Flera svenska bidrag i andra länders uttagningar

Norska Melodi grand prix som avgörs samma kväll som Melodifestivalens final har flera låtar med svenska kopplingar. I hela fem av de 11 bidragen som där deltar ligger svenska låtskrivare bakom och i vissa fall är det artisten själv.

Bland annat har Joy och Linnea Deb skrivit bidraget Thunderstruck tillsammans med Erlend Bratland som också framför bidraget. Elisabeth Andreassen var med i gruppen Bobbysocks 1985 och vann då Eurovision Song Contest för Norge. 2011 sågs hon i Melodifestivalen med bidraget Vaken i en dröm. I år sjunger hon en duett i MGP med Tor Endresen, All over the world och hoppas på en till Eurovisionsbiljett för vårt grannland.

Andra låtskrivare som kommit med i den norska uttagningen är Karin Park som själv ska framföra sin egna låt Human Beings. Trion Niklas Olovson, Robin Mortensen Lynch och Jenny Langlo står bakom bidraget Next to you. de två förstnämnda har samarbetat med stora artister som till exempel Justin Timberlake.

I den danska uttagningen har Bobby Ljunggren och Kristian Lagerström fått med bidraget Hotel A som sjungs av sångerskan Cecile Alexandra. Dessa båda stod bakom Anna Bergendahls Melodifestivalsvinnare This is my life 2010. Utöver de återfinns Thomas G:son och Henrik Sethsson bakom Tina & Renés tävlingsbidrag Mi amore. Danska uttagningen sänds den 7 februari, samma kväll som Melodifestivalens första deltävling.

Joy och Linnea Deb har för övrigt varit väldigt flitiga och fått med en låt även i den tyska festivalen tillsammans med Anton Hård af Segerstad. Där heter deras artist Noize Generation & Patrik Jean Olsson. För att låna Af Segerstads ord:

– Vi råkade snubbla in en låt i den tyska Melodifestivalen.

Hur många gånger kan man nämna Joy och Linnea Deb på 30 sekunder?

Kom på mig själv med att undra hur många gånger Joy och Linnea Deb kunde nämnas egentligen på 30 sekunder. Anders måste ha lyckats få in de allra minst fyra gånger medan han drog likheten mellan låten Echo och gruppen EKO som har samma låtskrivare bakom sig.

Nu står gruppen EKO på scenen men det känns lite stelt. Sångerskan når inte riktigt ända fram genom rutan.

Låtskrivarduon Joy och Linnea Deb: ”Vi förstår varandra helt enkelt”

Linnea Deb och Joy Deb

Joy och Linnea Deb är en låtskrivarduo som på några få år börjat synas allt mer i Melodifestivalen. För tre år sedan debuterade de med Ulrik Munthers ”Soldiers”. Förra året kom de tillbaka som låtskrivare till Robin Stjernbergs ”You”. 2014 blir deras tredje år i festivalen och med årets fyra bidrag varav tre tävlar här i Göteborg (Outtriggers ”Echo”, EKO:s ”Red” och Ace Wilders ”Busy doin’ nothin'”) toppar de listan över flest låtar i årets festival. Det är bara Fredrik Kempe som har lika många med.

Duon har känt varandra sedan 1999 då de träffades på en skola där Joy gick sånglinjen och Linnea som trummis. De startade ett band där Joy körde trummor och Linnea skrev, de blev sedan ett par.
-På en vägen är det, sen har jag gjort låtar och barn, säger Linnea med ett skratt.

Sedan 2000 har de jobbat ihop och skrivit låtar men det är de sista 6-7 åren som paret har satsat på musiken.
– Framför allt här i Sverige. Vi har gjort lite andra grejer tidigare, sen när man fick barn låg vi lågt i 2-3 år och det är ganska många år ändå mitt i allt. Så comebacken efter det var väl typ Ulrik, förklarar Joy.

Ulrik Munther har varit deras dörröppnare.
– Vi gjorde Ulriks hela första skiva och sen spin-offen på det blev att vi gjorde mellolåten till honom. Det är klart att lokalt har det varit väldigt bra. Man träffar så mycket folk och man får ju nya kontakter, konstaterar Joy.

Mer fördel än nackdel att vara så nära varandra och skriva ihop.
– Fördelen för oss är väl att vi känner varandra väldigt bra. Det är bra tror jag, säger Joy.
– Vi kan ibland bara titta på varandra. Jag kanske spelar på piano och sjunger en melodi så kan han bara titta på mig, ”ah just det!” och jag vet precis vad han menar, exemplifierar Linnea.
– Vi förstår varandra helt enkelt. Vi jobbar med andra också men då har man kanske inte den där telepatiska förmågan. Det är samtidigt väldigt bra att jobba med andra för att man får in andra grejer i samarbetet. Det är väldigt nyttigt.

Att känna varandra väldigt bra gör också att de ofta kan läsa varandras tankar.
– Jo men det är mycket så, intygar Linnea.
– Sedan är vi inte kvar i en grej, att vi gillar det här så kör vi bara det. Linnea kommer till mig och visar något och jag älskar ny musik. Jag sitter hela tiden och letar efter nytt. Jag tror det också gör att vi hela tiden är väldigt hungriga på nytt. När vi hittar det blir det ”yeah!”. Samtidigt tycker vi väldigt olika många gånger. Vi kan tycka helt olika men man jobbar mot samma mål, fyller Joy i.
– Det är svårare att ta det av någon som är så nära.

Joy nämner att man ibland måste lägga sig för den andra, att ibland har man helt enkelt inte bra idéer. Det är svårt att låta bli att fråga Linnea om det kommer stunder hon har lust att slå till honom. Genast kommer ett hjärtligt skratt.
– Jag får gömma mig bakom soffan i studion ibland, får Joy fram.
– Nej, vi är inte så alls faktiskt, vi är väldigt lika. Jag tror de som har jobbat med oss kan beskriva det här. Jo, vi tjafsar men vi kommer alltid fram till något till slut. Basljudet brukar ofta vara tjafsigt, förklarar Linnea.

Tillvägagångssättet vid låtskapandet går till på väldigt olika sätt, beroende på bland annat humör samt för/med vem de skriver. För Linneas del används telefonen mycket för att spela in något och sedan be Joy lyssna.
– Eller så kan vi få inspiration av någon annan låt. ”Tänk dig såna trummor fast med den melodin o så en sådan gitarr”. Så börjar vi därifrån. Det är också väldigt olika beroende på vem man skriver med. Om vi skriver med Anton (Hård af Segerstad) blir det en viss typ av låtar kanske, inte just metal men…
– Sen kan det bero på genre, om vi gör en countrylåt kanske vi börjar med texten o sen melodin eller melodi på ackord. Då kan vi börja på pianot eller gitarren, inflikar Joy.

I och med att G:son har med en låt färre än duon i år, som dessutom fått med minst ett bidrag i Melodifest för tredje året i rad kan man ju faktiskt lägga till de i gruppen av namnkunniga låtskrivare. När ska de ta Fredrik Kempe?
– G:son har väl haft fem låtar med, undrar om det inte var 2012? funderar Joy.
Nu var det visserligen 2013, men vi kommer in på att Meldodifestivalen är tidskrävande.
– Det tar väldigt mycket tid och väldigt mycket engagemang för det är inte bara artisten som ska tycka om låten. Det är SVT och det är skivbolag och managers. Det är många led innan det kommer med i Melodifestivalen så det tar extremt mycket energi och det är ett helhetstänk som inte behövs kanske när det är vanlig musik, säger Linnea.
– Risken är om det inte kommer med för då har man suttit och jobbat kanske flera månader eller ett halvår. I så fall vill man skriva med en artist som kanske bara skickar in den låten men då måste man konkurrera ut alla andra och det vet man inte. Det är jättesvårt. Ska man ha med flera låtar i festivalen måste man, tror jag, göra det ganska seriöst och lägga ner mycket tid och energi på det.

Finns det något som behövs för att lättar komma genom nålsögat och få med en låt?
– Att det är tydligt. Att det är en tydlig genre, tydligt presenterat och att artisten också är tydlig i låten. Man måste kunna se det på något sätt visuellt. Det är nog viktigt. Samt att det finns något i låten som kanske gör att ”ja men det var ju den låten…”. Som med Robins ”You” så så hade vi en helt galen hook på låten. Ingen kunde sjunga men ändå kunde alla sjunga, svarar Joy och Linnea sjunger beskrivande hooken.
– Sen måste det vara extremt instant.

Duon är överens om att de kommer att skicka in nya låtar för nya deltaganden i denna cirkus några år till samt att det är väldigt kul att delta, men att de kanske inte kommer jobba lika hårt inför det som detta år.
– I augusti kommer det ringa, förutspår Linnea.
– Det kan hända att man har en låt man gjort under tiden som skulle passa någon också så det är väl snarare så vi kommer att göra.

Att köra bakom sin egen artist det tänker Linnea som även har en bakgrund som körsångerska däremot inte att göra.
– Jag har gjort det en gång faktiskt här bakom scenen och efter det så… de ville att jag skulle göra det till Robins ”You”.
Där avböjde hon dock av rädsla för att förstöra för Robin på grund av nervositet. Dessutom påpekar hon att man vill kunna njuta av att vara låtskrivare så det där med att köra har nu lämnats. Men vad det gäller låtskrivande så lär vi få se denna duo flera gånger i framtiden.

Kommunfest i rätt anda fortsatte ända till nattens småtimmar

Jag undrade redan igår onsdag hur Linköping skulle sluta med tanke på hur roligt det var redan då. Ikväll var det kommunfest och Linköping visade återigen på att de kan hålla fester som folk trivs på och får mersmak av. Runt 20 på torsdagskvällen började alla gäster att trilla in på Konsert- och kongress. Det minglades runt i den stora foajén med ett intilliggande öppet rum där en man hade satt upp i stort sett hela sin vinylsamling från LP-singlar av Melodifestivalbidrag genom åren – i kronologisk ordning. Maffig vägg som gav flashbacks och var tvunget att förevigas.

.Jag vet nu inte exakt när alla artister anlände men Refreshments var en av de tidigare tillsammans med Sanna Nielsen, Panetoz och låtskrivare som Fredrik Kempe och Joy och Linnea Deb. Även Susie Päivärinta sprangs bokstavligen på och hälsade glatt när vi möttes. Hon och systern jobbar med samma team som ligger bakom Pink pistols låt

Sanna Nielsen

JEM

Susie Päivärinta

Runt 20.30 välkomnade värdarna in i en Melodifestivalpyntad sal med discokulor i taket och en vägg upplyst av Melodifestivalens färger. Melodifestviallåtar från äldre tider spelades på låg volym. När vi alla satt oss till bords gick Linköpings borgmästare upp för att hålla ett kort tal. Därefter kom maten in serverad av ett oräkneligt antal kypare. Förrätten var okej även om undertecknad önskat en benfri abborre. Varmrätten med sås, älgkött och något med vegetabilier i sig var också väldigt god om man bortser från det sega köttet. Kvaliteten var högst varierad på det. Även Refreshments hade fått segt kött. En stor miss av arrangörerna. Panetoz satt bordet bredvid oss och fick knappt någon matro för var det inte den ena så var det den andra som ville de något. Martin Stenmarck minglade runt rätt bra och Sean Banan var där som gäst. Han åker Norrut imorgon fredag och erkände att han saknade deltagandet i tävlingen, att vara en del av det hela.

Festsalen…

Närmare 22-snåret valde Panetoz att avvika men innan den sista av de gjorde det hälsade han på var och en av oss vid vårt bord, verkligen jordnära och en fin gest av de att ta sig den tiden att hälsa på väg ut. Liten stund därefter valde vi, en liten trio, att lämna festen som ännu levde men så sakteliga började dö ut. Innan dess togs en sväng förbi Refreshments bord för en kortare pratstund. Det blev inte bara det utan en photosession med hela Gävlegruppen samlad, det vill säga Britta Bergström tillsammans med samtliga fyra killar i bandet. De fem ställde snällt upp sig i en glad grupp för att föreviga denna stund.

Det var många som emellertid inte hade fått nog av festande och ju senare det blev började folk droppa in på artisthotellet, där ibland just Refreshments medlemmar, Sean Banan, lite skivbolagsfolk, låtskrivarna Fredrik Kempe och Joy Deb samt svt-personal. Jag själv fick trevligt sällskap av många ur festivalens sköna kamerateam av bland annat steadycams, krankillar och handhållna kameror. Den där tidiga hemgången vid 00.15 som från början var tänkt flög nu sin kos och ersattes av nästan två timmars längre festande. Vid 02 började det dock bli läge att dra sig hemåt och då hade folksamlingen faktiskt börjat tunnas ut även där. Några få artister vägrade envist släppa kvällen och hängde kvar i vilt samspråk med andra.