ABBA, Jason Mraz, Rybak o Lovestoned gömmer sig i Luleå

Ikväll spelades de första åtta låtarna upp för oss, och det kommer nog bli en intressant första semi. Luleås startfält kan sammanfattas på detta vis:

1. Dilba – Try it again

Elektronisk dunka dunka á la ungdomsdisco, med pratpop. Känns väldigt enformig och tråkig här vid första lyssningen. Den fastnar inte heller riktigt och är svår att hänga med i.

2. Swingfly – Me and my drum

En barnvisa insprängd i tung rap, med glad refräng. Swingfly har en mörk röst och rappar på ett sätt som får mig att måla upp bilder där han står med två fingrar i luften och viftar till takten. Men låten är trots allt rätt katchig. Barnvisan? Jo den kommer in när Swingfly börjar sjunga ”Bom shiki bom shiki bom bom bom”…

3. Jenny Silver – Something in your eyes

Detta är en poplåt som fullkomligt skriker ABBA! En journalist kring vårt lilla bord pratade om att kasta i ett antal ABBA-låtar i en mixer. Låten är väldigt melodisk, lättlyssnad och glad. Redan mot slutet av första versen ökar Jenny tonarten som i en trappa, för att sedan hålla sig på den nivån under refrängen. Här kommer säkert minst två läger skapas. Ett som avskyr allt vad ABBA-influenser heter och ett som slukar låten till fullo trots att det kan kännas lite FÖR välbekant.

4. Jonas mattson – On my own

Denna webjoker har starka vibbar av Jason Mraz.  Det är gitarrklink och en genomgående känsla av en artist som sitter på en hög barstol och spelar gitarr samtidigt som han sjunger ut sina känslor på ett fint sätt. Visslingar ingår. Detta ät en glad, svängig och trallvänlig och låt med tvärt slut.

5. Le kid – Oh my god

En snabb poplåt som känns lite intetsägande, mer som om det vore en lättsam tonårskärlek. Något som ofta förekommer, och då menar jag OFTA, är frasen oh. Jag försökte räkna antalet gånger vid andra lyssningen men tappade räkningen redan före refrängen. Trummorna bär upp låten litegrann.

6. Rasmus Viberg – Social butterfly

Någonsin undrat hur det låter om Alexander Rybak möter Lovestoned? Här har ni svaret. Rasmus låter lite som Rybak när han sjunger i denna poplåt, dock lite trött i versen medan han piggnar till i refrängen. Tonartshöjning självklart!  Är jag inte ute på isen och halkar omkring så handlar även denna låt om en kärlek, Rasmus avslutar åtminstone med frågan ”where is she now”.

7. Pernilla Andersson – Desperados

Enda svenskspråkiga låten här i Luleå, vilket bara där gör att hon sticker ut. Desperados är en vispop, startfältets enda. Det är tydlig gräns mellan vers och refräng. Låten fastnar snabbt under lyssningen men efteråt tappade jag den ganska snabbt.

8. Danny – In the club

En klar poplåt, vilket man kunde ana redan på artisten. Den börjar lugnt med en stark vers och ökar tempot i refrängen. Tyvärr är refrängen väldigt ordfattig med ett ”In the club, the club oh oh” på repeat medan ett disco pågår bakom sångaren. Tonartshöjningen i slutet hänger med.

Rent spontant känns det inte som att vi har Melodfestivalvinnaren bland dessa men jag blir inte förvånad om Danny och Pernilla Andersson hamnar högt upp. Hur det går för Jenny Silver beror nog till stor del på huruvida svenska folket vill/orkar rösta fram något med så tydliga ABBA-vibbar men om Värsta schlagern har rätt kommer Jenny att gå långt.

”Om man inte vill sabba
sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från abba
och se risken försvinna”

Jenny Silver 2010

Linda tror på goda chanser i Eurovision

Det blev även en liten stund med Jenny Silver (fd Öhlund) och Linda.

Jenny har sjungit i dansband  några år men hon har också gjort blues, jazz, musikal och spelat i ett rockband. Vägen från dansband till rockband och Melodifestivalen har varit naturlig. ”Man börjar nåntans i livet helt enkelt och sen går man vidare.” Jenny tycker det känns jättebra och otroligt kul att vara med i Melodifestivalen, och att äntligen få lite publik. Silverhanden som hon har på sig är gjord av en silversmed. Det är inte helt lätt att hålla i micken med den på sig men hon får använda de tre fria fingrarna och säger sig vara stark i handen. Sin främsta konkurrent anser hon vara någon/några av de snabba låtarna. De är katchy och sätter sig snabbt.

Sedan var det Lindas tur. Det de gillar med låten är det tunga beatet, latinobeatet hon sa känns i kroppen. Linda tror att You’re making me hot-hot-hot  skulle fungera väldigt bra i Eurovision Song Contest. Dels har det alltid gått bra för den här typen av låtar i Eurovision. Sedan behöver man inte vara stor och känd för att det ska gå bra för en där. Folk i Europa röstar mer på låten än tänker på artisten i dessa sammanhang. Det jag trott, att hon har en kör på minst en till som backar upp henne stämde inte, det är Linda själv som ”körar”. Sedan förra året får man nämligen ha det förinspelat på bakgrunden.

Nu ska jag snart sova. Imorgon är det den stora dagen för Öviks semi! Då får vi se om Jenny lyckas hålla undan från de snabba konkurrenterna samt och om Linda lyckas flirta till sig så pass många röster att hon tar sig ett steg närmare Globen till att börja med.

Jenny Silver & Linda Pritchard
Jenny Silver & Linda Pritchard

Silver klär sig i silver och guld

Igår visade Henke upp handen i silver. Idag fick vi se rsten av Jennys scenkläder. Hon bär en kroppsstrumpa i guld med blixtlås på. Nederdelen ser ut som att man har tagit en vid klänning från tidigt 1800-taket eller tidigt 1900-tal och sytt om den vida delen till en byxa. Den ser aningen obekväm men kan säkert göra den del av publiken som gillar kort kort heta…

Jenny Silver
Jenny Silver

Jenny leker ormtjusare?

Jenny börjar med ryggen mot publiken och rörs dansar runt så att hon till slut hamnar med näsan utåt. En lite annorlunda sak är att den enda kameran som används är en steadycam som filmar henne. Dock verkar de inte riktigt nöjda med hur det såg ut och konfererar nu på scenen för att göra lite justeringar. Bakom henne syns en bild med en massa stora svarta pixlar ”ovanpå”. Hon rör sig egentligen inte särskilt mycket, men den lediga armen används flitigt och det från midjan och uppåt. Studiomannen Henke visade för ett litet tag upp en silverarm som jag tror ska sättas på Jennys arm sedan.

linda

Så här låter veckans startfält

Ikväll spelades låtarna upp för oss. Vi fick höra varje låt hela två gånger och här kommer min första uppfattning av de.

 

Unstoppable – Ola
Olas Unstoppable handlar tydligen om en tjej vid namn Nathalie. I bakgrunden ligger det något hårt instrument. Sjävla låten är en snabb pop med litet instrumentalt parti mellan vers och refräng. Jag tycker att Ola har gjort bättre låtar tidigare.

 

A place to stay – Jenny Silver
A place to stay har mer än vanliga instrument. Det låter lite techno rent ljudaktigt. Men det är ändå inte techno. Låten är skön men jag tror att det ska mycket till för att den ska placera sig högt.

 

You’re making me hot-hot-hot – Linda Pritchard
You’re making me hot-hot-hot är en blandning av förra årets ”Alla” och Chiara. Tonartshöjningen finns där. Låten är skön på sitt sätt men det låter som att Linda sjunger ”you’re making me ho-ho-ho”.
 
Road salt – Pain of salvation
När vi hunnit några få toner in i Pain of Salvations Road salt så förvånas jag stort. Låten är slätstruken och seg. Versen och refrängen liksom smälter in i varandra och orden är utdragna. Låten försvinner också ut lika fort som den kom in. zzzzzz…

 

The saviour – Anders Ekborg
Anders Ekborgs The Saviour skriker musikal redan på de första tonerna. Anders röst passar låten ypperligt men så är ju anders musikalartist också. ”El salvatore” återkommer en hel del i texten. Startfältets mäktigaste och starkaste låt som bör kunna klättra väldigt högt. Förmodligen så högt som till en Globenbiljett.

 

I did it for love – Jessica Andersson
I did it for love är den enda balladen i Örnsköldsviks
startfält. Det är piano, det är trummisen som ”vispar”, det är finstämt men ändå starkt. Givetvis finns även den där riksbekanta tonartshöjningen med! När Jessica Andersson sjunger ”Baby, baby please” så kan jag se hur hon tar i lite extra just där och kanske också knäböjer en aning. Avslutningen förvånade mig genom att istället för ett fräckt slut tonas ner. Jaja…

 

Singel – Grispråkarn
Frispråkarn hiphopar på svenska om att han är singel. Själva texten är modern och innehåller såväl one night stand som finanskris. Han rimmar också på varje meningspar och lyckas få in väldigt mycket text på lite tid. Låten slutar tvärt, slås nästan av.

 

Keep on walking – Salem Al Fakir
Salems låt skriker poplåt. Han upprepar titelorden ”keep on walking” mycket. Förutom piano så hörs även stråkar i bakgrunden. Det finns en skön känsla och ett gung i låten men jag har svårt att ta till mig den. En del av det beror på att musiken överröstar Salem i  refrängen.

 

Den enda jag verkligen fastnade för var Anders Ekborgs The saviour, i övrigt känns startfältet sådär efter vad vi hittills hört. Några godingar dock…