Och de första 10 länderna till final är…

Efter ett öppningsnummer av förra årets vinnare och diverse olika bidrag med såväl omättliga ögon som inrullade case på scenen, tonsäkra artister, en del falsksång, mer eller mindre spektakulära scenkläder samt en Australiensisk ”Miss world” som tar scennumret till högre höjder så är det alltså dessa nedanstående länder som fått en finalplats.

Grekland
Vitryssland
Serbien
Cypern (Som koreografen Sasha Jean-Baptiste jobbar med)
Estland (Där svenske Viktor Crone gör en ”Sahlene” och alltså fått förtroendet att sjunga för just Estland i en ESC)
Tjeckien
Australien
Island
San Marino
Slovenien

Vilken startplats de har sätts senare. Den enda som vi än så länge vet vad den har för startnummer är värdlandets sångare Kobi Marimbi med sin låt ”Home” som har startnummer 14.

Apropå det så har vår egen John Lundvik startnummer åtta i den andra semin nu på torsdag.

John Lundviks firande inatt

Det tog sitt tag, samtliga artister hann gå röda mattan på efterfesten på Berns men när klockan närmade sig 00.30 kom årets vinnare, omringad av vakter och sitt team.

026
Foto: Micke Olsson

Efter ett depåstopp på ett utställt podie mitt i lokalen begav det sig mot scenen där John Lundvik återigen berättade hur glad han var för denna seger.

027
Foto: Micke Olsson

Därefter fick han den stora champagneflaskan i handen för att fira segern med att spruta skumpa över alla framför sig.

Euforisk John Lundvik efter segern: ”En dröm som blir verklighet”

Foto: Micke Olsson

John Lundvik står med sångfågeln i segerfållan med sin sångfågel som han fick i handen väldigt nyligt. Han är den som kommer att få representera Sverige i Eurovision Song Contest med sin ”Too late to say goodbye”.

Hur känns det att äntligen hålla i sångfågeln?
– Ja men det här är en dröm som har kommit till verklighet. Jag har kämpat många år för den här drömmen och nu är den sann. Så att det är svårt att hitta ord på det men jag står i total eufori men framför allt tacksamhet för att få hålla i den här.

Du fick högsta poängen från samtliga jurygrupper. Om jag räknar rätt har det inte skett någon gång sedan Carola vann 1983.
– Hon är ju en stor idol till mig och… få hänga på Carola på den här trenden, det gör det här bara ännu härligare. Der känns helt otroligt.

Nu får du representera Sverige som artist samt som låtskrivare för Storbritannien i Tel aviv, samtidigt.
– Exakt! Men Sverige och svensk som man är, det är klart vi tar UK. Det är sen gammalt, svarar en segerrrusig John.

Väldigt snyggt, John

_DSC7226

John Lundvik bar svart tröja i sin deltävling. Här på torsdagsrepet kommer in in i en vit. Med tanke på körens kläder är det svårt att se att de skulle bära scenkläder. Det väntar de med till morgondagens genrep.

_DSC7224

John ser taggad ut och interagerar förstås med sin lilla gospelkör. Han har också plockat fram sin energi är känns hur stabil som helst. Kören gör ett väldigt stort jobb i ”Too late for love” då det är gospelfeelingen som verkligen får låten att lyfta och hans samspel med de är skönt. Att han sen sjunger väldigt bra och säkert gör inte saken sämre.

Dans till och med på bord under efterfesten

Det var inte bara Bishara och John Lundvik som firade. Faktum är att det var så pass bra stämning att även Ann-Louise Hansson drog med litegrann. En DJ som var bra på att styra musiken och spelade väldigt  mycket musik från Melodifestivalen, både då och nu. Denne fick också upp i stort sett alla deltagande artister på dansgolvet när deras bidrag spelades, eller som i ett fall – på bordet.

Senare under kvällen/natten hade några törstiga personer svårt att fylla glaset med vatten eftersom behållaren började bli tom. Medan en höll i pipen och vred på tappen så hjälpte två andra till att luta behållaren i hopp om att snart kunna släcka törsten i alla fall litegrann…

_DSC6181
Arvingarna var de första icke-finalisterna att dyka upp på festen om man får säga så men det var en glad trio som passade på att fira sin andra chansen-plats när de intagit plats vid sitt bord.

_DSC6182

Ann-Louise Hansson kom femma denna kväll, strax utanför topp-4. Ganska snart efter ankomst passade mot och dotter på att skåla tillsammans med nära och kära.

_DSC6183

_DSC6186

Först spelades Antog Hagmans och Bisharas låtar i högtalarna. Båda omringades då på dansgolvet.

_DSC6201

När så Stormbringer hördes så valde Mia ”Arwen” Stegmar en annan taktik – att göra om bordet till ett podium! Bordet höll för detta och de två ljusstakarna fick bli rekvisita i hennes spontant omkoreograferade nummer, inför en upplivad publik.

_DSC6203

_DSC6206

Lisa Ajax syntes mingla runt lite liksom Anton Hagman som bland annat hängde en stund med ett gäng vid baren. John Lundvik var ena stunden på dansgolvet för att i nästa stå och prata med exempelvis en ur sitt team i närheten av baren. Bara för att i det tredje ha hittat ut till ett lite tystare ställe där han kunde stå och byta några ord med en ny bekantskap.
Bishara däremot syntes plötsligt inte till alls, hade troligen lämnat festen vid det laget.

Det höll på till 03 officiellt. Inofficiellt något längre då folk som inte ville att festen skulle ta slut försökte sitt bästa i att skapa allsång. Det gick ganska bra, åtminstone i den gruppen som var initiativtagare till det hela. Det känns också som att eftersom alla bodde så utspridda på minst tre hotell så bröts efter-efterfesterna upp i mindre grupper på diverse rum.

På mitt hotell bodde till exempel flera ut produktionen samt två av artisterna. Medan jag omkring 03.30 på natten/morgonen stod och väntade på hissen så mer eller mindre studsade ett helt gäng på omkring 8 personer förbi, höga på ren och pur glädje. Någon ropade att det var efterfest på ett visst rumsnummer och försvann runt hörnet. Hur länge den varade sedan har jag ingen aning om…

Vid frukosten runt 8.30 på morgonen kunde man nästan höra ekot av sina egna fotsteg i matsalen. Det var bara några få som hade lyckats ta sig upp för att smaka på utvalda delar av frukostbuffén och de få som satt där tillhörde produktionen. Såväl artister som management och dansare valde tydligen att ta sovmorgon ytterligare en stund till.

John Lundvik & Bishara – lyriska och överrumplade finalister

_DSC5936

Det var en lyrisk John som började med att konstatera att det nästan krävdes en kram på det här. Han var både lättad, glad och positiv inför finalen nu, vilket han förklarade att man måste vara.

Du har alltså gått till final för andra året i rad, hur känns det?
– Det här kan ju bara kännas underbart. Jag är personen och artisten som har längtat längst. Jag var sist ut och det gör att man har kunnat se alla deltävlingar vilket har gjort en ännu mer nervös! Det har varit fantastiska låtar, grymma artister och den här deltävlingen var ju som en liten minifinal tycker jag. Så bra sång, fantastiska låtar och så går man upp sist och… Ja det känns så bra.

Om du blickar framåt, hur känns det då och vad tänker du?
– Nej men jag tror man måste vara positiv. Det här responsen hoppas jag fortsätter och jag hoppas kunna behålla det här förtroendet och stödet från svenska folket för det är de som bestämmer. Jag kan bara fortsätta sjunga och vara glad. Men jag har en bra magkänsla så jag kommer gå på det.

Hur ser kvällen ut nu?
– Jag är toppen på isberget verkligen för att det är gänget runt omkring mig som har gjort allt det här möjligt. Allt från låtskrivare, Dennis och Zein som har gjort numret… Tjejerna framför allt, gospelkören. Så att vi kommer dela den här glädjen ikväll allihopa!

_DSC5847

Bishara upprepade ordet sjukt och galet en hel del efter sin finalplats och det var en överlycklig, överrumplad finalist som bara kunde konstatera att det var en sjuk känsla att för höra sitt namn då de avslöjade vilken den sista var som gått direkt till Friends arena.

– Jag hade aldrig förväntat mig det här alltså.

Du går ju i skolan också, hur ska det bli att komma tillbaka dit på måndag, efter dessa dagar och din finalplats nu?
– Det har jag inte tänkt på alltså. Det kommer vara sjukt, säger Bishara.

hur smälter man något sådant här och hur kommer du förbereda dig inför finalen sedan?
– Alltså jag vet inte. Jag måste bara… Jag kommer göra allt för att förbättra mitt nummer och bara köra på. Men jag vet faktiskt inte, säger Bishara som hade på kvällens schema att träffa sin familj samt krama om hela gänget och bara ha kul.

God stämning på välkomstfesten hela kvällen

Välkomstfesten hölls på artisthotellet, i restaurangdelen. därav blev det med alla gäster ganska trångt, särskilt i passagen mellan baren och soffhörnen där man kunde sitta i grupper och chilla mjukt. Det hindrade dock inte stämningen från att hålla i sig i stort sett hela kvällen. Lidköping bjöd också på turnéns hittills bästa välkomstbuffé.

Anton Hagman och Arvingarna var bland de första att anlända till festlokalen. Ann-Louise Hansson och Pagan Fury (Mia Stegmar) var bland de sista att komma. Annars har artisterna anlänt i stort sett enligt startordning tidigare veckor men båda dessa bor på ett annat hotell. Allra sist hittade John Lundvik dit med hela sitt gäng och då var redan alla igång och mingla.

_DSC5737

_DSC5743_02

_DSC5739_01

Längre in stod en väl tilltagen buffé uppdukad med både varm och kall del. Till denna ringlade snart kön lång och även här blev det möjlighet till en del mingel. John Lundviks kör trivdes bra och njöt av att få vara här, vilket syntes på långt håll.

Arvingarna tycktes mest hålla sig i närheten av ingången, i alla fall av vad jag kunde se. Bishara tycktes också hålla sig mycket i den änden av lokalen, till att börja med. Lisa Ajax skymtades förbi emellanåt och tyckte runt 22.30 sikta in sig på det lilla efterrättsbordet. Hon höll åtminstone på att jaga assiett.

En liten miss man kan tyckas att de gjort var att elever från en musikskola under kvällen intog en liten scen i lokalen för att sjunga bland annat Carolas Evighet, men det var längst inne i lokalen dit egentligen ingen av de deltagande hittat in då alla höll sig utanför detta rum. Utom möjligen vissa produktionsfolk och den media som slagit sig ner för en bit mat. Artisterna hade ju sina bord i anslutning till maten eller bakom baren och hade ingen anledning att besöka den mörkare, mer folktomma delen av lokalen.

God, mysig stämning som höll i sig hela kvällen i de ljusare, mer folktäta rummen. Runt 23 var det i stort sett bara Arvingarna kvar enligt den utsände från ESC-panelen, och det såg ut att stämma ganska bra. Omkring den tiden valde jag själv att avvika och var inte den enda som kom på den idén. Både Mia Stegmar (Pagan fury) som Josefin Glenmark bland annat beslutade att det var tid att hämta ut sina jackor och lämna själva välkomstfesten.

 

John Lundvik om sitt bidrag i Melodifestivalen – ”Jag gillar den twisten”

_DSC5484

John Lundvik som anlände till Lidköping i onsdags förmiddag slår sig ner i artisthotellets restaurang någon timme senare. Glad att väntan är över och att äntligen vara på plats. John är påläst kring de tidigare deltävlingarna och hur det har gått där. Hans eget bidrag som är skrivet tillsammans med Andres Wrethov och Andreas Stone heter ”Too late for love” och går ut sist i den fjärde och sista deltävlingen.
– Jag har ju tittat på allting sedan deltävling ett. Jag vet ju här inne att jag är liksom sist ut och det är underbart på ett sätt men det är också lite såhär… smärtsam är kanske fel att säga, fyller han i med ett skratt. Men det är inte helt lätt att vara sist ut.

Därmed känner John lite att han har även de som gått vidare mot sig litegrann tävlingsmässigt men är tydlig med en sak. Det är att han är vän med många av de som också deltar den här veckan.
– Jag åker ju på Diggiloo till exempel i sommar med Arvingarna och… nej men de andra har jag ganska bra koll på också. Det känns som att man är här med en stor klick vänner och det är ganska skönt. Det är klart det är tävling men det är inte så vassa armbågar.

Tv-framträdanden och nationaldagen
Sedan medverkan med ”My turn” förra året har han hunnit med diverse tv-framträdanden som Lotta på Liseberg och Victoriadagen samt åkt ut på turné med Rix FM festival och gjort en julturné i kyrkorna. Dessutom var han en av de artisterna som fick medverka på nationaldagen, vilket han berättar lite mer om.
– Där väljer de en engelsk låt, alla andra är ju svenska, på Skansen. Där fick jag göra ”My turn”.

”Too late for love” – en förlängning av ”My turn”
My turn var en självbiografi om att ta klivet fram efter ett antal år som låtskrivare bakom. En dröm som blev sann.
– Men att drömmen blir sann samtidigt som att man får leva drömmen, det vill säga att man får vara en artist som är ute några gånger i veckan och möter publik, åker runt i konserthus och kyrkor och även tv-scener. Det är en otrolig häftig känsla som har hänt och därför känns det…För att spinna vidare, det är det lite Too late for love handlar om, just den här resan, säger John.
John passar även på att fylla i att titeln är tvärtemot vad låten egentligen handlar om, nämligen att det aldrig är försent för kärlek.

Den där twisten ja, om att låten heter Too late for love men handlar egentligen om det motsatta, hur kommer det sig?
– Jag tycker att det är lite kul med både den litterära delen i en låttitel som säger något, men när låten menar något helt annat. Det tycker jag är lite kul spänning. För många kan nog uppfatta att ”jaha, ”too late for love”? Nej men det här låter ju deppigt!” Men det är det inte alls! Det är tvärtom och jag gillar den twisten i det. Sen är det även en låt som är en hybrid. Den börjar väldigt ensamt med mig, Sen kommer den successivt att förvandlas till en låt man vill dansa till och den kombinationen ser jag fram emot att göra.

_DSC5730

Till sin hjälp med att förvandla låten till ett bidrag man vill dansa till har han tagit en riktig gospelkör från Washington som verkligen kan sin sak.
– Det kommer nog bli.. Det är ju ett överraskningsmoment i låten. Så det ser jag fram emot att överraska med verkligen. Nej, de är The real deal. Det är inga låtsastjejer sådär utan det är på riktigt, så det är roligt att få göra det all in.

Redan klart för Eurovision – som låtskrivare för Storbritannien
Nu har redan John en plats klar i Eurovision Song Contest, men som låtskrivare till Michael Rises bidrag ”Bigger than us”. Skulle det vara så att han vinner vår svenska uttagning till Eurovision och där dessutom går till finalen så innebär det två stolar för honom i green room. I Storbritanniens hörna har han rollen som låtskrivare och i den svenska delegationen är han både artist och låtskrivare.
– Jag vet, ja herregud! Det är så roligt. Vad ska man svara på det? Undrar han högt med ett skratt. Jo men, vi skrev den till mig eller jag skrev den till mig, ”Bigger than us”, för att det är också en budskapslåt. Men sen så kom, eller rättare sagt när SVT sa ja till ”Too late for love” så kändes det som ett naturligt val att gå med den.

Om det nu blir så att du går så långt. Hur gör du i green room då?
John Lundvik skrattar till och svarar med glimten i ögat.
– Jaa… Jag kanske sätter krokben på honom. Nej men… Historiskt sett tror jag det aldrig har hänt. Så bara med den känslan så har man redan i själen nått ett ganska högt mål. Sen är det klart, att få representera Sverige i Eurovision, jag ryser bara jag tänker på det, säger han och fyller i att det är upp till tittarna att bestämma.

Känner du du har en låt här som passar i ESC?
– Ja, jag tycker det. Jag tycker att Melodifestivalen som i sitt ursprung är en låt- och sångtävling, och alltid varit det… Den här låten tycker jag verkligen har de kvaliteterna med sång och låtskrivande.
John beskriver sin trestegsraket som han hoppas ska hålla.
Det är en trestegsraket. Jag tycker det är en bra låt, det kommer vara bra performance och jag hoppas jag håller måttet som artist.

Kom till efter vällingprat
Själva bidraget ”Too late for love” skrevs under en jamsession i Anders Wrethovs studio efter snack om hur man blandar den bästa vällingen, då de båda har småbarn, och Wrethov osökt kommer in på Melodifestivalen.
– Mitt uppe i det här så tittar Anders på mig och säger, ”du måste göra mello igen”. Då blev jag lite nervös för jag tänker att det gick ju så bra förra året så jag vet inte om jag vågar göra mello igen året efter, förklarar John.
Det hela slutade i alla fall med att de satte sig vid pianot för att spela och sjunga lite och plötsligt så hade de bara låten.
– Vi tittade på varandra och hoppade som våra barn och sa att det här är ju låten! Det här är ju låten! Men en person är också viktig att nämna och det är Andreas Stone, som också varit med som låtskrivare i Mellon. Han är också med på låten. Så att det är jag, Anders Wrethov och Andreas Stone som har skrivit den.

Lundviks teori är att om man är avslappnad när man skriver en låt med någon så skriver man från hjärtat.
– Det är ganska svårt att försöka skriva en hitlåt på beställning. Den måste få utvecklas i sin takt och det gjorde det den dagen.

Hur avslappnad är du nu?
– Jag är trygg i mig själv på grund av att nu vet jag att jag klarar av det här. Jag vet hur enormt mycket press det är. Sekunderna innan man går upp och tar första tonen. Och så hela den här veckan som är extremt mediabevakad och väldigt mycket folk och saker i omlopp. Men det känns bra och sedan är det kul att jag inte längre är ensam på scen. Jag har min lite hemliga gospelkör som jag har väldigt roligt med. Så jag har en bra känsla.
Förra året var det mer för mig att försöka bevisa att jag kan sjunga, att jag vill ha en plats i Sverige som artist. Så att det var liksom ett bevisprov för mig. Det behöver jag inte vara nervös för längre. Nu är det andra parametrar att vara nervös över som att missa kameror eller tappa micken, säger han.

_DSC5721