförmiddagen då det sparas på till kvällens direktsändning. Därför kom inget silvrigt konfetti ned från taket men personligen kan ja inte släppa att Jenny är lite av en favorit med ett glittrigt läckert nummer men någonstans finns en känsla av att Love generation mycket väl kan gå om henne ikväll.

Love generations nummer är nämligen minst lika läckert det och de har ju använt sig av samma beprövade metod som Ernman med den vita mattan. Måste också säga att Love generation är lite fräcka som ber publiken att rösta på de med bland annat frasen ”vad fan kom igeeen”.

Nu på förmiddagen gick emellertid Jenny Silver vidare, men publiken verkar väldigt sömnig.

Två kortisar med Pritchard & Silver

Pritchard är nu med för andra veckan i rad och tycker det känns lite konstigt då hon knappt hunnit hem och ladda om.

– Jag kom hem och dog totalt ett par dagar där, och sen var det bara upp igen.

Hon tycker det är läskigt med duellerna och nämner att det är så himla bra låtar i båda grupperna. I hennes grupp är det dessutom extremt olika bidrag vilket gör det väldigt sårtippat.

– Det är svårt och jämföra, det går inte och det är meningslöst att försöka tänka ut hur det  kommer gå.

Hur det går beror på vilken publik som röstar på lördag, säger hon. Taktiken hon har är att bara göra sitt allra bästa. Det är den enda hon kan göra och det som hon vet att The Moniker också kommer göra. Sedan får vi helt enkelt se vad folk tycker om. Hon kan inte heller tala om vilken av Shirkey’s angels eller Pernilla Andersson som hon minst av allt vill möta.

– Av Shirley eller Pernilla är det ju då… båda är så otroligt starka i sina genrer så jan kan nästan inte säga någon. Tråkigt svar men båda är lika farliga.

Går Linda Pritchard till Globen kan vi räkna med att se en otroligt lycklig artist som om man ska gå efter hennes svar knappt kommer veta vilket ben hon ska stå på eller något sådant.

Även Jenny Silver har hört sin motståndares låt, hon kommer möta Love generation med Dance Alone. De är mycket bra tycker hon. Jenny gick till andra chansen från den första deltävlingen i Luleå men har inte haft det särskilt lugnt under dessa veckor. Istället har hon varit ut och spelat och varit i studion bland annat och i stprt sett bara varit hemma fem dagar. När det gäller skillnaden mellan tävlingsmomentet i deltävlingen och här i andra chansen så är det en rätt stor skillnad.

– Tävlingmomentet är mycket tydligare här, det är så… Men absolut jag vill ju sjunga.

För att ta sig till Globen på lördag ska Jenny självklart bjuda på sån bra show som det bara går.

Välkomstfesten som vaknade till liv vid desserten

Välkomstfesten i Sundsvall höll till på klubben Våningen mitt i city. Klockan 20 trillade både personal och artister in i tät takt. Baren placerad vid ingången fungerade som lite av en stoppkloss där man alltid stötte på någon åt motsatt håll. Lite längre in stod alla bord uppdukade och det tog inte lång stund innan folk satt sig och börjat ta av buffén som bestod av ostpaj, nubbesallad, renkött med mera. En DJ spelade mycket äldre musik. På den lilla scenen närmast artistborden uppträdde en sångerska live med Melodifestivallåtar på lugnt, nedtonat vis.

Jenny Silver var nog den av artisterna som rörde sig mest runt i lokalen och man visste aldrig riktigt var hon befann sig. Däremot syntes Daniel Karlsson (The Moniker) mest i närheten av sitt bord, tillsammans med sitt band. Jag tror att klockan blev 21.30 däromkring innan kaffet och desserten rullades in. Det tog några minuter, sedan ställde sig artisterna på kö för att ta varsitt dessertglas. Alexander Bard var först fram. Efter desserten drog de flesta en efter en och vid 23.00 var det mest personal och media kvar, med undantag av Alexander Bard och The Moniker. The Moniker som för övrigt runt detta klockslag hittade upp på scenen tillsammans med sitt band för att dra av två lugna låtar, helt olika den stil hans Melodifestivalbidrag går i. För några minuter fick man känslan av att vara på en pianobar. The Moniker gick av scenen och DJ:n satte på den äldre musiken igen. Janett Jensen från Warner chappell var danssugen och hittade en danspartner i en kille med kryckor som snabbt kastade kryckorna åt sidan för att lättare kunna röra sig mer obehindrat.

The Moniker gav spontanspelning

Till en början väldigt lugn fest som först efter desserten fick mer fart och liv när folk började hänga runt baren och dansa till musiken, en helt godkänd fest med andra ord.