kan någon förklara hur ni tänkte här, Jon Henrik?

När musiken startar börjar en vitklädd man slå på samisk handtrumma två meter från Jon Henrik Fjällgren. Ett par i traditonella samekläder dansar pardans på andra sidan, bredvid lägerelden. Det är kören som hissats upp i taket för övrigt. Där hänger de som änglar (eller är det spöken?) under hela sången. Jon Henrik står hela tiden mitt framför kören och jojkar samt sjunger fram de få orden ”Manne Leam Frijje” och går mot slutet ner på knä framme vid scenkanten. Något som ligger till nackdel för honom som jag ser är att han ser FÖR fokuserad ut.

Vi är flera som undrar hur de tänkt här egentligen när de fått ihop dessa svävande varelser av änglar/spöken med ett dansande par och den där trumslagaren. Det är svårt att se den röda tråden.