Tippningen: Anton Ewald och Alcazar till final

denna vecka är jag ganska säker på två saker. Att Alcazar, Linda Bengtzing och Anton Ewald går vidare. Med sig kan de ta exempelvis Janet eller Ammotrack. Samtliga tre känns självklara och bland de starkaste låtarna denna vecka samt har snygga shower/nummer på sina olika sätt. Linda Bengtzing har en explosionsartad energi som borde få henne att näst intill spräcka glasutan och Alcazars hela nummer är så genialt att det inte finns i universum att de inte placerar sig topp fyra medan Anton Ewald har en stor törstande fanskara som lär dregla över att få honom till Friends arena.

Jag tror dessvärre inte på Ellinore Holmer eller I.D.A trots att Ellinores nummer är betydligt bättre i rutan än inne i arenan. Josef kan flippa eller floppa med sin underbara ”Hela natten”, allting där beror på hur han tar kamerorna och om han får en nervositet som sätter käppar i hjulet för honom.

Slutgiltiga  tippningen lyder såhär:

Anton Ewald – Natural och Alcazar – Blame it on the disco till final.

Linda Bengtzing – Ta mig och Ammotrack – Raise your hands till andra chansen.

Något nervös Josef i stämningsfullt nummer

Josef Johansson inleder sitt rep med att säga:

– Du gör mig så nervös.

Josef får veta att det är bra. Musiken drar igång och där han står med fyra snurrande tunnor med hål i som släpper genom lampornas ljus ser han ganska ensam ut. Det är fint men Josef som flackade väldigt med blicken redan på presskonferensens fotosession fångar inte alla kameror och tappar texten vid ett kort tillfälle. Under den allra första versen lyser endast en spotlight upp Josef men halvvägs till refrängen tänds fler lampor och på skärmarna projiceras fler tunnor med lampor inuti. Dels i svart-vitt men även i gult och rött. Den femhövdade kören på pucken är enormt duktiga och lyfter sången ytterligare. Bara Josef blir lite säkrare och fångar kamerorna kan numret komma att bli väldigt bra. Lite Emilè Azar över detta.

Mer sammanhållet startfält i Övik

Veckans startfält här i Örnsköldsvik är inte lika spretigt som det som stack ut åt alla möjliga håll förra veckan. Av de känslor man får redan nu går det att peka ut i alla fall tre som troligen har en god chans att komma högt upp, däribland Alcazar och Anton Ewald. Så här låter veckans skörd.

1. Alcazar – Blame it on the disco
alltsammans börjar med att en datoriserad technoröst upprepar ”disco”. Andreas frågar vad han ska göra ikväll och tjejerna hakar på. I refrängen är förstås alla på och uppmanar till party.  Halvsnabb till snabb dansant alcazar-disco med fräckt ooo-ande instoppat. andra gången vi hör den visar den stark  potential att sätta sig på hjärnan. Delar av pressen går igång och dansar sittande i stolarna. Skyll på discot alternativt på Alcazar om du ej kommer hem i tid nästa gång.

2. I.D.A – Fight me if you dare
I.D.A:s låt är en rockig pop eller om det nu är popig rock, det är svårt att veta vilket. Vi säger lightrock. Det som är säkert är att låten är lite udda. Sångerskan Ida sjunger i höga toner på den del ställen under sångens gång, det hörs framför allt i början. Skön tonartshöjning men överlag har den svårt att fastna.

3. Janet Leon – Hollow
Janet börjar väldigt lugnt, nästan sövande, med ren sång. Melodin är väldigt skön och det är framför allt refrängen som gör låten. Tycker nog att den här är snäppet bättre än hennes Heartstrings förra året. En gnutta Jöback-feelling smyger sig på när hon sjunger ”i’m hooollooow…” Känns som refrängen har potential att sätta sig efter ett tag.

4. Ammotrack – Raise your hands
Här kommer veckans rockkonsert. Det är trummor, det är bas, snyggt riff och det är hes pratsång samt solopartier av instrument. Plus för tydlig text när de sjunger., man hör orden. Nytt soloparti kommer in som brygga till avslutande refräng. Detta lär inte falla farmor i smaken men rockkillen i familjen kanske kommer att höja armarna mot taket.

5. Josef Johansson – Hela natten
Josef börjar lugnt till piano men redan halvvägs in i första versen ökar takten och fler instrument läggs på. Det är pop, radiopop där refrängen bär på en skön melodi. Det är svårt att säga något mer om denna men avslutningen är väldigt upprepande med samma fras som sjungs ett antal gånger.

6. Linda Bengtzing – Ta mig
Linda har blivit lite fräckare. Samtidigt känner man igen henne på lång väg. Hon går ut snabbt redan från första tonen. Snabba trummor och synt markerar tydligt melodin. Härlig brygga och ett instrumentsolo finns med. Småläckert när musiken tystnar kort för att sedan återupptas. Detta kommer troligen bli ”Linda i gasen” när hon kliver upp på scenen. En popsynt.

7. Ellinore Holmer – En himmelsk sång
Det är något i låten som man känner igen. Problemet är att jag kommer för mitt liv inte på vilken låt. Därför lämnar jag det och benämner istället detta som en blandning av Molly Sandén ”Så vill stjärnorna” och något man hört snurra på svensktoppen. Ellinor har en skör sång och det känns som att hon inte riktigt har rösten att bära upp denna ballad.

8. Anton Ewald – Natural
Anton är het på gröten och börjar sjunga på i stort sett första tonen. Det är en ganska medryckande poplåt där versen är lugnare än refrängen. Trummorna är tydliga i just refrängen. Känns som en stark låt, särskilt mot slutet när vad som låter som en gospelkör ger Anton förstärkning som heter duga. Otroligt läckert.